Meriter

2. Per Carl Hjalmar Dusén, den föregåendes kusin, f. 4 aug. 1855 i Vimmerby, d. 22 jan. 1926 på sanatoriet i Tranås. Föräldrar: kontraktsprosten Carl Oscar Dusen och Amanda Ulrica Strömberg. Gick i skola i Vimmerby 1865—70, i Linköping 1870— 72; e. elev vid Teknologiska institutet och Tekniska högskolan 1873—74, ord. elev 1874—78; utex. från fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi 1878; ritare, å konstruktionsbyrån vid Karlstads mekaniska verkstad 1878— 79; vik. lektor i fysik vid Karlstads elementarläroverk våren 1879 och lärare vid Motala privata elementarläroverk hösten s. å.; lärare vid folkhögskolan i Södra Vi (Kalm.) 1880, vid Södermanlands folkhögskola å Åsa vid Sköldinge 1893; amanuens vid Riksmuseets paleobotaniska avdelning 1 mars 1899 —20 maj 1900; Regnellsk amanuens vid Riksmuseets botaniska avdelning 1 sept.— 31 dec. 1907 och 1 jan.—31 mars 1913; assistent vid Museu nacional i Rio de Janeiro 1901—04; fil. doktor h. c. vid Princeton University i New Jersey 1904; tilldelades på Vegadagen (24 april) 1917 av Svenska sällskapet för antropologi och geografi J. A. Wahlbergs medalj i guld; erhöll genom riksdagens beslut 1920 årlig statspension. — Ogift.

