Carl Aurivillius

Född:1717 – Stockholms stad, Stockholms län
Död:1786-01-19 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län

Orientalist


Band 02 (1920), sida 476.

Meriter

4. Carl Aurivillius, den föregåendes son, f. 1717 i Stockholm (döpt 5 aug.), d 19 jan. 1786 i Uppsala. Student i Uppsala 17 sept. 1729; disp. 2 juni 1739 (De meritis argumentorum pro demonstranda existentia divina, p. I, pres. P. Ullen); företog en resa till Tyskland, Frankrike och Holland hösten 1741—44; måste under den närmast följande tiden uppehålla sig genom enskild undervisning och återvände till Uppsala vt. 1746; disp. 24 maj s. å. (Argumenta pro demonstranda existentia divina, quae a veritatibus seternis desumuntur, p. II, pres. N. Wallerius); fil. magister s. å. (primus). Docent i grekiska och orientaliska språk vid Uppsala universitet juni 1747; fil. adjunkt 16 dec. s. å.; professor i poesi 17 jan. 1754; enhälligt uppförd på första förslagsrummet till professuren i orientaliska språk vid Uppsala universitet 30 apr. 1757; erhöll 18 juni 1760 halva antalet röster till första förslagsrummet till samma professur, vilket dock genom prokanslers utslagsröst 26 juni s. å. tilldelades translator P. Ru-bens; förordnad att bestrida translatorssysslan i turkiska vid kanslikollegium genom K. brev 21 maj 1764; professor i orientaliska språk vid Uppsala universitet 1 apr. 1772; ledamot av bibelkommissionen 18' maj 1773. LVS 1755 (tf. sekreterare; ständig sådan efter Karl von Linné 1767). 

Gift. 26 dec. 1754 med Eva Ulrika Ekerman, f. 15 dec. 1733, d 1 juli 1804, dotter till professorn Petter Ekerman i Uppsala.

Biografi

A. är Sveriges främste orientalist under 1700-talet. Alltifrån ungdomen ägnade han sig med brinnande iver åt klassiska och orientaliska studier, och redan vid tjugu års ålder var han fullständigt förtrogen med hebreiska språket. Också var han synnerligen väl förberedd, när han företog sin treåriga utrikes resa, under vilken han fick tillfälle att öka sina språkkunskaper och vidga sina vetenskapliga vyer genom umgänge med flera av den tidens mest framstående orientalister, såsom Chr. B. Michaélis i Halle, hos vilken han studerade syriska och arabiska, Etienne Fourmont i Paris, som på allt sätt Uppmuntrade hans arabiska studier, och Albert Schultens i Leiden. En av den sistnämndes största vetenskapliga förtjänster var, att han till fullo insåg arabiskans betydelse för ett grundligare studium av hebreiskan, och säkerligen har bekantskapen med Schultens icke varit utan inflytande på A:s' avhandling »De usu dialecti arabicse in indaganda vocum ebraicarum significatione» (1747), som medförde kallelse till docentur. Om A:s' intresse för arabiskan vittna både hans värdefulla undersökningar av arabiska mynt, funna i Sverige, och! disputationen »Ex opere cosmographico Ibn Alvardi particula latine versa et illustrata notis» (1752). Bristen pä arabiska typer vållade emellertid, att denna avhandling ej kunde fortsättas, och även eljest utgjorde de otillräckliga typografiska resurserna, varöver A. ofta klagade, ett svårt hinder för hans vetenskapliga författarverksamhet. Som översättare av turkiska och arabiska skrivelser från Konstantinopel och de nordafrikanska staterna anlitades han synnerligen ofta. Bland hans kvarlåtenskap förvaras en hel mängd dylika översättningar, ej sällan åtföljda av fullständig transkription, och den, som av egen erfarenhet vet, vilka svårigheter särskilt tolkningen av de turkiska dokumenten plägar erbjuda, måste skänka sitt odelade erkännande åt den noggrannhet, med vilken detta arbete utförts. En av sina vackraste triumfer firade hans okuvliga energi, då han tolkade ett georgiskt manuskript, som år 1768 tillsändes honom på befallning av drottning Lovisa Ulrika. När han mottog uppdraget, kände han icke ens till det georgiska alfabetet, men med ledning av de ytterst torftiga hjälpmedel, som på den tiden stodo forskaren till buds, arbetade han sig så grundligt in i sin uppgift, att han kunde översätta hela skriften med undantag av några få ord, om vilka han förgäves sökte erhålla upplysning både i London, Paris, Rom och Konstantinopel. Flertalet av de avhandlingar, som utgåvos under A:s' presidium, röra sig inom hebreiskans område, och om hans omfattande beläsenhet och kritiska blick även inom denna bransch av den semitiska filologin avlägga hans språkliga utredningar och textkritiska undersökningar ett ojävaktigt vittnesbörd. Det var därför en självklar sak, att A:s' förmåga skulle tagas i anspråk både för iden av Gustaf III tillsatta bibelkommissionen och för den stort anlagda, ehuru icke i allo lyckade bibeledition (Vetus testamentum hebraicum cum variis lectionibus), som 1776—80 utgavs av kaniken B. Kennicott i Oxford efter ej mindre än 615 manuskript och 52 tryckta upplagor. Tyvärr erhöll han detta uppdrag så sent, att Kennicott ej kunde tillgodogöra sig resultatet av hans undersökningar. Den variantför-teckning, A. efter ett manuskript i Uppsala utarbetat till Genesis, Exodus och en del av Leviticus, avsändes visserligen lill England, men kom för sent och kunde ej utnyttjas. Om arbetets förtjänster från både filologisk och kalligrafisk synpunkt yttrade sig Kennicott i de mest berömmande lordalag, och han är ej den ende, som uttryckt sin beundran för A:s' eleganta orientaliska handstil. De prov på arabisk skönskrift, som finnas bevarade i hans litterära kvarlåtenskap, äro också fulländade mästerstycken, vilkas make säkerligen högst få orientalister skulle kunna åstadkomma., och detsamma gäller även om hans efterlämnade anteckningar på hebreiska. — Vid sidan av sina åligganden som akademisk lärare utvecklade A. även en trägen verksamhet som sekreterare i vetenskapssocieteten i Uppsala, av vars acta han utgav ej mindre än fyra band.

