Meriter

Nordgren, Axel Wilhelm, f 5 dec 1828 i Sthlm, Livg till häst, d 12 febr 1888 i Düsseldorf, Tyskland. Föräldrar: konstnären Carl Wilhelm N o Johanna Amalia Rantell. Elev vid FrKA 45–48, verksam i Düsseldorf från 51. – Agré vid FrKA 62, LFrKA 68.

G 1857 (Hofberg) m Anna Mariane Natalie Lochen, f 9 mars 1832 i Christiania, Domk, Norge, d 3 sept 1921 i Södertälje (enl db för Ad Fredr, Sthlm), dtr till köpmannen Ole L o Randine Margarethe Taasen.

Biografi

Axel N:s far porträttmålaren Carl Wilhelm Nordgren (1804–57) hade efter studier vid Konstakademins principskola 1817 ägnat sig åt musiken och blivit trumpetare vid Livgardet till häst. Här uppmärksammades hans talang som tecknare av Magnus Brahe (bd 5), och genom dennes försorg kunde han återuppta studierna vid akademin och framför allt få sin skolning som elev till Fredrik Westin. Sitt första egenhändiga porträtt visade Carl Wilhelm på Konstakademin 1829. Han rönte uppskattning från kungahuset, och för dess räkning utförde han en rad porträtt, både kopior som helfigursporträttet av Karl XIII efter Per Krafft d y (Rosendals slott) och original som det ståtliga knästycket av Oscar I som kronprins i husardolma och kort pälsjacka 1833 (Stiftelsen Livgardets till häst officerskår). För Magnus Brahe gjorde han ett 70-tal verk i litet format (Skokloster). Carl Wilhelm N anlitades flitigt av huvudstadens borgerskap och fick också beställningar i landsorten, särskilt i Östergötland, där han for runt och effektuerade uppdragen. Hans verk röjer stark påverkan av Westin, även om han är mer sakligt registrerande än denne. Liksom Westin lägger han stor vikt vid stoffer och accessoarer; koloriten är klar och penseldragen noggrant fördrivna så att ytan ibland ter sig emaljartad. Mest till sin fördel är han i sina kvinnoskildringar, vilket den intagande bilden av Emilie Högqvist 1837 (Operan, Sthlm) med den graciösa framtoningen och det känsligt modellerade ansiktet ger belägg för. Den förteckning över sina alster som han gjorde 1833–56 upptar ca 600 nummer (Uggla).

N gjorde sina första lärospån hos fadern, men han skulle inte gå i dennes fotspår som porträttmålare utan i stället praktiskt taget uteslutande ägna sig åt landskapskonsten. Han torde ha börjat på FrKA:s principskola 1845–46, eftersom hans namn finns på en förteckning över eleverna i den lägre antikskolan 1847–48. 1857 fick han en 2:a klassens medalj på akademiutställningen. Då han 1862 sökte ett resestipendium, fick han avslag med hänvisning till att han inte erhållit någon l:a klassens medalj, och då han fem år senare anhöll om ett bidrag för att i Paris studera äldre mästares arbeten, fick han likaså negativt besked.

På Sthlms konstförening ställde N 1849 ut En vintervue, och året därpå var han på Konstakademins interskandinaviska utställning representerad med fyra landskap och en utsikt från södra bergen i Sthlm. Det var på denna utställning som de norska målarna med landskapsmålaren Hans Gude och folklivsskildraren Adolf Tidemand i spetsen gjorde stor succé. De var alla skolade i Düsseldorf, och detta blev upptakten till de många sv konstnärernas utvandring dit under 1850-talet. Carl d'Unker uppmanades av Oscar I och N av kronprins Karl att bege sig dit (Gauffin). På kronprinsens bekostnad for N tillsammans med den norske konstnären Mörten Muller hösten 1851 via Norge till Düsseldorf. Här skulle han förbli bosatt livet ut.

N blev elev till Gude men tog också vissa intryck av dennes lärare, den tyske målaren Andreas Achenbach. I Düsseldorf var vid denna tid parollen "nur nach der Natur", vilket bl a innebar att man gjorde noggranna detaljstudier ute i det fria. Exaktheten vid återgivandet av klippblock, träd, moln och vatten svarade för realismen i det düsseldorfska landskapet, vilket uppstått som en reaktion mot det idealiserande italienska stillandskapet. N tillägnade sig dessa lärdomar, men han skulle snart förmå att omsätta dem på ett självständigt, betydligt kärvare och sakligare sätt än sina kolleger.

