Haquin Spegel

Född:1645-06-14 – Ronneby församling, Blekinge län
Död:1714-04-17 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län

Riksdagsledamot, Präst, Psalmdiktare, Ärkebiskop


Band 33 (2007-2011), sida 21.

Meriter

Spegel, Haquin, f 14 juni 1645 i Ronneby (Gezelius m fl), d 17 april 1714 i Uppsala (Palmskiölds saml, vol 345, s 793, UUB). Föräldrar: köpmannen Daniel Håkansson S o Margareta Fischer. Elev vid katedralskolan i Lund 58-62, inskr vid univ i Greifswald 13 april 61, vistades utomlands 61-65, informator hos burggreven G Ehrenberg (bd 12) i Malmö 66-69, inskr vid LU 27 mars 69, disp pro gradu 1 maj 70, mag 28 jan 71, allt vid LU, prästv i Strängnäs trol hösten 69 (Strängnäs domkapitels arkiv, AI:6, s 217, ULA), guvernör o huspredikant hos riksamiralen greve G O Stenbock 69-71, hovpredikant hos änkedrottn Hedvig Eleonora 23 aug 71, deltog i Karl XI:s eriksgata 73, Karl XI:s överhovpredikant o biktfader 7 okt 75-79, superintendent över armén i Skåne o preses i fältkonsistoriet 27 jan 76, kh i Ronneby 1 nov 79 (tilltr ej), superintendent i Visby 26 nov 79 (tilltr 10 aug 80), deltog i riksdagarna från 80 (talman i prästeståndet från 10), fullm som kh i Visby 2 jan 82, led av kyrkolagskommissionen 82-86, av bibelöversättmkommissionen 83-86, av katekeskommissionen 85-86, biskop i Skara 28 april (tilltr 26 aug) 85, i Linköping 19 okt 91 (tilltr maj 93), TD vid UU 3 mars 93, ärkebiskop o prokansler vid UU från 21 april 11, ordf i kommissionen för rannsakn av pietismen i Sthlm från 13.

G 17 juli 1683 i Västerås m Anna Schultin, f 21 okt 1655 i Svärdsjö, Dalarna (Nordberg, s 66f), d 14 mars 1730 i Linköping (ibid, s 81), dtr till prosten Olaus Schult o Elisabeth Stiernman samt tidigare g m biskopen Johannes Brodinus (bd 6).

Biografi

Då S föddes var Blekinge fortfarande danskt. Fadern var kyrkoherdeson från Älmeboda i Kronobergs län (Wilstadius) och hade slagit sig på köpenskap i Ronneby. S blev tidigt föräldralös och uppges ha blivit uppfostrad hos släktingar i Småland, troligen hos någon av sina farbröder. Han började läsa vid katedralskolan i Lund 1658, s å som Skåne blev svenskt. Fyra år senare begav han sig ut på en utländsk studieresa. Han uppger själv att han studerat i Greifswald, Rostock, Wittenberg, Leipzig, Khvn, Leiden och Oxford. Han kan inte ha stannat länge på någondera orten, ty redan 1664 (eller 1665) var han tillbaka i Lund, och inskriven blev han bara vid Greifswalds universitet. Vistelserna i Leiden och Oxford blev dock betydelsefulla för honom. Särskilt förefaller han där ha blivit förtrogen med både cartesianismen och motståndet mot denna filosofi. I Oxford torde hans livslånga och för Sverige vid den tiden unika intresse för engelsk litteratur och predikan ha grundlagts.

Att S också studerade i Khvn är anmärkningsvärt: detta var närmast förbjudet för dem som blivit svenskar genom införlivandet av de f d danska provinserna. S kom hela sitt liv att behålla intresset för det danska.

Efter sina studieresor blev S 1666 anställd av burggreven Gillis Ehrenberg i Malmö som informator för dennes söner. Detta blev betydelsefullt för framtiden. Ehrenberg stod nära riksamiralen Gustaf Otto Stenbock, och det var säkerligen därigenom S 1669 blev informator för två av Stenbocks söner. Informatorskapet förenade S med studier vid LU. Han genomförde tre disputationer, därav en för matematikprofessorn Anders Spole (nedan) om världens hav, Succincta maris descriptio.

Stenbock vistades mestadels i Sthlm, och det är troligt att S flyttade dit. Han prästvigdes troligen i Strängnäs på hösten 1669 - de gamla uppgifterna om att det skett först 1671 är sannolikt felaktiga. I maj 1670 höll han utfärdspredikan över riksrådet Pär Sparre P:sson (bd 32, s 703) och lät vid samma tillfälle trycka en dikt i två varianter över den döde (Ekedahl, Sami 1998, 1999). Detta är den första kända dikten av S:s hand. 1672 höll S en endast i handskrift bevarad likpredikan över Stenbocks äldste son Gustaf. Det var också troligen efter anmodan av Stenbock som S 1672 granskade lundaprofessorn Samuel v Pufendorfs (bd 29) stora arbete De jure naturae et gentium, som några teologer väckt strid om. S:s granskning är kort och har av allt att döma kommit till i brådska. Den vägande invändningen förefaller gälla att Pufendorf tillerkände människans natur-givna förnuft större betydelse än luthersk ortodoxi gjorde och att han talar om naturen som en självständig makt (Lindberg). Att det ytterst är Gud som verkar och att han kan upphäva Naturens lagar kom att bli en kärnpunkt i S:s åskådning.

Genom Stenbocks inflytande hade S 1671 blivit hovpredikant hos änkedrottning Hedvig Eleonora. Han kom nu in i hovkulturen, och det är troligen från tiden vid hovet hans profana diktning i skilda genrer härrör. Det var sannolikt då som vänskapen med Erik Lindschöld (bd 23), en annan diktare vid hovet, grundlades.

S utnämndes 1675 till överhovpredikant och kungens biktfader. Skånska kriget hade då brutit ut, och S följde kungen i kriget som superintendent över armén. På Alla helgons dag s å höll han en predikan, där han framhöll att alla krig är av ondo och kan undvikas och att det är omöjligt för en kristen att ena stunden gå till nattvarden och den andra slå ihjäl sin broder. Inom den unga adeln grydde vid denna tid ett missnöje med förmyndarregeringens och särskilt Magnus Gabriel De la Gardies (bd 10) politik, som drivit Sverige in i ett krig, av vilket man fruktade det värsta. Varför S talade som han gjorde i en situation när det var Danmark som anfallit Sverige har diskuterats, men en förklaring kan vara att S anslutit sig till den grupp som gjorde förmyndarregeringen ansvarig för kriget (Ekedahl 2000). För detta talar att hans predikan också blev tryckt. Ett sådant ställningstagande kan också förklara den nära relation till Karl XI som han kom att utveckla. Men det måste framhållas att han också uppehöll goda kontakter med De la Gardie och Stenbock så länge de levde.

