Meriter

1 Filenius, Perrus Nicolaus, f 26 april 1704 i Röddinge sn (Malm), d. 2 juni 1780 i Linköping. Föräldrar: kyrkoh Petrus Filenius o Judith Dorothea Winqvist. Student vid Lunds univ 15 maj 1721, disp pro gradu där 23 nov 1727, fil mag 19 juni 1730, filosofie adjunkt vid Åbo akad 11 maj 1731, tillika akad:s sekr 29 jan 1732, prof i österl språk där 23 april 1735, student vid Oxfords univ 11 nov 1736, studerade i England till 1739, prästv 9 juni 1740, teol dr i Åbo 15 juli s å, 3:e teol prof där med Nådendal, Reso o Merimasku som prebenden 26 maj 1741, rector magnificus 9 juli 1742, prof i österl o grek språken vid Lunds univ 28 okt s å, domprost i Linköping 1 maj 1744, biskop i Linköping 8 sept 1761, led av prästeståndet vid samtliga riksdagar 1746–72, prästeståndets talman en del av riksdagen 1761, nästan hela riksdagen 1765–66 samt riksdagen 1769–70, led av sekreta utskottet o ecklesiastikdeputationen. – Led av Royal Society 1737, led av Society of Antiquaries i London.

G 1) 5 aug 1740 i Linköping m Ulrica (Benzelia, 1751 adlad) Benzelstierna, f 14 maj 1725, d. 11 maj 1766 i Linköping, dtr av ärkebiskopen Eric Benzelius d y o Anna (Svedberg, adlad) Svedenborg, 2) 2 juni 1767 i Sthlm (Ty) m Maria Worster, dp 27 dec 1728 där (ibid), d. 14 april 1795 där (Jak, begr i Maria), dtr av grosshandlaren Samuel W o Margaretha Luther.

Biografi

Efter studier i Lund blev Petrus F 1728 informator för Adam Horn, son av kanslipresidenten och Åbo akademis kansler Arvid Horn. Den senare lät utnämna honom till filosofie adjunkt i Åbo 1731 och till akademiens sekreterare 1732, vilka tjänster han likväl slapp att tillträda, samt till professor i österländska språk där 1735. Icke heller professuren tillträdde F genast. Med bibehållande av lönen fick han i stället från 1736 företaga en lång utrikes studieresa. Han inskrevs sålunda vid Oxfords universitet i nov s å, studerade även i London och Durham och kvarblev i England ända till 1739, frånsett en avstickare till Paris ett par månader våren 1738. Han skaffade sig i England många vänskapsförbindelser, lärde bl a känna klassikern Joseph Spence i Oxford och orientalisten Georg Sale samt en av de lärda maroniterna, S E Assemanni. Enligt Braads »Ostrogothia literata» skall F ha medarbetat i verket »Universal history», nämligen rörande en del av den judiska historien. F efterlämnade i manuskript en framställning på latin med jämförelse mellan nordisk och brittisk mytologi.

Hösten 1739 återkom F till Sverige. Efter ytterligare tjänstledighet synes han ha anlänt till Åbo sommaren 1740 och utnämndes då vid akademiens hundraårsfest till teologie doktor; han hade s å utgivit en latinsk disputation om 'katolikernas hedniska religionsbruk', enligt Råbergh ett hastverk och påminnande om det sämsta som 1600-talsortodoxien frambragt. I denna och andra disputationer visar F mer beläsenhet och lärdom än begåvning och forskningsförmåga. Troligen var det inflytande från Fourmont, vilken 1742 utgav »Grammatica Sinica», som kom F att i en avhandling, för vilken han presiderade 1740 (»Vindiciae linguarum orientalium») intaga en exkurs om kinesiska språket. F synes ha varit en karriärist och när han, alltjämt stödd av kanslern, sökte komma in i teologiska fakulteten, väckte detta motstånd, bl a på grund av F:s bristande kunskaper i finska språket, vilket ansågs nödvändigt vid visitationsresor, m m. År 1741 blev han emellertid tredje teologie professor. Några finskspråkiga predikoutkast av hans hand finns bevarade.

