Fleming, släkt



Band 16 (1964-1966), sida 111.

Biografi

Fleming, adelssläkt. Namnet F tillhör en namntyp, där -ing utmärker härkomst, och är ett lån från lågtyskan (vlamnik, vlemnik), samt betyder egentligen flamländare. I Danmark och även i Sverige omtalas i äldre tid olika släkter och personer med namnet F, men detta är i Sverige, Danmark och Tyskland redan under medeltiden belagt som fixerat släktnamn. År 1354 uppträder i Barth i Pommern en fogde Claus F med samma vapen som den senare svenska ätten F. År 1380 nämnes i Barth en Peter F:s söner Magnus, Henneke och Claus F, vilka torde ha flyttat till Sverige, där enligt Sthlms gråbrödraklosters diarium 1424 en riddare Nicolaus (Claus) F gjorde en donation för sin far Peter F:s och sina bröder Magnus och Johannes själar. Peter F är sannolikt identisk med den danske riddaren Peder F, känd 1366–1413. Johannes (Henneke) F är troligen den riddare Jens F (f 1395), på vars gravsten i Nyköping ättens vapen finns (Gardell). Han torde vara densamme som varit häradshövding i Åkers skeppslag i Uppland 1383 och fogde i Sthlm 1387. Ovannämnde Claus F förekommer tidigast 2 febr 1386, då han på Kalundborg dödar en av drottning Margareta utställd skuldförbindelse (FMU). Han var ännu ej riddare 17 juni 1395 (Löfqvist) men väl 20 sept 1396, då han beseglar Nyköpings recess. C F:s sigill är känt (Hausen). Han nämnes som lagman i österlanden, d v s Finland, från 1402 (ÅboSvB). G F levde bevisligen ännu 1427 (FMU).

Son till Claus F var Peder F, som nämnes 1419–34 och liksom fadern var lagman i Finlands då ännu odelade lagsaga (delades 1435). De, som förde släkten vidare, var Peder F:s bröder, väpnarna Henrik F, vars gren bl a ägde Kaskis i Mietois och Kvidja i Pargas sn (Eg Finl), samt Magnus F (om hans gifte se Anthoni 1955), vars gren ägde Villnäs i Villnäs kapellförs (Eg Finl).

1 Äldre huvudlinjen, till Kaskis och Kvidja. Väpnaren Henrik F ovan hade bl a sonen Joakim F (var nyss död nyåret 1496, FMU). Han nämnes som riksråd från 1489 (Lundholm) samt fogde på Åbo slott 1491 (FMU). Han var fader till riddarna och riksråden Ivar F (d 1548, F 1) och Erik F (d 1548, F 2). Son till Ivar F var riksrådet Lars F (d 1562, F 4), som vid Erik XIV:s kröning blev friherre till Nynäs. Erik F (F 2) åter var fader till dels kammarjunkaren på Kvidja Joakim F (d trol 1563), g m Erik XIV:s älskarinna Agda Persdtr, dels den ryktbare marsken Klas F (d 1597, F 5), konung Sigismunds trogne ståthållare i Finland, som vid Johan III:s kröning 1569 blev frih till Vik (gods i Sjundeå sn, Nyl). Denna gren utgick med sonen, den bekante friherren Johan F (f 1578), som också hörde till Sigismunds män. Anthoni har rörande dennes öde och hans halshuggning på torget i Åbo 10 nov 1599 gjort en källkritisk undersökning (FHT 1938), varigenom den tidigare på Arnold J Messenius återgående starkt dramatiska uppfattningen av händelseförloppet väsentligt förändras.

2 Yngre huvudlinjen. Riksrådet Claus F:s yngre son Magnus F (se ovan) var fader till Herman F (var d 21 dec 1490, FMU), som ärvde Villnäs. Av dennes söner var en yngre Erik F borgmästare i Åbo 1522–32 (Carpelan, tab 28), medan en äldre son Peder F (f trol omkr 1520, var d 1532) var häradshövding i Masku. Från den sistnämndes son, fältöversten och ståthållaren i Narva Herman F (d 1583, F 3) till bl a Villnäs, härstammar den fortlevande ätten. Av hans båda söner var Klas F (d 1616, F 6) en tid hertig Karls ståthållare på Åbo men flydde. Brodern Lars F (d 1601 el 1602) blev 1597 hertigens ståthållare på Åbo slott; han överlämnade det till Arvid Stålarms trupper och reste till Estland. I sitt gifte med Anna Henriksdtr Horn hade han den framstående sonen, riksrådet, amiralen och överståthållaren Klas F (d 1644, F 8), till bl a Norrnäs på Värmdö. Rörande dennes söner se friherrl ätten F af Liebelitz under 4 nedan.

