Gustav Karlsson (Gumsehuvud)

Död:1486-07-26

Häradshövding, Lagman, Riksråd, Hövitsman


Band 17 (1967-1969), sida 415.

Meriter

Gustav Karlsson, f något av åren 1407—17 (Processus . .. canonizacionis b Katerine; jfr Engström), d 26 juli 1486. Föräldrar: riksrådet Karl Ormsson (Gumsehuvud) o Märta Gregersdtr (Aspenäsätten). Tidigast nämnd 39, fogde på Kastelholm från 40 eller 41 till 43 eller 44, riddare vid konung Kristo-fers kröning 14 sept 41, trol hövitsman på Västerås senast försommaren 48, lagman i Uppland 51 eller 52, riksråd senast 9 jan 52, hövitsman på Kalmar åtminstone 52— 57 o på Stäkeholm senast 63 (avsatt före 26 aug), i slottsloven på Almarestäket 64— 1 jan 65, hade Rasbo hd (Upps) i förläning till 68, häradsh i Trögd (Upps) senast 5 okt 72.

G 1) 45 eller 46 m Birgitta Stensdtr, som levde ännu 2 jan 61, dtr till riksrådet Sten Turesson (Bielke) o Margareta Karlsdtr (Sparre av Tofta) samt änka efter riksrådet Gustav Sture; 2) m Märta Karlsdtr, d före 4 juni 64; 3) 26 sept 74 m Ingeborg Filipsdtr, d tidigast 97, dtr till danska riksrådet Filip Axelsson (Tott) o Ermegard Eggertsdtr (Frilie) samt omg m riksrådet Erik Trolle.

Biografi

G K deltog hösten 1439 i det möte i Tälje vid vilket konung Erik avsattes. Från sommaren 1441 uppträder han som sin systers man riksföreståndaren Karl Knutssons fogde på Kastelholm, och vid förlikningen mellan Karl Knutsson och drotsen Kristiern Nilsson (Vasa) 10 okt 1441 var han en bland den förres sex löftesmän. I konung Kristofers förläningsbrev 20 sept s å för Karl Knutsson på slotten i Åbo stift undantogs Kastelholm med Åland, men G K fick tydligen behålla det som län av kronan, ty han daterade brev där ännu i maj 1443. Våren 1444 uppger emellertid konung Erik, att G K enligt ett rykte fråntagits Kastelholm för att han underlåtit att halshugga några av Eriks tjänare, som han tillfångatagit. I samband med Kristofers bröllop 1445 var han i Köpenhamn.

Karl Knutssons tronbestigning 1448 medförde, att flera viktiga ämbeten småningom anförtroddes G K, vars svågerlag med denne några år tidigare blivit fördubblat genom att han gift sig med en av dennes halvsystrar. Efter sin svåger Knut Stenssons (Bielke) död hösten 1451 blev han lagman i Uppland, och kort därpå namnes han som riksråd. Enligt Karlskrönikan skall han senast 1452 ha blivit hövitsman på Kalmar. Efter utbrottet av kriget mot Danmark detta år intog han Lycka i Blekinge tillsammans med Birger Trolle och hindrade Magnus Gren (s 260) från att erövra Möre. Enligt Sturekrönikan skall han framgångsrikt ha försvarat Kalmar 1456 och 1457. I ett brev från staden Danzig 2 mars 1457 efter konung Karls flykt dit namnes G K som Karls anhängare, men redan i juli s å är han bland de riksråd som med konung Kristian stadfäste unionen. Efter Kristians tronbestigning namnes han ej som hövitsman på Kalmar, och 1459 (Acta Literaria Sveciæ) hade Ture Turesson (Bielke; bd 4) detta slottslän, medan G K vid obekant tidpunkt fick Stäkeholm. Detta kan han dock ej beläggas ha innehaft förrän 1463, då Kristian enligt egen uppgift tog det från honom på inrådan av ärkebiskop Jöns Bengtsson (Oxenstierna). Sedan Jöns Bengtsson fängslats s å och biskop Kettil gjort uppror och inkallat Karl Knutsson, klagade G K i brev till Kristian hösten 1464 över att denne för den nu frigivne ärkebiskopen osant skulle ha uppgivit, att fängslandet ägt rum på framför allt G K:s inrådan. Nu ryktades, att han förorsakat Karl Knutssons återkomst genom att uppvigla allmogen mot Kristian, men samtidigt ansattes han av konung Karl, som begärde, att han till honom skulle överlämna Almarestäket. Detta, som G K fått i slottsloven av Kristian, hade han på grund av livsmedelsbrist svårt att försvara, och Kristian beordrade honom 1 jan 1465 att överlämna det till ärkebiskopen. Efter Karl Knutssons avfärd till Finland följande månad deltog han i utfärdandet av flera förläningsbrev tillsammans med Jöns Bengtsson och en rad av dennes anhängare.