S följde kungen och hären under skånska kriget, och på dennes uppdrag skildrade han vad som hände i en dagbok, som han efter kriget skickade till kungen. Han var dock inte vid fronten hela krigstiden. Våren 1676 var han i Sthlm för sammanträde i hovkonsistoriet (Lindquist). Mycket i dagboken är skrivet omedelbart efter händelserna och har därför intresse för historikerna. Men annat är hämtat från inkomna rapporter och från en 1679 tryckt skildring av kriget. Påfallande är dagbokens torra saklighet, även i skildringen av så våldsamma händelser som slaget vid Lund 4 dec 1676. S var också med vid riksdagen i Halmstad i febr 1678.1 dagboken uppger han att han då predikade, men denna predikan tycks inte ha bevarats.

Som Karl XI:s själasörjare torde S ha haft ett stort inflytande på den unge och omogne kungen. Hur stort kan inte sägas med bestämdhet, men de rapporter som S sände till Gustaf Otto Stenbock under kungens sjukdom i mars 1679 vittnar om hur nära han deltog i sin kungs utveckling. Under dessa år grundlades en nära relation mellan kungen och hans själasörjare. Kungen hade under hela sitt liv det största förtroende för S och sökte på allt sätt befordra honom. A sin sida omfattade S kungen med en nästan devot dyrkan. Kungens stöd till S visade sig omedelbart efter krigsslutet genom utnämningen till kyrkoherde i födelsestaden Ronneby, en tjänst som han dock inte tillträdde, eftersom han kort därefter utnämndes till superintendent i Visby. Ett ytterligare bevis på sitt förtroende gav Karl XI då S fick uppdraget att viga kungen och den danska prinsessan Ulrika Eleonora på Skottorps slott utanför Halmstad i maj 1680. Freden i Lund och det k bröllopet firade S med två dikter, som med sitt rika bruk av mytologi påminner om Ehrenstrahls kunga-panegyriker.

I juli 1680 anlände S till Gotland. Under kriget hade Gotland varit ockuperat av danskarna, och trots att ön sedan 1645 tillhört Sverige visade sig många gotlänningar vara dansksinnade. Det var inte en tillfällighet att den danskfödde S placerades på Gotland. Hans uppgift var att göra gotlänningar till lojala sv undersåtar. En första åtgärd var att byta ut av danskarna tillsatta präster mot pålitliga svenskar, en annan att införa sv ordning vid gudstjänsterna. För att genomföra detta visiterade S alla församlingar på ön. Motståndet var emellertid stort. Vid en visitation uppges folket ha gått och badat i stället för att infinna sig i kyrkan. Det viktigaste medlet vid försvenskningen såg S i att sv språket infördes i gudstjänsterna.

S visade intresse för Gotland och dess historia. I febr 1683 hade han färdigställt ett manuskript till en historik över ön med titeln Gothlands Godheet. Verket blev dock inte utgivet, och S byggde sedan ut det till det större arbetet Rudera Gothlan-dica, inte heller detta utgivet under S:s livstid. Någon kritisk historiker var S inte. Liksom andra samtida historieskrivare blandade han sägner med fakta. Huvudsyftet med boken, som var ett led i försvenskningsarbetet, var att visa att Godand från början var svenskt.

Det motstånd S mötte och framför allt isoleringen gjorde att han inte trivdes på Gotland. Det var därför med tillfredsställelse han 1685 mottog utnämningen till biskop i Skara. Liksom på Gotland lade han ner ett stort arbete på församlingsvården i stiftet och visiterade under sin tid de flesta församlingarna. Hur noga han arbetade vid visitationerna vittnar de utförliga protokoll om som han samlade i domkapitelsarkivet i Skara. Han undersökte prästernas kunskaper och efterforskade noga om det bland folket förekom något slags vidskepelse. S ställde ofta förnuftet vid sidan av den gudomliga uppenbarelsen. Så gjorde han redan 1676, då han i sin dagbok tog avstånd från häxförföljelserna. För S var folkets upplysning en förutsättning för samhället. Han satte som mål att skolor skulle inrättas i alla församlingar, något som dock hindrades av folkets fattigdom.

S:s tid i Skara var intensiv men blev inte lång. 1691 utnämndes han till biskop i Linköpings stift, som näst efter ärkestiftet betraktades som det förnämsta i landet. Men det dröjde till 1693 innan han flyttade dit.

S:s krafter togs i anspråk i hela det stora organisationsarbete på det kyrkliga området som påbörjades på 1680-talet. Vid riksdagen 1682 beslöts om en ny kyrkolag, och S kunde, efter att ivrigt ha forskat i de äldre förordningarna, redan i okt s å lägga fram ett första kapitel. Arbetet blev dock inte färdigt under riksdagen, utan S ålades att fortsätta. 1686 förelåg ett färdigt förslag, där S gjort en viktig insats. Den nya lagen lade stor makt över kyrkan i kungens hand, något som tedde sig självklart för den kungatrogne S men inte gillades av prästeståndet i övrigt.

Arbetet med kyrkolagen aktualiserade behovet av en ny katekes. Uppgiften att utarbeta en sådan kom att till stor del vila på S. Han arbetade raskt och kunde redan 1686 lägga fram ett förslag. Detta kom att utsättas för våldsam kritik, både av teologer och av Pufendorf, som nu kunde uppträda som ortodoxins förkämpe mot S, som ju i sin ungdom hade lämnat anmärkningar över Pufendorfs naturrättslära. Förslaget förkastades och de redan tryckta exemplaren blev indragna.

Under 1600-talet hade behovet av en ny bibelöversättning gjort sig alltmer gällande. På 1670-talet arbetade biskop Johannes Gezelius (bd 17) med hjälp av sin son på en förbättrad översättning med kommentarer. 1683 beslöts om en granskning av detta arbete. S fick i uppgift att kontrollera de båda Konungaböckerna och kunde snabbast av alla granskare lämna in sina synpunkter. Förslaget om ny bibelöversättning lades fram på riksdagen 1686. Men det stötte genast på patrull, då flera teologer förklarade att de inte ville veta av någon ny version av Bibeln. Arbetet gick så tillbaka för ny granskning. Kungen befallde att man först skulle se till att Nya testamentet blev färdigt. S granskade där Matteus' evangelium och Uppenbarelseboken.

