Meriter

2 Sidner, Hedwig Christina Margareta, syster till S 1, f 28 dec 1852 i Härnösand, d 25 mars 1929 i Stocksund, Danderyd, Sth. Lär vid privat flickskola i Härnösand 69–71, inskr vid H lärarinnesem i Sthlm 71, ex där 4 juni 74, privatlär 74, lär vid Nya elementarlärov för flickor i Härnösand 77, förest för Elementarlärov för flickor i Falun 79, adjunkt vid Folkskolesem där 7 juni 82, vid Folkskolesem i Sthlm 15 nov 87, lektor där 13 dec 18–1 juli 19, tf rektor där periodvis maj 16-jan 19, sakk i 1906 års seminariekomm (från 07 folkundervisn:komm) aug 06, led där dec 07–aug 14, led av Överstyr för Sthlms folkskolor 07–12, av Kungsholms skolråd 10–12, Läroverksöverstyns o Folkskole-överstyns sakk biträde o inspektris för undervismen i kvinnligt handarbete 1 jan 15–19, led av styr för Pedagog bibi i Sthlm 19–23, verksam vid Birkagården o dess förlag, Sthlm, periodvis från 19. – Iqml 15. – Ogift.

Biografi

Hedwig S växte upp i en stor syskonskara; fem flickor och tre pojkar nådde vuxen ålder. Alla fick gedigna utbildningar. Uppväxtmiljön var starkt präglad av faderns, Anders S (1815-1869) bildningssträvan, stora musikintresse och starka engagemang för att bygga upp ett levande musikliv i Härnösand. När S var 16 år avled fadern plötsligt; S kom att en tid få ta ett stort ansvar för de yngre syskonen.

Tidigt visade S intresse för studier och för att utbilda sig till lärarinna – den enda högre utbildning som stod till buds för en kvinna vid denna tid. Hon arbetade i hemstadens privata flickskola i två år och genomgick därefter Högre lärarinneseminariet i Sthlm, varifrån hon gick ut med högsta betyg i undervisningsskicklighet. Där var hon klasskamrat med bl a den blivande reformpedagogen Anna Sandström (bd 31). Efter arbete som privatlärare i bruksägarfamilj och som lärare vid elementarläroverket för flickor i hemstaden blev hon vid 26 års ålder föreståndarinna för Elementarläroverket för flickor i Falun. Därifrån sökte hon sig efter några år till en av de få statliga högre tjänster som då stod öppna för kvinnor: ordinarie lärarinna med adjunktstjänstgöring vid folkskoleseminarium för kvinnliga studerande. Efter sex år som adjunkt i Falun fick hon en liknande tjänst vid seminariet i Sthlm, där hon kom att verka i över 30 år för att slutligen, som en av de första kvinnorna i landet, 1918 utnämnas till lektor vid stadig läroanstalt.

S gjorde flera studieresor: till Frankrike 1879 och Tyskland 1891 för språkstudier, England och Skottland 1894 för studier av lärarutbildning, på folkundervisningkommitténs uppdrag till Tyskland och Schweiz 1909 och till England 1910 för studier av folkundervisning.

Seminarieadjunkterna svarade vid denna tid för breda ämneskombinationer: i Falun undervisade S i räkning, geometri, naturkunnighet och metodik samt tidvis i sv språket, medan hon i Sthlm fick än större ansvarsområde: kristendomskunskap, modersmål, räkning, naturkunnighet – senare biologi och fysik-kemi – och kvinnlig slöjd samt ledning av de studerandes praktiska övningar i övningsskolan. Längre fram kunde hon emellertid koncentrera sig något mer på de naturorienterande ämnena, och när hon utnämndes till lektor var det i fysik och kemi. När ett främmande språk – engelska eller tyska – 1914 infördes i seminariernas ämneskrets speglas S:s intresse för engelskt språk och engelsk skola i att man i Sthlm valde engelska och att S blev den första läraren i ämnet. S var verksam också i ledningen av seminariets provårskurs och som tf rektor under olika perioder.

S fann den stora ämnesbredden otillfredsställande med hänsyn till möjligheterna att bedriva undervisning av hög kvalitet. Den seminariereform hon själv aktivt medverkade till innebar även att lärartjänsterna koncentrerades till färre ämnen.

