Meriter

2 Liljevalch, Carl Fredrik, brorson till L 1, f 11 juli 1796 i Lund, t 24 juni 1870 i Sthlm, Maria. Föräldrar: handl Samuel L o Sophia Maria Sylvan. Kontorist hos gross-handelsfirma Diedrick Engström j:r, Sthlm, 12—14, deläg i grosshandelsfirma Liljevalch & Sjögren där 14—15, innehade grosshandelsfirma C F Liljevalch där 16— 44, drev Oscarsvarv, Luleå, 34—52, regeringens handelsagent till Kina 44—48, disponent för Gotländska myrodlingsbolaget, Visby, 48—59, för Gotlands fabriksab där 59-62. - LLA 33.

G 11 dec 1824 i Sthlm, Kat, m Margareta Catharina de la Rose, f 27 juli 1807 i Lidingö, t 15 okt 1863 i Visby, dtr till kofferdikaptenen Lorens de la R o Anna Gustava Lundberg.

Biografi

L blev 1812, 16-årig, kontorist hos Sthlms största specerivarugrossist, Died-rick Engström junior. Denne sände honom följande år till S:t Petersburg för att indriva en fordran. L fick audiens hos kejsaren, vilket var brukligt, fick hjälp av sv envoyén Carl Löwenhielm o lyckades. Tillsammans med en kompanjon grundade L efter några år en grosshandel i samma bransch, som L snart övertog ensam i eget namn. Rörelsen växte, o tillsammans med sin blivande hustru inköpte han (köpebrev 3 april 1824) kv Tegelviken större 1 o 2 på Södermalm (L behöll nr 1 till 1834 o nr 2 till 1852). Där hade brukspatron Anders Öström o hans arvingar drivit en omfattande trävirkeshandel i anslutning till stadens stora skeppsvarv o på export. Brädgården låg nedanför Fåfängan nära kajen, o L inflyttade i stenhuset mot Tjärhovsga-tan 89 (nu Folkungagatan 141, kv Verkstaden 2).

1825 anhöll L o kofferdikaptenen Daniel de la Rose om naturalisation eller helfrihet för den i Finland byggda briggen Adolphine (k brev 23 nov). L fick bl a beställningar från Finland men 1826, när han utrustat en stor specerivarusändning till Åbo, brann magasinet ned o orsakade ruinerande förluster. L hjälptes dock av äldre kolleger o återtog sin rörelse. Han inriktade sig då mera på trävarorna o uppförde vid Tegelviken ett engelskt sågverk, drivet av en 16 hk ångmaskin, troligen branschens första (Wichman, s 47 £). Verket bestod av 2 fembladiga sågar o 2 cirkelsågar för upp till 40 fot långa bräder. 25 maj 1827 erhöll L privilegium exclusivum på 15 år för fanértillverkning med cirkelsåg. Vidare byggde han t ex torkinrättning för bräder, grovsvarv samt kvarnar för målning o beredning av färgämnen från färgträd. På cirkelsågbladen från England erhöll han tullfrihet 1829. I brädgården höll L i lager en stor mängd olika sv o utländska träslag, som på platsen bearbetades på önskat sätt. Kunder var skeppsvarv, artilleriet, byggnads- o möbelsnickare, m fl. En specialitet var kvarnkuggar av apel eller vitbok, o många tillverkningar var nyheter för Sverige. Till England o USA exporterade han fanér av alrot o björk, o till Egypten lätta byggnadsmaterial såsom läkt, spjäl-verk mm. Då Göta kanal öppnats 1832, utnyttjade han denna genare transportväg över Gbg till England. L blev på 1830-talet den störste importören av engelskt stenkol.