Eftersom behovet av en användbar Bibel var stort och man inte kunde vänta på att Gezeliernas förslag skulle bli färdigt och godtaget, kom 1685 en befallning om att det skulle göras en förteckning över alla felaktigheter i den gamla Bibeln. S fick uppdraget att notera inte bara felaktigheterna utan också stötande eller dunkla ord och uttryck. S arbetade raskt, men då ingen vid teologiska fakulteten vid UU ville åta sig någon granskning, lämnades hans påpekanden utan beaktande. Bibelarbetet gick dock vidare. 1693 åtog sig S att utarbeta en konkordans till Bibeln. Den kom fastän starkt beskuren att infogas i den nya Bibeln. S ålades också att göra en förteckning över alla de ålderdomliga eller annars dunkla ord som behövde förklaras. Den förteckning S lämnade in 1696 blev ett helt litet lexikon, men bara en obetydlig del accepterades. Exakt vad S bidrog med vid förarbetena till det som skulle bli Karl XILs bibel låter sig i brist på ingående forskning inte sägas, men på olika håll har bevarats dels principiella synpunkter, dels rad-för-radgranskningar av olika bibelböcker.

Om behovet av en ny bibelöversättning var stort, var önskvärdheten av en ny psalmbok inte mindre. Men när, efter tre-vanden hit och dit, ett beslut kom till stånd 1691, lades uppdraget i en enda mans hand, Jesper Swedbergs. Det var dock kungens vilja att Swedberg skulle engagera andra i arbetet, bland dem S.

Redan under Gotlandsåren böljade S skriva psalmer. Detta var ett led i försvenskningssträvandet: det gällde att få folket att sjunga sv psalmer i stället för de danska. S skrev därför sv psalmer till de danska melodierna. Några av dessa psalmer trycktes i Til-ökning i Keysers Manu-ale (1686). Under åren på Gotland skrev S också de versifierade parafraser på psaltarpsalmer som han kallade "Davids psaltare". Flera av dessa psaltarparafraser kom att ingå i den av Lindschöld och S 1688 utgivna andra upplagan av boken Barna Bibel.

När arbetet på en ny rikspsalmbok kom igång, spelade S en stor roll både vid bearbetningen av de gamla psalmerna och vid diktandet av nya. Vid revisionen av de äldre psalmerna var S mycket försiktig. Från "Davids psaltare" fick S in några psalmer i den nya psalmboken. Men han skrev också med sikte på psalmboken en rad nya psalmer över olika ämnen. Påfallande är mängden av morgon- och aftonpsalmer. S skrev också flera psalmer om Jesu lidande, död och uppståndelse. Av de två längre psalmer som berättar om Jesu lidande blev den ena, Min själ du måste nu glömma, utsatt för svår kritik. I denna innerliga psalm hade S inspirerats av det avancerade bildspråket hos de engelska poeterna Herbert och Cowley. Detta tyckte kritikerna var dunkelt. Psalmen kom inte att ingå i 1695 års psalmbok. Vad metern beträffar intog S en friare hållning än Petrus Lagerlööf (bd 22) som bara erkände tvåtaktig vers. Flera av S:s kända psalmer, t ex Oss kristna bör tro och besinna, innehåller också daktyler.

Hela sitt liv ägnade S sig åt poesi. Sitt första stora poetiska arbete, Gudz werk och hwila, skrev han redan under Gotlandstiden och utgaV det efter bearbetning 1685. Dikten handlar om Guds skapelseverk under sex dagar och om sjunde dagens vila och ansluter sig således till den gamla hexaemeronlitteraturen med rötter hos kyrkofäderna. Hans närmaste förebilder var dock fransmannen Du Bartas' stora dikt La premiere sepmaine från 1578 och dansken Anders Arrebos imitation av denna, Hexaemeron (1661). S såg i poesin inte bara en skön konst utan också ett viktigt pedagogiskt redskap. Guds werk och hwila handlar inte bara om skapelseverket utan också om den samtida världen och kan sägas utlägga samtidens världsbild. Genom Kopernikus, Galilei och den nya naturvetenskapen hade världsbilden kommit att ändras. S avvisar det kopernikanska systemet och föreställningen att naturlagarna obetingat styr världen. För S kan Gud alltid ingripa mot naturlagarna. S:s vetenskapliga hållning är ambivalent. Han berättar gärna om fabeldjur och märkliga ting men lägger till att man får tro det om man vill. Dikten växlar mellan högstämda hymner inspirerade av Psaltarens språk och livfulla berättelser präglade av stor humor och kärnfulla sentenser.

Liksom Du Bartas fortsatte S med att skildra de första människornas liv. Men i stället för att skriva parafraser på hela den bibliska historien skapade han en triptyk av dikter om Paradiset: Thet öpna paradis, som handlar om Adams och Evas oskuldsfulla liv, och Thet tilslutna paradis, som beskriver syndafallet, skrev S redan på 1680-talet. Han gav ut dem tillsammans 1705. Den tredje dikten, Thet återwunna Paradis, som handlar om det kommande paradiset i himlen, kom däremot inte ut förrän 1711. När S skrev Thet tilslutna Paradis hade han upptäckt Milton, och dikten är till stor del en parafras på Paradise Lost och den första imitationen av Miltons dikt utanför England. S planerade också en dikt om Babels byggning, som skulle ha handlat om hur människornas språk kom att söndras från varandra, ett ämne som upptog S mycket.

I handskrift har bevarats mängder av världsliga dikter i olika genrer av S:s hand, de flesta troligen skrivna i unga år. Påfallande är det stora antalet satirer, både korta epigram och längre dikter. En ddig längre dikt, Then förnögde Tityrus, är en lovsång till det naturliga livet på landet, som kontrasteras mot hovets förljugna liv. I denna dikt tycker man sig finna en kärna till S:s samhällssyn. Han såg det sociala livet som en teater. På natten lägger man, som han skriver i Gudz werk och hwila, av sina masker och blir den man är. En av S:s sista dikter, skriven 1711, Kort Beskrifning Om [... ] Högmod Nedfalls märkeliga be-driffter är en lång satir i Boileaus efterföljd av en strebers liv.

