Arthur W Lindén

Född:1877-04-11 – Domkyrkoförsamlingen i Göteborg, Västra Götalands län
Död:1944-09-28 – Oscars församling, Stockholms län

Kommunalpolitiker, Industriledare, Elektroingenjör


Band 23 (1980-1981), sida 377.

Meriter

Linden, Arthur Waldeiriar, f 11 april 1877 i Gbg, Domk, d 28 sept 1944 i Sthlm, Osc. Föräldrar: kassören Isak Rudolf Pettersson o Amalia Olivia Börjesson. Mogenhetsex vid h reallärov i Gbg 6 juni 95, ord elev vid KTH 14 sept 95, avgångsex från dess fackavd för elektroteknik 11 juni 98, anst vid Ziirichs elektriska spårvägar 98—99, vid ASEA:s mek avd 1 april 99—03, chef för banavd där 04— 13, för mek avd 10—13, v VD för huvudkontoret 13 — 33, led av styr från 13 (v ordf från 42), VD 34-42, led av stadsfullm i Västerås 14—19. Led av styr för bl a Sveriges maskin-industrifören från 13, ordf från 40, led av styr för ab Liljeholmens kabelfabrik från 16 (ordf 21 o från 42), för Sv Turbinfabriks ab Ljungström från 18, för ab Electro-Invest 29, ordf i styr för Sv fläktfabriken från 33, för Elektro-Helios från 36, för Aseasvets från 38, för Skandinaviska Elektricitetsverk från 42, led av styr för Sveriges allm exportfören från 38, för Sveriges industriförb från 38.

G 8 okt 1901 i Gbg, Masth, m Rosa Johanna Carolina Edström, f 26 mars 1879 där, Kristine, d 17 dec 1974 i Sthlm, Hedv El, dtr till sjökaptenen Olof Martin E o Eva Charlotta Ericsson.

Biografi

Arthur L var till sin utbildning elektroingenjör o kom tidigt att specialisera sig på de vid sekelskiftet viktiga spårvägsfrågorna. Efter en kort praktikanttid vid Zürichs spårvägar 1898-99 anställdes han vid ASEA i Västerås. Han knöts till mekaniska verkstaden, blev 1904 chef för banavdelningen o sex år senare även för mekaniska avdelningen (tillverkning av kranar, hissar m m). Under dessa år hade L ansvar (ör ASEA:s leveranser av spårvagnar o spårvägsanläggningar till en rad större sv städer.

L var sen 1901 gift med en syster till J Sigfrid Edström, som 1903 kom till ASEA som VD. Mellan L o Edström utvecklades tidigt ett förtroendefullt samarbete o nära personliga relationer. Edström var i mycket en de stora linjernas man, utåtriktad o med omfattande engagemang utanför ASEA, i arbetsgivar- o näringslivsorganisationer samt i den sv o internationella idrottsrörelsen. Han hade därför behov av att delegera detaljarbete o verkställande funktioner. L, som i mycket var detaljarbetets man utan att därför förlora blicken för de stora linjerna, blev här en utmärkt medhjälpare.

1913 utsågs L till en nyinrättad post som ASEA:s vice VD. Under 20 år framåt var han Edströms närmaste man o efter hand ASEA:s exekutive chef. Edström o L hade i allt väsentligt en gemensam syn på ASEA:s utveckling, o det är därför inte möjligt att belägga vem av de två som var initiativtagare till de beslut som fattades under dessa år. Det är emellertid uppenbart att det främst var L som inom företaget omsatte de gemensamma intentionerna i praktisk handling. Han förvärvade en grundlig kännedom om företagets organisation o personal, ett förhållande som Edström ofta uttryckte med orden "Arthur vet allt om ASEA".

ASEA:s utveckling under L:s tid som vice VD var i flera avseenden dramatisk. Under första världskrigets högkonjunktur växte företaget synnerligen snabbt o blev det helt dominerande starkströmsföretaget i Sverige. Expansionen o nyinvesteringarna hejdades dock efter 1916. L hade vid denna tid en pessimistisk, o som det skulle visa sig realistisk, bedömning av den närmaste framtiden. Efter-krigskrisen med den för många företag ödesdigra deflationen förorsakade visserligen stora förluster för ASEA, men företagets finansiella styrka var orubbad.