S verkade i en brytningstid, där hon kom att göra en för sv folkundervisning betydande insats som sakkunnig och arbetande ledamot i den stora folkundervisningskommitté som tillsattes 1906, ursprungligen under namnet seminariekommittén. Denna kommitté lade bl a grunden till 1919 års undervisningsplan för folkskolan med dess i många avseenden radikalt nya syn på kunskap och lärande. När den tillsattes hade stark kritik en längre tid riktats mot folkskoleseminarierna och deras i mångas ögon formalistiska undervisning, präglad av katekesläsning, reproduktion av förebildliga mönster och knappa möjligheter till fördjupade studier. Inte minst yrkade folkskollärarna själva och deras kårsammanslutning, för vilken Fridtjuv Berg (bd 3) var en stark talesman, på en genomgripande förändring av lärarnas utbildning och folkskolans undervisning.

Kommitténs första uppgift blev att reformera folkskollärarutbildningen; senare fick den ett vidgat uppdrag att utreda en omorganisation av hela folkbildningsväsendet i praktisk riktning. Detta innebar förslag till ny undervisningsplan för den obligatoriska skolan, tillkomsten av obligatorisk fortsättningsskola, förändrad folkskoleinspektion och inrättande av en statlig överstyrelse för folkundervisningen. Kommittén leddes av Fridtjuv Berg fram till okt 1911, då denne tillträdde sin andra period som ecklesiastikminister, därefter av Harald Dahlgren (bd 9).

S:s insats i kommittén var betydande. Hon var i flera år tillsammans med Berg och Dahlgren ledamot av det utskott som utarbetade förslag till ny lärarutbildning. Ledamöter och sekreterare sammanställde dels gemensamt, dels var för sig olika delar av det mycket omfattande betänkandet med utförliga motiveringar för och beskrivningar av den nya utbildningens mål, ämnesinnehåll, kursplaner, organisation och arbetssätt. S var även arbetande ledamot av de två utskott som tog fram förslag till ny folkskoleinspektion och fortsättningsskola samt deltog aktivt i det avslutande arbetet med folkskolans nya undervisningsplan. När det gällde utformningen av den praktiska delen av lärarutbildningen drog kommittén stor nytta av S:s mångsidiga lärarerfarenhet. Dittills hade det t ex varit vanligt att övningslektioner förbereddes i form av utkast där allt det tänkta talet från lärarens sida skrevs ner på förhand; kommittén förespråkade en friare modell.

Skeenden i tiden aktualiserade att skolan skulle ta ansvar för sina forna elever också efter de första obligatoriska sex åren. Kommittén ägnade stort intresse åt att undersöka hur man i länder som Tyskland och England organiserade fortsättningsskolor för ungdom. S svarade för en ingående analys av fortsättningsskolväsendet i Storbritannien. Hon bidrog också med gedigna studier, delvis på plats, av lärarutbildningen i England och Skottland, av folkundervisningen i England, Tyskland och Schweiz samt av skolinspektionen i Frankrike och Storbritannien.

Den lärarutbildning och den folkskola som kommittén drog upp riktlinjerna för kan sägas stå i fosterlandets, hembygdens och det praktiska arbetets tjänst. Den studerande skulle få del av en undervisning som uppfordrade till personlig utveckling, och hellre än katekesens regelsystem bor- de evangeliernas text direkt och oförmedlat få tala till lärjungens sinne. Undervisningen skulle vara praktisk, varmed bl a menades att den skulle präglas av en metod där egna iakttagelser och undersökningar blev ett centralt inslag. Hälsolära och hygien ställdes på dagordningen. De naturorienterande och praktisk-estetiska ämnena gavs större utrymme på bekostnad av bl a kristendomskunskapen. Barnet och dess utveckling som utgångspunkt för skolans undervisning lyftes fram på ett annat sätt än tidigare.

Detta var idéer som S var starkt delaktig i. Hon framhöll att en praktisk undervisning av barn i främsta rummet måste ta hänsyn till vad barnet just såsom barn behövde för att dess kropps- och själsförmögenheter skulle få en allsidig och harmonisk utveckling och barnet utvecklas till en tänkande och en efter det goda strävande människa och medborgare. Hon talade för barnets behov av sådan kunskap det kunde ta till sig och som berörde de levnadsomständigheter det hade direkt erfarenhet av, och hon lyfte fram berättelsens roll för en levande kristendomsundervisning.