Enligt engelsk förebild öppnade L midsommardagen 1832 i överståthållarens närvaro en "matinrättning utan spirituösa" för sina matroser o arbetare vid Tegelviken, vilket väckte stort uppseende. Kronprins Oscar, som ivrade för nykterhet, gjorde 26 juli s å ett besök hos L o lovordade mycket detta initiativ, som senare vann efterföljd. Även Karl XIV Johan uppmärksammade L o begärde hans råd i affärer, särskilt när det gällde skötseln av bruksegendomar. Troligen talade L god franska, o han kallades en tid nästan varje vecka till slottet för samtal. Kungen oroade sig också för regeringens understöd på dittills en halv miljon rdr bko till nödställda i Väster- o Norrbottens län pga flera miss-växtår. Dessa medel trodde sig vederbörande ej behöva återgälda. L föreslog då, att spannmålshjälpen skulle skötas av enskild företagare, som kunde begära motprestation vid exploatering av landsändans egna produkter, särskilt ur skogen. Planen gillades av kungen o 21 sept 1832 skrevs det första kontraktet (det andra 1833, tredje 1836) om spannmålsleveranser mellan kronan o L.

Av kronan hade L efter hand mottagit 50000 rdr bko som räntefritt lån ur bl a manufakturdiskontfonden samt över 40 000 rdr i spannmål ur kronomagasinen. Regeringen, som insåg nyttan för landet av L:s verksamhet, mildrade betalningsvillkoren. Men statsrevisorerna var kritiska, o en göteborgsriksdagsman ansåg det orimligt, att en köpman av humanitära skäl skulle ha äventyrat sina egna medel. L:s ombudsinstruktion visade dock hans vilja att främst lindra nöden. Han gjorde betydande förluster men begärde bara eftergifter för utestående fordringar på understödsspannmål. Under 1830-talet prisades han som Norrlands välgörare o erhöll 1838 Vasaorden (hans enda utmärkelse). Dessutom engagerade han sig för slaveriets avskaffande på Saint-Barthélemy mm.

Det låg i tiden o var mera lönsamt att utskeppa virket direkt från avverkningsområdena utan omlastning i Sthlm, o L började organisera sådan verksamhet. 1834 övertog han Baggböle sågverk nära Umeå, o driften sköttes sedan av handelsbolaget Johan Wikner & Co i Härnösand. Tre år senare återupptog han också driften på Ylinenjokis nedlagda sågverk i Övertorneå. I Luleå hamn anlade han 1834 för egna medel ett stort skeppsvarv, Oscarsvarv, där sedan hans unge energiske kontorist Jonas Bodeli (bd 5) placerades som disponent. Vid andra utskeppningshamnar anlade han också några mindre varv. För förädling av skogens biprodukter anlade L en fabrik i Skellefteå. Där framställdes terpentin, harts o kimrök i stor skala, vartill råämnen levererades av allmogen som ersättning för spannmål. Särskilt lönande var att tillvarataga textillump för maskinell bearbetning till ull o flock, på vilket L 1834 erhöll privilegium exclusi-vum på 15 år jämte rättighet att utfärda pass för sina lumpsamlare. 1836 begärde L att få exportera tackjärn till England.

L följde med i den tekniska utvecklingen o erhöll 13 juli 1836 sv patent på vattenhjul till ångfartyg enligt Elliot Galloways metod o intresserade sig för engelsmannen Samuel Halls ångmaskin. 1837 fick Oscarsvarv konkurrens i Luleå av Josephinevarv, grundat av kapten Chr Giiltzau, men L:s varv expanderade o 1838 byggdes inte mindre än 15 fartyg där.

På nyåret 1837 erbjöd sig L att på samma villkor som S:t George's Co övertaga ångbåtstrafiken Gbg-Hull, som avbrutits av koleraepidemin. Samma sommar verkade L, Hierta o Lars Enequist (bd 13) m fl i ett "Slite kompani" för nederlagsrätt åt Slite, Gotlands främsta djuphamn med öppet vatten året om. Vissa friheter erhölls, o frågan väckte livligt brittiskt intresse men uppsköts efter rysk intervention. Dessa, med syftning på L som frihandlare o ägare av Tegelviksområdet, sk Tegelviksidéer föll helt vid 1840 års riksdag liksom L:s anbud att jämte ett brittiskt bolag åtaga sig postförbindelsen med England mot 6000 pund från vardera landet.

