Meriter

1 Stenbeck, Edvard Hugo, f 15 okt 1890 i Uppsala, d 6 jan 1977 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: sparbanksdirektören Nils Gustaf S o Maria Gustafva Rydberg. Mogenhetsex vid H a l i Uppsala 29 maj 09, inskr vid UU ht 09, JK där 14 dec 14, tingstjänstgöring vid Uppsala läns mellersta domsaga 15-17, bitr jurist vid Erland Lagerlöfs advokatbyrå (från 24 advokatfirman Lagerlöf), Sthlm, 18, delägare o chef där från 23, led av styr för Mellersta Sveriges sockerfabriks ab 23-36, av styr för ab Robo 23-71, av styr för Ställbergs grufveab 26-76, ordf där, led av utredmkomm i ab Kreuger 6 Toll mars-maj 32, av styr för Rydbo-holms ab 33-76, ordf där, led av styr för Mellersta Sveriges lantbruks ab 33-76, ordf där, led av styr för ab Kinnevik (från 54 Investment ab Kinnevik) från 36, VD 47-62, ordf där 63-76, led av styr för Korsnäs sågverks ab (från 47 Korsnäs ab, från 64 Korsnäs-Marma ab) 37, ordf där 60-76, led av styr för ab de Lavals ångtur-bin (från 60 Förvaltn:ab Laval) 39-66, av styr för Halmstads järnverks ab 41-76, ordf där, led av styr för Marma-Långrörs ab 44-76, av styr för Sv träimpregneringsab STAB 46-68, ordf där, led av styr för Bult-fabriks ab (från 69 Bulten-Kanthal ab) 47-71, av styr för ab Kanthal 48-71, av styr för Ramnäs bruks ab 48-71, av styr för Höganäs-Billesholms ab (från 66 Höganäs ab) 49-71, av styr för Sandvikens jernverks ab (från 72 Sandvik ab) 58-76, ordf där, styrelseled i ett flertal andra bolag.

G 1 okt 1932 i Sthlm, Osc, m FK Hedvig Martha Elisabet Odelfeldt, f 29 mars 1906 i Kristinehamn, d 16 nov 1992 i Sthlm, Engelbr, dtr till bankdirektören Andreas O o Hedvig Elisabet Lalin.

Biografi

Efter juristutbildning vid UU och tingstjänstgöring anställdes Hugo S som biträdande jurist vid Erland Lagerlöfs advokatbyrå i Sthlm. S, som hade en gemensam svåger med Lagerlöf, efterträdde dennes bror Sven som avlidit. Byrån var specialiserad på det moderna industrisamhällets juridiska frågor, främst företagsskatter, vattenrätt och skogsägande. Den arbetade vid denna tid för bl a Skandinaviska bankens finansföretag med stora och komplicerade norrländska skogsaffärer, främst uppköpen och delningarna av Ljusne-Woxna, Tunadal och Mon. Affärerna gav byrån ett gott anseende, och S fick erfarenhet av att kombinera juridik med företagsaffärer. S blev vid Erland Lagerlöfs död 1923 den ledande delägaren i firman. Han övertog ett värdefullt kontaktnät till företagare som anlitade firmans juridiska expertis och som efterhand även kom att uppskatta S:s förhandlingsskicklighet och affärsbegåvning. Den på längre sikt viktigaste av de från Lagerlöf ärvda kunderna var den västgötska släkten Klingspor (bd 21).

Under 1920-talet kom S att anlitas som jurist och förhandlare av bl a Sv handelsbanken och Ivar Kreuger (bd 21). Kontakten med Kreuger går möjligen tillbaka till 1925 då S tillsammans med L M Ericssons VD Karl Fredrik Wincrantz stiftade holdingbolaget Angsvik, genom vilket Kreugers till en början hemliga ägande i L M Ericsson kanaliserades. 1928 anlitade Handelsbanken S för att som bulvan (genom holdingbolaget Ursula) köpa aktiemajoriteten i två större norrländska skogsföretag, Svartvik och Holmsund, affärer som banken var förhindrad att genomföra i eget namn. Ivar Kreuger köpte s å i hemlighet två andra skogsföretag, bl a Skönvik för vilket S var jurist. Våren 1929 fick S i uppdrag av Kreuger och Skönviks VD Gunnar Magnuson (bd 24) att förhandla om köp av ett annat större skogsföretag, Kramfors. Han fick i eget namn till stånd ett preliminärt köpeavtal med ägarsläkterna Mannerheim och Treschow och bildade ett kreugerägt holdingbolag, Melba, genom vilket han köpte aktier i Kramfors på marknaden.

