Biografi

Svarte Skåning, tillnamn, nästan uteslutande använt av Nils Jönsson S (d 1410) men i modern litteratur brukat som släktnamn för hans ättlingar, vilka liksom han förde en båt i vapnet. Det originella tillnamnet föranleder associationer till att ett brev från 1363 nämner en avliden riddare Nils ”Hwidhæskaning”, vars jord dock låg i Gärds härad i nordöstra Skåne. Den ovannämnde Nils Jönsson S har tidigast kunnat beläggas 1381, då drottning Margareta förlänade honom gods i Fjäre härad i norra Halland. Hanseaterna beskyllde honom för sjöröveri. Då Algot Magnusson (Sture) 1388 förklarade sig ha de västgötska slotten Opensten och Öresten med häraderna Mark och Kind i Västergötland som län av Margareta, var S bland hans sju medsigillanter. Han blev riddare något av åren 1388–89. Enligt tyska krönikor erövrade S 1388 för drottningens räkning kung Albrekts borg Axvall, också i Västergötland, där han var hövitsman ännu 1392 och 1395 och sannolikt till 1397. Enligt Nyköpings recess 1396 var Marks härad förpantat till honom. S var bland de talrika nordiska stormän som uppräknas i Lindholmstraktaten 1395 om kung Albrekts frigivning ur fångenskapen och i det s k krönings- eller hyllningsbrevet från mötet i Kalmar 1397. I kung Eriks traktat med Tyska orden 1398 nämns han bland de tre nordiska rikenas ”rådgivare”, men han kan inte beläggas som svenskt riksråd. Sistnämnda år representerade S drottningen, då hon tog Faxeholm i Hälsingland från vitalianerna. 1405 daterades ett pantebrev till honom i Nyköping, där han kan beläggas som fogde 1409. Talrika köpe- och pantebrev vittnar om S:s jordförvärv i Halland, Skåne och Västergötland.

S:s ende kände son har redan som barn kunnat beläggas i ett brev från 1394 i vilket familjen förklaras delaktig i de goda gärningar som utförs i Vadstena kloster. Han blev riddare något av åren 1410–13 och kallas ”Johannes Sworte Schoning” i kung Eriks förbundstraktat med Polen 1419 och ”Jons Zwarte Schoning” i densammes förbundsfördrag med hansestäderna 1423. I hela det övriga kända brevmaterialet nämns han uteslutande som Svarte Jöns (d något av åren 1440–42). Han gifte in sig i det svenska högfrälset genom att senast 1413 ingå äktenskap med Ingeborg, en dotter till riddaren och riksrådet Nils Bosson (Natt och Dag; bd 26, s 411), och hans sätesgård blev hennes möderneärvda Åkerö i Södermanland. I ett brev från 1430 uppges S vara hövitsman på Öresten, till vilket han attribueras även i den förutnämnda traktaten 1419, och där han beseglade ett morgongåvebrev 1421. Därmed har kombinerats att Öresten ligger i Marks härad i Västergötland, som 1396 varit förpantat till hans far (Styffe; Erslev; Fritz). Åtminstone från 1422 var S riksråd.

1431–38 kan S beläggas som hövitsman på Akershus i Norge, vilket föranledde att han 1436 räknades till det norska riksrådet. S kom att beskyllas för förbindelse med Amund Sigurdssons (Bolt) uppror, så att representanter för kyrkan i Oslo hösten 1436 måste intyga, att han tvärtom bekämpat upproret. Liksom talrika representanter för Danmark och Norge hade han varit med på förlikningsmötet i Stockholm mellan kung Erik och svenskarna hösten 1435. Därefter har han ej kunnat beläggas i Sveriges politiska historia förrän på mötet i (Söder-)Tälje 1438 (Hadorphius). I stilleståndsfördraget i Arkösund 1439 mellan kung Erik och den svenske riksföreståndaren Karl Knutsson (Bonde; bd 20) nämns S främst bland kungens åtta löftesmän. På herredagen i Tälje några veckor senare var han emellertid liksom ärkebiskopen och biskop Thomas i Strängnäs bland de sju riksråd som befullmäktigades att vara det svenska riksrådets ombud till det möte i Jönköping där svenskar och danskar förklarade Erik avsatt. I januari 1440 deltog S i herredagen i Arboga. Hans döttrar Bengta och Birgitta blev gifta med Tord Bonde Filipsson (bd 5, s 312) och Karl Knutsson (Gera; bd 17, s 71) som båda senare blev riksråd. Den förra hade tidigare varit gift med Arvid Bengtsson (Oxenstierna), bror till ärkebiskopen Jöns Bengtsson (bd 27).