20-talet kom för ASEA att präglas av en stor satsning på export. L kom särskilt att ägna sig åt en av de viktigaste delarna av denna, den ryska marknaden. Från 1921 var han ASEA:s främste talesman i förhandlingar med Sovjetunionen, där elektrifiering var en central del av den nya bolsjevikregeringens ekonomiska program. Till en början levererade ASEA betydande kvantiteter elektrisk utrustning från Sverige. 1927 erhöll företaget efter fleråriga förhandlingar under L:s ledning en koncession för tillverkning av elmotorer m m i stor skala inom Sovjetunionen. En ofullbordad verkstadsanläggning i Jaroslavl — påbörjad av ASEA före revolutionen — kunde nu tas i bruk. ASEA:s ryska koncession kom dock i slutet av den sk NEP-perioden, o den passade mindre väl in i den nya, starkt centralstyrda ekonomiska politik som inleddes 1928. Efter förhandlingar, som från ASEA:s sida fördes av L, övertog ryska staten koncessionen 1932.

Resultatet av denna ryska satsning — av samtiden uppfattad som ett betydande vågspel — blev för ASEA:s del synnerligen framgångsrikt. Priserna på elektriska produkter låg mycket högt i Ryssland, o vid koncessionens avslutning fick ASEA bra betalt for Jaroslavlanläggningen. Ansvaret för projektets genomförande låg till avsevärd del på L, som under många o långa förhandlingsresor i Ryssland satte sig in i de komplicerade o snabbt skiftande förhållandena i det efterrevolutionära samhället. Han lyckades knyta de rätta personförbindelserna, o hans noggranna o tålmodiga sätt att förhandla tycks väl ha kommit till sin rätt i den ryska miljön. ASEA:s policy att noga anpassa sig till regimens krav o i gengäld kräva att bolagets av-talsenliga rättigheter honorerades visade sig mycket framgångsrik.

ASEA blev under Edströms o L:s ledning ett framträdande typfall för nya linjer inom sv verkstadsindustri. Från sekelskiftet kom denna att domineras av exportorienterade, tekniskt avancerade o på serieproduktion inriktade storindustrier. Parallellt med detta pågick diskussioner o praktiskt handlande kring verkstadsindustrins specialisering o organisering, dvs koncentration kring ett begränsat antal produkter som kunde tillverkas i långa serier samt marknadsuppdelning mellan företagen. Från ASEA:s sida kom detta att leda till krav på att mindre o medelstora företag skulle organisera sig under det stora företagets ledning. Till en början skedde detta i form av kartellbildning, men så småningom kom ASEA att köpa upp de flesta fristående företagen i branschen.

L har beskrivits som en övertygad kartellist. Han hävdade att Sverige var för litet för att rymma mer än ett företag i branschen. För att detta skulle kunna få underlag för avancerat utvecklingsarbete i konkurrens med utländska storföretag behövde det en bred hemmamarknad. Mindre företag, som med små omkostnader kunde tillverka ett fatal lönsamma produkter, uppfattades som ett hinder, o L var angelägen att i en eller annan form bringa dem under ASEA:s kontroll.

På det internationella planet pågick under 20-talet livliga kartell- o marknadsuppdelningssträvanden. ASEA tog intresserat del av detta o slöt avtal med de tyska storfirmorna om den sv marknaden. Tankar på någon form av samarbete med de amerikanska storföretagen i starkströmsbranschen måste däremot skrinläggas vid 30-talsdepressionens utbrott. Dessa internationella kontakter handlades dock i första hand av Edström.