Biografi

Per D. hade en skiftande levnadsbana. Väl utexaminerad som ingenjör lockades han, under intryck av verkstadsindustriens depression, snart över i folkhögskolans tjänst. Genom sin kusin, K. F. Dusen (se ovan), fick D. intresse för botaniken, varjämte han ägnade sig åt geologi och kartläggningsarbeten, vari han erhöll erfarenhet som extrageolog vid Sveriges geologiska undersökning. Aren 1885—88 utförde D. sitt första vetenskapliga arbete, en undersökning över Ombergstraktens flora och geologi. D. fick 1890 från firman Knutson, Valdau & Heilborn i Kamerun anbud att kartlägga samt botaniskt och geologiskt utforska firmans därvarande vidsträckta domäner jämte delar av Kamerunberget. Den resa han s. å. anträdde kunde han, tack vare skilda understöd, efter ett års idogt arbete i firmans tjänst fullfölja ännu halvtannat år, och D. gjorde i det dittills föga kända Kamerun omfattande samlingar av fanerogamer och kryptogamer, särskilt mossor. Hans Kamerunkarta, som 1894 publicerades, anses grundläggande. Bland de 30,000 mossor han insamlade i Kamerun, befunnos omkr. 300 vara för vetenskapen nya. D. räknas som »upptäckaren av Västafrikas bryologi». År 1895 kom han att som botanist medfölja O. Nordenskjölds expedition till Eldslandet. Den rika och föga kända floran i Magelians-områdena lämnade en stor skörd av nya samlingar. År 1897 utrustade chilenska staten en gränsregleringsexpedition för att kring Rio Aysén bestämma den interoceaniska vattendelarens läge och kartlägga områdena kring denna del av Anderna. Genom anslag från Chiles regering och understöd hemifrån, bl. a. Vegastipendiet (1896), kunde D. medfölja och, tidvis jämte tyske botanisten F. W. Neger, ytterligare någon tid dröja i västra Patagonien och södra Chile. Hemkommen blev D. erbjuden att som kartograf, botanist och fotograf medfölja den expedition A. G. Nathorst utrustade för att i nordöstra Grönland söka efter den förolyckade Andréeska polarexpeditionen. D. mottog erbjudandet, och sommaren 1899 kartlade han den stora, förut föga kända Kejsar Frans Josefs fjord och den dittills alldeles okända Konung Oscars fjord (av Götalands storlek). Arbetet slutfördes på endast 2 1/2 vecka, och D: s publicerade karta räknas som hans förnämsta kartografiska insats. D. gjorde under färden omfattande botaniska iakttagelser och värdefulla samlingar, som ledde till upptäckten av flera för Jan Mayen och Grönland nya växtarter, särskilt mossor. Efter ett år i Sverige som Nathorsts amanuens reste D. åter till Sydamerika som assistent vid riksmuseet i Rio de Janeiro 1901—04 och fick för museet företaga botaniska forskningsresor till Brasilien, dels 1902 och 1904 till landets högsta bergskedja, Serra do Itatiaia, dels 1903—04 till staten Paranå; han hopbragte betydande samlingar. År 1905 uppgav han sin anställning för att deltaga i finländaren Arthur Thesleffs expedition för att undersöka möjligheterna för en finländsk kolonisation i Argentina. Från denna äventyrliga och strapatsrika, men vetenskapligt föga givande expedition återvände D. hem 1906. Under en del av 1907 vistades han i Berlin och Kew för bearbetning av sina sydamerikanska samlingar. Sommaren 1908 anträdde D. sin mest omfattande resa, till sydbrasilianska staten Paranå, som han redan 1903 och 1904 funnit vara botaniskt givande. Denna färd på 4 1/2 år finansierades dels genom Vegastipendiet (1908), dels genom betydande anslag från skilda håll. Staten Paranås kongress hade erbjudit sig att på vissa villkor lämna omkr. 15,000 kr. för fortsättande av D: s resa. Sistnämnda löfte blev ej infriat, och D. måste i slutet av 1912 återvända hem. Hans samlingar från denna resa, omfattande 40,000 exemplar kärlväxter, inlöstes genom privat mellankomst för Riksmuseum och räknas bland de största och rikaste, som tillfallit dess botaniska avdelning. År 1913 utbetalade dock Paranå hälften av det understöd, som tidigare utlovats, och D. såg sig i stånd att återresa. Som assistent på denna andra Paranåresa medföljde 1914 och 1915 kand. Gösta Jönsson (Ilien). Då något ytterligare anslag från Paranå till följd av världskrigets finansiella kriser ej kunde erhållas, blev D. nödsakad att för resans slutförande tillskjuta sitt eget sparkapital. Hemresan anträddes mot mitten av 1916. Antalet exemplar av kärlväxter, som han samlat, uppgick från de två sista Paranäresorna till 68,000 tillhörande 5,000 arter, varav ett 100-tal jämte sex släkten voro för vetenskapen nya. Under dessa forskningsresor hade D. sysslat ej blott med vegetationens rent floristiska sammansättning. Han utförde detaljerade ekologiska, biologiska och fenologiska undersökningar, över de viktigare växtgeografiska gränserna, över rötternas funktion, pollinationsföreteelser, lövsprickning och bladfällning. Epifyternas säregna växtsamhälle intresserade D., som över dem utförde ett stort antal kulturförsök. Härtill komma värdefulla geologiska och paleontologiska iakttagelser. För bearbetandet av de insamlade Paranåväxterna studerade D. under en stor del av 1917 och 1918 jämförelsematerialet i Berlinmuseets samlingar.

Från sina expeditioner hemförde D. sammanlagt 84,000 pressade exemplar av kärlväxter och 94,200 av mossor. Bearbetandet ledde till rik vetenskaplig produktion, väsentligen av floristisk och systematiskt botanisk art. Därtill komma viktiga kartografiska samt geologiska och geografiska arbeten. Några undersökningar utgåvos i samarbete med andra forskare, såsom F. W. Neger; en del botaniskt och paleontologiskt material har bearbetats av specialister (H. W. Arnell, V. F. Brotherus, C. Jensen, Fr. Kränzlin, P. Mentzel, C. Muller, Fr. Stephani, C. Warnstorf m. fl.). D. var en stilla och försynt man, »en tyst, något inbunden natur, dock med en viss torr humor; han gick sin väg stilla fram utan att göra mycket, väsen av sig. Arbetet var för honom tillvarons huvudsak, umgänget med andra och nöjen fingo komma i andra rummet». En mängd artnamn samt mossläktet Dusenia (1894) och compositésläktet Duseniella (1900) bevara hans namn åt eftervärlden. Även Dusens fjord, belägen vid utloppet av Kejsar Frans Josefs fjord på Grönlands ostkust, har uppkallats efter honom. — Brev från D. till Gustaf Retzius, Gerhard Holm m. fl. fimias i Vetenskapsakademiens bibliotek. I Uppsala univ.-bibliotek finnas omkr. 100 brev från D. till H. W. Arnell (sign. G9d och G9m) samt enstaka till andra personer. I Botaniska institutionens i Lund bibliotek finnas brev från D. till C. F. O. Nordstedt.

