Meriter

Lexell, Anders Johan, f 24 dec 1740 i Åbo, d 11 dec (30 nov) 1784 i S:t Petersburg. Föräldrar: rådmannen o juveleraren Jonas Lexel o Magdalena Catharina Biörckegren. Inskr vid Åbo akad 20 mars 55, disp pro gradu där 4 juni 60, mag 25 aug 60, inskr vid UU jan 63, doc i matematik vid Åbo akad 9 sept 63, astronomie observatör vid veten-skapsakad i S:t Petersburg 15 aug 68, prof i astronomi där 8 april 71, prof i matematik vid Åbo akad 11 jan 75—22 nov 80 (tilltr ej), resa till Tyskland, England o Frankrike 80—81, Leonard Eulers eftertr som prof i högre matematik vid vetenskapsakad i S:t Petersburg 83. — Led av vetenskapsakad i S:t Petersburg 71, LVA 73, LVS 74, m fl vetenskapliga samfund. — Ogift.

Biografi

L:s studier i Åbo torde i första hand ha gällt fysiken, men han orienterade sig snart alltmer mot matematiken o den närliggande astronomin. Sin första avhandling utgav han som 19-åring; redan den har karakteriserats som betydande. Under sin vistelse i det egentliga Sverige under 1760-talet utgav han 63 i Uppsala en lovordad dissertation. Han uppges ha etablerat kontakter med bl a D Melander (adl Melanderhjelm) o F Mallet, kanske också med P Wargentin.

Då befordringsmöjligheterna i hemlandet föreföll begränsade, riktade L blickarna mot Petersburg o dess vetenskapsakademi. Till den insände han en del av sina forskningsresultat rörande integralkalkyl. De vittnade om hans utmärkta matematiska insikter o resulterade i att han fick motta en befattning som astronomie observatör vid akademin. Som sådan fick han i uppdrag att biträda vid observationerna av den andra Venuspassagen i juni 69 o vid det internationella samarbete som dessa medförde. Härvid biträdde han en av tidens ledande forskare på området, Leonard Euler, en av de många utlänningarna vid petersburgsakademin. Resultatet publicerades av L i Sverige 70, senare i definitiv form i Petersburg. Först satte han solparallaxen till 8,5 bågse- kunder, motsvarande ett avstånd till jorden om 14512 473 mil, men höjde den i den senare versionen till 8,63 sekunder. Om dessa o andras ungefär samtida beräkningar uppstod sedermera förbittrade fejder, i vilka L deltog med frejdigt mod.

Som ordinarie ledamot av den kejserliga akademin fortsatte L träget sitt arbete, dels som hart när oumbärlig medarbetare åt Euler, som på äldre dagar helt förlorade sin syn, dels med egna forskningar, vilka resulterade i ett stort antal publikationer behandlande matematik o teoretisk astronomi, huvudsakligen utgivna i petersburgsakademins Commentarii. Framför allt genom dessa sistnämnda, sammanlagt 65 till antalet, blev han småningom en vida känd forskare på sitt område. Några betungande undervisningsskyldigheter belastades han inte med. Egna observationer torde han inte heller under senare år ha utfört i nämnvärd omfattning. Däremot krävde akademins ofta återkommande sammanträden en betydande arbetsinsats.

Under 70-talet utvecklade L Eulers tidigare framlagda teorier om månens rörelser m. m. 78 framlade han sitt kanske mest betydande arbete, Reflexions sur le temps périodique des cométes . . ., resultatet av mångåriga mödor. Den s k Lexells komet uppträdde 69 o hade först observerats av en fransman o visat sig under inflytande av Jupiter ha en säregen bana. L konstaterade att denna var föränderlig. Snart försvann kometen ut i världsrymden. Hans resultat "var en triumf för den exakta newtonska forskarandan" (Lindroth, Löjtn Åhl, s 188). Till hans berömmelse bidrog senare (83) bl a, att han — vid sidan av andra — kunde bevisa att den 81 av W Herschel upptäckta Uranus verkligen var en planet o inte en komet som man först antagit. Ytterligare bör nämnas andra undersökningar av L rörande kortperiodiska kometbanor, longitudbestämningar o differentialekvationer.