S måste vid denna tid ha varit medveten om att både Handelsbanken och Kreuger höll på med stora strukturaffärer i skogsindustrin. Han kan ha varit den ende som hade överblick över läget innan Kreuger och banken sommaren 1929 inledde direkta förhandlingar. Dessa resulterade i mellankrigstidens största sv företagsfusion, Sv cellulosa ab (SCA), där bl a Skönvik, Svartvik, Holmsund och Kramfors kom att ingå. Under 1929 fick S även Kreugers uppdrag att på marknaden köpa aktier i gruvföretaget Boliden samtidigt som Kreuger köpte aktiemajoriteten i detta företag från Skandinaviska banken. Den nya ägaren offentliggjordes inte men S måste genom uppköpsuppdraget ha insett sammanhanget. S var Bolidens jurist, vilket visar att Skandinavbanken fortsatte att anförtro viktiga uppdrag åt den lagerlöfska firman.

Kreugers stora företagsköp upphörde efter 1929 och S:s betydelse som förhandlare minskade. Han lyckades dock 1930 framgångsrikt medla när Kreuger råkade i konflikt med Wincrantz. S förmådde Wincrantz att avgå som L M Ericssons VD utan att dennes kritik av Kreugers transaktioner med bolaget öppet redovisades, affärer som 1931 ledde till en svår finansiell kris i telefonföretaget. S måste ha insett att dessa transaktioner tydde på att Kreuger hade allvarliga problem, och S:s erfarenhet av norrländska skogsföretag måste ha gjort det möjligt att förstå att SCA var i kris. I vad mån S använt sådana insikter för att i tid avyttra egna och klienters Kreu-gerpapper är inte känt. Det finns uppgifter om att han före Kreugers död rått medlemmar i släkten Klingspor att sälja sådana placeringar, vilket skapade tacksamhet gentemot honom inom denna släkt.

Under det internationella ekonomiska sammanbrottet 1931 råkade Kreugerkoncernen i djup kris. Den blev beroende av stöd från de stora affärsbankerna, Riksbanken och regeringen. När Kreugerföretagens direktörer och styrelseledamöter tidigt 1932 började överlägga med varandra om hur problemen skulle hanteras började de komma till insikt om att Kreugers ställning var ohållbar och att det fanns allvarliga oegentligheter i bokföringen. Detta, i kombination med krav från regering och Riksbank på undersökning av koncernens ställning, drev Kreuger 12 mars 1932 till att begå självmord. Riksdagen och regeringen införde omedelbart en lag om moratorium för Kreuger & Toll för att få rådrum för en undersökning.

Genom sina tidigare kontakter med Kreuger, Kreuger & Tolls direktion och styrelse, bl a Skandinavbankschefen Oscar Rydbeck (bd 31) och Gunnar Magnuson, samt med tre av koncernens största företag, SCA, Boliden och L M Ericsson, var S en affärsjurist som det låg nära till hands att fråga om råd. S och hans biträdande jurist Olle Ohlsén anlitades av Kreuger & Tollstyrelsen när den sökte hjälp dagarna efter Kreugers död. Samtidigt var S:s tidigare kontakter med Kreuger inte offentligt kända, och han framstod därför som en utomstående expert som kunde genomföra den av staten påyrkade utredningen. 16 mars 1932 föreslog styrelsen regeringen att en tremannakommitté bestående av generaldirektör Torsten Nothin (bd 27), professor Martin Fehr (bd 15; företrädare för Riksbanken) samt S skulle tillsättas. Regeringen, liksom Riksbanken, krävde dock att även de tre största affärsbankerna skulle ha var sin representant. Resultatet blev att Kreuger & Tolls styrelse tvingades utse en sexmannakommitté för att utreda koncernens verkliga ställning. Det är av sammanhanget klart att S var styrelsens kandidat till kommittén, och den lät honom inleda arbetet med att gå igenom Kreugers affärshandlingar.