Författare

O. Gertz.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ombärgstraktens flora och geologi, till ledning för den Ombärgsbesökande allmänheten framstälda. Sthm (tr. Upps.) 1888. 2 bl., 94 s., 1 bl., 1 vikt karta. — Torfmossarnes utvecklingshistoria. Jönköping 1889. 8 s. (Särtr. ur Sv. mosskulturfören. tidskr. 1889, s. 257—265; omtr. i fi. tidskr. Biet, 10, 1889, s. 236—247, och i Skogsvännen 1890, s. 36—45). — Några småländska dalgångar (Geol. fören. i Stockholm förhandl., Bd 12, 1890, s. 545—554). — Herr Dusens resor i Kamerunområdet (Ymer, Årg. 11, 1891, s. 247—249). — Om vilkoren för skogskultur inom de s. k. Ryorna i Hallands län (Sv. geol. undersökning, Ser. C, N:o 131, Praktiskt geologiska undersökningar inom Hallands län... 1882—1891, 1, 1893, s. 49—54). — Om Kamerunområdet (Ymer, Årg. 14, 1894, s. 65—120, 217—218, 6 pl.-bl., 1 karta).— Om nordvästra Kamerunområdets geologi (Geol. fören. i Stockholm förhandl., Bd 16, 1894, s. 15—16, 29—63, 1 karta). — Bryologiska notiser från Östergötland (Bot. notiser 1895, s. 43—56). — New and some little known mosses from the west coast of Africa. 1—2. Sthm 1895, -96. 4: o 56 s., 6 pl.-bl. med textbl.; 44 s., 1 pl.-bl. (VA Handl., NF, Bd 28, N:o 2—3). — Ober die Ausstreuung der Sporen bei den Arten der Moos-Gattung Calymperes (Bot. notiser 1895, s. 41—43). — Den eldsländska ögruppens vegetation (ibid. 1896, s. 253—278; övers, till tyska i Bot. Jahrb. 1897, s. 179—196). — Den svenska Eldslands-expeditionen (Geogr. fören. [i Finland] tidskr., Årg. 8, 1896, tr. 1897, s. 175—177; även i Ymer, Årg. 16, 1896, s. 61). — Från Patagoniens vestkust till pampasområdet på Kordillerans östra sida (Ymer, Årg. 17, 1897, s. 199—220 & pl. 4: Karta öfver Rio Aysén). — En ny fyndort för visingsö-gruppen (Geol. fören. i Stockholm förhandl., Bd 20, 1898, s. 193—196, 1 kartbl.). —• Äro alla slags stenmjöl värdelösa som gödslingsämnen? (Sv. mosskulturfören. tidskr. 1898, s. 445—446). — fiber die tertiäre Flora der Magel-lans-Länder, 1—2 (Wissensch. Ergebnisse der schwed. Expedition nach den Magellansländern 1895—1897, Bd 1, N:o 4, 4A, 1899, s. 87—107 & pl.-bl. 8—12; s. 242—248). — Beiträge zur Flora der Insel Jan Mayen. Sthm 1900. 16 s., 1 pl.-bl. (VA Bih. till handl., Bd 26, Afd. 3, N:o 13). — Die Gefäss-pflanzen der Magellansländer nebst einem Beitrage zur Flora der Ostkiiste von Patagonien (Wissensch. Ergebnisse der schwed. Expedition nach den Magellansländern 1895—1897, Bd 3, N:o 5, 1900, s. 77—266 & pl.-bl. 4—14). — Beiträge zur Lebermoos-Flora Westpatagoniens und des siidlichen Chile von F. Stephani. Mit einer Einleitung von P. Dusen. Sthm 1900. (VA Bih. till handl., Bd 26, Afd. 3, N:o 6, s. 3—16). — Om kartläggningen af Kejsar Frans Josefs fjord och Konung Oscars fjord (Ymer, Årg. 20, 1900, s. 229— 236 & pl. 11: Karta öfver Konung Oscars fjord och Kejsar Frans Josephs fjord, upprättad under Svenska grönlandsexpeditionen 1899 af P. Dusen, u. å., 1 bl.). — Några viktigare växtfynd från nordöstra Grönland (Bot. notiser