G K var nu änkling för andra gången. Genom ett brev 4 juni 1464 förordnade han om mässor i Västerås domkyrka för sina avlidna hustrur Birgitta Stensdtr och Märta Karlsdtr. Den senare har i litteraturen uppfattats som G K:s första hustru, men ordningsföljden i brevet 1464 tyder på att han gift sig med henne efter Birgitta Stensdtrs död. Till vilken släkt hon hörde är okänt. I febr 1466 bad G K i brev det danska riksrådet Åke Axelsson (Tott) förmedla hans frieri till dennes bror Ivar Axelssons dtr Beata. Detta torde visa, att han i grund och botten ännu var tillgiven konung Karl, vars råd han åberopar i brevet. Samarbete hade nämligen inletts mellan Karl och Axelssönerna och hösten 1465 hade anhållits om påvlig dispens för äktenskap mellan Ivar Axelsson, som blivit änkling, och Karls dtr Magdalena. G K:s frieri misslyckades emellertid, och Beata Ivarsdtr bortgiftes i stället med riksrådet Arvid Trolle samtidigt som hennes fars bröllop med Magdalena Karlsdtr ägde rum. G K var med på detta dubbelbröllop, som hölls i Nyköping 21 sept 1466. Både han och hans styvson Sten Sture friade i början av oktober skriftligen till Åke Axelssons dtr Ingeborg. Åke Axelsson föredrog emellertid Sten Sture, och G K lyckades först 1474 bli gift med en dtr till Åkes och Ivars bror Filip Axelsson.

Då Jöns Bengtsson av de från Nyköping återkomna stormännen tvangs avstå riksföreståndarskapet till Åkes, Ivars och Filips bror Erik Axelsson, nämnes G K i förlikningsbrevet 18 okt 1466 bland dennes anhängare. Olaus Petri uppger, att G K var bland de herrar som tillsammans med Erik Axelsson reste bönderna i Roslagen sommaren 1467 och senare med Ivar Axelsson gjorde en framstöt, som resulterade i att ärkebiskopens anhängare Ivar Gren (s 263) och Erik Karlsson (Vasa) måste fly från Uppsala söderut. Han var också ett av de riksråd som 21 sept s å skrey till kung Karl och kallade honom att återta makten. Karl använde G K tillsammans med bl a sin svärson Erik Eriksson (Gyllenstierna) vid de resultatlösa fredsförhandlingarna med Kristians ombud i Halmstad sommaren 1468 och i Lübeck hösten 1469. I mars 1470 var han jämte bl a Ivar Axelsson närvarande, då slottet Ringstadaholm vid Norrköping kapitulerade för Karls anhängare.

Av stilleståndsfördraget med Kristian 7 aug 1471 framgår, att G K då tillhörde de riksråd som samlats i Sthlm kring den nye riksföreståndaren Sten Sture. En »Her Göstaff», möjligen G K, var banerförare i slaget på Brunkeberg den 10 okt s å enligt visan om detta slag. Under Sten Stures regering användes G K ånyo vid underhandlingar med danskarna. På mötet i Kalmar 1472 var han ett av de fem sv sändebuden, och på mötena där 1473 och 1474 var han en av de sv domarna. 1475 representerade G K jämte två andra stormän Sverige på mötet i Halmstad, och i jan 1476 sammanträffade han och Ivar Axelsson med konung Kristian i Åhus. Ivar Axelsson förklarade sig där ha Gotland som län av Kristian och Danmarks krona, och det sv riksrådet måste s å dementera ett rykte, att Kristian av dem lovats makten i Sverige. Under mötet i Kalmar sommaren s å var G K och Ivar Axelssons svärson Arvid Trolle bland de fyra sv sändebud som i Ronneby underhandlade med konung Kristian och lovade att arbeta för att han skulle bli sv konung följande år.

Då förhållandet mellan Sten Sture och Ivar Axelsson blev spänt, kom G K genom sina goda relationer till dem båda att spela en delvis oklar roll. 1481 sändes han sålunda jämte Arvid Trolle och konung Karls dtrson Nils Eriksson (Gyllenstierna) av riksrådet till Finland för att kalla herr Ivar till ett rådsmöte. Sommaren 1482 representerade G K jämte Ivar Axelsson och Svante Nilsson (Sture) Sverige vid underhandlingar i Åhus, och i samband därmed kunde han i Sölvesborg av sin hustrus styvfar, danska riksrådet Bent Bille, utkvittera sin hustrus andel av pantesumman för Filip Axelssons forna pantlän Tranekaer på Langeland. Kort därpå deltog G K i 1482 års möte i Kalmar. På hösten 1483 var han närvarande vid rådsmötet i Sthlm, där Ivar Axelsson anses ha sökt göra sin i Sturekrönikan nämnda kupp för att ersätta Sten Sture som riksföreståndare med Arvid Trolle. Han deltog även i kalmarmötet 1484. Över huvud taget var han en av dem som oftast besökte rådsmötena, och emellanåt har han jämte några få kolleger utfärdat brev på hela riksrådets vägnar. I samband med processen om Katarina Ulfsdtrs kanonisation — intressant även genom sina uppgifter om G K:s ålder och släktskap på mödernet med henne — betecknas han 1477 som främst bland riksråden näst efter riksföreståndaren. Ännu åren närmast före hans död står dock både Nils Sture och Ivar Axelsson före honom i riksrådsbrevens namnlistor.