Under ryska kriget flydde F och begav sig 1742 till Sthlm samt fick s å orientalistprofessuren i Lund, som han innehade i blott två år. Sedan 1740 var F genom sitt första gifte med E Benzelius d y:s dotter nära lierad med den mäktiga Benzelius-Benzelstiernska familjen. Också följde redan 1744 utnämningen till domprost i Linköping, där han sedan förblev och 1761 efterträdde A Rhyzelius på biskopsstolen. F var strängt ortodox och vakade över, att inga religiösa nyheter skulle få intränga i stiftet samt förde en oförsonlig kamp mot herrnhutismen. Han vinnlade sig om att få barnundervisningen väl ordnad, bl a för att motverka vidskepelse samt ivrade vid riksdagen och i stiftet för införande av konfirmationen. F sökte även bringa mera ordning i anstalterna för de fattigas förplägning i församlingarna. Han förordade bl a inrättande av sockenmagasin för att under dåliga skördeår ha tillgång till spannmål, över huvud skötte F sina kyrkliga ämbeten med myndighet och övervakade som biskop noga, att prästerna ej tillät sig friheter, t ex i fråga om förrättningsformulären. När partistriderna mot 1760-talets slut tilltog, manade F kleresiet till försiktighet. Under riksdagarna brevväxlade han flitigt med konsistoriet och tog därigenom del i stiftsstyrelsen. Beläst som F var sökte han befordra prästerskapets litterära intressen, även beträffande gagnelig profan litteratur. Emellertid var F redan som domprost maktmedveten och låg i fejd med sin biskop Rhyzelius, vartill bidrog deras olika politiska uppfattning – Rhyzelius var mössa. Först i sept 1760 kom en formlig förlikning till stånd mellan dem. F:s verksamhet som biskop undgick icke klander på grund av de drag av prelatensiskt övermod, som F onekligen visade.

Som politiker var F en inflytelserik medlem av hattpartiet. Endast när politiska doktriner kom i strid med hans kyrkligt-religiösa intressen, lät han de senare få övertaget. Hattarnas ekonomiska politik ledde till inkallande av utländska yrkesarbetare, vilka ej sällan tillhörde andra trossamfund. Vid riksdagen 1765 meddelade F, att hans stift besvärats av katoliker och mennoniter vid kammarduksfabriken i Vadstena, men att de nu lämnat stiftet eller var omvända. Vid riksdagarna åtnjöt F partivännernas förtroende men var även där självständig. Han insattes i kommissionen över Chr Springer vid riksdagen 1746–47 och yttrade sig skonsamt om dennes framställning av principalatsläran, detta oaktat kommissionens flertal var av annan åsikt. Likaledes opponerade han mot förslaget om brännvinsregale. I uppfostringsfrågor utövade biskoparna, främst F, ett dominerande inflytande i ecklesiastikdeputationen, särskilt vid riksdagen 1765–66. F ansåg där, att ingen befogad anmärkning kunde göras mot kristendomsundervis- ningen på landet. Vid riksdagen 1765–66 satt F i sekreta utskottet och fick, på grund av ärkebiskopens sjuklighet, under större delen av riksdagen fungera som talman. Han försvarade riksråden mot mössornas anklagelser och talade för mildare behandling av G Kierman och hans bolagsmän i växelkontoret. Vid riksdagen 1769–70 var han ordinarie talman. Även sedan han lidit nederlag vid talmansvalet 1771 fortfor hans inflytande. I själva verket var F trött på partistriderna och hälsade med tillfredsställelse statsvälvningen 1772. Oaktat hattarnas uppträdande 1755–56 mot kungamakten visade sig F vara rojalist och försummade ej att i sitt stift låta högtidlighålla tilldragelser inom kungahuset. Den 30 juli 1771 jordfäste han i Riddarholmskyrkan konung Adolf Fredrik.

F gynnade stiftsbiblioteket i Linköping och donerade dit sin egen rika boksamling, bl a innehållande kanslirådet E von Rolands böcker och värdefulla handskriftsamling (i Rolands miscellanea bd 3 finnes vid bandets slut Fileniana).

F:s papper, 3 vol (fullmakter, mottagna brev m m) i LSB, 1 vol i Samuel Älfs saml där.

