Mårten (Martin) R Heland

Född:1765-04-06 – Björkviks församling, Södermanlands län
Död:1814-03-26 – Nacka församling, Stockholms län (i Danviken)

Målare, Grafiker


Band 18 (1969-1971), sida 552.

Meriter

Heland, Mårten (Martin) Rudolph, f 6 april 1765 i Björkvik (Söd), d 26 mars 1814 på Danviken. Föräldrar: mönsterskrivaren Gustaf Mauritz H o Sara Charlotta Aulin. Elev till Elias Martin 82 o till Johan Fredrik Martin 86, agré vid FrKA 94, k hovgravör, konduktör vid Kongl museum, resa till Paris 02—06, ritmästare hos kronprins Gustav 22 juni 08. — LFrKA 96. — Ogift.

Biografi

Martin H:s läromästare var Elias Martin och dennes bror Johan Fredrik, hos vilken han bodde i Jakobs församling 1787 tillsammans med J P Cumelin och I Kjölström. Möjligen har han studerat teckning också för L Masreliez. Han finns dock inte införd som elev vid FrKA. Som tecknare, akvarellist och grafiker räknas han som den avgjort mest begåvade bland martinlärjungarna.

H:s tidigaste kända teckning är en utsikt över Sthlm från Norrbro, »året då Myntet revs», 1784 (Sthlms stadsmus), signifikativ både i sin egenskap av sthlmsveduta och som förlaga till ett av bladen i gravyrsviten Martins schola, där H förtjänstfullt har medarbetat. Att säkert avgränsa hans produktion från Johan Fredrik Martins på stilistiska grunder synes ogörligt. Fem stora akvareller från tornerspelet på Drottningholm 1785, koncisa men samtidigt med ett nyanserat ljusspel, vittnar om en brådmogen talang, och 1787—88 signerar han en miniatyrartad serie av tecknade rundkompositioner med övervägande sthlmsmotiv. En del ur båda dessa sviter finns också som akvarellerade konturetsningar. Bland rundbildema kan det vara svårt att skilja mellan tecknade och etsade exemplar, liksom att skilja H:s verk från motsvarande av Cumelin.

Från 90-talet kan noteras skildringar i stora akvareller eller gouacher med karaktär av historiereportage: Gustav III:s begravningskatafalk (1792), Jubelfesten i Uppsala domkyrka den 8 Mart 1793, till tvåhundraårsminnet av Uppsala möte, festen i Rikssalen 31 okt 1797 vid Gustav IV Adolfs för-mälning och »fackeldansen» — denna k ceremoni med uråldrig tradition — följande dag på samma plats. Till höger nära förgrunden på den sistnämnda står en ung man iklädd sv dräkten i svart, som skriver eller tecknar; möjligen ett självporträtt.

Vad H:s grafik beträffar dominerar även där motiv från huvudstaden, de k lustslotten samt större herrgårdar och bruk, oftast under form av konturetsningar som var avsedda att antingen akvarelleras eller komplette- ras med akvatint. I det sistnämnda tonetsningsförfarandet nådde H stor skicklighet. Känd är hans svit från Forsmarks bruk, efter förlagor av Elias Martin. Sista åren före utlandsresan 1802 etsade H åtskilliga illustrationer och topografiska planscher efter andras förlagor. Då torde också hans mest kända blad, Caffe-beslaget, ha tillkommit. Det visar i en något stum akvatintåtergivning en storfigurig nyklassicistisk genrebild av Per Nordquist. Från 90-talet stammar de relativt fåtaliga porträtten, i regel utförda i punktgravyr, och från 1800 karikatyren i akvatint av den åldrade dansösen Saint Romain: »Dansa medan du det får, snart är du ur dansen».

När Jacob Gillberg dog 1793, utsågs H att fullfölja graverandet av planscherna till Gustav III:s medaljhistoria. 19 jan 1799 föreslog Fredenheim honom förgäves till erhållande av ett k resestipendium för studier i Frankrike och England »i anseende till hans talanger, gjorde arbeten och behovet av gravyrens utförande i större vidd och fullkomlighet». 12 jan 1802 återkom Fredenheim till ämnet och föreslog, att H för att fullborda sin utbildning på två år skulle sändas till Paris, där Piranesi »med hans beständiga beredvillighet för sv konstnärer» skulle kunna hjälpa honom.