S arbetade som juridisk expert inom utredningskommittén men kom inte att spela någon större roll sedan det klarlagts att Kreuger & Toll var på obestånd. Initiativet övergick till bankföreträdarna och staten. Sedan riksdagen stiftat en särskild konkurslag som gjorde det möjligt att i långsam takt och under regeringens insyn avveckla koncernen, begärdes Ivar Kreugers dödsbo och ab Kreuger & Toll i konkurs 24 maj 1932. Advokatfirman Lagerlöf fick L M Ericssons uppdrag att utreda de juridiska problemen med att Kreuger 1931 i strid med sv lag sålt röstmajoriteten i teleföretaget till den amerikanska konkurrenten ITT. Resultatet blev en lagändring 1933 som gav ITT möjlighet att kontrollera en tredjedel av rösterna. Senare, främst från 1950-talet, blev S en centralfigur i de konspirationsteorier som Torsten Kreuger (bd 21) m fl utformade för att rentvå Ivar Kreuger. Med tiden kom bilden av S som medlem i en internationell konspiration som sannolikt mördat Ivar Kreuger och som i onödan drivit koncernen i konkurs att vinna vidsträckt spridning. S framställdes där som en tidigare okänd advokat som oombedd deltagit i en självutnämnd k kommission vilken olagligt tagit över kontrollen av Kreuger & Toll (Kreuger 1963, Kreuger 1966, Thunholm). Det blev även en allmänt hävdad uppfattning att S blivit förmögen genom sin medverkan i detta. Något konkret belägg för dessa anklagelser har aldrig framförts, och omständigheterna visar snarare att S genom Kreugers död förlorat en viktig kund. Bilden av S som skrupelfri företagsplundrare har levt kvar efter S:s död och kom även att ingå i mytbildningen kring sonen Jan S (S 2).

S började efterhand använda sina mångsidiga kontakter för att själv bli företagare. Detta visade sig 1936 när han och Handelsbanken framträdde som samordnare i en serie transaktioner som även grundlade den framtida Stenbeckgruppen. Släkten Klingspor sålde Mellersta Sveriges sockerfabriks ab:s industrianläggningar till Svenska sockerfabriks ab varefter bolaget omvandlades till ab Kinnevik. I detta blev S delägare genom aktieköp från Klingspor. Kinnevik placerade likviden från sockerbruken i Klingspors stora lantbruksföretag och i aktier i skogsföretaget Korsnäs. Större delen av dessa aktier hade ägts av Korsnäsbolaget, vilket använde likviditetstillskottet till att köpa Gimo-Österbys skogar från Handelsbanken.

Kinnevik blev för framtiden släkterna Klingspors och Stenbecks gemensamma investmentbolag, men de ägde även företag gemensamt och var för sig vid sidan av detta bolag. Kapitalet kom ursprungligen i huvudsak från Klingspors och ännu vid koncentrationsutredningens kartläggning 1963 var denna släkt väsentligt förmögnare än S:s. Det var dock S som fungerade som Kinneviks chef och som centralperson i de affärer som de båda släkterna drev, och det är omvittnat att släkten Klingspor hade stort förtroende för S och hans affärsbegåvning. S:s egen ägarställning stärktes genom aktieköp, och under 1960-talet ägde båda släkterna ungefär lika stora delar i Kinnevik. Därefter blev S dominerande även vad gällde ägandet. Företagsgruppen var inte fast allierad med någon annan ägargrupp eller bank, men kontakterna med ledningen för Handelsbanken var omfattande och förefaller ha byggt på långvarigt förtroende.

Stenbeck/Klingsporgruppen förvärvade efterhand ägarkontroll i en rad företag, bl a skogsföretaget Marma-Långrör, ab Förenade tvätt, Halmstads järnverk, de Lavals ångturbin och Amerikanska motorimporten samt aktieposter i andra företag. Marma-Långrör fusionerades 1960 med Korsnäs, medan de Laval på S:s initiativ 1959 fusionerades med Aseas turbinföretag STAL. S ville till en början vara en med Asea jämställd ägare i det nya turbinföre-taget, men investeringsbehoven och riskerna gjorde att hans grupp redan 1962 överlät sin andel till Asea. 1958 genomförde Kinnevik tillsammans med Korsnäs en storaffär när de gemensamt köpte ägarkontrollen över Sandvikens jernverk. Sandviken och Korsnäs blev den centrala delen i den företagsgrupp som S byggde upp. Det har omvittnats att S:s vision var att utveckla de båda Gävle-Sandvikenföre-tagen till ett stort och diversifierat bruksföretag med Stora Kopparberg som förebild (Andersson 2000). S kom att inom Sandviken stödja den satsning på hårdmetall som gjorde att företaget blev en ledande aktör inom ett innovativt område och undgick att dras in i 1970-talets stålkris. Stenbeckgruppen kunde därför agera från en styrkeposition i den sv stålindustrins reorganisation.

