Axel L Rubbestad

Född:1888-10-02 – Ödeborgs församling, Älvsborgs län
Död:1961-08-06 – Bäcke församling, Älvsborgs län (kbf i Ödeborg)

Lantbrukare, Riksdagsledamot


Band 30 (1998-2000), sida 604.

Meriter

Rubbestad (till 1943 Hansson), Axel Ludvig, f 2 okt 1888 i Ödeborg, Älvsb, d 6 aug 1961 i Backe, Älvsb (kbf i Ödeborg). Föräldrar: hemmansägaren Hans Andreasson o Sofia Hansdtr Bratt. Studerade bl a vid latinlärov i Gbg, lantbrukare o arrendator av prästbostället Rubbestad, Ödeborg, 1335, innehade flera kommunala uppdrag där från 18, led av Älvsborgs läns landsting 2660, v ordf där 4359, led av AK 3360 (led av AK:s femte tillf utsk 3536, av bondeförb:s/centerpartiets förtroenderåd 4160, av tredje särsk utsk 42, av statsutsk 4243 o 4660, av Riksbankens fullm 5261), ägare av gården Vrine, Ödeborg, från 35, led av 1936 års lönekomm juli 36dec 39, av militära arvodesutredn junidec 39 o sept 42mars 43, konsultativt statsråd (bränsleminister) 30 aug 4331 juli 45, led av 1945 års statsskatteberedn okt 45nov 46, av 1946 års prästlönekomm mars 46nov 50, av utredn ang pensionsrätt för riksdagens led:er febrapril 47, av 1948 års utredn ang restitution av bensinskatt nov 48–maj 50, av 1950 års arbetsförmedl:utredn dec 49maj 51, av 1950 års Bogesundskomm juninov 50, av allm kyrkomötet 53 o 57, av 1956 års rationaliseringsutredn juni 56dec 58, av styr för bl a Västra Sveriges slakterifören o Sv pastoratens riksförb.


G 13 febr 1914 i Krokstad, Göt, m Augusta Johansson, f 26 febr 1894 där, d 3 juni 1971 i Uddevalla, dtr till hemmanshälftenbrukaren August Johannesson o Johanna Olausdtr.

Biografi

Axel R föddes som den näst yngste bland tolv syskon. Trots ytterst knappa förhållanden i barndomshemmet fick han tillfälle att bedriva läroverksstudier i Uddevalla och Gbg. Hans avsikt var att bli präst men han måste på grund av sjukdom avbryta studierna utan att ha avlagt studentexamen. Efter fullgjord värnplikt blev han dräng och 1913 arrendator av Ödeborgs sockens prästgård Rubbestad. 1936 flyttade han till Vrine i samma socken, en egendom som han tidigare inköpt.

R anslöt sig tidigt till bondeförbundet och blev snabbt verksam inom kommunalpolitiken. Under sin långa tid i landstinget verkade han med iver för Dalslands intressen, t ex för sjukstugan i Bäckefors och för bevarandet av Lelångenbanan. 1932 invaldes han i AK och kvarstod där i nära 30 år.

R hade djupa rötter i den schartauanska fromhetsriktningen med dess sparsamhetsiver och negativa inställning till teoretisk utbildning och världslig kultur. Redan vid sin första riksdag motionerade han om avslag på statliga bidrag till teaterverksamhet och till Operan i Sthlm. Han förordade också en ökning av timantalet för kristendomsundervisning i folkskolan. Enligt hans mening borde andra årskursen av folkskolans fortsättningsskola göras frivillig, eftersom den hindrade ungdomen från att skaffa sig praktiskt arbete.

R var motståndare till samarbete med socialdemokraterna, vilket omedelbart kom till uttryck i samband med krisuppgörelsen mellan dem och bondeförbundet i maj 1933. Han var då en av de tre medlemmar i partiets riksdagsgrupp som avstyrkte uppgörelsen. Han var även motståndare till koalitionen med socialdemokraterna 1936 men yrkade däremot på att partiet skulle kvarstå i 1939 års samlingsregering trots bakslaget vid 1940 års AK-val.

R:s inflytande inom partiet och dess riksdagsgrupp växte successivt, och han blev ledamot av såväl partistyrelsen som riksdagsgruppens förtroenderåd; han tillhörde också under närmare 20 år statsutskottet, där han med stor iver förfäktade landsbygdens intressen och en långt gående sparsamhetspolitik. Stor uppmärksamhet väckte R:s kamp för dyrortssystemets avskaffande, då han hävdade att det inte var dyrare att leva i Sthlm än i hans egen hemort. Sedan justitieminister K G Westman av sjukdom tvingats lämna regeringen utsågs R i aug 1943 till konsultativt statsråd med ansvar för bränsleförsörjningen och civilförsvaret. I samband där- med antog han namnet Rubbestad för att undvika namnförväxling med statsminister P A Hansson. Regeringsarbetet tycks dock ej ha passat R, och inom denna verksamhet anses han ej ha varit framgångsrik.