S:s pedagogiska idéer var i vissa avseenden före sin tid. Hon förespråkade t ex att seminariekurser skulle kunna omfatta en mindre, obligatorisk del och en i övrigt valfri del snarare än enbart obligatorisk kurs lika för alla, och hon lät i ett av sina ämnen (fysik) studerande som önskade överbetyg välja kurs utöver vad som krävdes för godkänt. Vid en tid då flertalet sv pedagoger främst var influerade av tysk pedagogik introducerade S engelska erfarenheter. Hon såg förtjänster hos den engelska lärarutbildningen med dess olikartade vägar att nå lärarkompetens och stor frihet för den enskilde, förenad med statlig kontroll och uppföljning av resultat, och hon var inte främmande för internatskoletanken.

Som slöjdinspektris verkade S bl a för att övervinna den tonvikt vid att arbeta efter given mall som kommit att prägla den kvinnliga slöjden. För S var slöjdämnet med dess utveckling av ögats och handens färdigheter betydelsefullt med hänsyn till barnets behov av självverksamhet. Hon såg hur huslig ekonomi och slöjd utöver traditionellt fostrande uppgifter kunde fungera som redskap att ge andra ämnen en praktisk inriktning genom att ge material för tillämpning av insikter som förvärvats i t ex naturkunnighet, räkning och teckning.

S var på många sätt pionjär som kvinna i offentlig verksamhet. Hon var i flera år enda kvinnliga ledamot i folkundervisningskommittén. Där medverkade hon aktivt i utredning och beslut som berörde det stora folkflertalet, både flickor och pojkar, kvinnor och män; dittills hade kvinnor i huvudsak fått tillträde endast till kommittéer som utredde kvinnors undervisning eller annan verksamhet. I en tid när många ansåg det otänkbart att kvinnor skulle kunna undervisa unga män framhöll S med väl underbyggda argument vikten av att både blivande lärare och blivande lärarinnor fick möta lärare av båda könen. Hon sökte engagerat bevaka de kvinnliga seminarielärarnas berättigade krav på likvärdighet med mannen ifråga om tjänsteställning och lön. S tillhörde emellertid knappast de mer radikala eller de drivande i den publika debatten om kvinnofrågor.

S var också den första och under flera år enda kvinnliga ledamoten av Överstyrelsen för Sthlms folkskolor, det organ som hade ansvar för styrning och översyn av folkundervisningen i huvudstaden. Hon var ledamot av först dess pedagogiska utskott/undervisningsnämnd, senare dess barnavårdsnämnd och inspektör för dess tre barnhem samt ledamot av dess barnbespisningskommitté. Hon intresserade sig också kommunalt för frågor som rörde yrkesundervisning och kvinnlig slöjd. S:s filantropiska intresse fördes vidare i det ideella arbete vid Birkagården hon engagerade sig i efter sin pensionering. Inom denna mångsidiga hemgårdsrörelse med kristen förankring, grundad 1912 av Natanael Beskow (bd 4) och Ebba Pauli (bd 29), förestod S under ett antal år förlagsverksamheten och svarade själv för översättning till svenska av flera skrifter.

S kan sägas gestalta ett sv ämbetsmannaideal, karakteriserat av att tjänstemannen skall verka i det tysta snarare än att offentligen föra ut sin personliga mening. Hennes texter präglas av saklighet, systematik och överblick. Hon visade omvittnat stor arbetsförmåga, personlig integritet och framstegssträvan förenad med en realistisk syn på det möjligas gränser. Omutlighet synes hos S ha länkats samman med ödmjukhet och varmt personligt intresse för sina lärjungar. Hon var präglad av en stark kristen tro med rötter i evangelisk kallelselära. Under senare delen av livet betydde Natanael Beskow och den syn i trosfrågor han representerade mycket för henne.

Politiskt kan S betecknas som liberal. Familjenätverket var viktigt. Frånsett åren i Falun levde S hela livet samman med medlemmar av barndomsfamiljen. I Sthlm delade hon hushåll med modern och systern Irene S. 1917 inköpte S en mindre villa i Mörby, Stocksund, där hon bodde tillsammans med systern till sin död. S stod nära yngsta systern konsertsångerskan Esther Gadelius' (g m Bror G, bd 16) familj och deltog aktivt i syskonbarnens vård och uppfostran.

