Hans Wilhelm Eckhoff

Född:1780-05-10 – Norrköpings Sankt Olai församling, Östergötlands län
Död:1849-05-14 – Gävle Heliga Trefaldighets församling, Gävleborgs län

Skeppsredare, Grosshandlare, Bruksidkare


Band 12 (1949), sida 36.

Meriter

Hans Wilhelm Eckhoff, f. 10 maj 1780 i Norrköping, d. 14 maj 1849 i Gävle. Föräldrar: grosshandlaren i Norrköping, sedan i Stockholm, Hans Hansson Eckhoff och Wilhelmina Moolenaer. Grosshandlare och skeppsredare i Gävle, brukspatron. Led. av direktionen för Gävle stads sparbank 1824–44, av Sofia Magdalena änkhusdirektion 1826–44, av direktionen för Gävle elementarskola 1829–44, av Sofia Magdalena kyrkoråd 1835–44; skattmästare i Gävleborgs läns hushållningssällskap 1829–43, led. av dess förvaltningsutskott 1818, 1827; ordf. i handelssocieteten 1835–43; led. av stadens 24 äldste; rådman 1833; led. av borgarståndet vid riksdagarna 1817–18 och 1823, varvid han vid båda tillfällena var medlem av statsutskottet och vid det senare även av hemliga utskottet; nordamerikansk vice konsul 1835.

G. 9 okt. 1807 i Gävle m. Christine Louise Ennes, f. 27 febr. 1789 i Gävle, d. 3 sept. 1838 i Göteborg, dotter av grosshandlaren i Gävle Pehr Ennes och Elisabeth Margaretha Brändström.

Biografi

E. inflyttade som ung till Gävle, där han fick anställning på det stora handelshuset P. Brändström & Co:s kontor och gjorde sina lärospån under direkt ledning av denna firmas ryktbare grundläggare, kommerserådet Peter Brändström. Småningom avancerade E. till kontorschef, och sedan Brändströms måg, grosshandlaren Pehr Ennes, 1805 blivit ensam innehavare av firman, upptog denne E. till kompanjon. Genom gifte med Ennes' dotter knöts han kort därefter ännu närmare till firman. Ar 1813 vann han burskap som borgare i Gävle. Efter Ennes' död 1829 blev E. chef för firman, ,som han då ombildade och uppkallade efter sig själv H. W. Eckhoff & Co. Namnförändringen har blivit olika bedömd. Själv har E. uppgivit, att blygsamheten hindrade honom att fortsätta under det gamla handelshusets lysande namn, och i denna anda yttrar sig även en hans nekrolog, enligt vilken »hans grannlagenhet sade honom, att han borde låta denna stjärna nedgå med oförminskad glans». Andra röster viskade däremot om hans önskan att se sitt eget namn gå till eftervärlden, och då han längre fram nödgades nedlägga sin rörelse, saknades ej de, som ordade om en vakande nemesis. Säkert är, att E. icke saknade drag av personlig fåfänga, fastän de överskyldes av hans många goda egenskaper.

E, fortsatte sina företrädares rederirörelse med eget skeppsbyggen samt järnexport och fraktfart. I likhet med andra större handelshus vid denna tid bedrev också hans firma en vidsträckt bankirrörelse. Emellertid förefaller E:s intresse för själva skeppsbyggeriet att ha varit måttligt, ty medan handelshuset P. Brändström & Co. länge haft den talrikaste handelsflottan i Gävle, blev hans egen firma snart distanserad till andra platsen och senare än mera. Däremot var järnexporten föremål för hans särskilda omsorg. Järnet kom från Gideå bruk och Hede masugn i Ångermanland, vilka tillhörde firman, och från vilka E. härledde den titel av brukspatron, med vilken han vanligen titulerades. Ehuru E. saknade sina båda företrädares, Brändströms och Ennes', resning, var han otvivelaktigt en mycket dugande man. Det berodde därför mindre på honom själv än på vidriga konjunkturer, att hans firma småningom började gå tillbaka. Som huvudorsaker härtill uppgav E., att det engelska järnet, »för icke många.år tillbaka producerat i ganska obetydlig mängd och till kvaliteten under all jämförelse med det svenska... förmedelst den oerhört växande produktionen och det låga priset nästan helt och hållet utträngt det svenska ur marknaden; och fartygen, varav en i förhållande till behovet allt för stor myckenhet blivit de senare åren i alla sjöfart idkande länder byggd, röna under den allmänna förlägenheten de största svårigheter att i hamnarna finna frakter, som någorlunda betäcka kostnaderna och risken för fartygens utredning». Dessutom ansåg sig E. vara offer för avundsmän och ryktessmidare, som vållat uppsägning av flera i hans firma insatta stora kapital vid för honom ytterst ofördelaktiga tidpunkter. Ehuru han hade fullt klart för sig, att hans ställning icke med absolut nödvändighet föranledde, ett sådant steg, beslöt han att avträda sin egendom till sina kreditorer och upphöra med sin rörelse. Detta för E. helt säkert ytterst påkostande steg togs 1844 i samråd med hans brorson och kompanjon (sedan 1834) Wilhelm E. Vid firmans avveckling visade det sig mycket riktigt, att konkursen varit obehövlig och att det efter kreditorernas tillfredsställande blev åtskilligt över åt E. och hans kompanjon.