Vid regeringsförhandlingarna hösten 1948 mellan socialdemokrater och bondeförbundare uttalade sig R skarpt mot en samverkan. Koalitionsregeringen med socialdemokraterna hösten 1951 accepterade han dock, ehuru med stor tvekan, på grund av de ekonomiska fördelar den gav åt jordbruket. Hans inställning till koalitionen blev dock alltmer negativ, bl a på grund av regeringens räntepolitik, som enligt R missgynnade bönderna, och som riksbanksfullmäktig krävde han sänkt ränta. R ingick i den delegation som förhandlade med den socialdemokratiska ledningen efter det för bondeförbundet svåra bakslaget vid 1956 års AK-val. Det torde till stor del vara R:s förtjänst, att delegationen kunde genomdriva att partiet beviljades uppskov med sitt ställningstagande i ATP-frågan. Efter folkomröstningen i pensionsfrågan hösten 1957 tillhörde R dem som mest bestämt krävde att koalitionen skulle brytas, och hans agerande torde i hög grad ha bidragit till detta beslut. Själv var R motståndare till ATP och önskade endast höjd folkpension.

I utrikespolitiska frågor kan R betecknas som isolationist. Han var ytterst negativ till de aktivistiska strömningarna i samband med t ex finska vinterkriget. Han yrkade på att Sverige skulle stanna utanför FN. Även till tanken på ett nordiskt försvarsförbund 1948-49 var han stark motståndare. Ett sådant förbund skulle enligt R blott bli ett första steg mot NATO, och om det påtänkta försvarsförbundet existerat vid andra världskrigets utbrott, skulle det ha fått till effekt att också Sverige dragits in i kriget, ansåg han.

R kom med tiden i motsättning till många av sina partikolleger, främst inom den yngre generationen. Han var negativ inte bara till högre utbildning i allmänhet utan även till en nioårig enhetsskola, eftersom den skulle leda till skoltrötthet. R var motståndare till kvinnliga präster och hävdade att den gifta kvinnans plats var i hemmet. Han motsatte sig en höjning av statstjänstemännens löner – utom för prästerna. Han var också emot inrättandet av lantbruksnämnder och länsskolnämnder och införandet av högertrafik. Inte heller såg han med blida ögon på ändringen av partinamnet 1957 till centerpartiet bondeförbundet (från 1958 centerpartiet) för att bredda partiets väljarbas. Partiet borde enligt R i stället koncentrera sig på att vinna alla bönder som röstade med andra partier.

R var sin tids främsta företrädare för den gamla bondeideologin med dess karakteristiska kombination av konservatism och sparsamhet. Med rätta har han betecknats som den siste lantmannapartisten. Bland sina väljare åtnjöt R ett grundmurat förtroende.

Författare

Gustaf Jonasson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Vi voro tolv (Min mor, [saml 1.] Fyrtiofem svenska män och kvinnor om sina mödrar under red av I Oljelund, Upps 1946, s 169–172; 2.-3. uppl s å, 4.-5. uppl 1947, 1948.

Källor och litteratur

Källor o litt: Centerpartiets arkiv, RA. Älvsborgs läns landstings arkiv, Vänersborg.

J Bjärsdal, Bramstorp (1992); S Carlsson, Lantmannapolitiken o industrialismen (1953); T Erlander, 19401949 (1973); A Gjöres, Vreda vindar (1967); G Jonasson, Bondeförb vid skiljovägarna 19301945: om o ur Oscar Sjunnesons anteckn:ar (HT 1969); dens, På väg mot koalition? Förhandlarna mellan socialdemokrater o bondeförbundare efter 1948 års val (HT 1972); dens, Per Edvin Sköld 19461951 (1976); dens, I väntan på uppblott? Bondeförb/centerpartiet i regeringskoalitionens slutskede 19561957 (1981); O Nyman, Krisuppgörelsen mellan socialdemokraterna o bondeförb 1933 (1944); dens, Sv parlamentarism 19321936 (1947); B Ohlin, Memoarer 19401951 (1975); N Quensel, Minnesbilder (1973); Riksdagen inifrån: tolv riksdagsledamöters hågkomster, erfarenheter o lärdomar, ed N Stjernquist (1991); riksdagstrycket; SMoK; Tvåkammarriksdagen 18671970, 4 (1990); J Vegelius, Statsrådet från Odeborg: om A R i Vrine (Hembygden: Dalslands fornminnes- o hembygdsfören:s årsb 1989); K G Westman, Politiska anteckn:ar sept 1939mars 1943 (1981).  Nekrer över R i DN, S-T o SvD 7 aug 1961.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Axel L Rubbestad, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6965, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gustaf Jonasson), hämtad 2018-11-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6965
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Axel L Rubbestad, urn:sbl:6965, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gustaf Jonasson), hämtad 2018-11-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se