Sturekrönikans första avsnitt prisar G K såsom »i strid sniller och vis» och påstår, att han »sitt riddarenamn med ära bar». Dessa omdömen har mest intresse som vittnesbörd om hans goda relationer till Sten Sture, krönikörens uppdragsgivare.

Genom sitt första äktenskap hade G K efter svågern Knut Stenssons (Bielke) död kommit i besittning av Ekholmen i Veckholm (Upps), som tidigt blev hans sätesgård, ehuru han först 1472 genom byte med Sten Sture förvärvade äganderätten därtill. Genom sitt tredje äktenskap kom han efter Erik Axelssons död 1481 i besittning av dennes sätesgård Lagnö i Aspö (Söd). Eftersom G K:s barn dött före honom, övergick båda dessa sätesgårdar sedermera till hans änkas senare make Erik Trolle, vars äldste son, den som ärkebiskop bekante Gustav Trolle, i enlighet med medeltida namnskick uppkallades efter honom.

En bevarad gravsten över G K samt hans första o tredje hustrur visar, att de ligger begravna i Riddarholmskyrkan i Sthlm. Hans o hans tredje hustrus vapen har funnits (Fleetwood) på en bägare, som nu är på Stjärnorp (ög), o finns jämte Sten Stures, Ivar Axelssons o Laurens Axelssons samt deras hustrurs vapen på ett altarbrun i Örebro mus från ödeby kyrka i Närke (Branting-Lindblom').

Författare

Hans Gillingstam



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Enstaka perg:brev ur G K:s arkiv har jämte hans fars andra morgongåvobrev o brev ur Erik Trolles arkiv från Nils Rabenius kommit till Skoklostersaml, RA. En efter hans död upprättad jordebok är C 39, RA (tr av K-G Lundholm i VSLA 1954). G K:s första hustrus uppbörds- o utgiftsbok 1445—53 är C 22, RA. Flera brev från honom till olika adressater finns i DRA (tr i Missiver fra Kongerne Christiern Is. og Hans Tid, 2, 1914). Brev från G K till Magnus Bengtsson (Natt och Dag) och domprosten Ericus Andrea; (Banér) finns i RA:s pprsbrevssamling (20 okt 1457 resp 2 nov 1464).

Källor och litteratur

Källor o litt: Acta literaria Sveciae, 2 (1725 —29), s 172; A Branting o A Lindblom, Medelt vävnader o broderier i Sverige, 1 (1928), s 109 f o pl 83; BSH 3—4 (1870— 75); G Carlsson, Till de medelt Stureätternas genealogi (PHT 1920); dens, Kalmar recess 1483 (Hist arkiv, 3, 1955), s 2, 11, 38, 45 f; DGA 2 (1832), s 134; Diplomatarium Christierni primi (1856); FMU 3— 5 (1921—28); S Engström, Bo Jonsson, 1 (1935), s 10; H Fleetwood, Trollarnes silverkar (PHT 1946); S Gardell, Gravmonument från Sveriges medelt (1945); H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medelt (1952—53); K Hagnell, Sturekrönikan 1452 —96 (1941); Handhr hörande till åren 1467, 1469 o 1470 (HSH 7, 1819), s 16; R Hau-sen, Kastelholms slott o dess borgherrar (1934), s 14; HH 31 (1938); K-I Hildeman, Politiska visor från Sveriges senmedelt (1950), s 243, 251; K H Karlsson, Axelssönernas slägtskap med Bonde-ätten (PHT 1898— 99); G Kellerman, Jakob Ulvsson o den sv kyrkan... 1470—97 (1935); S Kraft, Senare medelt, 2 (Sveriges hist till våra dagar, 3: 2, 1944); K Kumlien, Karl Knutssons polit verksamhet 1434—48 (1933); Lags o doms (1954—55); J Liedgren, Nils Rabenius saml av medeltidsbrev (Donum Boethianum, 1950), s 234; K G Lundholm, Sten Sture den äldre o stormännen (1956); dens, Gum-sehuvud (ÄSF 1:1, 1957); dens, Drottning Katarina Karlsdtrs förfäder (PHT 1958); Olavus Petri, En sw cröneka (1917), s 227, 229, 231; S U Palme, Sten Sture d ä (1950); Processus seu negocium canonizacio-nis b Katerine de Vadstenis (1942—46); L Sjödin, Arvid Siggessons brevväxling (Gamla ppr ang Mora sn, 2, 1937); P Sjögren, Släkten Trolles hist intill år 1505 (1944); dens, Ätten Posses hist intill år 1500 (1950); A Skoglund, De yngre Axelssönernas förbindelser med Sverige 1441—87 (1903), s 109 f, 130, 198 f, 201, 208, 245 f; SMR (1937); ST 3 (1895); STb 1474—92 (1917—44); Styffe; Sv medeltidens rimkr, 2—3 (1866— 68).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustav Karlsson (Gumsehuvud), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13302, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2019-02-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13302
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustav Karlsson (Gumsehuvud), urn:sbl:13302, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2019-02-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se