Meriter

Jöns Laurentii, levde ännu 1537. Föräldrar: Lasse garp o Elin Ragvaldsdtr (Fargalt). Kanik i Uppsala senast 7 jan 01 med Bondkyrka (Heliga Trefaldighet), Upps, som prebende från mellan 13 juni 09 o 1 dec 12 till 31 juli 19 och därefter Rasbo, Upps, Gustav Erikssons (Vasa) kansler åtminstone från 9 april till mellan 9 o 28 maj 23, dekan i Uppsala från mellan 9 o 28 maj s å, tf ärkebiskop omkr 1 juni 29—aug 31.

Biografi

J var systerson till lagmannen i Södermanland Peder Ragvaldsson (Fargalt) och lagmannen i Norrfinne lagsaga Erik Ragvaldsson (Fargalt), båda riksråd och avlidna på 1490-talet (bd 15). Hans fädernejord låg i västra Östergötland (Liedgren 1957), och en syster till honom var priorinna i Skänninge nunnekloster.

I politiska sammanhang uppträder J tidigast 1503 som sändebud från det sv riksrådet till Erik Turesson (Bielke; bd 4) på Viborg och 1504 som sändebud till Novgorod. Sommaren 1516 representerade han Uppsala domkapitel på mötet i Södertälje tillsammans med domprosten Kristofer Lintorp och Erik Geting (bd 17). Av ett brev från Jakob Ulvsson till Sten Sture d y framgår, att J kort därpå besökt Nyköping, som innehades av den för stämplingar med Kristian II och Gustav Trolle anklagade Sten Kristiernsson (Oxenstierna). Detta och J:s senare öden har föranlett en förmodan, att det var J som för riksföreståndaren röjde stämplingarna (Wieselgren), men grunden för denna slutsats har ansetts vara bräcklig (Westin). Sedan Sten Sture på hösten så börjat belägra Staket, fungerade J som sändebud mellan domkapitlet och denne, och våren 1518 representerade han det ånyo vid underhandlingar med riksföreståndaren, nu tillsammans med två andra kaniker. Då Sten Sture och ett tjugotal av hans främsta anhängare 1519 efter framställning från Gustav Trolle instämdes att i Rom stå till svars för sina handlingar, förekommer J i stämningsbrevet som den ende anklagade från Uppsala domkapitel. Efter riksföreståndarens död måste han den 20 mars 1520 inför Gustav Trolle göra skriftlig avbön och avsäga sig säte och stämma i domkapitlet men fick behålla kaniktiteln och Rasbo prebende.

Befrielsekriget medförde, att J:s antecedentia kom att betraktas som meriter. Kvittenser från hösten 1522, från flera tillfällen våren och sommaren 1523 och ännu sommaren 1524 vittnar om att han var verksam vid uppbörden av silver för amorteringen av skulden till Lübeck, bl a från flera uppländska sockenkyrkor. Av J:s titulering i dessa kvittenser framgår, att han våren 1523 var Gustav Erikssons (Vasa) kansler, från vilket ämbete han dock avgick, då han kort därpå befordrades till dekan i Uppsala (Carlsson). Enstaka bistra brev till honom från Gustav visar, att J i viss utsträckning sökt hävda kyrkliga intressen. Han kom emellertid att förbli en av konungens förtroendemän. Sedan den nye ärkebiskopen Johannes Magnus lämnat landet och domprosten i Uppsala Jöran Turesson (Tre rosor) gjort uppror, befullmäktigades J 1529 av konungen att i ärkebiskopens ställe "styra och regera" ärkestiftet med hjälp av Erik Geting. Vid ärkebiskopsvalet 1531 var han en av Laurentius Petris tre medtävlare men fick enligt Peder Svart det lägsta antalet röster, endast tre mot Laurentius Petris mer än hundra.

J skrev sitt testamente 1536 (tr av Peringskiöld) men levde ännu 1537, då han jämte domkapitlet befullmäktigade Peder Galle (bd 16) och Johannes Ek (bd 12) som ombud på kyrkomötet i Strängnäs (Kjöllerström 1931).

Författare

Hans Gillingstam

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Perg:brev 7 jan 1501 o 13 juni 1509, pprsbrev 1 dec 1512 o 20 mars 1520, Sturearkivet: Svante Nilssons odat koncept nr 75, KA:s Strödda kamerala handhar, vol 62, fotostatkopia av ULA:s pprsbrev 15 nov 1522, S Ljungs kartotek över medeltida präster, RA.

Acta pontificum danica, 6 (1915); C-G Andrén, Konfirmationen i Sverige under medeltid o reformationstid (1957); E An-thoni, Fargalt (ÄSF 1:1, 1957); Berättelse om den lybeckska beskickningen i Sverige sommaren 1523 (HH 26:2, 1923); Biskop Hans Brasks släktbok (1970); J Bång, Den hög- o wälborna Wlfsparre-Ätten (i 741), Tredje anmärkningen, § 10, noterna m—n; G Carlsson, Peder Jakobsson Sunnanväder (HVLÅ 1948—49); DS 5 (1858—65); FMU 6 (1930); H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medeltiden (1952—53); GIR 1—4, 6—8, 10, (1861—1887); I Hammarström, Finansförvaltning o varuhandel 1504— 40 (1956); Helgeandshusets i Uppsala jordebok af år 1528 (UFT 6, 1910—12), s 196, 215; S Kjöllerström, Vår första lutherska katekes o dess översättare (KÅ 1931), s 133; dens, Ärkebiskopsvalet 1531 (Sv teol kvartalskrift 1937), s 221, 235; dens, Biskopstillsättningar i Sverige 1531—1951 (1952); O Källström, Medeltida kyrksilver från Sverige o Finland förlorat genom Gustav Vasas konfiskationer (1939); Liber ecclesiae Vallentunen-sis (1945), s 21, 66, 105 f; J Liedgren, Det borgerliga Uppsala under medeltid o Vasatid (PHT 1956); dens, Fru Anna Hansdtr Totts jordebrevsförteckn (FHT 1957), s 136 f; S Ljung, Uppsala under yngre medeltid o Vasatid (Uppsala stads hist, 2, 1954); Peder Svart, Gustav Vasas krönika (1964); J Pe-ringskiöld, Monumenta Ullerakerensia cum Upsalia nova (1719), s 13 f, 211, 217 f; Riksföreståndaren Sten Sture d y:s acta o handhar (HSH 24, 1840), s 45, 52 f, 71, 121; L Sjödin, Medd:n om kanslistilar under de yngre Sturarnas o Gustav Vasas tid (MRA 1933), s 74; dens, Arvid Siggessons brevväxling (Gamla ppr ang Mora sn, 2, 1937); dens, Handhar till Nordens hist 1515—23, 1 (HH 39), s 786; R Stensson, Peder Jakobsson Sunnanväder o maktkampen i Sverige 1504—27 (1947); G T Westin, Riksföreståndaren o makten (1957); KB Westman, Reformationens genombrottsår i Sverige (1918); G Wie-selgren, Sten Sture dy o Gustav Trolle (1949). — Hj Holmquist, Reformationstidevarvet 1521—1611 (Sv kyrkans hist, 3, 1933).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jöns Laurentii, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12289, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12289
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jöns Laurentii, urn:sbl:12289, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-24.