Meriter

Nilsson, Olof, f 6 juli 1863 i Välinge, Malm, d 9 juni 1928 i Ramlösa, Helsingborg (kbf i Välinge). Föräldrar: lantbrukaren Nils Olsson o Johanna Olsdtr. Arrenderade Tånga gård i Välinge 99–12, ägare till gården från 12, led av Malmöhus läns landsting 09–27, av styr för Skånes distr av SAP från 10, av AK 12–27 (led av jordbruksutsk 14B–18A, 19A o 20–27, v ordf 22–23, ordf där 24–27, statsrevisor 18A, 19A, 20 o 25–26, led av socialdem riksdagsgruppens förtroenderåd 18–23, av första särsk utsk 19B, av utrikesnämnden 25–26), led av komm ang förvaltn av kronans jordbruksdomäner dec 14–okt 21, av lagerhus- o kylhuskomm juli 16–dec 22, av folkhushålln:kommissionens jordbruksavd juni 17–juni 19, av komm ang främjande av 1919–20 års sv sockerproduktion nov 18–mars 20, sakk i processkommissionen sept 19–mars 20, statsråd o chef för jordbruksdep 10 mars–27 okt 20, led av styr för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet från 20, av styr för SAP från 21, av 1921 års sockersakk jan–juni 21, av järnvägsrådet 22–27, ordf i spann-målsmarknadssakk nov 22–jan 23, i jord-sakk juni 24–sept 26, led av växtförädlingssakk nov 24–mars 25, av komm ang sockerbetsodling sept–nov 26.

G 10 nov 1899 i Välinge m Betty Larsson, f 17 aug 1871 i S:t Ibb, Malm, d 10 okt 1934 i Välinge, dtr till tegelmästaren Lars L o Johanna Olsson.

Biografi

N växte upp i småbrukarmiljö i nordvästra Skåne och anslöt sig redan 1906 såsom en av de första jordbrukarna till socialdemokratiska arbetarepartiet. Detta skedde i samband med den kursändring i mer småbrukarvänlig riktning som partiet inledde strax efter sekelskiftet. Själv småbrukare fann N det naturligt att särskilt ta sig an lantarbetarnas och småböndernas sak, men han uppfattades också bland industriarbetarna i nordvästra Skåne som en första representant för en tid då bönder och arbetare skulle förenas i förståelse och sympati för varandras behov och strävanden. Under de bittra lantbrukarstriderna i norra Skåne 1906–07 kastade sig N in i debatten och väckte uppmärksamhet både genom sina politiska tal och sina artiklar, som främst publicerades i tidningen Arbetet. Redan 1907 kandiderade N till riksdagen vid ett fyllnadsval, dock utan att bli invald. Genombrottet kom 1911, då han insattes i AK. Redan i okt 1910 hade emellertid N utsetts till ledamot av den partikommitté som under Carl Lindhagens (bd 23) ledning skulle utarbeta förslag till nytt jordbruks-program. Kommitténs betänkande kritiserades visserligen från partistyrelsens sida men kom trots detta att läggas till grund för den programändring som genomdrevs vid 1911 års partikongress och som innebar reformismens definitiva genombrott i SAP:s j ordbrukspolitik.

Under 1910-talet framträdde N alltmer som partiets främste expert på jordbruksfrågor. De större spörsmål han engagerade sig i rörde bl a spannmålstullarna och egnahemsfrågan. Socialdemokratins inställning i tullfrågan hade länge präglats av en viss ambivalens. Principiellt förespråkades frihandel, men särskilt hänsynen till småbrukarnas intressen gjorde partiet benäget till kompromisslösningar, i vilkas utformning N tog mycket aktiv del. Beträffande egnahemsfrågan yrkade N redan 1918 i en riksdagsmotion på reformering av de statliga bestämmelserna för egnahemslån: "Det är statens ofrånkomliga plikt att öppna möjlighet för även de fattiga att vinna utkomstmöjligheter vid jorden" (motion nr 300, 1918). Några resonemang om småbrukets eventuella ekonomiska fördelar i förhållande till stordriften inlät han sig inte på. Det väsentliga för N var de sociala rättviseaspekterna.

Åren 1919–20 tillhörde N de kommittéer som tillsattes inom SAP för att undersöka förutsättningarna för en fortsatt regeringssamverkan med de liberala. Av praktiska skäl förordade N, i strid med flera av partiets förgrundsfigurer, ett fortsatt samarbete även om han fann det liberala programmet otillräckligt med tanke på tidens oro. N hade en framskjuten ställning inom partiet och hans utnämning till jordbruksminister i Hjalmar Brantings första ministär väckte därför ingen större förvåning. Ursprungligen hade Branting tänkt sig Sven Linders (bd 23) som jordbruksminister med hänsyn till dennes större administrativa erfarenhet, men Linders var under regeringskrisen svårt sjuk och kunde därför inte komma i fråga. N var dock vid denna tid den ende verkligt sakkunnige jordbruksrepresentanten med säte i SAP:s riksdagsgrupps förtroenderåd. Av betydelse för N:s nominering till statsråd torde även ha varit att han särskilt uppskattades av Fredrik Thorsson, som kände N väl från partiarbetet i nordvästra Skåne och var en av N:s mest förtrogna vänner.