L försökte vinna nya marknader för de norrländska produkterna o var troligen den förste, som utskeppade trävaror till Fjärran östern o Australien. Han utrustade också fartyg för Sveriges två första världs-omseglingar, skonaren Mary Ann, som av- seglade 1839 med järn, stål, trä, tjära, vagnar, becksömsstövlar etc o brigantinen Bull, som företog den andra världsomseg-lingen okt 1843—juni 1846. L:s skepp Edvard besökte Australien medförande bl a en komplett skonert i bitar, som samman-sattes i Sidney.

L var djärv nog att på Sthlms börs förespråka friare varuutbyte o upphävande av förbuds- o skyddssystemet. Han ansågs av många som rätt "besvärlig" men hade särskilt kronprins Oscars förtroende o det blev också han som förmedlade kontakten mellan kronprinsen o Aftonbladets grundare Lars Hierta. När Oscar 8 mars 1844 blev kung, trodde många, att L skulle bli hans finansminister. Han måste i varje fall placeras o erhöll s å uppdraget att bege sig till Ostindien o Kina för att undersöka handelsvillkoren o avsluta en handelstraktat med Kina för Sverige-Norge. Efter Nan-kingfreden 1842 hade 5 hamnar öppnats där för utländska fartyg.

L avvecklade sina affärer, upplöste firman o realiserade förmögenheten, som ansågs vara ca 150000 rdr. För uppdraget mottog han över 56000 rdr bko ur handels- o sjöfartsfonden. Han uppehöll sig först i Paris för studier i Manchu-språket o kom i mitten av maj 1845 till Egypten. Under sommaren vistades han bl a i Singapore o Bangkok, varefter han begav sig till Kina. Först bereste han som privatman tillgänglig del av landet o undersökte förhållandena, bl a om utländska skepp tilläts idka kustfart. Då L:s brigg Prins Oscar, byggd i Luleå 1841, ankommit till Shanghai 1846, lät han lasta engelska bomullsvävnader till Ningpo o kinesisk bomull till Kanton. Han gick själv ombord 7 dec o anlände två dagar senare i Ningpo, där medföljande kinesiska superkarger genast fick lossa utan de avgifter, som drabbade i djonker införda varor. Lika lätt gick det i Kanton, o Prins Oscar var det första utländska fartyg, som för kinesisk räkning fört last från hamn till hamn inom Kina. Därefter uppträdde L som befullmäktigat sv-norskt ombud o lyckades 20 mars 1847 få till stånd en handelstraktat, som var lika fördelaktig som andra länders. Sv handelsmän fick rätt att till Kina införa o försälja samt uppköpa o utföra alla slags varor (utom opium o dyl) mot endast tullavgift. L åtog sig att varna sv o norska kaptener för opiumhandel. Hemkommen publicerade L 1848 en detaljrik redogörelse för kinesiska handelsförhållanden o gav en mängd rekommendationer. Emellertid upprättade sv staten oavlönade konsulat, som sköttes av utlänningar. 1850 inrättades i Kanton generalkonsulat, som 1863 flyttades till Shanghai.

L ägnade sig därefter åt Gotländska myr-odlingsbolaget, som stiftats 1846 på initiativ av Hierta o Enequist. L flyttade till Visby som disponent för bolaget, som skulle göra myrarna odlingsbara. Gotland hade över 50 000 tunnland myrar, o bolaget dikade ut o odlade upp 17000 tunnland på de tre största myrarna. Företaget var mycket kapitalkrävande o råkade i svårigheter, då skördarna minskade, varvid allvarliga tvister uppstod med andra myrlottägare. Hierta lämnade odlingsbolaget 1854 o överlät sin tredjedel till L o Enequist.

