Elof H Lindberg

Född:1891-07-16 – Nederkalix församling, Norrbottens län
Död:1957-11-10 – Umeå stadsförsamling, Västerbottens län

Kommunalpolitiker, Landshövding, Tidningsman, Riksdagspolitiker


Band 23 (1980-1981), sida 208.

Meriter

Lindberg, Elof Herman, f 16 juli 1891 i Nederkalix, Nb, d 10 nov 1957 i Umeå. Föräldrar: sadelmakaren Herman Peter L o Anna Katarina Grape. Skrivbiträde på domarkansli, revirexp o lantmäterikontor 07 — 11, lokalred i Kalix för Norrskensflamman 12, red:sekr för Norrskensflamman 1 juni 13—1 maj 18, red för Västerbottens folkblad, Umeå, 1 maj 18-43, led av AK 22-43 (led av tredje tillf utsk 24, ordf i fjärde tillf utsk 25—36, led av riksdagens förtroenderåd 37 — 42, led av statsutsk 41—43, av tredje särsk utsk 42), av Västerbottens läns landsting 23— 42, ordf där 39—42, led av stadsfullm i Umeå 23—42, ordf där 35—42, led av soc:dem partistyr 28—48, av forsvarskommissionen okt 30—juli 35, ordf i dir för Umedalens sinnes-sjukh 37—46, led av försäknutredn jan 37— dec 39, av gruvsakk aug 38—dec 43, av norrländska skogsproduktionsutredn maj—dec 39, av statens krisrevision 40—43, av komm ang reumatikervården okt 41—sept 45, av med:styr:utredn jan 42 —febr 43, landsh i Västerbottens län 15 jan 43—56, ordf i länets mödrahjälpsnämnd 43—56, i länets hushålln: sällsk 44—56, i länsarbetsnämnden 45 — 56, i skogsvårdsstyr från 45, i komm ang yrkesut-bildn inom jordbruket o skogshanteringen dec 45—nov 48, i läkemedelsutredn juni 46— okt 51, i Västerbottens läns sjukvårdsstyr 47—56, i lantbruksnämnden 48—56, i komm ang särskilt stöd till småbruket från juni 55.

G 29 nov 1913 i Nederkalix m Signe Augusta Alm, f 24 nov 1889 där, d 16 maj 1969 i Umeå, dtr till bokbindaren August A o Jenny Henrika Karlsdtr.

Biografi

Elof L började sitt yrkesverksamma liv som skrivbiträde på olika institutioner, bl a på ett domarkansli. Tidigt kom han i kontakt med den radikala arbetarrörelsen i Norrbotten. 1912 anställdes L som Norrskensflammans lokalredaktör i Kalix, därefter som redaktionssekreterare. Tidningen, som sedermera skulle bli huvudorgan för kommunismen i Norrbotten, redigerades vid denna tid i vänstersocialistisk anda. 1918 flyttade L till Umeå o efterträdde G Rosén som redaktör för Västerbottens folkblad.

L framträdde efterhand som en av de främsta krafterna inom Västerbottens arbetarrörelse. I likhet med en ganska stor minoritet i Norrland hade han 1917 utträtt ur det socialdemokratiska partiet o slutit sig till det nygrundade vänstersocialistiska partiet. Den socialistiska rörelsen var vid denna tid påfallande svag i Västerbotten. Efter ett energiskt organisations- o agitationsarbete kunde vänstersocialisterna emellertid snart notera betydande framgångar. Kulmen nåddes, när L invaldes i AK vid valet 1921. När det vänstersocialistiska partiet 1921—22 splittrades i en "moskvatrogen" kommunistisk gren, som erkände Komintern som högsta ledning, o i andra riktningar, som vägrade att acceptera Kominterns o de ryska kommunisternas ledning, följde L dem som redan i slutet av 1922 återförenades med socialdemokraterna. Vid återföreningen var L en av de starkast pådrivande krafterna bland vänstersocialisterna.

Inom socialdemokratin kom L snart att nå ledande poster. Förutom riksdagsuppdraget åtog han sig ordförandeskapet i Umeå stadsfullmäktige o i Västerbottens landsting. 1928 invaldes han i den socialdemokratiska partistyrelsen. Inom partiet framträdde han inte sällan som opponent, men hans opposition förenades hela tiden med en gentemot partiet mycket lojal hållning, som gjorde det möjligt för honom att framföra avvikande meningar utan att förlora det politiska fotfästet. Under 1920-talet ogillade han minoritetsparlamentarismen o föreslog vid flera tillfällen ett utvidgat samarbete mellan socialdemokrater o frisinnade.