E. hyste ett livligt intresse för kommunala och sociala frågor och deltog i grundandet av flera betydelsefulla inrättningar. Han var den verklige initiativtagaren till Gefle stads sparbank, som skapades 1824, sedan E. förmått sin rike svärfader att skänka en penningsumma till grundplåt. Han var sedan ledamot av bankens styrelse i tjugu år. Till minne av sin avlidna hustru instiftade E. 1839 Christine Louise Eckhoffs enkehus. Hans intresse och duglighet togos för övrigt i anspråk på flera sätt. Han insattes i stadens 24 äldste, valdes till rådman och till ordförande i handelssocieteten. Då en kommitté 1833 tillsattes av församlingen för att utreda fattigvårdens tilltrasslade affärer, invaldes E. i densamma. Framför allt deltog han med iver och på ett framstående sätt i den intressanta kulturstrid, som utspann sig i Gävle på 1830-talet och efter livliga debatter ledde till en fullständig omorganisation av den Brändströmska, elementarskolan, av vars direktion E. också var ledamot.

Gävle stad visade särskilt sin uppskattning av E. genom att välja honom till sin representant i borgarståndet vid riksdagarna 1817–18 och 1823, vid det förra tillfället ensam, vid det senare tillsammans med grosshandlaren Anders Göransson. Vid riksdagarna utvecklade E. en livlig verksamhet och ansträngde sig på alla sätt att tillvarataga sin stads och sitt stånds intressen på olika områden. Hans politiska inställning kan närmast betraktas som konservativ, framför allt i näringsfrågor, och han hyste en utomordentlig vördnad för konungamakten.

Efter nedläggandet av sin rörelse 1844 tillbragte E. sina få återstående levnadsår i fullständig tillbakadragenhet, ett föremål för sina medborgares sympati. Han ligger jämte sin hustru och en späd son samt sin brorson och kompanjon begravd i ett av valven under det av hans svärfader uppförda Ennes'ska gravkoret på Gävle gamla kyrkogård.

Författare

P. Elfstrand.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor: Husförhörs-, dop-, vigsel- och dödböcker i Gävle kyrkoarkiv (delvis i landsarkivet i Härnösand); rådstuvurättens och magistratens protokoll, bouppteckningar, konkursakter och räkenskaper i Gävle stads arkiv. – Muntliga meddelanden. – Nekrolog i Norrlandsposten 19 maj 1849; G. Anrep, Svenska slägtboken, 1:3 (1875–82); C. B. Berggren, Handels-societeten i Gefle 1738–1938 (1938); I. Beskow, Gefleriksdagsmännen i borgarståndet 1809–1866 (Från Gästrikland 1932); Betänkande och upplysningar rör. Gefle stads donationer för välgörande ändamål, afg. af dertill utsedde komiterade den 31 dec. 1887 (1888); [J. Ekelund], Gefle stads hamn (1905); D. Elfstrand, Gefle elementarskola och Athenaeum (1928); dens., Sveriges första enhetsskola ¦(Meddel. av Gestriklands kulturhist. fören. 1929); P. Elfstrand, Kronobränneriet i Strömsbro. Ett bidrag till dess historia, 4 (Från Gästrikland 1931); dens., En skotsk patriciersläkt i Gefle (Meddel. av Gestriklands kulturhist. fören. 1924); fC. A. Eneroth,] Gamla Geflesläkter, 3, undert. Gevaliensis (Gefle dagblad 16 juli 1904); Handl. i anledning av wäckt fråga om reform af de i Gefle befintlige underwisnings-anstalter för borgerlig bildninsr fl838); E. Ringborg, Till Norrköpingskrönikan,



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hans Wilhelm Eckhoff, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16578, Svenskt biografiskt lexikon (art av P. Elfstrand.), hämtad 2019-11-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16578
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hans Wilhelm Eckhoff, urn:sbl:16578, Svenskt biografiskt lexikon (art av P. Elfstrand.), hämtad 2019-11-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se