L arbetade för att utöka verksamheten med cement- o betsockertillverkning. Myrarnas botten var delvis kalkhaltig, o betod-lingen skulle kompensera bönderna för brännvinsbränningen, som begränsats skattevägen. Som ledamot av LA ställde L försöksodlingar av vitbetor 1858 o 1859 under akademins uppsikt. Dessa lyckades, o L planerade en sockerfabrik på en av bolagets gårdar. Enequist var i Sthlm verksam för ny bolagsbildning. 22 aug 1859 konstituerades Gotlands fabriksab med 2 milj kr i aktiekapital. Försöksodlingarna fortsattes 1860 o 1861, men företaget misslyckades p g a bristande erfarenhet om tekniska hjälpmedel samt svårigheter att få billig o tillräcklig arbetskraft. Sockerfabriken kom aldrig till stånd. Både Enequist o L måste realisera sina tillgångar.

1863 blev L änkling o återvände 1864 till Sthlm. Där levde han obemärkt i 6 år o avled nära 74 år gammal. L:s kusin förste livmedicus Peter Olof L har i otryckta anteckningar karakteriserat honom med orden "spekulativt praktiskt huvud, rörlig kropp och en outtröttlig arbetsförmåga. God stilist av naturanlag".

Författare

Rune Kjellander

Arkivuppgifter

Handl:ar o brev rör myrodlingsföretaget på Gotland i Stiftelsen Lars Hiertas minne (Sthlm) o i landsarkivet i Visby. - Brev från L till G Löwenhielm ang Slitefrågan i RA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Några ord om undsättning. I anledning af en värd ledamots motion hos Hög-lofl. ridderskapet och adeln, om inrättande af magaziner i norra orterne. Sthlm 1840. 44 s. [Anon.] [Ny uppl] Visby 1862. 39 s. [Anon.] -Chinas handel, industri och statsförfattning, jemte underrättelser om chinesernes folkbildning, seder och bruk, samt notiser om Japan, Siarn m. fl. orter. Sthlm 1848. VIII, 407 s, 6 pl.

Källor och litteratur

Källor o litt: Kommerskolhs skriv.er till K M:t 23 aug 1825, RA. H Wichmans excerpter om L o S Östensons brev aug 79 med citat ur P O L:s anteckmar, SBL:s arkiv.

G A Aldén, Lars Hiertas självbiogr (1926), s 93, 95 f; T J Arne, Svenskarna o Österlandet (1952); H Beskow, Luleå genom tiderna (Sv stadsmonografier[, 47], Luleå ..., 1949), s 105 f; B Boéthius o Å Kromnow, Jernkontorets hist, 2 (1968); Den sv betsockerindustrien, 1 (1932), s 62—65; J Engström, Resa genom Norrland ... 1834, 1 (1834), s 52; Q C Hellberg], Ur minnet o dagboken ... af Posthumus, 8 (1872); B H[ilde-bran]d, rec av Rosmans nedan a a (PHT 1931, s 125 £); H Hofberg, Sv biogr handlex, 2 (2 uppl, 1906); T Höjer, Sthlms stads drätselkommission 1314-1864... (1953); L Kihlberg, Lars Hierta i helfigur (1968); C W Liljecrona, Bakom riksdagens kulisser ... 1840-41 (1917); E Lindorm, Carl XIV Johan-Carl XV o deras tid 1810-1872 (1942); P F Mengel, nekr över L(Svea 1871); Ny ill tidn 1870, s 217 f; A Moberg, Sjöstad. Skeppsbyggnad, sjöfart, hamnar o farleder i Luleå under 350 år (1971); C F Palmstierna, Sverige, Ryssland o England 1833-1855 (1932); A Pau-lin, Sv öden i Sydamerika (1951); H Rosman, Sällsk DBV:s sparbank i Visby 1830-1930 (1930), s 49-51; E Sundberg, Ätten Cronsioe-Sjöcrona [De la Rose] (1940); Sv släktkal 1913 (1912); A Söderhjelm o C-F Palmstierna, Oscar I (1944); S Tjerneld, Sthlmsliv, 2 (1951), s 418; H Wichman, Trävaruhanteringen o Sthlm i äldre tid (Sthlms trävaruhandel under 50 år, 1899-1949, 1949); H Wieselgren, Ur vår samtid (1880).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Fredrik Liljevalch, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10276, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10276
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Fredrik Liljevalch, urn:sbl:10276, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2024-11-08.