Mest känd blev L som försvarspolitiker. Under mellankrigstiden var han en av de ledande inom den socialdemokratiska minoritet som pläderade för en långtgående sv nedrustning med sikte på avrustning i ett längre perspektiv. Förespråkarna för en mycket stark nedrustning vid 1928 års partikongress — till vilka bl a hörde A Engberg, Z Höglund, E Wigforss, I Vennerström, H Hallén o L — utgick allmänt från att krigsriskerna var obetydliga, att en fortsatt nedrustning var trolig i Europa o att det skulle vara möjligt att hinna rusta upp vid allvarligt försämrade säkerhetspolitiska konjunkturer (den sk barometerteorin) . L hävdade att den moraliska betydelsen av en nordisk ned- o avrustning skulle bli så betydande att den "skulle medverka till att bryta den hypnos i vilken de militära stormakternas folk nu befinna sig" (cit efter Tingsten, s 242). Ännu vid 1932 års socialdemokratiska partikongress var den minoritet som önskade gå längre i fråga om nedrustningen stark o förlorade knappt mot partistyrelsens förslag med röstsiffrorna 243—165. Minoriteten hade sitt starkaste stöd i storstäderna o i Norrland, där inte minst L:s personliga övertygelse o insats var avgörande. Vid 1936 års partikongress var det dock tydligt att anhängarna av den isolerade nedrustningen, med L i spetsen, hade förlorat terräng. I riksdagen fortsatte dock L att verka för lägre försvarsanslag o menade, att det fanns risk för att rustningarna i Europa ledde till en "krigshysteri", som gjorde ett storkrig oundvikligt.

Ännu på hösten 1939 ansåg L, att Norden borde kunna hålla sig utanför det nyss utbrutna kriget o att ökade rustningar från småstaternas sida knappast skulle förbättra dessas möjligheter. Det finsk-ryska vinterkriget 1939—40 o den tyska ockupationen av Norge o Danmark gjorde dock förhoppningarna illusoriska. Under de fortsatta beredskapsåren stödde L o de tidigare nedrustningsanhängarna den forcerade sv upprustningen. Vid midsommarkrisen 1941, då regering o riksdag efter långa förhandlingar medgav transitering av en beväpnad tysk division till Finland genom Sverige, tillhörde L den opposition som ville säga nej.

I riksdagen gjorde L betydande arbetsinsatser i statsutskottet med norrlandsfrågor som specialitet, o hans val till landshövding i Västerbottens län nyåret 1943 syntes naturligt. Under de tretton åren som landshövding gjorde han uppmärksammade insatser for att trygga sysselsättningen i länet, särskilt för småbruken o småindustrin i inlandet. Han drev på utbyggnaden av vägar o elkraft o var med om att lansera planen på att Umeå skulle bli landets femte universitetsstad. Tidigt varnade han för faran att glesbygdens ekonomiska bärkraft efterhand skulle undermineras. Några milstolpar under landshövdingeåren var färdigbyggandet av Inlandsbanan, stadsrättigheter till Lycksele o landsvägsbyggen ut till norska gränsen. Han verkade för lokaler till en tandläkarhögskola i Umeå o för tillkomsten av ett vetenskapligt bibliotek där.

Som politiker var L en blandning av realist o idealist. "Den bråkige fredsvännen" hade en vinnande personlighet, som gjorde att han upprätthöll ett gott förhållande till meningsmotståndare i alla läger.

Författare

Kent Zetterberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Demokrati och avväpning eller proletär diktatur? Ett inlägg i diskussionen. [Omsl.] Sthlm 1919. 16 s. — Moskvavillkorens innebörd samt vad "Vennerströmmarna" begära av partiet. Ett diskussionsinlägg. [Rubr.] Umeå 1920. 16 s. — Den svenska avrustningen (Tiden, tidskr for socialistisk kritik o politik, årg 22, 1930, Sthlm, s 210—215). — Upprustning, nedrustning, avrustning? ... reservation i forsvarskommissionen jämte sammanfattning av forsvarskommissionens olika förslag. Sthlm (tr Falun) 1935. 48 s. - Riksdagsresan 1937. Önskemål och förhoppningar i övre Norrland. [Omsl.] Umeå 1937. 28 s. [Anon, tills med Folke Lindberg.] — Några ord om Västerbotten. [Omsl; verso:] Denna skrift utgives med anledning av riksdagsresan i Västerbotten 1937. Umeå 1937. 28 s, 1 karta. [Anon.] — Den svenska neutraliteten — risker och vaneföreställningar (Tiden, 30, 1938, s 189-198). - Västerbotten lever upp. Småföretagen blomstrar över hela länet tack vare företagarförening (Industria, Svenska arbetsgivareföreningens tidn, årg 42, 1946. Sthlm, 4:o, nr 7, s 9— 12).

Källor och litteratur

Källor o litt: Tidn:klipp ang L (10 blad, 1921-57) i AA:s Biographica saml.

Arbetets söner, 3 (1960); R Casparsson, Brinnande horisonter (1963); Y Hirdman, Vi bygger landet (1979); Z Höglund, Minnen i fackelsken, 3 (1956); K Kilbom, I hemligt uppdrag (1954); dens, Cirkeln slutes (1955); K Molin, Försvaret, folkhemmet o demokratin. Socialdemokratisk riskdags-politik 1934-1945 (1974); O Nyman, Sv parlamentarism 1932-1936 (1947); S-I Olofsson, Umeå stads hist 1888-1972 (1972); H Tingsten, Den sv socialdemokratiens idéutveckl, 2 (1967); E Wig-forss, Minnen, 2 (1951). - Nekrrer i DN o SvD 11 nov 1957.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Elof H Lindberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10422, Svenskt biografiskt lexikon (art av Kent Zetterberg), hämtad 2021-10-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10422
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Elof H Lindberg, urn:sbl:10422, Svenskt biografiskt lexikon (art av Kent Zetterberg), hämtad 2021-10-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se