Meriter

Nordling, Adolf Fredrik, f 29 mars 1840 i Karlskrona, Amiralitetsförs, d 27 jan 1888 i Sthlm (enl db för Domk, Gbg). Föräldrar: kvartersmannen vid k skeppsvarvet Gustaf Norling o Britta Catharina Petterson. Skeppsgosse i Karlskrona, elev vid FrKA 66–70, hos marinmålaren C F Sørensen i Khvn 72–73. Målare. – Ogift.

Biografi

Adolf N förblev hela livet trogen sjön. Han var i tidig ungdom skeppsgosse men målarlusten tog överhand. Vid 26 års ålder blev han elev vid konstakademin, där Edvard Bergh förestod landskapsskolan. N drömde om att bli marinmålare men Stockholmsakademin undervisade inte i sådant. Han fick hålla till godo med att studera Marcus Larsons (bd 22) konst och gravyrer i engelska planschverk, innan han 1872 begav sig till Khvn för att lära sig av professor C F Sørensen "att måla en bölja".

Vid samma tid studerade också den 13 år äldre Olof Hermelin (bd 18) hos Sørensen, och han har i sina opublicerade minnen skildrat kamraten som en obalanserad natur, "obändig, trotsig, nyckfull, hånfull, om man så vill, men snillrik och högstämd". Hermelin ger också en uttrycksfull skildring av N:s arbetssätt i mästarens skola: "Efter en stund hade N rustat sig till. Det gick med en fart. De uppsatta färgklickarna voro fyra, fem gånger så stora som professorns. På staffliet framsattes en duk som varit med – många gånger. Den skrapades våldsamt. Därpå hörde Sørensen till sin 'forbauselse' ett förfärligt dunkande på duken, färgen stänkte på golvet. N gick fram och tillbaka för att se hur det tog sig ut. Stundom tog han till kniven och då såg han ut som en mördare."

Sørensen var fängslad av N, som han beskrev som "en saeregen Fyr". N "satte sig med lätthet in i den skicklige Sørensens stil, lärde sig att inställa fartygen säkert i vågorna, att måla flott i mjuka färger .... Resultaten av hans studier var att han lärde sig se med egna ögon och måla efter eget huvud. Han blev impressionist, sökte och nådde omedelbarhet och enhetlighet, liv och lätthet i behandling av luft och vatten, ljus och glans i färgen" (Nordensvan). Nordensvans karakteristik grundade sig emellertid på intryck av N:s sena blondare verk, som han lärt känna kort före dennes död. Men redan i början av 1870-talet hade den unge Strindberg fängslats av N:s mariner. Han hade själv under de gångna åren strävat med att söka återge det rörliga havet och 1874 i en artikelserie i DN, Det nya landskapsmåleriet, pläderat för den franska Barbizonskolans friluftsteknik i motsats till receptmåleriet à la Düsseldorf.

Alfred Wahlberg hade representerat modernism, realism och natur, då han visade sitt nya måleri i Sthlm 1871. Men tiden löpte snabbt ifrån honom, och Strindberg blev mer och mer övertygad om att N vid sidan av Per Ekström (bd 13) var den främsta företrädaren för den moderna konsten. I sista avsnittet av serien i DN skrev Strindberg om de båda konstnärerna: "Man skall icke tro, att dessa måla så, därför att så roar dem, utan här stå de och kunna icke annat, om de ock kunna måla lika 'naturligt' som någon som helst av publikens och konsthandlarnas favoriter."

N hade efter Köpenhamnsvistelsen gjort en studieresa längs Norges kust. Den målning han visade på Konstföreningens utställning 1874 var utförd under denna resa. Strindberg kommenterade målningen i seri- ens sista avsnitt. Han fann den vara ett gott exempel på "det nya landskapsmåleriets tillämpning på marinmålning".

Bättre än någon annan svensk – utom Hill – skulle N just då ha förstått och anammat den franska impressionismen. Men i motsats till den förmögne Hill kom han aldrig till Paris; han var för fattig och han pinades av bristen på förståelse och uppmuntran. Inga stipendier fick han och inga mecenater ville hjälpa. 1872 skrev Strindberg till sin vän Eugene Fahlstedt (bd 15): "Det var en ung målare som heter Norling [!]; han målade ett år på ett stort sjöstycke; han offrade vad [han] ägde, ja mera, han levde för denna tavla, och svalt och frös os v nog av han satte till en framtid på arbetet; han ville säga något nytt och stort; tavlan blev färdig – och han måste av brist på köpare sätta den hos en pantlånare!"

N själv skrev i ett förtvivlat brev till sin vän, medaljkonstnären Adolf Lindberg (bd 23): "Hantverksmåleriet tar till den graden överhand inom konstvärlden att man av fruktan att bli ihjälslagen ej vågar frambringa en enkel naturbild, eller en konstnärstanke, utan att först grundligt ha tänkt sig densamma som 'Stilleben' i och för – utförandet. Hur skall det väl gå för mig stackars sate under dylika konstmakeriets tider, jag som endast kan bygga mina opus på känslor och intryck från naturen – ja vi ser det, åt fanders."

Det gick åt fanders. N drog sig fram med svårighet, satte sig i skuld, lämnade sina små målningar som ersättning. De var osäljbara den gången; N måste ha betraktat en av sina fordringsägare, som han var skyldig 300 kr, som en osjälvisk välgörare, eftersom denne gått med på att i stället ta emot ett fyrtiotal målningar. Några gånger lyckades N sälja till Sthlms Konstförenings lotteri.

I fyrtiofemårsåldern drabbades N av lungsot som en konsekvens av svåra umbäranden. Men de sista somrarna av sitt liv kunde han tack vare hjälp från några göteborgska konsthandlare tillbringa på en segelbåt på västkusten, in i det sista tecknande och målande med samma oförbränneliga intensitet och med en allt virtuosare impressionistisk teknik. "Hans friska och glättiga mariner gjorde minst av allt intryck av att vara målade av en fattig Stockholmsartist, som fann sig förbisedd och överflödig" (Nordensvan).

N är representerad i NM med två små målningar, En eftermiddag vid ön Ven (1880) och Strandlandskap samt med en liten samling suveräna teckningar, i Gbgs konstmuseum med målningarna Vid hamnen (1881) och Sjöstycke (1883) och i Statens sjöhistoriska museum med en stor samling teckningar samt i Hallwylska museet.

Sveriges Allmänna Konstförening ägnade en minnesutställning 1888 åt fem nyligen avlidna målare, förutom N även Hugo Birger, Gustaf Brandelius, Axel Nordgren och Josef Wilhelm Wallander.

Författare

Bo Lindwall

Arkivuppgifter

Brev till o från N i GUB, från N i FrKA Lindberg).

Källor och litteratur

Källor o litt: O Hermelin, Adolf N hos Spren-sen, ms i FrKA.

Konstnärerna kring Strindberg o Röda rummet (utställnrkat, Prins Eugens Waldemarsudde, 1979); G Nordensvan, Sv konst o sv konstnärer i nittonde århundradet, 2 (1928); SKL o där anf litt; A Strindberg, Brev, 1, ed T Eklund (1948), s 121; S Strömbom, Konstnärsförb:s hist, 1 (1945).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Adolf F Nordling, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8305, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Lindwall), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8305
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Adolf F Nordling, urn:sbl:8305, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Lindwall), hämtad 2024-04-26.