Författare

Agneta Linné

Arkivuppgifter

Brev från o till S samt handl:ar ang S i Sidnerska släktarkivet, HLA. - Brev från S i RA (till F Berg) o i HLA (till H Dahlgren).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Undervisningens inriktande på verkligheten [föredr i Pedagogiska sällskapet 20/11 1909] (Verdandi, tidskr för ungdomens målsmän o vänner årg 28, 1910, Sthlm, s 22-39). - Några ledande synpunkter i den nya seminariereformen (ibid, 30,1912, s 136b-151b).-XIII. Storbritannien och några av dess kolonier ([Bihang till Riksdagens protokoll... 1913, saml 2, avd 2, bd 5-6.] Folkundervisningskommitténs betänkande, 1. [Angående] Folkskoleseminarierna, [avgivet d 20 dec 1911,] Bd 4. Bilagor, Sthlm 1911, s 295-364). - II. Folkskoleinspektionen i Frankrike / III. Folkskoleinspektionen i Storbritannien ([Ibid, bd 7: 2.] D:o 3. Angående förbättrad anordning av folkskoleinspektionen, avg d 30 jan 1913, Sthlm 1913, s 235-249). -Bilaga 3 c. Storbritanniens fortsättningsskolor ([Ibid ... 1918,2: 2, bd 11:1.] D:o 5. Angående fortsättningsskolan, avg d 1 aug 1914, Sthlm 1914, s 379-443).

Översatt: H Hodgkin, Den kristendom tiden längtar efter, lekmannareligion, Sthlm 1920, 187 s; AHutchi-son, Barnet och dess problem, Sthlm 1926, 171 s; P Jaeger, Jag förnekar döden, tankar vid våra käras hä-danfärd, Sthlm 1928,106 s, [ny tr] 1929.

Källor och litteratur

Källor o litt. ED:s konseljakter 13 dec 1918, nr 63:1, RA. Falu folkskolesem:s arkiv, ULA. Flickskolans i Härnösand arkiv; Rektor Harald Dahlgrens arkiv, HLA. Folkskoledir.s arkiv; Folkskolesenr.s i Sthlm arkiv; H lärarinnesem:s arkiv; Kungsholms skolråds arkiv, allt i SSA.

B Ahlbeck, Musikdir Anders S (1998); N Beskow, Birkagården 1912-1932 (1932); N O Bruce, Detsvfolk-undervisn.väsendet 1900-1920 (Sv folkskolans hist, 4, 1940); T Bucht, Anders S o hans ättlingar (1965); Dagny 1913, nr 2; V Fevrel), K högre lärarinnesem in memoriam (1943); Folkundervisn:komm:s betänkan-den, 1-5 (1911-14); Förhandkar vid sjunde sv sem:lä-raremöteti Landskrona ... 1905 (1906); Förhandkar vid åttonde semiläraremötet i Sthlm [1910] (1911); Förhandkar vid nionde semdäraremötet i Växjö [1912] (1912); E Holmblad, H S (Birkagården 1929); Idun 1915, nr 18; A Linné, Moralen, barnet eller vetenskapen? (1996); dens, En kvinnlig lärarutbildares levnadslopp o existens vid modernitetens genombrott (Biografi o kollektivbiografi som hist metod, Meddel från Forum för pedagog hist, 5, ed A Linné o K Skog-Östlin, 2001); N S Lundström, Sv kvinnor i offentl verksamhet (1924); Läroverks- o sem;matr 1914-1915, ed E Kölgren o C G Tengström (1915); Sjunde nord skolmötet i Sthlm ... 1895, ed C Falk (1896); Sthlms kommunalkal 1907-13; Svlärareddn 1906-15; AS[ö]r[ense]n, H S (Svlärareddn 1919, nr 25); dens, Växelundervisn:sällsk:s normalskola o Folkskolesem i Sthlm 1830-1930 (1930); dens, Det sv folkunder-vismväsendet 1860-1900 (Sv folkskolans hist, 3,1942); A Östberg, J Rollin o B Eriksson, Flickskolan i Falun 1868-1967 (1967).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hedwig C M Sidner, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5897, Svenskt biografiskt lexikon (art av Agneta Linné), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5897
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hedwig C M Sidner, urn:sbl:5897, Svenskt biografiskt lexikon (art av Agneta Linné), hämtad 2024-04-20.