Författare

Bengt Hildebrand

Arkivuppgifter

Brev (7 st 1758–68) från F till C G Tessin i Tessinsaml, RA, samt strödda brev i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: a) akad. avh.: se J. H. Liden, Catalogus disputationum, Sect. 2 (1779), 3 (1779) o. 5 (1780); b) övriga arbeten: Wärldenes afsmak och sällhetens sötma . . . då . . . Petter Göthenstierna . . . till sitt hwilorum . .. nedersattes d. 27. december [1726], Götheborg u.å. (4) s. Fol. – Festivis nuptiis . . . Davidis Göthenstierna . . . nec non . .. Mariae Christina; Dannerhielm . . ., quae:.. . celebrantur Bogesundia;, d. 24 Octob. a. 1727. Junecopise u.å. (4) s. Fol. – ... ad inaugurationem . . . Gregorii Steenman Rector Acad. Aboensis invitat d. 15 Martii 1741. [Akad. progr.] – Vexata fuit olim ecclesia Christi. .. Abose, d. 5. men. Decembris, a. 1741. u.o.o.å. (4) s. [Akad. progr.] – Vix fato concesserat Achilles . . . Aboae, d. 8 Apr. a. 1742. u.o.o.å. (4) s. [Akad. progr.; inbjudning till sorgefesten över drottning Ulrika Eleonora.] – Quod publicse calamitates ... d. 21 Junii. . . 1742. u.o.o.å (4) s. [Akad. progr. Åbo.] – Tal in för Hans Kongl. Höghet. . . Hertig Adolph Fridrich . . . hållit i Stockholm, vid underdånigst öfwerlemnande af den ena, öfwer Hans Kongl. Höghets lyckeliga ankomst til riket, vid Lunds academie, hålne . . . orationen .. . Sthm 1744. (4) s. – The rättfärdigas lefwande namn i ewigheten . . ., före-stäldt... tå . . . konung Adolph Friedrich . . . then 30 Julii 1771 uti Riddarholms kyrkan i Stockholm jordfästes. [Jämte: Personalier, förf. av Gustaf III; Ättar-tal, Tacksägelse samt Ord til musiquen . . .] Sthm 1772. (12.), 50, (2) s. Fol. – En af Gud i sit rike förstärkt, hjeltemodig och stor konung,. . . wid . . . konungs Gustaf III. och . . . drottnings Sophiae Magdalense . . . krönings-act, som firades i Stockholms Stor-kyrka then 29 Maji år 1772, . . . kårteligen förestäld. [Jämte: Sång-stycken...] Sthm 1772. (12), 14 s. Fol. – Wid Theras Kongeliga Högheters . . . prins Carls och . . . prinsessans af Hollstein-Gottorp Hedvig Elisabeth Charlottas höga förmäl-nings-act uppå Stockholms slott then 7 Julii 1774. Underdånigt tal, hållit för altaret uti Kongl. Slottscapellet. Sthm 1774. 11 s. – P. F. hälsar och lyck-önskar. . . Laurent Hyd-rén [!]... Ifrån latinen öfwersatt af A. M. Odhelia... Nyköping 1779. (4) s. (Sign.)

Källor och litteratur

Källor o litt: Bidr till sv kyrkans o riksdagarnes hist ur presteståndets archiv (1835); Consist acad aboensis prot, 12: 1726–1731, 13: 1731–1738 (1948, 1952). – J A Almquist, Sveriges bibliograf litt, 2 (1906–11); S P Bexell, Riksdags-hist anteckn . . . riksdagarne 1755–1778 (1839); A-M Brötje [-Ahlberg], Samuel Worster (PHT 1941–42); J J von Döbeln, [akad program, Lund, vid F:s professorsinstallation] (1742); L Hagberg, Jacob Serenius' kyrkliga insats (1952); I A Heikel, Filologins studium vid Åbo univ (Åbo univ:s lärdomshist, 5, 1894); J Hulthin, Justa parentalia . . . Petro Filenio (1782); G V Jacobowsky, Sv studenter i Oxford ca 1620–1740 (PHT 1927); C G Malmström, Sveriges polit hist från konung Karl XII:s död till statshvälfningen 1772, 2:a uppl, 3, 5–6 (1897, 1900–01); C-E Normann, Cleri comitialis cirkulär 1732–1772 (1952); V Perälä, [Några finskspråkiga predikoutkast i Linköping] (Finska kyrkohist samf:s årsskr, 26, 1936); N Rodén, Herrnhutiska o nyevangeliska väckelserörelser i Linköpings stift intill 1856 (1941); S Rydberg, Sv studieresor till England under frihetstiden (1951); [A O Rhyzelius], Biskop A O Rhyzelii anteckn om sitt lefverne . . ., ed J Helander (1901); H Råbergh, Teologins hist vid Åbo univ (Åbo univ:s lärdomshist, 9, 1901); R Sundelin, Svedenborgianismens hist i Sverige (1886); Sthlms lärda tidningar 1778, nr 21; Sv folkskolans hist, 1 (1940); U von Troil, En christelig likpredikan ... då . . . P F . . . blef begrafwen den 28 juli 1780 (1782); O Walde, De sv bibliotekens hist (Svend Dahls bibliotekshandbok, 2, 1931); G G Warmholtz, Bibliotheca historica sveogothica, 3 (1787), nr 1422; M Weibull o E Tegnér, LU:s hist, 1–2 (1868); J A Westerlund o J A Setterdahl, Linköpings stifts herdam, 1 (1915–19); G Westling, Kyrkans verksamhet o resultatet därav under biskop F:s tjänstetid 1761–1780 (KÅ 1912); dens, Linköpings stifts prästerskap, dess konsistorium o biskop 1761–1780 (ibid).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Petrus N Filenius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14122, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14122
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Petrus N Filenius, urn:sbl:14122, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2024-04-24.