Meriter

1 Gyldenstolpe, Michael Olsson Wexionius, f 16 febr 1609 i Pjätteryd (Kron), d 28 juni 1670 i Åbo. Föräldrar: kaplanen, sedermera hospitalssysslomannen Olof Olai Angermannus o Gunilla Erlandsdtr. Elev vid Växjö katedralskola 17, inskr vid UU 19 april 26, mag där 13 mars 32, inskr vid univ i Marburg 10 jan 34, i Leiden 30 maj 36, sekr hos riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielm 36, rektor vid katedralskolan i Växjö 19 mars 38, politices et historiarum prof vid Åbo akad 26 mars 40, dessutom eo juris prof 15 aug 47, prom jur utr dr 14 juni 50, adl 19 okt 50, assessor vid Åbo hovrätt 21 juni 57 (tilltr 16 febr 58), häradsh i s Österbotten 11 nov 63, medl av lagkommissionen 9 juni 65, häradsh i Vättle o Askim med Ö Hisingen (Älvsb) 30 aug 67.

G 24 sept 37 i Algutsboda (Kron) m Susanna Nilsdtr, f 18 april 17, d 16 mars 69 i Åbo, dtr till kh o prosten Nicolaus Svenonis Crucimontanus o Magdalena Christoffersdtr.

Biografi

G fick sin grundläggande akademiska utbildning i Uppsala. Redan året efter det han inskrivits, fick han sitt första akademiska alster tryckt, ett tal om filosofins nytta. Det är dedicerat till präster och skolman i Växjö stift, vilket är naturligt med hänsyn till G:s bakgrund. Av avgörande betydelse för hans tidigare karriär blev dock, att han tilldelades ett av de stipendier, som riksamiralen Gyllenhielm 1629 instiftade vid universitetet. Därmed kom han under Gyllenhielms beskydd. Både i bunden form och på prosa hyllade G sin mecenat, vilket hörde till stipendiatens åligganden. Magisterdissertationen under grekprofessorn Johannes Stalenus var av mer allmänt filosofiskt innehåll, men som Gyllenhielms »alumnus» var G avsedd för offentlig tjänst. Gyllenhielm tog också hand om honom efter disputationen och anbefallde honom hos Axel Oxenstierna i ett brev 1633. G säges här sikta på praktik för kanslitjänst. Det kan nämnas, att G 1633 på svenska utgav en klagovisa över Gustav Adolf, där kungen skildras med en blandning av gammaltestamentlig heroism, ridderlighet och Herkulesideal (Gustafsson).

Genom Axel Oxenstierna bereddes G möjlighet till studier i Tyskland och Holland. Enligt brev till kanslern från Marburg förkovrade han sig i språk, filosofiska discipliner och juridik, det senare bl a för Vultejus. Han bedrev även studier i Wittenberg för Jacobus Martini, i Groningen och i Amsterdam, där G skall ha »umgåtts» med bl a Gerhard Vossius (Bång). I Leiden, där han inskrevs 1636, skall han ha studerat för Heinsius och Boxhorn. I ett brev 1635 till kanslern sade han sig vilja göra tjänst vid hovet, vid akademin eller som preceptor för kanslerns son Erik. Han säger sig ha besökt åtskilliga universitet, tala tyska och franska, och finge han göra en tur genom Frankrike, »ville jag icke långt från fullkomligheten vara».

Ingen av dessa aspirationer slog dock in. G återvände till sin mecenat Gyllenhielm som sekreterare. Redan 1638 kom han dock som rektor till sin gamla skola i Växjö. Hos kanslern pläderade han redan före utnämningen till rektor för ett gymnasium i Växjö och för nödvändigheten att sända dit »en lärd, nykter, skicklig och duglig man». Även senare var han angelägen att för kanslern framhålla sitt uppröjningsarbete i Växjö. Som bevis på sin reformvilja nämner han planer på att undervisa i sv lag och i de vanligare främmande språken, vilket stämmer överens med den praktiska inriktning, som hans egna studier hade haft.

Sannolikt på grund av Axel Oxenstiernas inflytande kallades G 1640 till professor i historia och politik vid det nygrundade universitetet i Åbo, där han blev den filosofiska fakultetens förste dekanus. Överflyttningen till Finland kom dock att medföra, att G på ett avgörande sätt bytte mecenat. G:s vidare karriär och litterära verksamhet får huvudsakligen förstås i relation till universitetets grundare, Per Brahe, som även var universitetskansler.