L begärde 80 avsked från den professur i matematik vid Åbo akademi, till vilken han utnämnts 75. Med tillträdandet erhöll han i några repriser uppskov. Till avskedet bidrog uppenbarligen de goda forskningsmöjligheter som bereddes honom i Petersburg o inte minst det faktum att han genom vetenskapsakademin där blev i tillfälle att företa en lång studieresa till Europas vetenskapliga centra 80—81. L hade i uppdrag att under resan — under den skulle han också söka bot för en vacklande hälsa — besöka observatorier o överhuvudtaget göra sig bekant med astronomisk o närliggande forskning i de ledande universitetsstäderna. Resan ledde till kontakter med talrika naturvetenskapliga forskare, o hans brev från den vittnar om att han gjorde mängder av iakttagelser inte blott av rent vetenskapligt utan också av allmänt kulturhistoriskt intresse. Hemresan gick över Khvn, Sthlm, Uppsala o Åbo.

I Petersburg hade L:s anseende oavbrutet vuxit. Han hade erhålligt i uppdrag att utge Keplers efterlämnade manuskript, som förvärvats av vetenskapsakademin där. Som vetenskaplig kontaktman mellan Petersburg o Sverige, framför allt sv vetenskapsakademin, var han aktiv o framgångsrik. Han kom ihåg Åbo akademi, bl a genom gåvor till biblioteket. Det råder knappast något tvivel om att han vid sin bortgång hörde till petersburgsakademins mest inflytelserika medlemmar. Han hade också gjort sig känd för att öppet uttala sin mening. Många uppgifter väntade ännu på honom, då han avled endast 43 år gammal.

Författare

Olof Mustelin

Arkivuppgifter

Ms efter L o brev till skilda personer i vetenskapsakademins arkiv i Leningrad (materialöversikter i yiérna KoppecnoHfleHmw Axa-aeMHH HayK CCCP XYIU b. 1766—1782 (1937) o Tpyflbi ApxHBa AH CCCP. 06o3peHHe apxH-bhhx MaTepnaflOB (1933), s. 178, 185.

Ett par ms i VA. 100-talet brev från L till P Wargentin o avskrifter av några L:brev i Bergianska avskriftssaml i VA. Strödda brev från L i KB o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se S Rosenhane, Anteckningar hörande till kongl. Vetensk. akademiens historia, Sthlm 1811, 416 f, 504. Jfr SSLF 37: K F Slotte, Matematikens och fysikens studium vid Åbo universitet, Hfors 1898, s 93—107.

Källor och litteratur

Källor o litt: M Cantor, Vorlesungen uber Geschichte der Mathematik, 4 (1924); A Donner, Den astronomiska forskn o den astronomiska instit vid det finska univ, 1 (1907); FBH; P M Hebbe, Sv-ryska vetensk förbindelser under 1700-talets senare hälft (Lychnos 1938); I A Heikel, Hfors univ 1640— 1940 (1940); TJ Hintikka, AJ Lexellin (1740—1784) elämänvaiheista (Suomalainen Tiedeakatemia, Esitelmät ja pöytäkirjat 1940, 1941); W Lagus, Erik Laxman, hans lefnad, resor, forskningar o brefvexl (1880); S Lind- roth, Löjtn Åhls äventyr (1967); dens, VA:s hist, 1 (1967); I I Ljubimenko, Un académi-cien russe å Paris d'aprés ses lettres inédites 1780—1781 (Revue d'Histoire möderne 10, 1934); dens, Utsenaja korrespondentsija Aka-demii nauk (Trudyi Arhiv. A. N. SSSR, n:o 4, 1937); G F Mennander, Brev från o till C F Mennander, ed K Österbladh, 1—3 (1939—42); O Mustelin, En finländsk astronom på resa i Europa 1780—81 (FT 1963); Procésverbaux des séances de 1'Académie impériale des sciences, 1—3 (1897—00); K F Slotte, Matematikens o fysikens studium vid Åbo univ (Åbo univ:s lärdomshist, 7, 1898); SMoK; J J Tengström, Chronologiska förtecknar o antecknar öfver finska univ:s fordna procancellerer ... (1836); J Vallin-koski, The history of the university library at Turku, 2, 1722—1772 (1975).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Johan Lexell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11311, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Mustelin), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11311
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Johan Lexell, urn:sbl:11311, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Mustelin), hämtad 2024-04-16.