Under 1850-talet dominerade de norska fjord- och fjällandskapen i N:s produktion, och det var i Norge han oftast tillbringade sommarmånaderna, gärna i sällskap med Gude eller Muller. Kontakten med Norge förstärktes också genom hans giftermål med en norska.

I den mäktiga panoramabilden Borgenfjorden 1855 visar N sig förmögen att skapa en sammanhållen helhet av förgrundens skogsparti, mellangrundens vatten och de i fjärran förtonande bergskammarna. I Flad-mark i Romsdalen 1858 (Gbgs konstmuseum) är utsikten begränsad, ödsligheten mer betonad. Bildytan upptas nästan helt av högfjällsplatån, som med sin saftiga grönska kontrasterar mot det nästan svarta bergsmassivet och den diagonalt inskjutande skogshöjden till höger. N tog gärna fasta på det karga, magra och fattiga i den nordiska naturen. Han strävade efter att avlocka den torftigaste skogsbacke (Landskap med getter, NM) eller den kala fjällvidden (Lappland 1870, LU:s konstmuseum) måleriska effekter utan att försöka liva sina bilder med pittoreskt staffage eller viltromantisk dramatik. I flera av hans verk förekommer figurstaffage, men det är av underordnad betydelse. Vanligen är gestalterna små som lappgubben i sistnämnda landskap, vars dräkt bidrar med ett par klangfulla färgaccenter i rött och blått.

På 1860-talet vidgas motivkretsen. N uppsökte nu gärna Trollhättan och Huskvarna, vars vattenfall han skildrade utan dramatiska åthävor. De ofta enkla och okonventionella bilderna med blankspolade stenhällar och grönvita vattenvirvlar har en frisk koloristisk fräschör. Överhuvudtaget blev motiven från Sverige vanligare i hans senare produktion.

Under 1860-talet återvände N gång på gång till Bohuslän, vars kobbar, skär och vatten han återgav med verklig inlevelse. Den stora målningen Kustlandskap 1868 (Gbgs konstmuseum) har väl med sitt mörka diagonalt placerade klipparn något düsseldorfskt konventionellt över sig, men diagonalen balanseras skickligt av öarna ute på fjorden och bakgrundens landkontur. I några andra skildringar från Marstrand och trakten kring Lysekil ägnade han större uppmärksamhet åt det konturupplösande ljuset; koloriten blir blondare, kompositionen rofylldare med betonade horisontallinjer och penselskriften bredare (Klippor och vatten, Marstrand 1868 och Kustlandskap, Västkusten omkr 1868).

Tillsammans med sin yngre kollega Gustaf Rydberg upptäckte N på 1870-talet Arild och Skäldervikens stränder. Härifrån målade han framför allt månskensstycken. Den mörka, steniga stranden bildar vanligen en ellips till höger i bilden och kontrasterar mot den breda mångatan, som glittrar över den svagt krusade vattenytan. Horisonten är låg så att himlen med fullmånen mellan skyar dominerar sceneriet. I flera av verken med motiv från Bohuslän och Arild framstår N snarast som en representant för friluftsmåleriet, men han är inte influerad av den franska barbizonskolan som han hyste animositet mot (Lundin 1889). Han torde snarast ha kommit fram till denna natursyn på egen hand; kanske tog han också intryck av Rydberg.

N ställde flitigt ut på Konstakademin och på konstföreningarna i Sthlm, Gbg och Oslo samt på kontinenten, och han fick medaljer i Lyon 1870 och i Wien 1873. Den samtida sv kritiken fann i regel hans målningar något "torra", varvid man sannolikt såg mer till motiven än till målningssättet. C R Nyblom var mer positiv (1866), och Julius Lange prisade hans konst som "frisk, mandig o storladent" (1873). Då S A Hedlund (bd 18) lovordat honom i GHT tackade N honom: "Det är sällan jag får erfara något sådant hemifrån, oftast förebrår man mig [att] jag målar för mörkt och melankoliskt" (brev 2 jan 1861).

Düsseldorfskolan framstod omkring 1870 som förlegad, och C Eichhorn (bd 12) riktade i ett par artiklar i sept 1873 i NDA en förödande kritik mot skolan i allmänhet och N i synnerhet. I brev till J C Boklund (bd 5) betecknade N angreppet som en "offentlig skymf' (13 dec 1873).