1901, s. 73—76). —• Beiträge zur Laubmoosflora Ostgrönlands und der Insel Jan Mayen. Sthm 1901. 71 s., 4 pl.-bl. (VA Bih. till handl., Bd 27, Afd. 3, N: o 1). — Zur Kenntnis der Gefässpflanzen des siidlichen Patagoniens (VA Öfversigt af förhandl., Årg. 58, 1901, s. 229—263). — Zur Kenntnis der Gefässpflanzen Ostgrönlands. Sthm 1901. 70 s., 6 pl.-bl. (VA Bih. till handl., Bd 27, Afd. 3, N:o 3). —• Lebermoose der Magellansländer von F. Stephani. Mit einer Einleitung von P. Dusen. Sthm 1901. (VA Bih. till handl., Bd 26, Afd. 3, N:o 17, s. 3—7; även i: Wissensch. Ergebnisse der schwed. Expedition nach_den Magellansländern 1895—1897, Bd 3, N:o 9, 1905, s. 317—321). — Ett litet bidrag till åsproblemet (Geol. fören. i Stockholm förhandl., Bd 24,

1902, s. 353—356). — Om en ny varietet af Saxifraga oppositifolia L. (Bot. notiser 1902, s. 181—185). — Beiträge zur Bryologie der Magellansländer, von Westpatagonien und Sudchile. 1—5 (Arkiv för botanik, Bd 1, 1903—04, s. 441—465 & pl. 18—28; Bd 4, 1905, N:o 1, s. 1—45 & pl. 1—11 och N:o 13, s. 1—24 & pl. 1—8; Bd 6, N:o 8, s. 1—40 & pl. 1—12 och N:o 10, s. 1—32 & pl. 1—6). — Patagonian and Fuegian mosses (Reports of the Princeton univ. expeditions to Patagonia, 1896—1899, ed. by W. B. Scott, Vol. 8, P. 3, 1903). — Sur la flore de la Serra do Itatiaya au Brésil. Rio de Janeiro 1903. 4:o 1 bl., 119 s. (Archivos do Museu nacional do Rio de Janeiro, Vol. 13). — The vegetation of western Patagonia (Reports of the Princeton univ. expeditions to Patagonia, 1896—1899, ed. by W. B. Scott, Vol. 8, P. 1, 1903). •— Musci nonnulli novi e Fuegia et Patagonia reportati (Bot. notiser 1905, s. 299—310). — Die Pflanzenvereine der Magellansländer nebst einem Beitrage zur Ökologie der magellanischen Vegetation (Wissensch. Ergebnisse der schwed. Expedition nach den Magellansländern 1895—1897, Bd 3, N:o 10, 1905, s. 351—523 & pl.-bl. 19—30). — Neue und seltene Gefässpflanzeu aus Ost- und Siidpatagonien. Upps. 1907. 62 s., 9 pl.-bl. (Arkiv för botanik, Bd 7, N:o 2). —¦ Beiträge zur Flora des Itatiaia. 1—2. Upps. 1908, 09. 26 s., 5 pl.-bl.; 50 s., 1 pl.-bl. (Arkiv för botanik, Bd 8, N:o 7 och Bd 9, N:o5).— Chilenisch-patagonische Charakterpflanzen (G.Karsten & H. Schenck, Vegetationsbilder, 6:8, 1908; tills, med F. W. Neger). — tiber die tertiäre Flora der Seymour-Insel. Sthm 1908. 4:o 27 s., 4 pl.-bl. & omsl. (Wissensch. Ergebnisse der schwed. Sudpolar-Expedition 1901—1903, Bd 3, Lief. 3). — D:r P. Dusens forskningsresa till Sydbrasilien, södra Chile och Nordpatagonien (Ymer, Årg. 28, 1908, s. 216—217). — Neue Gefässpflanzen aus Paranå, Sudbrasilien. Upps. 1910. 37 s., 8 pl.-bl. (Arkiv för botanik, Bd 9, N:o 15). —¦ Ein neues eigentiimliches Eryngium. Upps. 1911. 5 s., 1 pl.-bl. (Arkiv för botanik, Bd 10, N:o 5). — Kvartärgeologiska undersökningar i Nordpatagonien 1897 och i Sydpatagonien 1905 (Geol. fören. i Stockholm förhandl., Bd 35, 1913, s. 303—305). — Karrenbildningar inom Sydbrasilien (ibid., s. 305—306). — Dr P. Dusens forskningar i Paranå (Ymer, Årg. 33, 1913, s. 216—217). — Revision of Flora Patagonica (Reports of the Prin-ceton univ. expeditions to Patagonia 1896—1899, ed. by W. B. Scott, P. 8, Suppl., 1914; tills, med G. Macloskie). — Uber Xylopodien. Dresden 1921. (Särtr. ur Beih. z. Bot. Centralblatt, Bd 38, Abt. 2, s. 258—317; tills, med F. W. Neger).