Ståthållaren Klas (Hermansson) F (F 6) hade två söner, av vilka den äldre var Herman F (1579–1652), som blev landshövding i Nyslotts län 1641 men avsattes för grova tjänstefel 1646 (Carpelan, tab 15). Dennes son Per F (d omkr 1674) blev guvernör på Ösel 1661 och var därjämte kommendant på Arensburg 1661–70. Hans sonson Peter Axel F (1694–1752) var envoyé i Madrid från 1748. Denna gren och hela adliga ätten F utdog på manssidan 1825.

Ståthållaren Klas (Hermansson) F:s (F 6) yngre son landshövdingen i Ingermanland, krigsrådet Henrik F (d 1650, F 7), lantmarskalk 1643 och 1644, är känd också som Jämtlands erövrare 1644. Han erhöll Lais slott och län i Livland som förläning.

3 Friherrl ätten F af Lais. Henrik F:s son presidenten i bergskollegium Erik F (d 1679, F 9) blev 12 maj 1654 frih F af Lais. I drottning Kristinas brev till Riddarhuset härom s d uppgives även hans bröder vara upphöjda i friherrligt stånd, vilket kom att bli accepterat (se t ex Biographica, RA, o Lundmark; påpekande av arkivarie J Liedgren), ehuru ättartavleutgåvorna på grund av friherrebrevets ordalydelse redovisar bröderna o deras ättlingar under adliga ätten F. Mest känd av dessa bröder blev Jakob F (1640–89, begr i Riddarholmskyrkan), som var kammarråd och efter vartannat landshövding i Kronobergs (1674), Närke och Värmlands (1676), Västernorrlands (1677) och Västerbottens län (1679; tilltr ej). J F slöt på manssidan sin gren (om honom se Rosman och Henning), men ätten utgick först 1786 med en ättling till Erik F.

4 Friherrl ätten F af Liebelitz och grevl ätten F. Överståthållaren Klas (Larsson) F:s (F 8) barn, bland dem tre söner, alla riksråd, blev 1651 frih:r F af Liebelitz (ett gods i Kexholms norra län). Sönerna var den äldre reduktionsmannen, presidenten i kammarkollegium, generalguvernören frih Herman F (d 1673, F 10), hovrättspresidenten i Dorpat, frih Lars F (d 1699, F 11) och rikskammarrådet frih Jöran F (d 1667, F 12), ambassadör i Breda 1666. Den sistnämndes son var kammarrådet frih Johan Kasimir F (1660–1714), till Norrnäs, g m frih Charlotta Bielkenstierna och begr i Bielkenstiernska graven i Österhaninge kyrka. Han ägde även Årsta i Österhaninge sn.

Reduktionsmannen, presidenten och riksrådet frih Herman F (F 10, jfr ovan) var fader till bl a den fruktade yngre reduktionsmannen, k rådet och presidenten i först reduktions- och likvidationskommissionerna, sedan i reduktions-, kammar-, kommers- och bergskollegierna samt i statskontoret frih Klas (Hermansson) F (d 1685, F 13), till bl a Villnäs. Dennes barn upphöjdes 1687 i grevligt stånd, men då två söner var ogifta och en tredje gift men barnlös, utdog denna grevliga gren redan 1729.

Den ännu levande friherrliga ätten F af Liebelitz stammar från Klas (Hermansson) F:s (F 13) bror lagmannen frih Herman F (d 1718), som bl a hade sönerna översten frih Clas F (1685–1766) till Villnäs, generalmajoren frih Jöran F (1687–1754), till Lydinge i Stavby sn (Upps), av vilka den senare därjämte fick Årsta i Österhaninge genom sitt 2: a gifte med en dotter till kammarrådet frih Johan Kasimir F (se ovan). Den nämnde frih Clas (Hermansson) F (d 1766) var far till hovjunkaren frih Herman F (1734–89) på Villnäs, som efter hans död gick ur släkten. I sitt 3:e gifte hade han sonen frih Otto F (1786–1851), mest känd under namnet »Starka baron» (monogr av H Hirn), en vildhjärna, som utvisades från Sverige 1815 och från Finland 1817 men fick återvända och immatrikulerades på finska riddarhuset 1818 som nr 1 bland friherrar. Han dömdes 1829 att mista sin militärtjänst och till två års fästning på Sveaborg för olämpligt uppträdande. »Starka barons» äldre halvbror översten frih Herman F (1763–1808), avled av sår från träff ningen vid Pyhäjoki. Hans son frih Johan Clas F (1794–1853) överflyttade till Sverige, blev tjänstgörande hovmarskalk hos kronprins Oscar 1837 och kabinettskammarherre hos honom såsom kung Oscar I 1844. I Finland fortsatte ätten genom »Starka barons» helbror lotsmajoren frih Göran F (1781–1845) och hans son översten i rysk tjänst frih Henric Ephraim F (1811–52).

