Ludvig Borgström

Född:1788-09-30 – Jönköpings Kristina församling, Jönköpings län
Död:1862-12-18 – Karlstads stadsförsamling, Värmlands län

Bokhandlare, Apotekare, Sparbanksledamot


Band 05 (1925), sida 496.

Meriter

1. Ludvig Borgström, f. 30 sept. 1788 i Jönköping, d 18 dec. 1862 i Karlstad. Föräldrar: organisten Laurentius Borgström och Fredrika Lovisa Estberger. Intogs i Jönköpings trivialskola 1796; elev å apoteket Lejonet i Växjö maj 1804; farm. kand. 1809; avlade apotekarexamen 4 juli 1814 och apotekareden s. d. Tjänstgjorde å apoteket Lejonet i Stockholm 1810, å apoteket i Falun 1811—12 och därefter å apoteket Lejonet i Jönköping 1812—13; inköpte apoteket i Åmål 29 mars 1814; sålde detsamma 16 juni 1817; inköpte apoteket i Karlstad s. å. (erhöll privilegium 27 sept.); protokolls- och räkenskapsförare i Karlstads sparbank 1822—34; öppnade bokhandel i Karlstad 1826; sålde apoteket 1833; ledamot av Wermlands provincialbanks (sedermera Wermlands enskilda banks) direktion s. å.—1848; tjänstgjorde därefter såsom dess kassör 1848—54; sekreterare i Föreningen till utspridande af nyttig folkläsning i Carlstads stift 1836—47 och dess skattmästare till 1861; Svenska bokförläggareföreningens kommissionär 6 dec. 1843; upptog 1 juli 1847 sitt biträde K. Kjellin som delägare i bokhandeln, varvid firmanamnet ändrades till Borgström & c: o, samt överlät helt bokhandeln till densamme under år 1850. Ledamot av Svenska läkaresällskapet 1825, av Patriotiska sällskapet 1836, av Sällskapet för spridande av nyttiga kunskaper och av Värmlands läns hushållningssällskap.

Gift 1) 13 apr. 1820 med Kajsa Lovisa Ullen, f. 16 mars 1793, d 7 aug. 1849, dotter till komministern i Övre Ullerud Birger Olavi Ullen; 2) 7 nov. 1850 med Matilda Sofia Ahlgren, f. 5 jan. 1819, d 5 juni 1859, dotter till traktören Jakob Ahlgren.