I slutet av 1933 avgick Edström som VD för att i stället bli ASEA-styrelsens ordförande. L var den självklare efterträdaren. Hans tid som VD sammanföll med en stor uppsvingsperiod för ASEA-koncernen. Elektrifieringen av Sverige pågick i snabb takt (industri, järnvägar, hushåll), o ASEA blev under dessa år i hög grad ett hemmamarknadsföretag. Produktsortimentet breddades till nya områden (smältugnar, ventilationsanläggningar, svetsutrustning, hushållsapparater) samtidigt som produktionskapaciteten på de traditionella områdena (generatorer, transformatorer, motorer, lok mm) utvidgades. Genom goda vinster o det avsevärda kapital som erhållits från de ryska affärerna hade koncernen medel tillgängliga till investeringar o företagsköp. De nya satsningar som gjordes visade sig i de flesta fall vara framgångsrika. Under 30-talet köpte ASEA även upp återstående självständiga sv tillverkare inom starkströmsindustrin. L kom under dessa år att i hög grad ägna sig åt de nya bolag som införlivades med koncernen' o de samordningsproblem som detta medförde. Ett anmärkningsvärt drag är att många av företagsköpen skedde i hemlighet o att ett yttre sken av konkurrens bevarades så att kunderna inte skulle vända sig till utländska företag för att få konkurrerande offerter. Det är troligt att det främst var L som låg bakom dessa arrangemang.

Under L:s år som VD blev ASEA en alltmer komplicerad koncernbildning. Beslutsfattandet var dock alltjämt starkt centraliserat, o L höll så långt som möjligt alla trådar i egen hand. Till skillnad från Edström ville han inte delegera sina befogenheter utan sökte sätta sig in i alla frågor av någon betydelse. Detta ledde ofrånkomligen till en viss tröghet i organisationen, som inte undgick kritik från underlydande chefer. L var inte heller direkt angelägen att dra sig tillbaka från sina positioner o måste 1942 utsättas för viss övertalning om att lämna VD-posten vid 65 års ålder. Han utsågs till v ordf i styrelsen o behöll ordförandeposten i flera av ASEA:s dotterbolag. Hans återstående arbetsinsats inom ASEA blev emellertid kortvarig. L avled i sept 1944 efter en längre tids sjukdom.

Som en av Sveriges främsta industrimän o starkt intresserad av industrins organisering intog L en framträdande position i flera näringslivsorganisationer. Han deltog även som ASEA:s representant i den exklusiva krets av storindustriledare som från 1933 samarbetade i den sk Direktörsklubben. Som framstående expert på ryska förhållanden kom han att spela en central roll vid de viktiga handelsförhandlingar som Sverige förde med Sovjetunionen 1940.

L var kommunalpolitiskt aktiv i Västerås o ledamot av stadsfullmäktige 1914—19. Han var särskilt intresserad av stadens engagemang i Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar, i vars styrelse han ingick. L förmedlade 1928 stadens köp av aktiemajoriteten i järnvägsbolaget o arbetade 1944 aktivt för dess vidareförsäljning till SJ, en för Västerås stad vinstgivande affär.

L har beskrivits som lugn o tillbakadragen. Han var inte de snabba o briljanta beslutens man utan i hög grad en målmedveten o envis industriuppbyggare, som arbetade efter långsiktiga planer. Envishet o orubbligt lugn ska även ha präglat hans sätt att föra förhandlingar. L var misstrogen mot konkurrens inom näringslivet, o han trodde främst på en systematisk o fast organisation av industrin under storföretagens ledning. Hans syn på dessa frågor präglades i mycket av de tankegångar som utformats av hans generation av sv verkstadsindustrimän under 1900-talets första decennier o som omsattes i praktisk handling inom en rad storföretag. Inom ASEA präglades hans verksamhet av stark centralisering o slutenhet mot insyn. Arvet efter L var för ASEA:s del främst en koncentration av den sv starkströmsindustrin, ett nät av in- o utländska karteller, centralstyrning o en betydande good-will på den ryska marknaden.

Författare

Jan Glete



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

L:s affärskorrespondens hos ASEA, Västerås. Korrespondens med J S Edström i Edströmska saml, RA. En berättelse över en utrikcsresa 1902 (för studier av elektricitetens användning som drivkraft) i KTH:s bibi. - Strödda brev från L i KB, RA o UUB.

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: ASEA:s hist, 1-2 (1955-56); K Böök, Handelsavtalet 1940 mellan Sverige o Sovjetunionen: förhandkar o genomförande (1976); S Olsson, Parlament i Aros (1963); SvTcknF; S A Söderpalm, Direktörsklubben (1976); J Åkerman, Ett elektriskt halvsekel, ASEA 1883-1933 (1933).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Arthur W Lindén, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10513, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Glete), hämtad 2019-10-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10513
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Arthur W Lindén, urn:sbl:10513, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Glete), hämtad 2019-10-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se