G sökte under hela sin tid i Åbo att få sin ställning förbättrad. I hans professur ingick från början historia och politik, men härmed lyckades han också få förena professuren i juridik. Detta ledde till en uppmärksammad tvist med konsistoriet 1650, då G som inte själv var examinerad jurist, ville promovera sin lärjunge Johan Gartz till juris doktor. Tvisten, där G styrkte sin kompetens bl a genom brev från en tysk professor, löstes genom att G själv först blev promoverad. I denna tvist hade G Per Brahes stöd. Mindre framgång hade han däremot, då han under ett par år sökte befordran till teologie professor. På sin sida hade han biskop Isak Rothovius, som intervenerade hos Oxenstierna och 1651 t o m föreslog G till biskop i Växjö. Samtidigt sökte G hos Brahe andra tjänster. 1646 förhörde han sig om möjligheten att kunna förena sin professur med en tjänst som assessor vid hovrätten, en förfrågan, som han också riktar till Oxenstierna. Han sonderade också möjligheten av ett adelskap med åberopande av släktskap med småländskt frälse, en önskan som uppfylldes 1650. G:s adelskap är något unikt bland samtida universitetsprofessorer.

Dessa skiftande aktiviteter och aspirationer inom olika ämnen och fakulteter avspeglar sig också i G:s synnerligen omfattande och mångsidiga författarskap. Minst framträdande är härvidlag de teologiska skrifterna, som förmodligen är betingade av hans strävan efter en teologisk professur. Det kan dock nämnas, att G ansluter sig till tanken på ett consistorium generale och att han använder sig av den kyrkorättsliga distinktion, som medger en maktfördelning i kyrkliga angelägenheter mellan kyrklig och världslig överhet. I teologiska frågor anknyter han ofta till Jonas Magnis författarskap. 1647 utkom i Åbo en hyllningsskrift med femton dikter till den omstridde Johannes Baazius, som varit G:s lärare i Växjö, och denna inledes med en dikt av G. G:s ståndpunkt i teologiska frågor bör jämföras med hans politiska åskådning.

G:s första professur omfattade, som nämnts, politik och historia. Hans föreläsningar behandlade 1640 Aristoteles etik, med ledning av Hugo Grotius kommentar, och Sleidanus allmänna historia. En rad av G:s böcker har praktiskt syfte och är direkt tänkta för undervisningen. Så är t ex fallet med hans avhandling Synopsis oeconomiae (1645), hans Collegium ethicum (1649), där anslutningen till Aristoteles och Melanchthon har framhävts, hans juridiska handbok 1650 och den praktiska filosofin, som endast utkom med en första del 1653. Mest omfattande inom juridiken är den stora dissertationssvit, som ventilerades av hans lärjunge Chronander 1649—51, över institutionerna, där den romerska rätten jämföres med den svenska. G har inom dessa områden huvudsakligen bedömts som eklektiker och kompilator. En påfallande spridning nådde hans Epitome descriptionis Sueciae (1650). Det är en historisk, geografisk och politisk beskrivning av Sverige, som bygger på andrahandskällor, bl a Andreas Bureus. Den upplevde dock ett omtryck så sent som 1726.

Störst uppmärksamhet har G dock tilldragit sig som politisk teoretiker, och som hans huvudarbete torde man få se hans Politica (1657). Självfallet är även denna bok en kompilation. Den är också tänkt som handbok och bygger på en svit dissertationer vid universitetet, men boken kunde också ge politiskt brännbart stoff. Den hade föregåtts av en svit dissertationer, ventilerade 1644—47 över samma ämnen (i bokform 1647). De båda arbetena är i stor utsträckning identiska, men en del olikheter är betecknande för G:s utveckling.

Redan i den tidigare sviten arbetar G med ett fundamentallagsbegrepp, med läran om det dubbla majestätet, och han framlägger en rad teser, som är förbundna med teorierna om den blandade styrelseformen. Denna förklaras vara den bästa av alla styrelseformer, och det är den som är rådande i Sverige. G kan här bygga på hela den rika utländska litteraturen angående maktfördelningen och bland sv författare på Jonas Magni, Laurentius Paulinus Gothus och Loccenius. Regeringsformen 1634 spelar också en viktig roll i G.s tolkningar. I upplagan 1657 har dessa teser om maktfördelningen ytterligare skärpts och byggts ut. Dessutom har en del tillägg gjorts, av vilka en vidräkning med de ofrälses angrepp vid riksdagen 1650 är speciellt anmärkningsvärt. G deltog i denna riksdag som ledamot av prästeståndet men möttes (enligt Jonas Petris dagbok) med misstro av ståndsbröderna och hotades till och med med uteslutning ur ståndet, då man misstänkte honom för att röja de interna debatterna. Det var ju också vid denna riksdag, som G adlades. 1650 fick han löfte att vid första vakans få bli assessor vid hovrätten och således få en mer ståndsmässig sysselsättning. G:s syn på de ofrälses aktion kan således tyckas förklarlig.