A. var utrustad med en ovanligt mångsidig begåvning, och med aldrig svikande plikttrohet ägnade han oegennyttigt sitt liv åt vetenskapen. Hans författarskap präglas av grundlig lärdom, stor noggrannhet och kritisk skärpa, och i åtskilliga avseenden visar han sig stå långt före sin tid. Siärskilt länder det honom till berömmelse, att han fäste tillbörlig vikt även vid studiernas rent språkliga sida, som förut något försummats till följd av intresset för realia, och grundlade en verkligt kritisk metod, vilken vidare utvecklades under 1800-talet. Som akademisk lärare var han utomordentligt nitisk, vare sig det gällde offentlig eller enskild undervisning, och hans föreläsningar utmärkte sig både genom klarhet och grundlighet. . Så mycket egendomligare förefaller det, att han tvenne gånger förbigicks vid tillsättandet av den orientaliska professuren, till vilken han borde hava varit självskriven. Om detta berodde därpå, att han redan innehade professur i annat ämne, eller om enskilda inflytelser gjorde sig gällande till förmån för hans medsökande, är ej lätt att avgöra; möjligen hava båda dessa omständigheter medverkat. I sitt personliga uppträdande var A. anspråkslös och tillbakadragen, ehuru han aldrig tvekade att ärligt kämpa för sin övertygelse, och av den akademiska ungdomen var han synnerligen avhållen. Om hans anseende bland fackmännen vittnar följande eftermäle, som han erhöll av den berömde orientalisten J. D. 'Michaélis i Göttingen (Neue orientalische und exegetische bibliothek 5, s. 72): »Ein wirklich in den orientalischen sprachen so grösser mann, we-nigstens der grösseste seiner zeit in Schweden, dem vielleicht Deutschland nach dem ganzen umfang seiner philologischen ge-lehrsamkeit keinen gleichzeitigen entgegensetzen kann.» Och träffande tecknas hans bild av Annerstedt i Uppsala universitets historia (3:2, s. 400) med följande ord: »Vad jag nu meddelat torde visa, att Aurivillii liv varit en enda lång arbetsdag. Och man har att komma ihåg, ätt en stor del av hans bästa år förgingo under skötandet av poeseos professuren, vilket han säkerligen gjort på fullaste allvar, driven som han var av en levande pliktkänsla och förberedd genom de grundligaste klassiska studier. Om hans märkvärdiga mångsidighet vittnar icke minst, att han som poeseos professor gjort sina lärjungar bekanta med även den moderna litteraturens mästerverk, de under honom utgivna disputationerna visa detta tydligen. Som människa står han icke mindre högt än som vetenskapsman. Osjälvisk, försynt, rättrådig, plikttrogen, god och ädel är han en av tidevarvets mest tilldragande personligheter och ett av universitetets vackraste minnen.» — A. ligger begravd i Uppsala domkyrka.