Under sin korta statsrådstid fick N aldrig tillfälle att ta itu med de många vitala jordbruksfrågor som låg honom närmast. Efter sitt misslyckande i fråga om kommunalskatterna arbetade ministären huvudsakligen på att föra Ålandsfrågan i hamn. Ministären avgick redan hösten 1920, och vid Brantings återkomst följande höst fick N lämna plats åt Linders. Trots sitt omvittnat goda omdöme och den ställning han intog som partiets ledande jordbrukspolitiker uppfattades N på sina håll som alltför "vek" för att föra partiets talan från en utsatt statsrådsposition. "Självhävdelse — den tro på sig själv, som tvingar andra att följa — var honom främmande" (Möller). Bland sina kolleger i riksdagen tillvann sig N allmän aktning, inte bara genom sin intellektuella skärpa och sina gedigna kunskaper utan också genom sitt tillbakadragna och försynta väsen.

Ideologiskt var N övertygad reformist. Han tog bl a bestämt avstånd från den typ av socialism som utvecklades i Ryssland, vilken han menade delvis övertagit vissa tsaristiska förtryckarmetoder. "Det är med röstsedeln i hand som arbetarklassen skall vinna makten och inflytandet i samhället", hävdade han i ett programmatiskt anförande efter regeringstillträdet 1920. Socialiseringen skulle främst ta sikte på de för landets handelsbalans och ekonomi mest betydelsefulla tillgångarna såsom malmer, skogar och vattenfall, vilka rimligen inte borde ligga i händerna på ett fåtal enskilda kapitalintressen. Det borde dessutom enligt N:s förmenande skapas möjligheter att förädla dessa råvaror inom landet. Däremot tog han bestämt avstånd från tanken på en socialisering av jordägandet. Storgods, bolagsjordar och fideikommiss skulle motarbetas genom att staten utrustades med maktmedel för tvångsköp av jord från storgodsen, vilken sedan med tryggad besittningsrätt skulle upplåtas till småbrukare, torpare och arrendatorer. Dessa idéer kom bla att tjäna som riktlinjer för N:s arbete inom jordkommissionen under 1920-talets första hälft.
N:s i många avseenden lysande politiska karriär fick ett snabbt, oväntat och tragiskt slut. I sin egenskap av kassör i ett brandförsäkringsbolag blev han våren 1927 utan egen förskyllan — han hade under riksdagssessionen uppdragit åt en nära anhörig att sköta de löpande ärendena — indragen i en härva av oegentligheter. N påtog sig emellertid hela ansvaret för det inträffade och avsade sig med omedelbar verkan alla offentliga uppdrag inklusive riksdagsmandatet, allt under förebärande av ohälsa. N försattes härigenom i svåra ekonomiska omständigheter samtidigt som fallet ledde till rättslig prövning. N:s politiska bana var därmed slut; förgäves vädjade han bl a till sin gode vän Gustav Möller om mera anspråkslösa uppgifter inom partiet för att hjälpa upp sin och familjens ekonomiska situation (brev 14 aug 1927). Hans död i juni 1928 väckte djup förstämning bland hans många vänner i hemtrakten, där man aldrig tvivlade på hans oskuld.

Författare

Arvid Cronenberg

Arkivuppgifter

Brev från N i AA (till G Möller) o SSA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Några ord till Skånes småbönder. En vidräkning med Nationalförbundet. Hälsingborg 1908. 16 s. — Socialdemokratin och jordfrågan. Ett programtal av jordbruksministern. [Rubr.] Örebro 1920. 4:o. (2) s. - Bidrag i Arbetet.

Källor och litteratur

Källor o litt: Prot för SAP:s styr o verkst utsk 1910-28, AA. Dödsattest för N, Pä i Välinge. Klipp ang N i DN:s arkiv.

L Björlin, Jordfrågan i sv arbetarrörelse 1890-1920 (Arbetarrörelsens årsb 1974, s 55 ff); H Branting, Tal o skrifter, 7 (1928), s 286; R Edenman, Socialdemokratiska riksdagsgruppen 1903-1920 (1946); O Gellerman, Staten o jordbruket 1867-1918 (1958); G Gerdner, Det sv regeringsproblemet 1917-1920 (1946); dens, Parlamentarismens kris i Sverige vid 1920-talets början (1954); S Hentilä, Den sv arbetarklassen o reformismens genombrott inom SAP före 1914 (1979); C Lindhagen, Memoarer, 3 (1939); G Möller, nekr över N (Socialdemokraten 11 juni 1928); NF 14 (3. uppl, 1931), sp 1022; E Palmstierna, Åtskilliga egenheter (1950), s 39; dens, Ett brytningsskede (1951), s 183; dens, Orostid, 1 -2 (1952-53); dens, Dagjämning (1954); Riksdagens AK 1918 — 1929, Porträtt o biogr antecknar... (1918); riksdagstrycket; SMoK; Sv uppslagsbok 21 (2. uppl, 1952), sp 38; Sv arbetarrörelse under hundra år, ed T Nerman (1938), s 406 f; Sv folkrörelser, 1 (1936); P Thullberg, SAP o jordbruksnäringen 1920 — 1940 (Arbetarrörelsens årsb 1974, s 127 ff); H Tingsten, Den sv socialdemokratiens idéutveckl, 2 (1941); Tvåkammarriksdagen 1867-1970, 3 (1986); Väd 1927. -Nekner över N i bl a Arbetet, Helsingborgs Dagbl o Socialdemokraten 11 juni 1928. — Meddel av Eva Edlén, Lund (brevkop hos SBL).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olof Nilsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8969, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arvid Cronenberg), hämtad 2024-04-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8969
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olof Nilsson, urn:sbl:8969, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arvid Cronenberg), hämtad 2024-04-27.