Det inslag som främst uppmärksammats i G:s Politica är hans i och för sig inte originella uppdelning av undersåtarna i sådana som har del i makten och sådana som enbart är undersåtar. Enväldets män reagerade vid riksdagen 1680 med stor skärpa mot denna G: s uppfattning, och redan Karl Gustav skall enligt G:s egen senare uppgift till sonen Nils ha kritiserat boken. En konsekvens av den nämnda teorin har också blivit, att G skilt mellan medelbara och omedelbara undersåtar, där de förstnämnda, vilka främst identifieras med frälsebönderna, i första hand förklaras lyda under sina adliga husbönder. Åsikten är framför allt utarbetad i den senare upplagan.

Boken rymmer även andra anmärkningsvärda inslag. Lika betecknande för skriften, som det anförda, är att G framställer drotsen som en »vice rex» i Sverige och jämför hans ställning med den som i den gyllene bullan tilldelas kurfursten av Pfalz. Denne hade rätt att under vissa omständigheter sätta sig till doms över kejsaren, och G vill jämföra detta med stadgandena om riksrätten i regeringsformen 1634. Denna långtgående tolkning av regeringsformen, och den starka ställning, som här tillmäts drotsämbetet, är belysande och får sättas i relation till Per Brahe. Brahes åsikter överensstämde på flera punkter med G:s idéer. G:s Politica får alltså sitt intresse också genom hans ställning som klient till Per Brahe. Den utveckling, som kan påvisas hos G, får sammanställas både med adelns reaktion mot de ofrälses angrepp och med Brahes anspråk som riksdrots. De i Sverige spridda lärorna om maktfördelning, eforer och en blandad styrelseform får i den samtida litteraturen hos G sin kanske klaraste adliga variant, samtidigt som den får en speciell utformning genom anknytningen till Brahe.

G fick inte sin assessorstjänst 1650 utan nödgades vänta över flera vakanser på grund av oenighet mellan honom och hovrättens ledamöter bl a i rangfrågor. När utnämningen kom, sökte G få behålla sin juridiska professur på livstid och placera sin bror, dorpat-professorn Olaus Wexionius, som sin efterträdare i politik. Han lyckades endast såtillvida som han kvarstod vid universitetet till 1658 och fick sin bror som efterträdare på juridikprofessuren. Några mer anmärkningsvärda insatser från G:s sida under hovrättstiden har inte påvisats. Förbindelserna med universitetet och Brahe kvarstod dock, och G hade tillfredsställelsen att se sönerna Nils och Daniel börja sina karriärer som handsekreterare åt Brahe och sonen Samuel som bibliotekarie vid universitetet.

G uppvisar som handboksförfattare en påfallande beläsenhet. Hans Epitome och hans Politica har få motsvarigheter i samtiden. Hans idéer är påfallande genom de komplikationer de politiska åskådningarna fick, genom deras oförtydbara klarhet och skärpa, det läge, då de publicerades, och G:s ställning som klient till Per Brahe. G:s karriär uppvisar genom vandringen från mecenat till mecenat en variant av de nyadlade uppkomlingarnas framgångsmöjligheter, och belyser klientsystemet kring de centrala ämbetsmännen.