S blev efterhand en central person i sv näringsliv. Han invaldes i många bolagsstyrelser där han inte representerade större ägarintressen, bl a i Hans v Kantzows västmanländska företagsgrupp (Bultfabriks ab, Ramnäs bruk, Kanthal). Som mest hade S över 50 parallellt löpande styrelseuppdrag. Hans agerande utanför den egna företagsgruppen är dock föga känt. S ställde åtminstone i ett sammanhang på nytt upp som bulvanägare. Han var 1943- 44 formell ägare till det tyska storföretaget Robert Boschs europeiska företag utanför Tyskland, en roll som han övertog från Wallenberggruppen. S drog sig dock ur affären när han hotades av svartlistning i USA. Hans deltagande sammanhängde med att han sedan länge varit engagerad i Boschs sv dotterbolag, ab Robo.

S fortsatte att leda advokatfirman Lagerlöf även om han efterhand koncentrerade sig på Kinnevikgruppens företag. Firman blev från 1950-talet en stor byrå med många anställda jurister och en växande kundkrets av sv och utländska företag. VD-befattningen i Kinnevik överlät S 1963 på äldste sonen Hugo S jr (1933-76), medan han själv blev styrelseordförande. Under de sista åren av hans liv utbröt en förbittrad strid om Kinneviks framtid mellan å ena sidan Hugo S jr, å andra sidan S:s dotter Margaretha och hennes make Bertil af Ugglas. S och hans hustru tog ställning för sonen, och efter dennes död för den yngre sonen Jan S som övertog ledningen av Kinnevik.

S var en av 1900-talets mest framstående sv uppbyggare av en ny företagsgrupp. Han lyckades som ung affärsjurist förvärva ett kontaktnät bland klienter i olika delar av landet samt i de ledande stockholmska bank- och företagarkretsarna och han anlitades gärna när diskretion var av vikt. Helt avgörande blev vänskapen med släkten Klingspor, som behövde S och hans stockholmsbaserade kontakter för att aktivera sina betydande kapitaltillgångar och kanalisera dem till moderna och effektiva företag. S:s val av investeringsobjekt präglades av långsiktighet, riskspridning och förmåga att finna starka företag som av olika skäl stod öppna för nya ägare. I synnerhet Korsnäs och Sandvik blev under hans tid som ledande ägare mycket stabila och framgångsrika. Han efterlämnade en familj i konflikt men även en finansiellt och tekniskt stark företagsgrupp som överlevde 1970- och 80-talens kriser och omvälvningar i sv företagande.

S:s äldre bror Nils Einar S (1881-1949) avlade jur kandexamen vid UU 1905 och slog sedan in på domarbanan där han blev hovrättsråd i Svea hovrätt 1917 och justitieråd 1926. Han tillhörde HD till 1933 och åter 1941-48. Väl skickad för lagstiftningsarbete var han 1915-26 ledamot av lagberedningen med uppgift att deltaga i moderniseringen av familjerätten. Arbetet genomfördes i nära samverkan med kolleger från Danmark och Norge och utmynnade i en djupgående omgestaltning av lagstiftningen kring äktenskap, förmynderskap, föräldrarätt och arv. Einar S ledde som ordförande i aktiebolagskommittén 1933-35 och lagberedningen 1935-41 arbetet med att omarbeta den sv aktiebolagslagstiftningen och kom att stå som huvudförfattare till 1944 års aktiebolagslag. Detta lagverk var i hög grad präglat av hans minutiösa noggrannhet och strävan efter fullständighet. Som sakkunnig medverkade han också till den lagstiftning om begränsning av aktiebolagens vinstutdelning som infördes 1943. S framträdde flitigt som juridisk författare, oftast med kommentarer till de lagar han reviderat. Han ingick i redaktionerna för Sv juristtidning och Tidskrift for rettsvi-tenskap. För sina insatser på juridikens skilda områden kallades S 1936 till jur hedersdoktor vid StH. Einar S:s hustru Emma Dagmar S, f Ekelund (1889-1985), utbildade sig för social verksamhet; bl a examinerades hon 1913 från den kurs i ämnet som anordnades av Centralförbundet för socialt arbete. Hon tjänstgjorde 1913-17 vid Sv fattigvårdsförbundets barnavårdsbyrå i Sthlm. Dagmar S knöts under första världskriget till en av Sv Röda korset organiserad verksamhet med oavlönade krigsreservsjuksköterskor (hjälpsystrar) och var 1917-38 ledare för utbildningen av dessa. Hon var 1938-61 ordförande för Hjälpsysternämnden och 1938-55 även ledamot av Röda korsets överstyrelse. Som verkställande ledamot i en 1939 inrättad invalidkommitté tog hon initiativ till att finska krigsinvalider överfördes till Sverige för vård och rehabilitering. S initierade också, med Röda korset som huvudman, ett internathem på Lidingö för barn med gomdefekter. Med böljan 1942 kunde dessa barn där få kirurgisk hjälp och effektiv talutbildning. Hon var 1942-65 ordförande i hemmets styrelse. S tilldelades Iqml (1949) och flera andra utmärkelser.

