Otto S Holmdahl

Född:1881-08-27 – Kristine församling, Västra Götalands län
Död:1971-07-17 – Kungsholm eller Ulrika Eleonora, Stockholms län

Riksdagsledamot, Präst, Kommunalpolitiker, Teolog, Seminarielärare, Skolöverstyrelsedirektör


Band 19 (1971-1973), sida 249.

Meriter

Holmdahl, Otto Samuel, f 27 aug 1881 i Gbg, Kristine, d 17 juli 1971 i Sthlm, Kungsh. Föräldrar: kontraktsprosten Svante Julius Edvard H o Anna Elisabeth Larsson-Laurell. Mogenhetsex vid h latinlärov i Gbg 6 juni 00, inskr vid Gbg:s högskola 10 sept 00, teol fil ex där 7 sept 01, inskr vid LU 21 sept 01, TK 14 sept 04, prakt teol prov 14 dec 04, Lunds studentkårs ordf 07, vik lär vid Lunds privata elementarskola vt 09—vt 10, TL vid LU 31 maj 11, disp pro gradu 28 maj 12, TD 31 maj 12, doc i kyrkohist vid LU 7 juni 12, prästv i Gbg för Lunds stift 3 juli 12, domkyrkoadj i Lund 1 aug 12—31 juli 14, lär vid privata högre lärarinnesem i Lund ht 12—vt 15, tf prof i praktisk teologi vid LU periodvis 15, 16 o 19, lektor i kristendomskunskap vid Sthlms folkskolesem 20 aug 19, led av Sthlms stadsfullm 23—28 (dess högergrupps ordf 27— 28), av stadskollegiet 25—29, led av AK 25—44, generaldir o chef för skolöverstyr 15 nov 28—30 sept 46, lekmannaombud vid kyrkomötena 29, 32, 34 o 36, led av överstyr för yrkesutbildning 1 jan 44—30 sept 46.

G 11 juli 38 i Sthlm, Kungsh, m gymnastikdir Ingrid Kerstin Karlström, f 22 okt 06 där, Matt, d 31 mars 69 där, Kungsh, dtr till grossh Gustaf Hjalmar K o Jenny Maria Lindgren.

Biografi

Tillhörande en stor syskonkrets, vars sammanhållning och förbindelse med hembygden blev av livslång varaktighet, växte Otto H upp i Tvååkers prästgård i Halland i ett av västsvensk religiositet präglat hem. Tidigt mognad till en fast och redbar karaktär, en allvarsman och en samvetsmänniska, utmärktes H också av intellektuell skärpa i förening med saklighet och objektivitet. Hans personlighetsart med dess starkt utpräglade distinktion tycktes medföra, att han på de skilda områden, där han blev verksam, från början och liksom självfallet, utan att egentligen behöva dokumentera sin förmåga, hänfördes till en elit och fick stora förhoppningar fastade vid sig. Möjligheten att motsvara dessa äventyrades emellertid av vissa retarderande drag i hans utrustning, kanske främst en negativt kritisk läggning. Det kan förefalla som något av tragik i H:s liv, att de betydande och krävande uppgifter, till vilka han kallades och inför vilkas anspråk och svårigheter han inte synes ha känt tvekan, krävde just sådana positivt inriktade egenskaper, vilka inte utgjorde hans styrka — öppenhet för nya idéer, vilja att ta initiativ, förmåga att göra en verkligt aktiv, ledande insats. Hans speciella kapacitet, som kunnat komma till bättre rätt i andra sammanhang, blev i viss mån till en negativ och hindrande faktor i hans gärning.

I Lund blev H snart uppmärksammad i studentvärlden och anlitad på dess förtroendeposter, som kurator i Gbgs nation under flera år och som studentkårens ordf 1907. Med åren blev H en av de mera bemärkta medlemmarna i en på sin tid tongivande och beundrad krets av yngre lundateologer, fostrade i den s k liberala teologins skola. Han deltog gärna med polemisk skärpa och kampglädje i de till Akademiska föreningen förlagda intellektuella sammandrabbningarna i livsåskådningsfrågor. På en inre front torde han med sin allvarliga läggning och sin dialektiska förmåga ha kunnat bistå unga prästkandidater med råd och vägledning i deras samvetsproblem om vad som var väsentligt och vad som var adiafora i trosfrågor.

