Torvald M:son Höjer

Född:1876-12-12 – Klara församling, Stockholms län
Död:1937-10-30 – Norge (i Oslo)

Diplomat, Historiker


Band 19 (1971-1973), sida 703.

Meriter

3 Höjer, Torvald Magnusson, son till H 1 i dennes 2:a g, f 12 dec 1876 i Sthlm, Klara, d 30 okt 1937 i Oslo. Mogenhetsex vid h a latinlärov på Södermalm i Sthlm vt 94, inskr vid UU ht 94, FK 31 jan 98, FL 27 maj 03, eo amanuens vid RA 1 juli 03—30 sept 06, disp vid UU 24 maj 05, FD 30 maj 05, eo tjänsteman vid kommerskoll :s avd för näringsstatistik 1 okt 05—30 sept 06, red för HT 06—20, 2:e arkivarie vid UD 28 sept 06, doc i hist vid Sthlms högsk 8 nov 07, 1:e sekr vid UD 31 dec 09, kansliråd o chef för UD:s pressavd 31 dec 12, sekr vid nord monarkmötet i Kristiania 17, förordn att handlägga polit ärenden 20 juni 18, ministerresident o chef för UD:s polit o handelspolit avd 12 sept 19, led av tull- o traktatkomm 19 dec 19—22, sekr vid nord ministermötena i Kristiania o Khvn 20, envoyé 16 dec 21, envoyé i Kristiania från 28 febr 23, ordf i UD:s antagn:komm 24—36, led av komm ang Sveriges anslutn till det s k Genéveprot 24 okt 24—7 april 25. — LSkS 07, LVHAA 24.

G 3 juni 05 i Sthlm, Hedv El, m Anita Lindh, f 1 sept 78 i Halmstad, d 15 okt 56 i Sthlm, Västerled, dtr till överläk Alfred Alrik Axel L o Anna Lovisa Stenfelt.

Biografi

Torvald H tillhörde under sin studietid i Uppsala Harald Hjärnes lärjungekrets och räknades som en av de allra främsta i denna. Hans avhandling Studier i Vadstena klosters och Birgittinordens historia intill mitten av 1400-talet erhöll Geijerska priset liksom senare (1907) fakultetens pris för förtjänstfull avhandling under något av de tre sista åren. Hjärne framhöll i sitt betygsutlåtande H:s grundliga och kritiska forskning, hans kringsynthet och stilkonst; särskilt berömdes hans strävan att uppvisa samband mellan sv och allmänkyrkliga förhållanden. H fortsatte senare sina forskningar om Vadstena kloster i några mindre uppsatser. De visar liksom avhandlingen vidsträckt kunskap och förmåga att sätta in sv tilldragelser i större perspektiv.

H:s vetenskapliga debut pekade mot en universitetskarriär. I samklang härmed stod också hans övertagande av redaktörskapet för HT 1906 efter Emil Hildebrand, under vilken han då tjänstgjort som amanuens i RA några år. Det kan inte ha varit någon lätt uppgift att efterträda en så uppskattad och ansedd redaktör som Hildebrand. Men H lyckades med fast hand och med hjälp av kamraterna i Hjärnes seminarium hålla tidskriften på hög nivå. Hans egna bidrag, som främst bestod av översikter och anmälningar av arbeten rörande nyare historia, betecknade en betydelsefull utvidgning av tidskriftens verksamhetsfält.

H var redaktör för HT i 15 år, en utomordentlig prestation med tanke på det mödofyllda arbete som han samtidigt hade att sköta på UD, dit han kommit som arkivarie 1906, och där han blev chef för den nyinrättade pressbyrån 1909. Den administrativa karriären erbjöd bättre villkor än den vetenskapliga.

H var en storartad chef för pressbyrån (efter 1912 pressavdelningen). Hans förhållande till pressen, särskilt de stora huvudstadstidningarna, där han hade många personliga vänner, var utmärkt. Under första världskriget blev hans arbete som kontaktman mellan utrikesledningen och tidningarna oerhört ansträngande. Samtidigt handlade han även politiska ärenden — pressbyrån biträdde nämligen kabinettssekreteraren, eftersom departementet faktiskt saknade politisk avdelning! Han drev slutligen en mycket omfattande halvprivat korrespondens med legationsråd och legationssekreterare, som fyllde ut den relativt torftiga officiella rapporteringen. Denna brevväxling upphörde kring årsskiftet 1917—18 efter ingripande av londonministern Wrangel, som gjorde gällande att en så viktig nyhetsförmedling ej borde förlöpa utan beskickningschefernas kontroll.