H:s resa kom att omfatta åren 1802—06. 10 sept 1802 skall han ha anlänt till Paris (Looströms anteckn) efter tre månaders försening under vägen. Han erövrade där en statlig prismedalj för sina prestationer som gravör. Som extra uppdrag från hemlandet fick han det besvärande förtroendet att övervaka de franska gravörernas utförande av illustrationerna till franska upplagan av Gustav III:s skrifter, efter förlagor av Limnell. Men H fick också franska uppdrag. Han visar sig vara identisk med den »Helland» som i samarbete med Davidlärjungen Henri Charles Muller (1784—1846) etsade (minst) fyra stora planscher för ett verk visande Napoleons segrar 1800, »Campagne de l'armée de reserve», efter förlagor av Muller. Plåtarna (omkr 65 X 80 cm) är signerade »Muller et Helland sculp».

H skrev 1 aug 1803 i brev till FrKA:s sekr G A Pfeffer, att han varit mycket sysselsatt med ett arbete »som föreställer åtskillige batailler under den sista italienska campagnen», och därvid gjort försök med »ett maner som här kallas en costique [encaustique] och är nästan detsamma som aquatinta men ger klarare och bättre t[e]inter. Den första plåten, som föreställer passagen över S:t Bernhard har skäligen nog lyckats, att utgivaren av detta arbete persvaderade mig företaga flera därav, vilket jag beslutat göra, då det är ett arbete varpå jag Tean vinna något litet understöd til min subsistence». C F Sundvall kompletterar i brev till Wertmüller 2 mars 1804 med uppgiften, att H »av ett bolag fått i uppdrag att gravera 6 planscher i mezzo [!]-tinto» avsedda för ifrågavarande verk, och konstaterar, att »man betalar honom mycket bra för hans arbete». H bodde i Paris först i Hotel de Berry, rue de la Harpe, sedan 192 rue d'Argenteuil.

Under parisvistelsen tecknade H centrala stadspartier — kring Notre Dame, Champ de Mars etc — såsom scener för napoleonska festligheter. Av grafiska blad har kanske redan här tillkommit ett av hans mest betydande med sv motiv, Utsikt af kappkörningsbanan på Brunsviken. Det är en vinterbild efter egen förlaga utförd i fint nyanserad akvatint och stundom kolorerad. Den visar »flere slädtravare i språng, och i förgrunden åtskilliga vinter-åkdon, sådane som i Sverige nyttjas». Akvatintetsningen Eldsvådan på Riddarholmen . . . november 1802, efter lavyr av P Ulmgren, måste H ha utfört i Paris eller strax efter hemkomsten. Till hans sista arbeten hör akvatintillustrationerna till Gustav III:s skrifter i dessas sv upplaga efter förlagor av Hjelm och Svedman, likaså en laverad sepiateckning från avtäckandet av Gustav III:s staty på Skeppsbron 24 jan 1808, visad på akademiutställningen följande år.

H:s specialitet, både som tecknare, akvarellist och grafiker, var vedutabilder ur stads-och lantmiljö. Figurinslagen är betydande, och med dem hade han ovanligt god hand; i landskapen tycks han ofta ha intresserat sig mera för att nyansera staffaget än för vegetationspartierna. Även de minsta gestalterna i ett människomyller agerar och har karaktär. Rena figurmotiv möter också i porträtt, karikatyrer och genrescener. Kvickögt reportagehumör spetsar skildringarna av solenna festligheter i Sthlm och Paris. I början av 1807 var H åter i Sverige och överlämnade genom akademins preses sina gravyrer som gåva till konungen. De mottogs »med utmärkt bifall», och 22 juni 1808 utnämndes H till ritlärare hos kronprisen. Anfall av djup melankoli rubbade emellertid H:s sinnesbalans, och dessa depressioner förvärrades till ett bestående sjukdomstillstånd. 14 juni 1810 intogs han på Danviks hospital, och där vårdades han för »sinnessvaghet» till sin död 1814.

Grafiska blad som felaktigt stundom tillskrivits H är bl a illustrationerna till C A Ehrensvärds Resa till Italien, vilka säkert etsats av E själv, vidare karikatyren Finis coronat opus, riktad mot amiral Lilliehorn, troligen etsad av Cumelin.

Författare

Gunnar Jungmarker



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

— 6 brev från H till G A Pfeffer i KB.

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: Eichhorns saml, KB; Nat:-mus :s arkiv; FrKA:s arkiv (bl a Looströms anteckn:ar); Danvikshemmets arkiv, Danviken.

Å Davidsson, Kat över sv handteckn:ar i UUB (1958); Hultmark; N Lindhagen, Elias Martin o hans krets (Nat musei utställn:kat, nr 168, 1950); SKL; C F Sundvall, Gustavianska konstnärsbref, ed E E Areen (1916).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Mårten (Martin) R Heland, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12805, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Jungmarker), hämtad 2018-11-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12805
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Mårten (Martin) R Heland, urn:sbl:12805, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Jungmarker), hämtad 2018-11-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se