Efter att ha förvärvat teologisk doktorsgrad, som ledde till docentur i kyrkohistoria, blev H prästvigd och tjänstgjorde ett par år som domkyrkoadjunkt i Lund. Förkunnarens uppgift och den prästerliga tjänsten i övrigt torde dock knappast ha legat väl till för honom. Under en lång tidsperiod var hans akademiska lärarverksamhet helt förlagd till den praktiska prästutbildningen. H:s vetenskapliga produktion, som mestadels hade kyrkohistorisk och kyrkorättslig, delvis homiletisk karaktär, var obetydlig men räckte till att ge honom tredje förslagsrummet till pro fessur i praktisk teologi 1921. Under nära ett decennium var H verksam som lektor vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Sthlm. Hans undervisning kännetecknades, har det sagts, av "hans starka tro på sanningens egen makt, vilket gjorde att han, visserligen i en sällsynt klar framställning, lät stoffet själv tala med i bästa mening förnäm objektivitet" (A Sörensen).

H:s tidigt väckta politiska intresse hade kommit till uttryck under 1914 års försvarsrörelse, i vars propagandaverksamhet han deltog. Intresset aktiverades i början av 1920-talet genom hans inval i Sthlms stadsfullmäktige, där han snart framträdde som en av högerns mest bemärkta krafter, ett par år som högergruppens ordf och under flera år som ledamot av stadskollegiet. Hans roll som kommunalpolitiker fick dock vika för rikspolitiken, sedan han fr o m 1925 blivit ledamot av AK, som han tillhörde tom 1944, vald av högern i Sthlm. Snart inlemmad i en starkt sammanhållen krets av yngre konservativa riksdagspolitiker (H Almquist, I Anderson, G Andrén, A Forssell, O Järte, C Lindskog) torde H ha utövat ett visst inflytande inom partiets riksdagsgrupp, främst kanske i moraliskt avseende, som representant för orubblig principfasthet och därav betingad vakthållning kring traditionella värden.

Vid 1927 års riksdag kom H att som ledamot av skolutskottet och i riksdagsdebatten spela en framträdande roll i motståndet mot det då av G G Ekmans regering framlagda förslaget om en skolreform, som innebar ett betydelsefullt steg mot förverkligandet av enhetsskoletanken. Även vid 1928 års riksdag gjorde han en bemärkt insats, särskilt i frågan om flickskolans ställning. I den utomordentligt kritiska frågan om mötandet av de tyska kraven på trupptransporter genom Sverige i början av 1940-talet intog H en ovillkorligt avvisande hållning, som även för hans partikamrater kunde te sig verklighetsfrämmande, men av många torde ha upplevts som en moralisk tillgång för den sviktande motståndsviljan. H:s realpolitiska insats i riksdagsarbetet synes i övrigt i stort sett ha begränsats till hans mångåriga intresserade deltagande i detaljarbetet på den avdelning av statsutskottet som hade att behandla kulturbudgeten. I kammardebatten framträdde han dock mycket, särskilt i kultur- och undervisningsfrågor. Som talare var H vanligen utförlig, ibland långrandig, som debattör mästerlig, skarpt polemisk, snabb och träffsäker.

H:s tidigt förvärvade prominenta ställning inom riksdagshögern och hans skolpolitiska framträdande vid 1927 och 1928 års riksdagar utgjorde väsentligen grunden till att han av den 1928 tillträdda högerregeringen, A Lindmans andra ministär, kallades till generaldirektörsämbetet i skolöverstyrelsen from 1929, på vilken post han kvarstod i nära aderton år. Det stora ämbetsverket, som ett decennium tidigare tillkommit genom sammanslagning av två skilda överstyrelser, den ena för läroverken, den andra för folk-och yrkesundervisningen, hade vid H:s ämbetstillträde knappast nått en fullt enhetlig organisation, och rester av gamla motsättningar var ännu märkbara. Under H:s chefstid överbryggades slutligt dessa, och verkets konsolidering fullbordades. Bortsett från de problem, som andra världskriget förde med sig på skolans område, var H:s ämbetstid på det hela taget ganska lugn och jämn. Planerna på en fullständig reformation av skolväsendet, som börjat taga form omkring 1920 och i sin första etapp förverkligats 1927, hade av olika skäl försenats, och först vid tiden för H:s avgång 1946 inleddes deras slutliga fullföljande. För H, som i stort sett var motståndare till dessa planer, kom inträdet i pensionsåldern vid en gynnsam tidpunkt.

