Meriter

Nilsson, Gustaf, f 15 okt 1880 i Västra Skrävlinge, Malm, d 30 april 1926 i Kristianstad. Föräldrar: bryggeriarbetaren Magnus N o Hanna Nilsson. Fabriksarbetare, murarhantlangare, kassör i Grov- o fabriksarbetareförb:s avd 3 i Malmö 02–06, revisor i förb från 06, ombudsman i Skånes socialdemokratiska partidistr från 06, led av stadsfullm i Kristianstad från 11, led av AK 12–19, av FK från 19B (led av tillf utsk nr 4 12–14B, av särsk utsk nr 3 14B, av bevilln:utsk från 18 A, av särsk utsk nr 1 19 B, av särsk utsk nr 2 20, statsrevisor 20–23, led av socialdemokratiska riksdagsgruppens förtroenderåd från 20, av utrikesnämnden 26), led av styr för ab Sv tobaksmonopolet från 15, av 1917 års ersättn:sakk dec 17–okt 19, av Kristianstads läns landsting 19–25, led av förvaltn:utsk där, av kommunalskattereformsakk juni 19–jan 20, av trustlagstiftn:komm juni 20–dec 21.

G 1 juli 1909 i Malmö, S:t Joh, m Olga Maria Olsson, f 18 okt 1883 i Malmö, Caroli, d 1 mars 1966 där, Fosie, dtr till snickaren Jöns O o Karna Nilsson.

Biografi

N, som tidigt var engagerad i nykterhetsrörelsen och socialdemokratiska ungdomsförbundet, blev efter några år av fackligt arbete både som agitator och som funktionär på avdelningsnivå anställd som socialdemokratisk partiombudsman i Skånedistriktet med uppgift att svara för agitations- och organisationsarbetet i Kristianstads län. Denna ombudsmannatjänst behöll han under återstoden av sitt liv.

Som en följd av socialdemokratins begynnande insteg i den kommunala politiken blev N förtroendeman i såväl Kristianstad som i länets landsting, och genom riksdagsvalet 1911 fick han säte i AK. Efter åtta riksdagsår överflyttades han till FK, som han tillhörde vid sin död.

I riksdagen framträdde N som talesman för de kroppsarbetande klassernas intressen. Särskilt förde han fram synpunkter grundade på de skånska lantarbetarnas, sockerbruksarbetarnas och torparnas problem. Han intresserade sig i sitt riksdagsarbete i hög grad för konkreta detaljfrågor. Gentemot sin dåvarande partivän Carl Lindhagen (bd 23) argumenterade N för en resultatinriktad socialdemokratisk oppositionspolitik. Han ansåg, att partiet borde koncentrera sig på sådana frågor där det fanns möjlighet att få anslutning även från borgerligt håll, hellre än att lansera storordiga men allmänt hållna proklamationer och orealistiska reformkrav. Gentemot Lindhagens idépolitik och "ledande synpunkter" satte N som ett mål "att söka på detaljernas område vinna en lösning, där så uppenbara missförhållanden existera, att även ifrån borgerligt håll anslutning till förslag om rättelser i sådant hänseende kan vinnas" (AK:s prot 1914 B, nr 48, s 50).

När det gällde försvarspolitiken hörde N till de radikala inom sin partigrupp. På detta område motsatte han sig taktiska anpassningar för att kunna driva resultatpolitik. I början av 1920-talet motarbetade han inom förtroenderådet partiledningens villighet att acceptera en något längre övningstid för de värnpliktiga för att därmed uppnå majoritet tillsammans med den borgerliga vänstern. N ville hålla fast vid socialdemokratins ursprungliga lägre liggande förslag. Upprepade gånger uppträdde han också emot anslag till den frivilliga skytterörelsen.

Genom placeringen i bevillningsutskottet kom N att särskilt syssla med skatte- och tullärenden. Han engagerade sig i frågorna om tullskyddet för sockerindustrin och uppgörelserna mellan staten och sockerfabriksbolagen såväl 1913 som senare. 1914 tillhörde han det särskilda utskott som hade att ta ställning till regeringsförslag om införande av statsmonopol för tillverkning och import av tobaksvaror. Han medverkade aktivt och konstruktivt både som motionär och som utskottsledamot vid utformningen av bestämmelserna rörande tobaksmonopolet och knöts som styrelseledamot till det nya monopolbolaget från dess start. 1917 förordade han utredning om statsmonopol även avseende spannmålsimport. Under senare delen av sin riksdagsbana ställde sig N positiv till en reglering av rusdryckshandeln avseende både utminutering och utskänkning och stödde kontrollstyrelsen och det statliga monopolföretaget ab Vin- och spritcentralen. I sin hemort blev han ordförande i lokalstyrelsen för systembolaget.

Ett specialintresse för N var kommunalskattefrågan. Han beklagade här dröjsmålet i reformarbetet och kritiserade att den kommunala skattebördan alltför ensidigt drabbade löntagare, medan jordbrukare och fastighetsägare ansågs vara otillbörligt gynnade. Ett inlägg av allmänpolitiskt intresse gjorde N då han 1921 riktade ett angrepp mot arbetslöshetskommissionen, som han kritiserade för hårdhet och bristande social hänsyn.

N avled plötsligt under ett tillfälligt besök i hemorten. Han kan inte sägas ha hört till de ledande inom sitt parti eller till de mest uppmärksammade eller ofta förekommande debattörerna i riksdagen, där han blev känd som "alla stenografers fasa, då hans tal var som smattret från en kulspruta" (Wigforss). Han hade dock en betydelsefull ställning inom socialdemokratisk riksdagspolitik och var bl a ledamot av riksdagsgruppens förtroenderåd och slutligen också av utrikesnämnden. N var en självständig parlamentariker och hade som partiombudsman omfattande och nära kontakter med de socialdemokratiska väljarna i den skånska hemprovinsen.

Författare

Olle Nyman

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: H Carlsson, Kristianstads läns landsting 1862-1962 (1962), s 204; R Edenman, Socialdemokratiska riksdagsgruppen 1903 — 1920 (1946); O Gellerman, Staten o jordbruket 1867-1918 (1958); G Gerdner, Det sv regeringsproblemet 1917-1920 (1946); dens, Parlamentarismens kris i Sverige vid 1920-talets början (1954); Kongressprot, Sveriges socialdemokratiska arbetarparti; S-O Lindeberg, Nödhjälp o samhällsneu-tralitet (1968); E Palmstierna, Orostid, 1, 1914-1916 (1952); dens, Dagjämning 1920-1921 (1954); riksdagstryck 1912-26; Sv folkrörelser, 1 (1936); H Tingsten, Den sv socialdemokratiens idéutvcckl, 1 (1941); Tvåkammarriksdagen 1867-1970, 3 (1986); E Wigforss, Minnen, 2, 1914-1932 (1951).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Nilsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8948, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Nyman), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8948
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Nilsson, urn:sbl:8948, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Nyman), hämtad 2024-04-23.