S ägnade sig hela sitt liv åt att skriva bibelkommentarer. 1686 lät han trycka Himmelsk brud-kammar, en kommentar till Höga visan. Denna bibeltext hade alltifrån Origenes varit föremål för synnerligen långsökta allegoriska tolkningar. S hämtade mycket från kyrkofäderna men var som lutheran mer försiktig i sina utläggningar. En omfattande kommentar till Predikaren, Förklaring öfwer kon. Salomos prädikare, tryckt först 1746, kan sägas vara en utläggning av S:s hela teologi. S uppger också att han utarbetat kommentarer till Galaterbrevet och till Jobs bok. Förarbeten till dessa har han gjort i marginaler och på baksidor av mottagna brev (Ms B 117, Linköpings stiftsbibliotek).

I sin poesi, inte minst i Gudz werk och hwila, använde S emblematik, vars pedagogiska värde han insåg. Han skrev också en svit dikter till bilderna i Jacob Cats' välkända emblembok Proteus ofte Minne-beelden. S:s dikter har tillsammans med de från Cats hämtade bilderna tryckts 1966 under titeln Emblemata. Under sin tid i Linköping skrev S också en samling emblematiska dikter med titeln Emblemata Lincopiensia, som han tillsammans med tillhörande bilder lät sätta upp i domkyrkan. De togs dock bort ett stycke in på 1700-talet. Texterna har tryckts i Åtskilliga poetiska skriffter 1745.

Liksom Georg Stiernhielm var S mycket intresserad av det sv språket och dess rike- dom. I alla sina dikter använde han gärna fornord och dialektala ord, och till Gudz werk och hwila fogade han en omfattande lista på märkliga ord, deras betydelser och etymologier. Det var naturligt att han också fick i uppgift att utarbeta ordförklaringar till det som kom att kallas Karl XILs bibel. 1712 gav han så ut en sv ordbok, Glossarium Sveo Gothicum eller Swensk-ordabook. Ordboken förefaller vid första påseendet sakna all systematik, men med sina hänvisningar till en mängd olika språk vittnar den om "häpnadsväckande beläsenhet på området" och är "ett av de första och det dittills mest ambitiösa försöket att definiera svenska ords betydelse på svenska" (Hannesdöttir). Utom att förklara ålderdomliga ord, särskilt i Bibeln, syftar ordboken till att väcka insikt om det sv språkets renhet och rikedom. S förkastar bruket av främmande ord, även tyska, särskilt i predikningar.

I dec 1713 for S till Sthlm för att delta i den av rådet sammankallade riksdagen. Som ärkebiskop sedan 1711 var han prästeståndets självskrivne ordförande och som sådan höll han tal både till de kungli- ga och till rådet. Det var emellertid mot sin vilja som han deltog i riksdagen. Han hade fortsatt att vara kungatrogen trots de olyckor Karl XII fört över landet, och han ansåg det vara fel av rådet att utan kungens bifall sammankalla en riksdag. Han var också sjuklig och hade sedan ett år tillbaka lidit av bröstvärk. I mars 1714 måste han lägga sig till sängs. Efter någon förbättring orkade han fara hem till Upp sala, men i april s å avled han där.

S var en av sin tids främsta predikanter. Utöver predikan över Pär Sparre 1670 höll han ytterligare några likpredikningar, de flesta av dem tryckta. Han höll också likpredikan över Karl XI och kröningspredikan vid Karl XILs trontillträde, båda otryckta. En stor svit av predikningar över Jesu lidande trycktes först 1723 under titeln Passions-Andackt. I handskrift har bevarats en svit predikningar över enbart de fyra adventssöndagarna och en över adventssöndagarna samt julens helgdagar t o m 1 sond e Trettondagen. Dessutom har bevarats några få predikningar över enstaka söndagar eller högtidsdagar, några av dem som tryck. Genomgående i S:s predikan är att kristen tro måste visa sig i gärningarna - det är aldrig fråga om vad Swedberg kallade "stortro". I passionspredikningarna framhåller S att Jesu lidande upprepas var gång när människor skadar sin nästa. Medan de flesta av tidens predikanter ensidigt följde mönster från tysk luthersk predikan, har S hämtat sina förebilder från engelska predikanter, bl a de berömda Lancelott Andrewes och Jeremy Taylor. S:s predikan är liksom dessas ytterst konstmässig med inslag av ordlekar, allusioner och antiteser.

S samlade ett bibliotek som med sina mer än 3 000 vol var ett av tidens största sv privatbibliotek. Det innehöll en mängd teologi, men intressant är omfånget och spridningen av vitterhet. Som exempel kan nämnas att S ägde alla Moliéres komedier och en stor samling moderna franska romaner. Ännu mer frapperande är kanske inslaget av engelsk litteratur. S ägde verk av en rad av tidens engelska predikanter och poeter som Herbert, Cowley, Herrick och Milton. Han skaffade sig också moderna arbeten inom natur- vetenskap och filosofi, t ex Otto v Gue-rickes bok 1672 om experimenten med vacuum och John Lockes Essay concer-ning human understanding 1694. Den vetenskapliga utvecklingen följde han i Acta eruditorum, som han prenumererade på 1682-1709.

S framstår som en av den karolinska tidens mest imposanta personligheter. Eftervärlden har sett honom som representant för den lutherska ortodoxi som befäste sin ställning under Karl XI :s regeringstid. Man har betraktat honom som konservativ och lagt vikt vid att han i Guds werk och hwila avfärdar det kopernikans-ka systemet och att han återberättar många fabler. Som ortodoxins förkämpe framträdde S 1693 vid firandet av att 100 år förflutit sedan Uppsala möte. S förkastade där all samverkan med de romerska och reformerta kyrkorna. Detta var året efter det att Leibniz gett ut sin plädering för ekumenik. I S:s predikningar finner man också polemik mot "papister" och "calvini-aner", främst beträffande nattvardsläran. Mot slutet av sitt liv kom S också att gå hårt åt den pietism som då hade börjat ta en radikalare riktning. S kan dock inte kallas kontroversteolog.

I såväl poesi som predikan visade S en ovanlig vidsyn. Han hade tagit till sig mycket av den tidiga pietism som hade ett centrum vid Ulrika Eleonoras hov, och han framhöll alltid att tro måste visa sig i gärningar. Det är också märkligt att han, som kommit att ses som ortodoxins man framför andra, flera gånger utsattes för kritik av dem han kallar "ortodoxissimi". I ett brev från 1679 skrev han till en vän om hur han vill bli kvitt "fiender, de som i detta kriget [skånska kriget] hava angripit mig med de giftigste pilar och skott [och] hemlig bakdantning" (till O Spar-man 1 nov 1679, K 20, UUB). I flera senare brev klagade han över "illviljare", som förföljde honom. Kritiken av psalmerna tog han så hårt att han ville lämna biskopsämbetet.