Sitt ämbete, som H trots dess maktpåliggande förpliktelser fann förenligt med det politiska engagemanget, kunde han utöva under traditionellt givna former, stödd av skickliga och lojala medarbetare. Vad som dock måste ha vållat honom särskilda bekymmer var det svåra motsättningsförhållande, i vilket han kom att stå till ecklesiastikminister Engberg. Genom sitt formsäkra och distingerade uppträdande kunde H lyckligt fylla sina representativa plikter. En stram personlig hållning i ämbetsutövningen tedde sig för omgivningen som högdragenhet och var väl också i viss mån detta, även om den sannolikt delvis hade sin förklaring i bristande intuition och inlevelseförmåga. Dessvärre var denna hållning ägnad att alltför mycket skymma de drag av nobel medmänsklighet och älskvärdhet, också tillhör bilden av H.

Författare

Einar Sprinchorn



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Studier öfver prästeståndets kyrkopolitik under den tidigare frihetstiden. 1—2. Lund 1912—19. XIII, 272, IV, 240 s. [1 : akad avh.] — Ett bidrag till den svenska predikans historia [rec av J Dellner, Sven Baelter] (KA, 1916, Upps..., Lit-teraturöfversikter . . ., s 45—53). — Sverige 1517 och 1617. Tal den 6 november 1917 i Lunds universitets aula. Uppsala 1917. 29 s. (Sveriges kristliga studentrörelses skriftserie, n :r 78.) — Om ord och sakrament enligt Luther (Reformationens gåfva och kraf . . . utg af Lunds teologiska sällskap, Lund 1917, s 112—128). — Står kristendomen under utvecklingens lag? (Vår lösen, utg genom Kyrkliga frivilligkåren i Uppsala, årg 9, 1918, Upps, 4:o, s 308—314). — Karl IX :s förmenta kalvinism (KA, 1919, s 237—314). — Om tro och tanke. Sthlm (tr Upps) 1919. 115 s. (Sveriges kristl studentr skriftser, 102.) — Gammal och ny förkunnelse. En studie i nutida svensk predikan. Lund 1920. VIII, 276 s. — Kungl. maj :t och kyrkomötet (Studier tillägnade Magnus Pfannenstill den 10 januari 1923, Lund 1923, 4:o, s 540—556). — Kyrkoegendomen och staten (SvT, 1932, Upps, s 223—229). —Folkskoleseminariernas tillkomst och utveckling. Ett hundraårsminne (Skola och samhälle, 24, 1943, Sthlm, s 178 —190). — Medv i dagspress, isht SDS.

Översatt: J Nerregaard, Stat och kyrka i Europa under tiden mellan världskrigen, Sthlm 1948, 188 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: I Anderson, Arvid Lindman

0 hans tid (1956); dens, Klubben Brunke-berg 1917—1967 (1967); dens, Åsyna vittne (1968); dens, Från det nära förflutna (1969); J Bergman, Skolreformen av år 1927 (1927); S Grauers, Anna Sandström 1854—1931 (ASU 104, 1961); B Hennings, Resa genom sju decennier (1963); G Herrström, 1927 års skolreform (1966); Inbjudn till teol drsprom ... [LU] 31 maj 1912 (1912); C Lindskog, Bokslut (1949); LUM 1913 (1913); O Nyman, Sv parlamentarism 1932—1936 (1947); H T Ohlsson, Biogr matr öfver sv kyrkans prästerskap 1914 (1914); A Sägner, Student

1 Lund, 1—5, (1957—59); V Spångberg, Duktigt folk (1930); R Wagnsson, Många järn i elden (1969); E Wigforss, Minnen, 1—3 (1950—54). — C Nilsson, Sam Stade-ner som kyrkopolitiker (1964).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Otto S Holmdahl, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13738, Svenskt biografiskt lexikon (art av Einar Sprinchorn), hämtad 2019-02-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13738
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Otto S Holmdahl, urn:sbl:13738, Svenskt biografiskt lexikon (art av Einar Sprinchorn), hämtad 2019-02-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se