Ekonomiska bekymmer fördystrade N:s tillvaro i slutet av 1860-talet, och på 1870-talet blev situationen till följd av lågkonjunkturen prekär. Mot den bakgrunden bör man kanske se hans uppgifter till Boklund, som bett honom om biografiska data: "Jag är född i Stockholm den 5 december 1828 och har tillbringat 24 långa, tråkiga år i Düsseldorf, plågad av en permanent hemlängtan" (2 juni 1874). Av breven från N till skräddarmästaren och amatörmålaren J W Weidig i Gbg framgår att N etablerat en byteshandel med denne och som betalning för ett par tavlor fick kläder till sig och sin familj.

1883 drabbades N av ett slaganfall som satte punkt för vidare besök i hemlandet. Han fortsatte att måla och ställde 1887 ut på både Konstföreningen och akademin i Sthlm. Konstföreningen anordnade efter hans död en minnesutställning i Sthlm över honom och fyra andra konstnärer som avlidit 1888. – Hundraårsminnet av N:s födelse hedrades med en utställning i Lunds konsthall, och 1945 visades i Sthlm en separatutställning med ett 50-tal verk av honom, och utställningen gick sedan vidare till Gbg.

Författare

Brita Linde

Arkivuppgifter

Enstaka brev till N i NordM. – Brev från N i KB, GUB (bl a till Gbgs konstfören o S A Hedlund samt många till B Lindholm o J Weidig) o i NM (många till J C Boklund).

Källor och litteratur

Källor o litt: Elevförteckn 1817 o FrKA:s handhar 1844-68, FrKA. Klipp i NM:s klippsaml.

U Abel, Düsseldorf und die schwedische Malerei im 19. Jahrhundert (1978); Ateliervandringar: handteckn:ar ... (1886, [1885]); F Boye [Boije af Gennäs], Målar-lex (1833); C G Carleman, Konstnärer o konstförhållanden i Sverige på 1840-talet (Konstnärsklubbens ledamotsförteckn ... 1946, 1946); H Cornell, Den sv konstens hist, 2 (1959); Düsseldorf o Norden [utställmkat Bergen o Oslo; 1976]; Die düsseldorfer Malerschule (utställn:kat Düsseldorf o Darmstadt; 1979); C Eichhorn, rec.er i NDA 20 o 30 sept 1873; dens, Nya sv studier (1881); En ny värld (NM, utställn:kat 493, 1986); Förteckn öfver målningar ... af Hugo Birger ...AN... utställda i SAK:s lokal [minnes-utställn] (1888); A Gauffin, Marcus Larsson, ett sv geni (1943); H Hofberg, Sv biogr handlex (1906); R Hoppe, A N 1828–1888, Konstsalongen Samlaren, Sthlm [utställmkat] (1945); E Hultmark, FrKA:s utställmar 1794–1887 (1935); FrKA, Jubileumsutställn 1935 (1935); Konst i sv hem, 1 (1942); J Lange, Nutids-Kunst (1873); C L[undin], nekr över N (Sthlms dagbl 14 febr 1888); dens, Wilhelm Wallander o A N (Svea 1889, 1888); dens, I Düsseldorf för trettio år sedan (Jul, utg af Konstnärsklubben, 1891); B v Malmborg, Sv porträttkonst under fem århundraden (1978); G Nordensvan, Sv düsseldorfare (Julstämning 1915, Praktuppl); Sv konsthist, ed A Romdahl oj Roosval (1913); Sv målares taflor (18[74-]75); Sv biogr lex, N F, 7 (1875–77); SKL odär anf litt; Sv måleri 1800-1885 (Liljevalchs konsthall, kat n:o 28, 1921); Vildmark o folkliv, Sv düsseldorf-målare, Lunds konsthall 1979 [utställmkat, 1979]; E E:son Uggla, Per Krafft d y o samtida sv porträttmåleri (SAK.s publ 36, 1928); Äldre mästares tavlor tillhöriga f d advokaten Birger Svenonius, Sthlm, o utställda dec 1927–febr 1928 i LU:s konstmuseum (1928).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Axel W Nordgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8283, Svenskt biografiskt lexikon (art av Brita Linde), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8283
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Axel W Nordgren, urn:sbl:8283, Svenskt biografiskt lexikon (art av Brita Linde), hämtad 2024-04-20.