S bör inte förväxlas med sin yngre namne Haquin M Spegel (f ca 1658, d 1694 som kyrkoherde i Skirö, Jönk), vilket ofta skett, bl a i artikeln om Robert Lich-ton (bd 22, s 678).

Författare

Bernt Olsson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

S:s arkiv har splittrats: ms till religiösa, språkveten-skapl o andra vetenskapl arbeten, predikmar, biogra-fica samt poesi i UUB; predikn:ar, vetenskapl o litterära arbeten samt brev även i LSB; predikn:ar, poesi o litterära verk också i KB; vetenskapl arbeten o brev-växl i Växjö stifts- o landsbibi; hans diarium 1675-80 o brev i RA. - Brev från S i LUB, RA, UUB o i LSB (bl a till Eric Benzelius d ä o d y).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Dygds och Döds åminnelse effter ... Peer Sparre ... som vthi Stockholm den 15. maij 1670. bleff medh så stoor sorg som heder begrafwen. Förnyat them til tienst och hugnat som hans dygd sakna, hans död sörja. [Gravdikt.] U o u å [Sthlm 1670]. [3] s. Fol. Annan version: Dygdz och Dödz åminnelse effter ... Peer Sparre ... [Gravdikt.] U o u å [Sthlm 1670]. [4] s. 4:o. [Anon. Bägge versionerna återges i N Ekedahl, Dygdz och Dödz åminnelse. Om tillkomsten av en nyupptäckt dikt av H S (Samlaren, årg 119, 1998, [svit 1], s 116-117 resp s 115. Dygds ... är enl N E, s 116, den tidigast tr versionen.] - Gudz turtur dufwa. Thet är ett rätt enckio hierta, eensamt i werldene insamlat i himmelen vthi een eenfaldig predikan förklarat och beskrefwet, een rätt enckia til tröst, som sin döde herre hierteliga sörjer. U o u å [Stockholm 1670]. [76] s. [Anon. Enl N Ekedahl, Dygdz ... H S:s likpredikan (utfärdspredikan, personalier saknas) över Per Sparre den 15 maj 1670.] - Christelige vnderwijsningar om Gudz allwijse försyyn och styrelse, författade vthi een lijkprädikan, tå ... Wilhelm Douglas ... bleff ... vthi Ridderholms-Kyrckian i Stockholm den 19. julij 1674. begrafwen. [Likpredikan.] Sthlm [1674] (N Wankijff). [45] s. - Ett affbrutitt oliwe lööff, eller fåå och eenfaldige be-trachtelser om then hugneliga friden, huru han är förlorad och kan igen upsökias, författade vthi een prädikan, hwilken för ... wår allernådigaste konung och herre ... vppåJöneköpingz slott, alle helgons dag anno 1675 wart hållen ... Sthlm [1675] (N Wankijff). [28] s. Omtr: Allhelgonadagen (Svensk predikan. 1, Intill 1700, utg av H Wijkmark, Sthlm: Bonnier, 1934, s 297-318). - Then rätte Raphael eller Gudz trogne hand hoos een fremmad vandringzman framstält vthi een christeligh lijkpredikan, tå ...Johan Sparfelt ... bleff... i Stockholms Stoor-kyrckia anno 1675. den 8 augusti begrafven aff H S. [Likpredikan.] Sthlm [1675] (N Wankijff). [4], 34, [9] s.-Någre christelige böner hwilke eenfaldige predikanter och åhörare kunna bruka vthi sin gudztiänst. Sthlm u å [1680] (N Wankijff). 35, [1] s. [Anon.] - Barna-Bibel, thet är christeliga vnderwijsningar, vthaff sielfwa skrifftennes språk sammansatte på thet vngdomen des grundeli-gare må fatta och lättare minnas ... Sthlm 1684 (H Keyser). [18], 313, [23] s. [Företal s 8 undert: Hq. Sp.] Rev uppl: Barna Bibel. [Utg av E Lindschiöld.] Å nijo uplagd och dels sammandragen dels förökt. Sthlm 1688 (H Keyser). [6], 192, [2] s. [Anon. Rubrs 128: Några konung Davidz psalmer, af twenne Gudäls-kande siälar i rijm afsatte, til at ähra och åkalla then aldrahögste genom lofsånger (s 128-192).] - Gudz werk och hwila. Thet är hela werldenes undersamma skapelse, uti sex dagar af then altzmäktige Gud full- bordad: sampt the siunde dagens nödwendiga helgelse, af samme alwise Gud instiktad efter månge lärde mäns anledning af christeligit och wälmeent upsät uti swenska rijm beskrewen them til tiänst som gerna betrakta thet himmelska. [Förtitel:] Guds werk och hwila. Sthlm 1685 (N Wankijf). [8], 298, [18] s. [Anon.] 2. rev uppl: Gudz werck och hwila: thet är hela werl-denes vnderwärda skapelse ... vthi swenska rijm be-skrefwen ... [Förtitel: Gudz werck och hwila: samt Thet öpna och tilslutna paradis.] Sthlm 1705 (H Key-sersenkia). [30], 298, [10], 160, [24] s. [Anon. Thet öpna paradis o Thet tilslutna paradis har egna titelblad o ingår i den 4:e pagineringssviten.] 3. uppl: Gudz werck och hwila ... Leipzig 1725 (J H König). [30], 298, [10], 160, [22] s. [Anon. Samma förtitel o separata titelblad för Thet öpna ... som i 2. uppl. Ingår även i Åtskilliga poetiska skrifter (1745).] [Ny uppl:] Guds verk och hvila ... uti svenska rim beskrif-ven. [Utg af B J Glasell.] H. 1-9. Gbg: Hedlund & Lindskog, 1857. xvi, 352, xxii s. (Den christelige folkvännen, årg 1, 1856/57). [Utg i 9 h. Thet öpna o tilslutna paradis ingår ej.] [Förkortad uppl med moderniserad stavning:] Guds verk och vila. Urval, inledning o kommentarer av B Olsson. Sthlm: Natur o kultur, 1962. 246 s, 1 pl-bl, ill. (Levande litteratur).