Generalmajoren frih Jöran F:s (f 1754, se ovan) gren fortsatte med sönerna översten frih Fredric F (1735–1800) till Årsta i Österhaninge och hovmarskalken frih Johan Casimir F (1738–94), som ärvde det uppländska Lydinge. Detta övergick sedan till hans son statsrådet och riksmarskalken Claes Adolph F (d 1831, F 15), som 1818 blev greve F men såsom ogift själv slöt sin gren. Översten frih Fredric F (d 1800, se ovan) var fader till översten för Göta artillerireg, sedermera generaladjutanten frih Gustaf Adolph F (f 1781, d ogift 1848), mest känd för sina insatser under koleraepidemien i Göteborg 1834.

Ytterligare söner till lagmannen frih Herman F (d 1718, jfr ovan) var dels riksrådet frih Otto F (f 1778; F 14), minister i Köpenhamn 1748–56, dels hans äldre bror kammarherren frih Lars F (1695–1748), stamfader för den fortlevande svenska grenen. Hans sonsons son översten och chefen för Södermanlands reg frih Oscar Erik Ferdinand F (1818–84) var fader till artilleriofficeren, industrimannen och politikern, majoren frih Oscar Herman August F (1859–1937). Denne Herman F, som var en skicklig artilleritekniker, blev 1902 artilleridirektör vid AB Bofors-Gullspång och 1904 verkst direktör vid AB Nordiska artilleriverkstäderna, Finspång. Han var 1908–24 ledamot av FK (v ordf i bevilln:utsk 1920–24) och 1914–28 fullmäktig i Järnkontoret. Hans son var hovsilversmeden frih Erik Herman F (d 1954, F 16). En gren har utvandrat till USA.

Författare

Bengt Hildebrand med bidrag av Hans Gillingstam



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica, AdRP, RA. – DN 3:1—2 (1853—55), 5:2 (1861); FMU 1–8 (1910–35); livar Flemingin maakirja. Ivar Flemings jordebok (1958), s 6; Mecklenburgisches Urkundenbuch, 7 (1872), 9 (1875), 13 (1884); Pommersches Urkundenbuch, 3 (1891); RPB 2–3 (1868–72); SRS 1: 1 (1818); ST 2—3 (1883, 95); Abo SvB (1890). – J A Almquist, Bergskoll (1909); E Anthoni, Konflikten mellan hertig Carl o Finland, 1–2 (1935–37); dens, Johan Claesson F:s död (FHT 1938); dens, Ättartavlor [rec av Carpelan, 1, 1954] (FHT 1955); dens, Vem var Magnus F:s maka? (Genos 1955); K Asplund, Sällskapet 1925–1950 (1950), s 64 f; Carpelan, 1 (1954); DAA 9, 1892; H Donner, Ätten F i Danmark (Genos 1932); dens, Eras F suvun pe-rinnönjako Turussa 1533 (Genos 1942); Elgenstierna, 2 (1926); E M Fant, Observationes historicæ in Flemingorum gentem (1797); FBH 1 (1903); S Gardell, Gravmonument från Sveriges medeltid, 1–2 (1945); G Gerdner, Parlamentarismens kris i Sverige vid 1920-talets början (1954); R Hausen, Finlands medeltidssigill (1900); K Henning, Bidr till känned om de religiösa rörelserna i Sverige o Finland efter 1730 (Teol tidskr, 22, 1882), s 416; Herrgårdar i Finland, 2 (1928); H Hirn, Starka baron (1950; SLF Hist o litt-hist studier, 26); H8D, årg 21, s 242; Index över sv porträtt 1500—1850, 1 (1935); Kansallinen elämäkerrasto, 2 (1929); R Klempin o G Kratz, Matrikeln und Ver-zeichnisse der pommerschen Ritterschaft vom XIV bis in das XIX Jahrh (1863), s 31 ff; W G Lagus, Undersökn om finska adelns gods o ätter (1860); M A Levander, Bidr till släkten F:s genealogi (GSFÅ 1926); K G Lundholm, Sten Sture d ä o stormännen (1956) ; E Lundmark, Jakobs kyrka (Sveriges kyrkor, Sthlms kyrkor, 4:2, 1930), s 400 m not 1; K-E Löfqvist, Om riddarväsen o frälse i nordisk medeltid (1935), s 250; M Olsson, Riddarholmskyrkan, 2 (1937; Sveriges kyrkor, Stockholms kyrkor, 2:2, 1937); Ramsay (1909–16); H Rosman, Bjärka-Säby o dess ägare, 2 (1924); G Setterkrans, Ätten F:s ursprung (SoH, 4, 1956–57, s 21—27); Eva Sparre, f Mannerheim, Barndomsminnen (1953), s 17, 102 f; B Steckzén, Bofors (1946), s 230, 740; B Sundqvist, Deutsche und niederländische Personenbeinamen in Schweden bis 1420 (1957), s 30, 416 ff; B Waldén, Nicolaes Millich o hans krets (1942).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Fleming, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14202, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand med bidrag av Hans Gillingstam), hämtad 2019-11-13.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14202
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Fleming, släkt, urn:sbl:14202, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand med bidrag av Hans Gillingstam), hämtad 2019-11-13.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se