Författare

Nils Runeby

Arkivuppgifter

Brev från G till Per Brahe i Skokloster-saml, till A Oxenstierna o M G De la Gardie i resp saml, RA. Brev till sonen Nils G i N 468 o andra brev från G i X 216 UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se Collijn, sp 338—340. Dessutom bl a: Rhapsodia illustri ac generoso domino, Dn. Carolo Gyllenhielm . . . contexta et dicata. . . Ubsalia; 1630. (32) s. — Melos metrico-harmonicum in honorem nup-tiarum ... M. Israelis Bringii. . . Ubsaliae 1631. 12 s. — Positiones philosophicae. . . [Akad avh, förf av G; preses: J L Stalenus.] Upsalia; [1631]. 4:o. (28) s. — Klaghe wijsa: öffuer ... K. Gustaff Adolphs then II. och stoores . . . hädanfärd och affall. Upsala 1633. (16) s. [Undert] [2. uppl] Sthlm 1644. [Ny uppl] Till trehundraårsdagen av Gustav II Adolfs död . . . utg av K. G. Westman. Uppsala 1932. VII, (17) s. — [Hyllningsvers, undert] (Acclamationes votivae quibus . . . Dn. M. Joanni Baazio . . . gratu-lantur, Aboae 1647, s [3]). — Theses synodales de magistratu et potestate ecclesiastica . . . [Synodalavh av G; preses: I Rothovius.] Aboa; 1647. (16) s. — In auspicatissimum natalem serenissimae et potentissimae prin-cipis ac dominse D. Christinas . . . quo, oc-tavä luce Decembris . . . peraguntur. Aboae [1649]. Fol. (4) s. — Talrika akad avh, några även samlade under nya titlar, se J Vallinkoski, Turun akatemian väitöskirjat 1642—1828, Helsinki 1962—66, s 560—579. Ytterligare verser o tal tr i Åbo. Brev tr bl a i HAik 1908 o SSLF 230, 264.

Källor och litteratur

Källor o litt: J Bilmark, levnadsteckn över G, KB. — AdRP 4:2 (1872), 13 (1898); N Ahnlund, Ståndsriksdagens utdaning 1592 —1672 (Sveriges riksdag, 1:3, 1933); Album studiosorum academiae Lugduno Batavae (1875); AOSB 2:10 (1900), 2:12:1 (1930); Per "Brahes breväxl rör Åbo akad, 2: 1—2, ed G M Schybergson (SSLF 230, 1932, o 264, 1938); P Bång, Ghristelig Likpredikan tå . . . Michael Giildenstålpe . . . begroffs (1671); Carpelan; Catalogi studiosorum schoke Marpurgensis (1872—88); S Clason, Studier i 1600-talets sv statsrätt (StvT 1901); L Gustafsson, Virtus politica (1956); dens, Den litterate adelsmannen i den äldre stormaktstidens litt (Lychnos 1959); J A Heikel, Hfors univ 1640—1940 (1940); E Hjärne, Från Vasatiden till frihetstiden (1929); A G Hollander, Sv undervisn :väsendets hist, 1 (1884); HSH 22 (1845); S Kjöllerström, Kyrkolagsproblemet i Sverige 1571—1682 (1944); F Lagerroth, Frihetstidens författn (1915); Lags o doms; W G Lagus, Åbo hovrätts hist. . ., 1 (1834); A A A Laitinen, Michael Wexionius-Gyldenstålpen kirjeitä (HAik 1908); dens, Muutamia piirteitä Michael Gyldenstolpen oer-heoloista v 1660—1669 (HAik 1909); dens, M W G, 1 (1912); dens, Kaarle X Kustaa ja Gyldenstolpen Politica (HAik 1916); A Liljenstrand, Juridikens studium vid Åbo univ (SSLF 17, 1890); H Lundin, Joannes Baazius' kyrkliga reformprogram (1944); B Lövgren, Ståndsstridens uppkomst (1915); C E Normann, Prästerskapet o det karolinska enväldet (1947); Odhner; R Pipping, En genusuppg hos M O W-G (Acta Ac Aboensis, Humaniora, 13, 1940); Consistorii Academici Aboensis äldre prot:er, 1—2 (1884—87); J Qvist, M W (Hem o hembygd 1921); T Rein, Filosofiens studium vid Åbo univ (SSLF 80, 1908); N Runeby, Monarchia mixta (1962); C M Schybergson, Per Brahe o Åbo akad, 1—2 (SSLF 123, 1915, o 278, 1940); dens, Boklånsanteckningar från Åbo akad:s bibl vid dess grundläggn 1647 (NTBB 1939); M G Schybergson, Historiens studium vid Åbo univ (SSLF 19, 1891); I Svale-nius, Tiden från 1523 till 1718 (Växjö stads hist, 1:2, 1956); L Thanner, 1680 års statsrättsförklaring (Hist arkiv, 11, 1961); UUM, 1 (1900); J Vallinkoski, The history of the university library at Turku, 1 (1948); A W Westerlund, Åbo hovrätts presidenter. . . 1623—1923, 1 (1923); E Wrangel, Sveriges litterära förbindelser med Holland särdeles under 1600-talet (1897); Växjö hm, 1—4 (1921—30).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Michaël Gyldenstolpe, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13338, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Runeby), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13338
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Michaël Gyldenstolpe, urn:sbl:13338, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Runeby), hämtad 2024-11-08.