S:s äldste son Svarte Ture Jönsson (d 1481), har vid enstaka tillfällen kunnat beläggas som ”Thure Swarte Jonsson” och ”Thure Jonsson Swarte”. Han uppges 1477 i S:ta Katarinas kanonisationsakter vara 50 år gammal, ehuru den enligt pålitligare källor yngre brodern Åke där uppges vara 60 år. Möjligen kan en förväxling av brödernas åldersuppgifter föreligga. S förekommer i nu kända handlingar tidigast 1440 och torde ha dubbats till riddare vid kung Kristofers kröning 1441; han nämns i rådskretsen 1450 och uppges uttryckligen vara riksråd 1453. Detta eller följande år efterträdde han som lagman i Västergötland den då från liv och gods dömde Bengt Gylta (bd 17, s 636). Ännu sedan kung Karl lämnat Sverige i början av år 1457 räknade denne S till sina anhängare (Sjögren), men efter Kristian I:s maktövertagande kan han i sept 1457 beläggas som hövitsman på Axvall, som innehafts av Karls 1456 mördade kusin Tord Bonde Karlsson (bd 5) och 1462 förlänades till brodern. 1458 var S bland de riksråd som valde kung Kristians äldste son Hans till dennes efterträdare. Några närmare förbindelser mellan honom och Karls huvudmotståndare, ärkebiskopen Jöns Bengtsson, har emellertid inte kunnat beläggas, fastän han via sin syster Bengta varit besvågrad med denne. 1466 nämns S bland det tjugotal rikets råd som med ärkebiskopens efterträdare som riksföreståndare, Erik Axelsson (Tott), i spetsen förliktes med ärkebiskopen och dennes släktingar. Under Sten Stures riksföreståndartid deltog han i unionsförhandlingarna i Kalmar 1473, 1474 och 1476.

S:s sätesgård var 1442 det av fadern tidigare bebodda Åkerö i Södermanland. Sedan han blivit lagman i Västergötland, daterades nio salubrev till honom under åren 1455–69 på Tuna, som 1472 uttryckligen uppges vara hans sätesgård och torde vara identiskt med Tunaholm (sedermera länsresidenset Marieholm invid Mariestad), där två brev för honom daterats 1468.

S:s dotter Märta Turesdotter (d 1508) blev nunna i Vadstena kloster 1470 och var 1496–1501 abbedissa där. En på hennes initiativ tillkommen latinsk andaktsbok är bevarad och ingår idag i Ängsö arkivs manuskriptsamling (I, vol 2) i RA. En annan dotter, Öllegård Turesdotter, blev i äktenskap med Peder Brahe d ä (bd 5, s 638) stammoder för ätten Brahe. Stora ej längre bevarade delar av hennes förfäders arkiv avskrevs på 1600-talet i en av de sparreska kopieböckerna (B 16, RA).

S:s bror Svarte Åke Jönsson (se nedan) blev far till Ingeborg Åkesdotter, gift med riksråden Staffan Bengtsson (Vinstorpaätten, d 1471) och Erik Gustafsson (Ängaätten, d senast 1482), och till Arfrid Åkesdotter, gift med riksrådet Jöns Knutsson (Tre rosor), samt till Svarte Jöns Åkesson (d 1502). Denne inskrevs 1476 vid Rostocks universitet, där han blev baccalaureus in artium vintern 1478–79. Han hade 1478 blivit ärkedjäkne i Strängnäs och inskrevs 1483 vid Leipzigs universitet, där han blev baccalaureus in decretis. En av honom testamenterad bok ingår i Strängnäs stifts- och läroverksbiblioteks inkunabelsamling. Med honom och hans förutnämnda kusin Märta Turesdotter torde ätten S ha dött ut.

Författare

Hans Gillingstam

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: Biskop Hans Brasks släktbok (1970); Danmarks gamle Personnavne, 2:2 (1954–64); H Gillingstam, S (ÄSF 1, 1957–89), o där anf litt; K H Karlsson, Om medeltidsgenealogierna (PHT 1910), s 4; RPB.