Författare

Jan Glete med bidrag av Andreas Tjerneld (Einar och Dagmar S).

Arkivuppgifter

Brev från Hugo S i KB (bl a till Bo Hammarskjöld).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (bidrag): [Biografisk artikel] (Förste hovjägmäslaren, friherre Wilhelm Klingspor. Minnesskrift till sjuttioårsdagen 6.10.1950, Sthlm 1950, (Bröderna Lagerström), s 7-[29], fotogr (vissa i färg)).

Källor och litteratur

Källor o litt: Kreuger & Tolls konkursförvaltms m fl arkiv, vol 1 (prot), 504 (ab Melba), 506-507 (1932 års utredmkomm) o 533 (Hugo Stenbeck), RA.

Advokatfirman Lagerlöf 75 år 1900-1975 (1975); Affärsvärlden, 1981, nr 41; T Althin, Korsnäsbolaget 1855-1955 (1955); P Andersson, Stenbeck; ett reportage om det virtuella bruket (2000); A Attman, Fusionsproblem o ägarförhållanden 1918-1932 (L M Ericsson 100 år, 1, 1976); dens, Från Kreugerkiasch till stabilisering (ibid, 2, 1976); J Glete, Kreugerkoncernen o Boliden (1975); dens, Kreugerkoncernen o krisen på sv aktiemarknad (1981); dens, Asea under hundra år: 1883-1983: en studie i ett storföretags organisatoriska, tekn o ekon utveckl (1983); dens, Ägande o industriell omvandl: ägargrupper, skogsindustri, verkstadsindustri 1850-1950 (1987); dens, Nätverk i näringslivet: ägande o industriell omvandl i det mogna industrisamhället 1920-1990 (1994); B Gäfvert, Kreuger, riksbanken o regeringen (1979); W Haglund, Levebröd (1978); T Kreuger, Kreuger & Toll (1963); dens, Sanningen om Ivar Kreuger (1966); J Kuuse, Sockerbolaget-Cardo 1907-1982 (1982); KÅ Modéer, Lemän o Lagerlöfvar: kulturkrockar o värdegemenskap i två sv advokatkulturer (1999); U Olsson, Bank, familj o företagande: Sthlms ensk bank 1946-1971 (1986); Omvandken: Sandvik 1862-1987, ed O Hedebrant (1987); M v Plåten, Boken om Stenbeck (1993); SCA 50 år: studier kring ett storföretag o dess föregångare, ed G Utterström (1979); H Sjöström, Bankvälde o domstolsprestige (1958); Sv släktkal 2003 (2003); L-EThunholm, Ivar Kreuger: myter o verklighet (HT 1993); Ägande o inflytande inom det privata näringslivet (Koncentrationsutredmen, 5, SOU 1968:7).-Nekr över S i DN 8 jan 1977.-£mor& A Afzelius, E S död (SvD 6 maj 1949); B Ekeberg, E S (Svjuristtidn 1949); Justitiematr 1941 (1941); SMoK. - Dagmar S: II Beer, D S död (SvD 19 maj 1985); C Österberg, I Lewenhaupt o A G Wahlberg, Sv kvinnor: föregångare, nyskapare (1990).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
E Hugo Stenbeck, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/20056, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Glete med bidrag av Andreas Tjerneld (Einar och Dagmar S).), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:20056
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
E Hugo Stenbeck, urn:sbl:20056, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Glete med bidrag av Andreas Tjerneld (Einar och Dagmar S).), hämtad 2024-11-08.