Biografi

Den eldsvåda, som 1790 ödelade en stor del av Jönköping, blev för Borgströmska familjen synnerligen ödesdiger, enär icke blott samtliga tillgångar därvid gingo förlorade utan även familjefadern bortrycktes på grund av sviter efter olyckan. De ytterst knappa villkor, varunder B. växte upp och som nödgade honom att i tidiga år antaga konditioner för att bidraga till familjens uppehälle, omöjliggjorde för den vetgirige och begåvade ynglingen att fullfölja sina studier vid akademien. Ett snart vaknande intresse för kemien torde dock i ej ringa mån hava lindrat denna besvikelse, i synnerhet som B. i sina studier lyckades erhålla god hjälp och vägledning. Han omfattades sålunda med välvilja av T. J. Berzelius, som tillät honom arbeta på sitt privata laboratorium. Att han redan vid fyrtiofem års ålder och så snart ekonomien det tillät, helt övergav apotekarverksamheten, visar dock, att andra och djupare intressen funnos. Om dessa, och de insatser, han tack vare dem kom att göra i den bygd, dit hans verksamhet blev förlagd, har han själv i sina till större delen otryckta »Minnesanteckningar» lämnat åtskilliga uppgifter av värde. Redan under Växjötiden, berättar B. i sina levnadsminnen, både han och några liktänkande vänner i därvarande gymnasium bildat ett sällskap, vars medlemmar övade sig i vittert författarskap. B. ägnade sig häråt med största iver och sökte särskilt tolka sin »älsklingsförfattare» Horatius, varvid han begagnade sig av den då så vanliga parafrasmetoden. Detta ungdomsintresse fick sedermera många och kraftiga impulser. Under sin andra vistelse i Jönköping tillhörde B. sålunda jämte den något äldre P. G. Scheutz det litterära sällskap, som samlades omkring Onkel Adams fäder, hovrättsrådet. J. Wetterbergh. Då han därpå 1814 vistades i Stockholm för att avlägga apotekarexamen, gjorde han tack vare Scheutz bekantskap med yngre författare, särskilt av »nya skolan», och vann även inträde i Lorenzo Hammarskölds hus. I synnerhet, säger B., »intresserade mig S. Hedborn, vars lynne sympatiserade med mitt, och ofta har jag beklagat, att hans umgänge så kort tid förunnades mig. Hammarsköld, vilken allmänheten kände såsom en väldig litterär kämpe, var i sitt umgänge en from och godmodig man, och hans trevliga hus lockade mig ofta dit, där jag lärde känna Sondén, Ling, Dahlgren, K. M. Arrhenius med flera, vilka antingen ägde eller sedermera förvärvat litterär reputation.» Även hos B. vaknade hågen att framträda offentligt, och han grep sig därför an med en översättning av Oehlenschlägers »Hakon Jarl», vilket arbete trycktes hos Em. Bruzelius i Uppsala 1817. Bland hans senare tolkningar kunna nämnas Goethes »Iphigenie», Müllners »Die Schuld», Oehlenschlägers »Aladdin 1—2», Amalia von Helwigs »Die Schwestern auf Corcyra» samt Schillers »Sång om klockan». Bäst lyckades B. otvivelaktigt som översättare, men även hans egna dikter röja, ehuru de merendels tillkommit av tillfälliga anledningar, obestridlig diktarbegåvning och äro ofta nog fyndigt och lyckligt funna, såsom »Människans åldrar» (Kalender för damer 1819), den lilla miniatyren »Madrigal» (Poetisk kalender 1812) m. fl. Sina dikter införde B. ofta i »Kalender för damer», där han framträdde under signaturerna: —st—, —m och —v—, i Atterboms »Poetisk kalender» samt uti ortstidningarna i Uppsala, Jönköping, Växjö och Karlstad, i vilken sistnämnda stad han som tillfällighetspoet upptog manteln efter den år 1819 avlidne, rikt begåvade lektor N. L. Spak. B. har själv samlat sina poetiska alster från ett femtiotal år i en handskriven volym, benämnd »Vitterhets-försök».

B: s litterära intresse var drivfjädern till att han år 1826 i Karlstad öppnade en bokhandel, som han ensam drev till år 1847. Då han därigenom, skriver han, »hade tillfälle att se, huru föga som tillgöres för allmogens bildning genom tjänliga skrifter, och den usla beskaffenheten av de skrifter, den (oberäknat andaktsböcker) av egen impuls förskaffade sig, så väcktes hos mig den idén att samverka med det nyligen i Stockholm stiftade Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande genom en förening i samma ändamål, särskilt för Karlstads stift.» Genom B: s aldrig svikande energi tillkom också 1835 Föreningen till utspridande af nyttig folkläsning i Carlstads stift, vilken redan vid första verksamhetsårets slut räknade 340 medlemmar med ett tecknat belopp av 1,290 rdr b: ko; i tolv år vilade sällskapets hela arbetsbörda på B., och ända till året före sin död arbetade han som skattmästare i dess tjänst. Såsom föregångare till stiftets sockenbibliotek ägde denna förening en betydelse, som ej får underskattas. B. sökte även bidraga till höjande av de sämre lottades materiella villkor. Tidigt insåg han det stora gagn, som sparbanksidén i detta hänseende skulle medföra, och redan 1821 uppgjorde han jämte sin umgängesvän och förtrogne, löjtnant Kr. Andersson, en plan till en sparbank för Karlstads stad och omgivning, som följande år började sin verksamhet — den tredje i sitt slag i riket. Utan något arvode, enbart av intresse för saken tjänstgjorde B. under bankens tolv första verksamhetsår såsom protokolls- och räkenskapsförare. B. var även, 1833, en av stiftarna av Wermlands provincialbank (senare Wermlands enskilda bank) och deltog aktivt i arbetet för banken i dess direktion och sedan som kassör, tills han 1854 drog sig tillbaka från sistnämnda »trägna och obehagliga syssla». Enskilt ägnade han sig även åt kommissionsuppdrag såsom »penningeinkasseringar, insättningar och uttag i provincialbanken, försäljning och inköp af aktier med flere förekommande affärer, med undantag af juridiska», varmed han enligt annons i Nya Wermlands-tidningen för 18 febr. 1857 sysslade även under sina senaste år.