Nils Jönsson S: I Andersson, Skånes hist: senmedeltiden (1974); C Annerstedt, Medeltidsurkunder (SvT 1875), s 736; G Carlsson, Senare medeltiden, 1 (Sveriges hist till våra dagar, 3:1, 1941); dens, Margareta o Erik av Pommern (HVL: scripta minora 1963–64, 1965), s 14 f, 20 o 28; Die Chroniken der deutschen Städte von 14. bis ins 16. Jahrhundert, 26 (1899), s 24; DN 16:1–2 (1901–03); DS 10 (1970–2004); K Erslev, Studier till dronning Margrethes historie (DHT 5:3, 1881–82), s 378; dens, Dronning Margrethe og Kalmarunionens grundlæggelse (1882), s 95, 163, 222, 259 f, 269, 460 o 486; H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medeltiden (1952–53); dens, rec av Skånberg, nedan a a 2001 (SoH 2001), s 404 f; dens, Svar på Tuve Skånbergs genmäle (SoH 2002), s 139; E Haug, Margrete, den siste dronning i Sverreætten (2000); H Hildebrand, Sveriges medeltid, 3 (1898–1903), s 1101; M Linton, Margareta, Nordens drottning 1375–1412 (1997); I Lundahl, Det medeltida Västergötland (1961); E Lönnroth, Slaget på Brunkeberg o dess förhist (Sc 1938), s 170; M Mogren, Faxeholm i maktens landskap (2000), s 227; I-M Munktell, Gods, godsägare o landbor 1450–1520 (1982), s 36 f, 46 o 191; J Rosén, Drottning Margaretas sv räfst (Sc 1950), s 186, 241; J Schwalm, Die Chronica novella des Hermann Korner (1895); H Schück, Ecclesia Lincopensis (1959), s 326; SD 1–3 (1875–1902) o 4 (1903–04), s 203; L Sjödin, Kanslistilar o medeltida arkiv, 1 (MRA 1939), s 111; P Sjögren, Ätten Posses hist intill år 1500 (1950); T Skånberg, … till enn nådigh Lösen. Måns Bonde till Traneberg o konflikten med Gustav Vasa (2001), s 47, 49, 51–61, 87 f, 92 o 94; dens, Om Bonde i Skåne: ett genmäle (SoH 2002), s 136 o 138; SMR; C G Styffe, Skandinavien under unionstiden (3. uppl, 1911); S Tunberg, Äldre medeltiden (Sveriges hist intill våra dagar, 2, 1926), s 325; F Ödberg, Förteckn öfver räfstetingsdombref för Vestergötland under medeltiden (VFT 4–5, 1888), s 16.

Svarte Jöns: B 16, f 191v o 387v, RA. G Aldener, Kronolog synpunkter på Amund Sigurdsson Bolts uppror (NHT 34, 1946–48); H Bjørkvik, Hallvard Gråtopp (NBL 3, 2001); Carlsson, a a 1941, s 423, 450, 458 f, o 469; L Daae, Bidr til Norges historie i aarene 1434–42 (NHT 4, 1877), dens, Nye studier til oprørshøvdingen Amund Sigurdssons historie (NHT 3:1, 1890); DN 1:2, 3:2, 16:1–2 o 21 (1849–1976); Erslev, a a 1882, s 259; dens, Erik av Pommern (1901), s 291; B Fritz, Hus, land o län (1972–73); Gillingstam, a a 1952–53; dens, Det sv riksrådets världsliga medlemmar under konung Erik av Pommern (HT 1985), s 151 o 153; dens, Brev ur askan (1996); J Hadorphius, Then andra delen til rijm-crönikorne hörande; innehåller åtskillige konglige o furstlige förlijkningar … (1676); L Hamre, Svarte Jöns (NBL 15, 1966); dens, Norsk historie fra omlag år 1400 (1968), s 82 a, 84, 108, 112 o 114; R Keyser, Den norske kirkes historie under katholicismen, 2 (1858); C A Klingspor o B Schlegel, Sv slott: Engsö (1877); H Koht, Amund Sigurdsson (NBL 1, 1923); dens, Norsk bondereising (1926); K Kumlien, Karl Knutsson o Sveriges unionsparti under våren o sommaren 1439 (HT 1930), s 505; dens, Karl Knutssons polit verksamhet 1434–48 (1933); C Lovén, Borgar o befästn:ar i det medeltida Sverige (1996); Lundahl, a a; Munktell, a a, s 36 f o 47; Y Nielsen, Det norske riksraad (1880), s 290 f; Norges gamle love: anden række (1912); O Odenius, Dominikaner Teilhaftigkeitsbriefe aus dem Schwedischen Mittelalter (Xenia medii aevi historiam illustrantia oblata Thomae Kaeppeli, 2, 1978), s 490; J E Olesen, Rigsråd. Kongemakt. Union (1980); E Opsal, Jöns Nilsson Svarte (NBL 5, 2002); RepD 1:3–4 (1906–12); RPB; H Schück, Engelbrekt (1915), s 106; Sjödin, a a; Skånberg, a a 2001, s 62; SMR; T Småberg, Det stängda frälset (2004); Småstycken på forn svenska, 2 (1900–16), s 283; S Steen, Hallvard Graatopp (NBL 5, 1931); G Storm, Om Amund Sigurdssøn Bolt og urolighederne i det sydlige Norge 1436–38 (NHT 3:2, 1892); Styffe, a a; Sv medeltidens rim-krönikor, 2 (1866).