- Sorgelig tystna vtaff een som eij nogsampt kunde beklaga the högstbeklageliga dödzfall genom hwilka ... wår allernådigste konung och drotning ... hafwa på en kort tijd mist... s. printz Gustav och sal. printz Ulric ... vthi Stockholm med een almen sorg begraf-ne anno 1685. den 10. jul. Sthlm [1685] (H Keyser). [Anon.] - Himmelsk brud-kammar eller Andeligt samtaal emellan Jesum Christum och hans kära för-sambling, författat uti Salomons höga wijsor, hwilka för the eenfaldiges skuld äre effter wåre bäste lärares anledning christeligen förklarade aff Hq. Sp. Sthlm 1686 (H Keyser). [16], 265, [21] s. Senare uppl: Nor-kiöping 1745 (C F Broocman). [8], 265, [21] s;Ånyo utg efter upplagan från 1745 af B J G[lasell]. Gbg 1857 (Hedlund & Lindskog), viii, 193, [1] s; Ny, förändrad uppl. Upsala: Edquist, 1864. [10], 137 s.

- Skuggan på Ahaz säjare eller Menniskans forna lef-werne och thes christeliga betrachtelse, författad uti een lijkpredikan ... öfver ... Brita Catharina Leyon-berg ... ståthållarens på Gotland Johan Cedercranzes ... maka, tå hon i Stockholm den 13 maij 1686 wardt begrafwen. [Likpredikan.] Sthlm [1686] (JSEberdt). [53] s. [Sign: Hq. Sp.] - Then rätta winning, som är een salig död, följandes uppå it christeligit lefwerne, eenfaldigt förklarad, tå... Clas Fleming ... tillika med tvenne sine sal: barn, jungfru Ulrica Eleonora Fleming och her Carl Fleming, blef... begrafwen af Hq. Sp. i Stockholm anno 1686. [Likpredikan.] Sthlm [1686] (NWankijff).4:o. [7], 40, [11] s. -Sacram festi-vitatem ... ob conservatam in Svecia integro seculo ve-ram religionem & Augustanae confessionis puritatem, in Upsaliensi concilio ... anno 1693, die 26 februar: ... seculari carmine Horatiana arte, sed christiana mente gratus supplexqve celebravit Hq. Sp. Upsalias [1693] (H Keyser). [4] s. [Två dikter på latin o en på svenska.] -Jdea concionis funebris, in exeqviis ... re-ginse Ulricae Eleonorse, de vita ac morte ejus... die 28 Novembr: anni 1693 habendas, monstrata sacerdoti-bus in dicecesi Lincop: junioribus ab Hq, Sp. [Predi-koanvisning.] Lincopias [1693]. [15] s. 4:o. - Magnis virtutibus queis augustae heroins dn. Ulrica: Eleono-rae ... consecrare debuit Hq. Sp. Holmiae 1693 (N Wankiwius). [8] s. [Hyllningsdikter på latin o svenska.] - Wälluchtande blomster utaf mandelträdet, thet är ålderdomens heder och ärlige grå-hårs beröm wäl-förtient aff ... Clas Nilson, som i Norköping saligen dödde och christeligen begrofs år 1696, sedan han lofligen hade lefwat öfwer 90 år ... [Dikter.] Linkiö-ping u å [1696?] (E Kämpe). [8] s. [Hyllningsdikter på svenska och latin. Sign: Hq. Sp.] - Fasciculus myrrhae, qua ... Caroli Xlmi... regis ... gloriosam me-moriam ... commendare studuit ... Haqv: Spegel. [Predikan.] Lincopias [1697] (E Kämpe). [32] s. 4:o. [Rubr s 5: Textus funebri solennitati die 24 Novembr, anni 1697 celebrandas, destinatus ... Predikoanvis-ning vid klagodagarna över Karl XI.] - Klago-wjsa öfwer ... Carl Xltes... dödeliga frånfälle, som skedde den 5. aprilis Ar 1697. [Dikt.] Linköping [1697] (E Kempe). [8] s. [Anon.] - Primitiaa stillantes, sive pri-mordia publici atq; gravissimi luctus, qvem, ob tristis-simum incomparabilis nostri regis, Caroli XI.mi ... obitum, ad diem 20 Augusti, a: 1697 indjctum, pie tes-tari debuit dioecesis Lincop: & describere conatus est ejusd. episc: Haqv: Spegel. Lincopiae u å [1697?] (E Kempe). [32] s. [Predikoanvisning vid klagodagarna över Karl XI.] - Guttulas olei laetitiae, psalmo XXImo v. 1. 2. 3. inclusas, qvibus unctus Domini ... Carolus XII... die 14. Decembr: anno 1697 ... perfusus est... Linkopia; [1698] (E Kempe) [11] s. 4:o. [Predikoanvisning med anledning av Karl XII:s kröning. Undert Hq. Sp.] - Textus. Matth. 16. v. 24. Explic. cor. rege in Strömszholm. [Rubr.] Uouå [Linköpingföre 1700]. [20] s. [Anon predikan.] - Gloriosa & incomparabilis ... Caroli XII:mi Victoria, qua anno 1700 die 20 No-vembris urbem Narvam ... liberavit... cum miraculo-so Jonathanis prcelio comparata aliisque S. Scripturae pericopis illustrata, & ... die 5 Februarii anno 1701. devotissime commemorata ab Hq. Sp. [Predikoanvisning.] Uouå [Linköping 1701?] [20] s. 4:o. - Barna lexor utaf then H. skrift uthsökte. Linkiöping [1703] (E Kämpes änka). [28] s. [Anon.] Senare uppl: Barna lexor uthaf then Hel. skrifft uthsökte. Upsala . (JH Werner). [27] s. [Anon.]; Barna-lexor utaf then H. skrift utsökte. Norkiöping 1725. 8:o. [31] s. [Anon.] - It nogsamt och tacksamt hierta ... hos ... Christina Maria Hård altid befunnit, hwilket henne til wälförtient beröm ... blef wid hennes hederliga be-grafning, som skedde i Linköpings domkyrcka then 2 julii år 1702, tilbörligen betygat ... [Likpredikan.] Linkiöping 1706 (Kämpes änkia). 48 s. - Then swens-ka kyrkio historian. Linköping. 1707-1708. 2 d. (E Kempe). [D 1], Then swenska kyrkio historians första deel, som innehåller konungars och andra regenters namn, hwilke hafwa anwändt någon möda och omsorg för then christeliga religionens framgång och öf-ning uti Swea och Götha riken; utur åtskilliga skrifter sammanfattad ... 