Efter försäljningen av apoteket 1833 var B. en mycket förmögen man. Han övergick då till bruksaffärer och titulerades brukspatron, blev delägare i Uddeholmsverken (enligt en uppgift, som dock ej kunnat kontrolleras) samt inköpte en tredjedel av Älgå i Värmland belägna bruk med tillhörande stångjärns-, knip- och spikhammare, kvarn och salusågar jämte betydande skogsarealer. De dåliga konjunkturerna nödgade honom 1841 att avveckla Älgå-affären med synnerligen betydande förluster. Han var vid sin död delägare i Mölnbacka bruk.

Författare

C. B. Nygren.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Dikter i Poetisk kalender (1812, 1813), i Kalender för damer (1818—1820) och i tidningar samt särsk. utg. tillfällighetskväden. — bjeUbiographie (Biogr. lexicon öfver namnkunnige svenska män, Bd 2 Upps. 1836, s 386-394). — I Jönköpings trivialskola. Ur apotekaren Ludvig Borgströms efterl. anteckningar, medd. av A. Hj. Uggla (Minnesskrift utg av fören. Modersmålsvännen vid Jönköpings läroverk till dess 50-årsdag 1915, Jönk. 1915, s. 44—52; även sep. Jönk. 1915. 9 s.). — Smärre farmaceutiska meddelanden i Stockholms-posten (1820) och i Sv. läkare-sällsk. årsberättelse (1832).

Översatt: Adam Oehlenschläger, Hakon Jarl den rike. Sorgespel. Upps. 1817. (2), 144, (2) s. — A. Mullner, Skulden. Sorgspel i fyra akter (Kalender f. damer, 1818, s. 1—16,2, 1 pl.). — J. W. von Goethe, Ifigenia på Tauris. Skådespel. Upps. 1818. 1,2: o (4), 88 s. — Adam Oehlenschläger, Aladdin eller den underbara lampan. Dramatisk dikt. D. 1—2 (Kalender f. damer, 1819, s. 1—195; 1820, s. 1—245). — Fr. von Schiller, Sång om klockan (ibid., 1819, Smärre skaldestycken, s. 129—151; sign. —st—). — Adam Oehlenschläger, Herdegossen. Dramatisk idyll (ibid., 1822, s. 1—63). — Amalia von Hellwig, Systrarna på Corcyra. Dramatisk idyll. Strängnäs 1824. 12: o 132 s, — Därjämte smärre dikter i översättning. Handskrifter: 'Minnes-teckningar' och 'Vitterhets-försök' (bägge i handskrift hos B:s dotterdotter, fröken Anna Montan, Karlstad; se näTmare texten).

Källor och litteratur

Källor: B:s ovannämnda tryckta och otryckta skrifter samt brev och bouppteckningshandlingar i fröken Anna Montans ägo. — Handl. rör. allm. sammankomsten med Fören. till utspridande af nyttig folkläsning i Carl-stads stift (1836—44); I. A. Bonnier, Anteckningar om sv. bokhandeln intill år 1900, 1 (1920); A. J. Bruzelius, Sveriges apotekare-historia, Ny följd (1878) samt C. F. V. Schimmelpfennig & K. Ahlberg, Sveriges apotekar-historia, H. 22—23 (1923); Karlstads sparbanks historia (1922); C. E. Nygren, Carlstads historia omf. de femtio åren närmast före stadens brand (1914).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ludvig Borgström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17990, Svenskt biografiskt lexikon (art av C. B. Nygren.), hämtad 2019-05-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17990
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ludvig Borgström, urn:sbl:17990, Svenskt biografiskt lexikon (art av C. B. Nygren.), hämtad 2019-05-27.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se