Biografi

Gera, östgötsk frälseätt, slutligen friherrlig. Släktnamnet antogs först på 1500-talet av ättens båda sista manliga medlemmar efter vapnet, vilket uppfattats som en spets nedifrån (jfr fornsv »gere» = kil). Någon släktskap med den danska adelsätt som i släktböcker efter sitt vapen kallats Gere har ej kunnat beläggas.

Ättens äldste säkert kände stamfar var Knut Nilsson (levde ännu 1428). Hans hustru Birgitta Magnusdtr (balk belagd med djurhuvuden) var troligen dtrdtr (se perg:brev 3 maj 1427, RA, o SD, nr 1330) till underlagmannen i Östergötland Peter Tomasson (3 rosor), som hade tillhört kretsen kring drotsen Bo Jonsson (Grip). Genom flera decenniers köp o byten hade Peter Tomasson bildat ett gods med centrum i Björkvik i Östra Ryd (Ög), vilket Knut Nilsson efter honom kom i besittning av, o han efterträdde honom också som häradshövding i Skärkind, där Björkvik är beläget. Björkvik var sedan i tre generationer sätesgård för ätten G:s medlemmar, som tidvis var häradshövdingar i Skärkind.

Med Knut Nilssons son Karl Knutsson (levde ännu 1496) vann ätten insteg i högfrälset genom hans äktenskap med en syster till riksråden o lagmännen Svarte Åke Jönsson o Svarte Ture Jönsson (Svarte Skåning) o sedan med en dtr till riksrådet Ulf Pedersson (Roos). Han blev riddare något av åren 1455–58, alltså troligen vid Kristian I:s kröning 1457, o riksråd senast 1466. 1467 anmodades Karl Knutsson av riksföreståndaren Erik Axelsson (Tott) att med allmogens hjälp belägra Stegeborgs slott, som innehades av Erik Nilsson (Oxenstierna). Vintern 1469–70 belägrade han jämte Erik Magnusson (Örnfot) o Hans Åkesson (Tott) det invid Norrköping belägna slottet Ringstadaholm, som innehades av upprorsledaren Erik Karlssons (Vasa) anhängare Trotte Karlsson (Eka-ätten). Hösten 1471 anförde Karl Knutsson jämte Erik Magnusson o Arvid Trolle de trupper som söderifrån ryckte till det av konung Kristian hotade Sthlms undsättning. Vid Sten Stures uppgörelse med Ivar Axelsson (Tott) 1487 belägrade han enligt Sturekrönikan Stegeborg tillsammans med Knut Eskilsson (Banér), Svante Nilsson (Sture) o Johan Bese o namnes liksom dessa bland sigillvittnena i Sten Stures kapitulationsbrev med slottets besättning.

Karl Knutssons son riksrådet Holger Karlsson (G 1) blev far till de vid Erik XIV:s kröning 1561 i friherrligt stånd upphöjda riksråden Karl Holgersson eller Karl G (G 2) o Jöran Holgersson eller Jöran G (G 3), med vilken ätten utdog på manssidan. De bar släktnamnet G redan som studenter i Wittenberg men benämndes åtminstone under Gustav I:s livstid officiellt med förnamn o farsnamn (Gillingstam 1964).

En bror till Holger Karlsson var troligen den vid Olofsborg (Nyslott) 1496 stupade hövitsmannen Knut Karlsson. Vid notisen om denne i en från 1500-talets slut härrörande rimkrönikehandskrift (Skokloster kvarto nr 20) finns nämligen en teckning av G-vapnet o enligt Hans Brasks släktbok hade Karl Knutsson en son med namnet Knut

Författare

Källor och litteratur

Källor o litt: Genealogica 2, p 30–31, 78, RA; X 58 c, UUB; K H Karlsson, Biogr ant:r för medel t, RHA. – J E Almquist, Lagsagor..., 1–2 (1954–55); BSH 4 (1875), särsk inl, s 313; DGA 16 (1842), s 176; DN 16:1 (1901); FMU 6 (1930); H Gillingstam, Ätten Siöblads medelt släktförbindelser.. . (1949); dens, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medelt (1952–53); dens, Den sv adelns antagande av släktnamn (HT 1964), s 46 f; B Hildebrand, Esbjörn Blåpanna o hans arvingar (PHT 1934); L-O Larsson, Det medelt Värend (1964), s 433 f; E Lewenhaupt, UUB:s brefsamhr (Bibliogr undersökn:r tillägn Claes Annerstedt, 1914), s 197; J Liedgren, Arkiv (Kulturhist lex för nord medelt, 1, 1956), sp 222 f; dens, Ulvsunda o dess ägare före Lennart Torstenson (Bromma hembygdsfören:s årsskr 1959), s 19; K-G Lundholm, Sten Sture den äldre o stormännen (1956); K-U Pettersson, Lejonansikte, Bengt Nilssons ätt (ÄSF 1:1, 1957), s 72 f; C G U Scheffer, Gera (Kulturhist lex för nord medelt, 5, 1960); Schlegel o Klingspor; L Sjödin, Kanslistilar o medelt arkiv, 1 (MRA 1939), s 110, 151 ff; ST 3 (1895); G G Styffe, Skandinavien under unionstiden (3:e uppl, 1911); C I Ståhle, »Otte Torbjörnssons lagbok» (Nationen o hembygden, 5, 1949), s 99; G Wieselgren, Sten Sture d y o Gustav Trolle (1949).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gera, ätt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13016, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13016
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gera, ätt, urn:sbl:13016, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-19.