1708. [8], 92 s. [Företalet undert Hq. Sp.] [D 2], Andra delen utaf Swenska kyrkio historian, som innehåller biskoparnas namn, lefwer- ne och ämbetes förrättningar uti the siu äldsta stiff-ten, alt ifrån christendomens första begynnelse uti Swea och Giöta rike; utur åthskillige skrifter samman-hämtad ... 1707. [16], 412, [15] s. [Dedikationen, s [3], undert Hq. Sp.] - Thet återwunna paradis. Sthlm 1711 (H Keysers enkio). [6], 34, [4], 42 s. [Anon. I verket ingår även Konung Salomons wijshet och herlighet, tillika med the föregående skrifter, vthi enfaldige rijm framstäld af Hq. Sp. (utgör 3:e o 4:e pagineringssviterna). Bägge verken omtr i Åtskilliga poetiska skrifter ... (1745).] - Glossarium - sveo-gothicum eller Swensk-ordabook. Inrättat them til en wällmeent anledning som om thet härliga språket wil-lia begynna någon kunskap inhämta. Utg af Haq. Spegel. Lund 1712 (A Habereger). [34], 619, [1] s.-Pas-sionsandackt, eller: Trettijo predikningar öfiver wårs herras och frälsares Jesu Christi dyra och oskyldiga pi-nos och lidandes historia, fordom hållne wid thet kongl. hofivet af H S. Sthlm 1723 (J L Horrn). [8], 504, 28 s, [1] pl-bl. Senare uppl: 2. uppl. Sthlm 1727 (] L Horrn). [4], 504, 28 s, [1] pl-bl; Spegels Passionsandakt. Predikningar öfiver Jesu lidande, Ny uppl reviderad af en prestman. Norrköping: Randel, 1874-75. 430 s. [Utg i h]; Passionsandakt, eller Trettio predikningar ... Ny uppl utg af A H v Zweigbergk. Sthlm: Expeditionen af Gammal uppbyggelseläsning, 1875. 393 s. [Utg i h: Samling af gammal uppbyggelseläsning, årg 1, 1874, h 3/4; 2, 1875, 1/2-3.] - Doct. Haqvini Spegels ... Åtskilliga poetiska skriffter. Bestående vti Guds werck och hwila, Thet öpna, tilslutna, och återwundna paradiset, jämte Salomons wishet och härlighet, tilförne särskilt vtgångna: Nu åter, eff-ter mångas åstundan, här sammanfogade med thesz Emblematibus Lincopiensibus, och Horologio regio, hwilka förr icke warit tryckte; samt några rim wid högstsalig konung Carl then Xltes biläger, och tlies med Danmarck slutne frid. Hwartil, såsom ett företal, auctoris vtförliga lefwernes beskrifning är författad. Norkiöping 1745 (C F Broocman). [2], 26, [26], 298, [ 10], 160, [6], 34, [4], 42, 28, [24] s. [De i denna samling ingående verken har egna titelbl samt bibehållen paginering från tidigare separata utg.] - Förklaring öfiver kon. Salomons prädikare, genom text och ord-avttydning, samt theraf flytande lärdomar, til christe-lig vnderwisning och öfning. Norkiöping 1746 (C F Broocman). [12], 319[=419], [23] s. [S 419 felpagine-rad.] - Rudera Gothlandica. Guthi lands karmr. De priscis insulas istius colonis, opibus, munimentis, legi-bus, bellis, cladibus etc. Reliqviaa historica: ex disper-sis hinc inde membranis collectas = Gothlandz god-heet, eller Kort beskrifning om then 00n samt desz in-byggiare och lägenheet. Sammandragen utaf then ringa men ljkwäl sanferdiga underrättelsen, som ännu ther om lembnad är anno 1683. [Utg af O V Wen-nersten.] Visby: Gotlands Allehanda, 1901. [4], iv, 244 s. [Omsl: Rudera Gothlandica. Kort beskrifning om then 00n Gothland anno 1683.] - Hakvin Spegels dagbok. Ånyo utg av S Hildebrand. Sthlm: Norstedt, 1923. xx, 174 s. [Omfattar perioden 1675-1680.] -Emblemata. [Dikter.] Inledn o kommentarer av B Olsson. Sthlm: Bokvännerna, 1966. 93, [1] s, ill. (Bokvännens bibliotek, 75). [Utg av hs med 33 em- blemdikter i KB.s samlingar.] - Samlade skrifter. Sthlm: Svenska vitterhetssamf, 1998- . (Svenska författare utg av Svenska vitterhetssamfundet, 25). D 1, Guds werk och hwila.Utg av B Olsson o B Nilsson. Vol 1, Text. 1998. xxxii, [2], 402, [3] s. Vol 2, Kommentar. 1998. [3], 592 s. - D 3, Världsliga dikter. Utg av B Olsson, B Nilsson o B Neumann. Vol 1, Text. 2006. xxvii, 274 s. - 3 akad avh som resp vid LU, 2 avh 1669 (E Elfvedalius o A Spole preses), se Liden, 2, s. 41, 169; samt 1 avh 1670 (C Hahn preses), se ibid, s 58. Ytterligare 13 predikoanvisningar 1684-1685, 1693-1695, 1698, se Collijn, sp 867-870. Slutligen finns två gravdikter över N M Träbom (1684) respektive H Molitor (1693), signerade Haquino S respektive Haq. S. Dessa bör enligt B Olsson tillskrivas H S:s yngre namne Haquin M Spegel. Tryckta arbeten (7)3Y/rag-J;Til-ökningvthaff åthskillige andelige psalmer, skreffne aff Hq. Sp. För theras an-dacht, som i sina huus wilia lofwa och prijsa Gudh (Ett nytt fullkomligit swenskt Manuale, hwilket innehåller ... Sthlm 1686 (H Keyser). [32], 224, 752, 118, [10] s. 8:o). [Se s 409-453. Ingår också i En christens gyllen-de clenodium, eller siäle-skatt... (olika utg från 1686 och senare).] - Biskopens mag. Haquini Spegels dia-rium ifrån sista krigets begynnelse emot de danska 1675 och til des slut 1679 in augusto, samt hwad sedermera förelupit är intill 1680 d. 6 maji (Det swenska biblioteket, utg af C C Gjörwell, d 1, Sthlm 1757, s 100-144, 137-139). [Boken felpaginerad.] - Första fortsättningen af m. Spegels diarium öfwer Skånska kriget uti konung Carl 11 [:s] tid (ibid, d 2, Sthlm 1758, s 16-63). - Andra fortsätning och slut af m. Spegels Diarium öfwer Skånska kriget i k. Carl ll:s tid (ibid, d 5, Sthlm 1761, s 79-120). - Bref til riks-rådet och riks-ammiralen gref Gustaf Otto Stenbock, år 1679 (Handlingar til konung Carl XI:tes historia, [utg av S Loenboem], saml 2, Sthlm 1764, s 65-70).