Svarte Ture Jönsson: G Carlsson, Kalmar recess 1483 (Hist arkiv, 3, 1955), s 9; Det medeltida Sverige, 1:3, 1:8 o 2:2 (1982–2006); Diplomatarium Christierni primi (1856); S Engström, Bo Jonsson, 1 (1935), s 9 f; FMU 4 (1924); B Fritz, Klostret (600 år i Vadstena, 2000); Gillingstam, a a:n 1952–53 o 1996; J Hadorphius, Biärköarätten ... hwar hoos föllia några the äldsta konunga stadgar ... (1687), s 52, 54 o 56; Hanserecesse von 1431–76, 4 (1883), s 375; B Hildebrand, Esbjörn Blåpanna o hans arvingar (PHT 1934); K H Karlsson, Vadstena-nunnan Ingegärd Persdotters (Gylta) bref till sin brorson unge Bengt Gylta med redogörelse för Gylta-ättens släktförbindelser (PHT 1907); Klingspor o Schlegel, a a, s XXIX; S Kraft, Tidsskedet 1448–1520 (Sveriges hist till våra dagar, 3:2, 1944), s 139, 146 o 151; Lags o doms; J Liedgren, Folke Magnussons gåvobrev till sin hustru Kristina Magnusdotter, hans sätesgård Åby o hans släkt (PHT 1959); dens, Kontrakten med myntmästarna i Västerås 1480–1538 (NNÅ 1965), s 32; dens, Kontrakten med myntmästarna i Sthlm o Uppsala 1449–1527 (NNÅ 1967), s 15; Lovén, a a; K-G Lundholm, Sten Sture den äldre o stormännen (1956); B V:son Lundqvist, Falköpings hist, 1–3 (1940–46); E Lönnroth, Sverige o Kalmarunionen (1934), s 316; J E Olesen, Unionskrige og stændersamfund 1450–81 (1983); H Petersson, Morgongåveinstitutet i Sverige under tiden fram till omkr 1734 års lag (1973); Privilegier ... för Sveriges städer, 1 (1927), s 149, 169, 178, 180 o 186; Processus seu negocium canonizacionis b Katerine de Vadstenis (1942–46), s 185; RepD 2:1–2 o 9 (1928–39); Schück, a a 1976, s 133; P Sjögren, Släkten Trolles hist intill år 1505 (1944), s 104; Skånberg, a a 2001, s 64; SMR; ST 3; STb 1 (1917); C M S[tenbock], Johan Gabriel Banérs 128 anor (PHT 1909); A A von Stiernman, Swea o Götha Höfdinga-Minne, 2 (1835); Styffe, a a; I Tjärnfors-Wickman, Marieholm (VFT 6:9, 1973–74), s 117; L Weibull, Lunds ärkestifts urkundsbok, 4 (1909), s 152 f; G T Westin, De s k länsregistren från medeltidens slut (Sc 1951–52), s 173 f; G Wieselgren, Sten Sture d y o Gustav Trolle (1949); P-A Wiktorsson o E Odelman, Dalslands diplomatarium (1996); Ödberg, a a, s 12–19.

Märta Turesdotter: Klingspor o Schlegel, a a, s LXVI; C G W Scheffer, Tillkomsten av Lars Sparres kopieböcker (Arkivvetenskapl studier, 4, 1968), särsk s 333; Vadstenadiariet (1996).

Svarte Jöns Åkesson: C Callmer, Sv studenter i Rostock 1419–1828 (1988); I Collin, Sv boksaml:ar under medeltiden o deras ägare (Saml 1904), s 208 f; J Liedgren, rec av ÄSF 1:3 (SoH 1990), s 56 f; Die Matr der Universität Leipzig, 1 (1895), s 339, 2 (1897), s 40 o 3 (1902), s 790; Strängnäs hm, 1 (1977).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Svarte Skåning, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34775, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-11-09.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34775
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Svarte Skåning, släkt, urn:sbl:34775, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-11-09.