I konservativ och nationell inriktning hade H stått statsminister Hammarskjöld nära och hade svårt finna sig till rätta under den 1917 tillträdande vänsterregeringen Edén-Branting; han hade också en kritisk inställning till utrikesminister Hellner, fastän han som lojal tjänsteman noga följde sina direktiv. 1918 övervägde han att lämna UD men stannade och blev 1919 den nyupprättade politiska avdelningens förste chef, en post som han då sedan länge i verkligheten uppehållit. Han behöll den därefter i ännu fyra år med ytterligare ökat anseende och inflytande — han representerade som ingen annan kontinuiteten i sv utrikespolitik sedan förkrigsåren.

H blev 1923 minister i Oslo, sedan han 1921 frånsagt sig en utnämning till Hfors. Han avböjde våren 1923 att ingå som utrikesminister i Tryggers ministär och ville sedan inte lämna posten i Oslo, där han förvärvade sig en enastående ställning. Han anlitades dock kontinuerligt för viktiga delegations- och utredningsuppdrag.

H hörde mer hemma i förkrigstidens och krigsårens traditionella storpolitik än i efter- krigstidens nya mönster. Han hyste en mycket skeptisk inställning till NF och dess möjligheter, och han hade ingen större tro på att nordiskt samarbete skulle ge några väsentligare resultat. Hans syn på Finland, den nya grannen i öster, saknade inte mästrande inslag, och han varnade för överdrivna sv utrikespolitiska ambitioner. Men även hos regeringar och utrikesministrar med mindre illusionslös uppfattning i utrikespolitiska ting ingav H:s kunnighet och plikttrohet tillit och respekt. 1930-talets händelseutveckling visade, att hans bedömningar generellt sett varit framsynta och realistiska.

H var en flitig skribent. Hans historiska, litterära och samtidspolitiska insikter och hans förmåga till både överblickar och sarkasmer gör hans brev och promemorior till en fängslande läsning och ger dem perspektiv och tyngd. Hans samling i UUB är en viktig källa till sv utrikespolitik.

Författare

Wilhelm Carlgren



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Om H:s saml i UUB se ovan. Brev från H i RA (främst till S Clason o J Hellner), i KB (bl a till F Läffler o 59 st till E Heckscher) o i UUB (bl a till J A Kolmodm o G G Westman).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Bidrag till Birgittinerordens historia (KÅ, årg 2, 1901, Sthlm, s 5— 28). —Bonifacius VIII och Sverge. Upsala 1902. 19 s. (Bidrag till Sverges medeltidshistoria, tillegnade C. G. Malmström den 2 november 1902 af Historiska seminariet vid Upsala universitet, 13.) — Studier i Vadstena klosters och Birgittinordens historia intill midten af 1400-talet. [Akad avh.] Uppsala 1905. XXVII, 360 s. — Till kännedom om Vadstena klosters ställning såsom religiös institution (Historiska studier tillägnade H Hjärne på hans sextioårsdag den 2 maj 1908, Uppsala... 1908, 4:o, s 59—106). — Till frågan om den nyaste historiens källor. Några metodiskt-kritiska anmärkningar [inträdestal i VHAA den 3 maj 1932] (HT, årg 58, 1938, Sthlm, s 1—17). — Refererat av svensk historisk litteratur i Jahresberichte der Geschichtswissenschaft im Auftrag der Historischen Gesellschaft zu Berlin, Jahrg 29—36, 1906—1913, Berlin (tr Wittenberg) 1908—16, Zweite Hälfte: Ausland ... — Talrika bidrag i HT som dess red 1906—1920. — Medarb i NF, 2. uppl.

Utgivit: Svenska riksdagsakter jämte andra handlingar som höra till statsförfattningens historia. [Ser 1.] D 4: 1, 1597: maj—augusti. Med understöd af statsmedel utg af Kongl. riksarkivet genom T H. Sthlm 1909. S 1—178.

Källor och litteratur

Källor o litt: H Brulin, T H död (HT 1937); W Carlgren, Ministären Hammarskjöld (1967); E F Heckscher, nekr över H i DN 31 okt 1937; J Kalela, Grannar på skilda vägar (1971); E Palmstierna, Åtskilliga egenheter (1950); G Stridsberg, nekr över H i SvD 31 okt 1937. — Persondossier o korresp i polit o pressärenden, T Undén, Minnen o meningar (ms), UD.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Torvald M:son Höjer, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14035, Svenskt biografiskt lexikon (art av Wilhelm Carlgren), hämtad 2019-01-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14035
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Torvald M:son Höjer, urn:sbl:14035, Svenskt biografiskt lexikon (art av Wilhelm Carlgren), hämtad 2019-01-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se