Författare

K. V. Zetterstéen.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Hans skriftliga kvarlåtenskap förvaras i Uppsala universitetsbibliotek (brev till A., däribland en samling från fadern sign. G. 4 a—b, och från honom till hans hustru och döttrar jämte svar sign. G. 4 c samt handskrifter enligt nedanstående översikt).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: a) akad. avhandl. och program: se J. H. Liden, Catalogus disputationum (1778) och G. Marklin, Catalogus disputationum Lidenianus continuatus (1820) samt E. Meyer, Program utg. vid Upsala universitet 1701—1854 (1908); av de under A:s' presidium ventilerade avhandlingarna utgåvos disputationerna i orientalisk filologi [30 st.; Liden & Marklin N :o 1, 2, 6, 28—54] sedermera i samlad uppl. med företal av den tyske orientalisten J. D. Michaélis under titel: Caroli Aurivillii Dissertatio-nes ad sacras literas et philologiam orientalem pertinentes. Göttingen & Leipzig 1790. (6), 718 s. [Några av de i denna samling ingående avhandlingarna (N :o A, 8—9, 26 och 28; Liden & Marklin N :o 28, 32—33,, 51, 52) äro dock säkerligen förf. av respondenterna, liksom fallet torde vara med ett flertal av de under A:s' presidium utgivna avhandlingarna i poesi; däremot är A. förf. även till de avhandl., för vilka han respon-derat under P. Ullens och N. Wallerius' presidium.]; b) övriga skrifter: Oratio parentalis in obitum. . . Henrici Benzelii. Upps. 1758. 4:o 50 s.

— Codex manuscriptus operum Horatianorum biblioth. Reg. academ. Vpsal. recensitus (Nova acta R. soc. scient. Vpsaliensis, Vol. 1, 1773, s. 195—208, 1 pl.). — Vita Erici Benzelii junioris (ibid., s. 209—224; anon.). — De, num-mis Arabicis in Sviogothia repertis disquisitio (ibid., Vol. 2, 1775, s. 79— 107, 4 pl.). — Vita Olavi Celsii (ibid., s. 295—308; anon.). — Vita Samuel. Klingenstierna (ibid., Vol. 3, 1780, s. 266—300; anon.). — Vita Martini Strömer (ibid., Vol. 4, 1784, s. 348—372; anon.). — Recensio cödicum manuscriptorum ab Henrico Benzelio in Oriente collectorum. . . (Utg. av A. Svanborg.) Upps. 1802. 58 s. — Därjämte här A. såsom medlem av bibelkommissionen nästan helt och hållet översatt Moseböckerna, Josua bok, Domareboken, Samuelsböckerna, Jobs bok, Psaltaren, de fyra större och de tolv mindre, profeterna (Prof-öfversättning af then Heliga skrift, Sthm 1774—93).

Utgivit: Nova acta Regiae societatis scientiarum Vpsaliensis. Vol. 1—4. Upps. 1773—84. [Den latinska översättningen av åtskilliga häri ingående, på svenska inlämnade avhandlingar jämväl ombesörjd av A.]

Handskrifter (samtliga i UB): Parallelismus linguae Ebraicae Biblicaä cum dialecto Arabica (sign. R. 118). —¦ Combinationes omnes trilitterse, quotquot in lingua Arabica sunt possibiles, cum additis significationibus propriis et frequentius obviis (R. 154). — 'En bok om .snillerika konster och naturens hemligheter vid subtila geometriska figurer' (övers, av ett arabiskt arbete, som tillskrives El-farabi) (i R. 156). — Översättningar .till svenska av arabiska och turkiska dokument; turkiska skrivelser i transkription; anteckningar i orientalisk numismatik; georgiskt glossar m. m. (R. 156—158).

— Översättningar för bibelkommissionen (T. 6). — Katalog över H. Benzelius' orientaliska manuskript (U. 257 b; jmfr ovan). •— Katalog över de av drottning Lovisa Ulrika till Uppsala universitetsbibliotek skänkta manuskript (UB arkiv, M. 24). — Därjämte enligt uppgift av P. F. Aurivillius 'Collation af det hebraeiska manuscript af Pentateuchus och flera bibliska böcker, som finnas på Upsala bibliotek, till Kennicotts tjenst...' samt 'Version af ett georgianskt manuscript.... hörande till MSsamlingen på Drottningholm' (Annerstedt, 3:2, s. 398—399; jmfr texten).

Källor och litteratur

Källor: Levnadsteckning, förf. av A:s' son P. F. Aurivillius, och andra biogr. handl., UB (sign. X. 251 a och 251 b); otryckta handl. i Uppsala landsarkiv; C. Annerstedt, Upsala universitets historia, 3:1 (1913), s. 301, 353; 3:2 (1914), s. 396 o. följ.; Gunhild Bergh, Litterär kritik i Sverige under 1600- och 1700-talen (1916)[1]; Chr. Dahl, Till minne af framj. professoren... Carl Aurivillius (1793); ]. Floderus, Oratio parentalis in memoriam... C. Aurivillii (1786) jämte anmälan av detta minnestal av J. D. Michaelis i Neue orient. u. exegét. Bibliothek, 5 (1788), s. 72—88; K. U. Nyländer, Semitiska studier i Sverige under flydda tider (Ny sv. tidskr., 1889, s. 339 o. föli.l: O. Svlwan, Sv. pressens historia till 1772 (1896).

Gjorda rättelser och tillägg

1. Tillägg i enlighet med tryckta utgåvan, bd 2., 2014-08-27


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Aurivillius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18934, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. V. Zetterstéen.), hämtad 2018-11-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18934
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Aurivillius, urn:sbl:18934, Svenskt biografiskt lexikon (art av K. V. Zetterstéen.), hämtad 2018-11-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se