Källor och litteratur

Källor (jfr ovan): G. Andersson, Per Dusen, 1855—1926 (Ymer, 46, 1926); H. W. Arnell, Per Dusen. A biographical sketch (The bryologist, 39, 1926); Berichte der Deutschen bot. Gesellsch., 44 (1926), s. 81—87; S.Birger, Per Dusen, 1855—1926 (Sv. bot. tidskr., 20, 1926); N. Dencker, När Dusen gav niggerkungen en »spira» (Stockholms-tidningen, söndagsbil. 21/2 1926); Flora Brasiliensis, 1:1 (1906), s. 17; C. Jensen, Enumeratio Hepaticarum insulas Jan Mayen et Groenlandias orientalis a P. Dusen in itinere groenlandica seucorum anno 1899 collectarum (VA Öfversigt af förhandl., 57, 1900, tr. 1900—01); Th. Krok, Bibliotheca botanica suecana (1925); F. Kränzlin, Orchidacex Dusenianas novas (Arkiv för botanik, 16:8, 1920); R. Lagerborg, Arthur Thesleff (A. Thesleff, Bibliska naturbilder, Inledn., 1921); G. O. A:n Malme, Asclepiadaceas .paranenses a D:re P. Dusen collectas (Arkiv för botanik, 4:3, 1905); dens., Gentianaceas, Apocynaceas et Vochysiaceas paranenses a D:re P. Dusen collectas (ibid., 22 A: 2, 1928); dens., Lavar hemförda av den svenska expeditionen till Jan Mayen och nordöstra Grönland 1899 (ibid., 22 A: 14, 1929); A. G. Nathorst, Två somrar i Norra ishavet, 2 (1900); Naturhistoriska riksmuseets historia, dess uppkomst och utveckling (1916): C. A. M. Lindman, Botaniska avdelningen; O. Nordenskjöld, Från Eldslandet (1898).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Per Carl Hjalmar Dusén, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17726, Svenskt biografiskt lexikon (art av O. Gertz.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17726
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Per Carl Hjalmar Dusén, urn:sbl:17726, Svenskt biografiskt lexikon (art av O. Gertz.), hämtad 2024-04-25.