- Brud-sermon wid H. maj:t konung Carl d. Xhtes biläger med hennes K. höghet Ulrica Eleonora, arf-prinsessa af Dannemark: hållen d. 6 maji 1680 (ibid, s 71-84). [Bröllopspredikan.] -Ärke biskop m. m. H. Spegels memorial till Upsala stifts prästerskap, år 1712 (Ecclesiastike samlingar, utg av F Öhrströmer, h 1, Strengnäs 1806, s 64-71). - Bidrag till de kyrkliga böckernas historia under Karl XI:s regering. I, En brefväxling mellan Swedberg och Spegel. [Utg o komment av H Lundström] (KÅ, årg 1, 1900, s [140J-154). - Två skrifvelser från H S till Skara stifts prästerskap. [Medd af E Haller] (KÅ, 2, 1901, s 230-236). - Bref från Haqvin Spegel till Karl XI. [Medd af E Haller] (KÅ, 11, 1910, meddelanden och aktstycken, s 102-109). [Återger 6 brev från 1686-87.]

- Haqvin Spegels visitationsakter 1687. [Medd af E Haller] (KÅ, 16, 1915, s [279]-307). - Davids psalmer för kyrkan, skolan och hemmet, [utg o bearb] af E Evers; jemte bearb af Luther, Svedberg, Spegel, Wal-lin, Franzén, Runeberg, Topelius m. fl. Sthlm: Skoglund, 1894. xii, 264 s. [12 av 150 psalmer är bearb av H S. Versionerna är ej identiska med de som ingår i 2. uppl av Barna-bibel (1686).] - [Ur Passions-andackt] (Svenska texter. 7, Svensk predikan från reforma- tionstiden till frihetstiden, I urval av A Wifstrand. Sthlm: Svenska bokförlaget/Norstedt, 1960, s 59-73). - Enl SMoKär H S representerad i 1695 års psalmbok med 56 psalmer, varav 26 övers eller bearb.

Utgivit: Lexeis rhetai, sive Sententiae insignes, in usum juventutis scholasticae ex variis collectae scripto-ribus per Hq. Sp. Centuria prima ex Nemesio. Hol-miae 1685 (N Wankif). [157] s. [Lexeis rhetai med grekisk skrift. S 3 nytt titelbl: Lexeis rhetai. Graecarum sententiarum centuria prima ex Nemesio pro adultio-ribus scholas Scarensis alumnis excerpta ab Hq. Sp. Med parallelltext på grekiska och latin.] Senare uppl: Lexeis rhetai. Graecarum sententiarum centuria prima ex Nemesio pro adultioribus schola" Scarensis alumnis excerpta ab Hq. Sp. Upsaliae 1712 (J H Werner). 32 s, s 49-152 s. - D. M. Lutheri Catechismus med enfaldige spörsmål förklarad, och efter höga öfwerhetens befalning utgången, på thet prästerna enhälligt öfwer hela rijket skola bruka samma sätt wid ungdomens underwisning ock förhör uti christen-doms stycken. Sthlm 1686 (H Keyser). [96] s. [Katekeskommissionens förslag under red av H S. Annan utg: Westeråhs 1686 (B Hagen). Faks-utg: Malmö: J. Kroon, 1942.] - Skriftelige bewis hörande til swenska kyrckio-historien eller biskops chrönikan. Vthur gam-bla hand-skrefwna böcker, och til en stor del af sina originaler sammansökte [av H S], och nu i dagsliuset vtgifhe [av E Benzelius, d y.]. Upsala 1716 (J H Werner). [8], 160, [4] s.

Översatt:] Hall, Uptände stjernor af det gudomeliga ljuset, i förnuftet och det uppenbarade ordet. Öfwersatt af ängelskan med någon tilökning af H S. Sthlm 1762 (tr på L Salvii kostnad). [8], 128 s. [Förf anon.] 2. öfversedda uppl. Vexiö: Södergren, 1855. [2], 130 s. [Förf. anon. Enl Linnström, 2, s 525 skall det även finnas en uppl utan H S namn utg i Karlstad 1830. Denna har ej återfunnits.]

Källor och litteratur

Källor o titt: N Ahnlund, Nils Rabenius (1648-1717) (1927); E Belfrage, 1600-talspsaIm (1968); Biogra-phiskt lexicon öfver namnkunnige sv män, 15 (1848); N Ekedahl, Dygdz och Dödz åminnelse - om tillkomsten av en nyupptäckt dikt av Haquin Spegel (Sami 1998, 1999); dens, Det sv Israel; myt o retorik i H S:s predikokonst (1999); dens, Fredsförkunnelse o partipropaganda: H S i den inrikespolit opinionsbildn:en vid krigsutbrottet 1675 (KFÅ2000, 2001 );J Gezelius, Ty om wij ... Haquinus S, och, widh thes högansenliga begrafningz-act (1714); AH Hannesdötur, Lexikogra-fihist spegel: den enspråkiga sv lexikografins utveckl ur den tvåspråkiga (1998); J Helander, H S: hans lif o gärning intill år 1693 (1899); B Lindberg, H S o Samuel Pufendorf (Lychnos 1977-78); D Lindquist, Hovförs:ens liturgiska tradition 1614-1693 (1944); S Lindroth, Sv lärdomshist: Stormaktstiden (1975); J A Nordberg, Deras både närwarande ... uti en chris-telig lik-predikan, öfwer... Anna Spegel (1730); B Olsson, Spegels Guds werk o hwila: tillkomsthist, världsbild, gestaltn (1963); dens, H S o engelsk predikan (KA 1969); F Sandwall, Petter Lagerlööfs "påminnelser och anmärkningar" till Spegels Thet öpna Paradis (Språk o stil, 13, 1913); SMoK; H WTottie, H S såsom kateket o homilet (1890); P Wilstadius, Komministern i Älmeboda Lars Persson Spegel o den släktkrets han tillhörde (Älmebodaboken 1964, 1964).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Haquin Spegel, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20004, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bernt Olsson), hämtad 2018-10-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20004
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Haquin Spegel, urn:sbl:20004, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bernt Olsson), hämtad 2018-10-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se