Anders Fredrik Centerwall

Född:1845-03-17 – Malmö stad, Skåne län
Död:1907-08-18 – Stockholms stad, Stockholms län

Kommunalpolitiker, Artilleriofficer, General


Band 08 (1929), sida 307.

Meriter

2. Anders Fredrik Centerwall, den föregåendes syssling, f. 17 mars 1845 i Malmö, d 18 aug. 1907 i Stockholm. Föräldrar: rådmannen och auditören Olof Jonas Centerwall och Karolina Oskaria Felicia Gullander. Kadett vid krigsakademien å Karlberg 2 apr. 1861; avlade officersexamen 9 dec. 1864; underlöjtnant vid Göta artilleriregemente 30 dec. 1864; elev vid krigshögskolan å Marieberg 31 aug. 1867—27 okt. 1869; repetitör vid samma skola 15 okt. 1869—14 juli 1872; artilleristabsofficer 11 aug. 1870—apr. 1873; löjtnant vid Göta artilleriregemente 15 dec. 1871; biträdande lärare i artilleri vid krigshögskolan 31 mars 1873; lärare i artilleriritning vid samma skola 9 okt. 1873—7 febr. 1885; lärare i artilleri vid samma skola 29 sept. 1875—19 jan. 1878; kapten av andra klass vid Göta artilleriregemente 3 dec. 1875; ledamot av svensk-norska gränskommittén 13 apr. 1877; beordrad till artilleriets konstruktionskontor 28 apr. 1877; konstruktionsofficer och chef för artilleriets konstruktionskontor 31 juli 1877—1884; beordrad att deltaga i generalstabens fältövningar 1 juli 1881; ledamot i den av artilleristyrelsen tillsatta kommittén angående konstruktion av perkussionsrör m. m. 14 jan. 1882; adjungerad ledamot av artillerikommittén angående exercisreglemente för fästnings- och positionsartilleriet 9 okt. 1882—26 apr. 1883; chef för första kompaniet vid Göta artilleriregemente 20 sept. 1884; kapten av första klass vid samma regemente 2 febr. 1886; chef för nionde batteriet vid samma regemente 10 febr. 1886; chef för fästningskompaniernas skjutskola 3 juli 1886, 30 juni 1887, 29 juni 1889 och 30 juni 1890; major vid Vaxholms artillerikår 15 mars 1889; ledamot av artillerikommittén 22 febr.—16 apr. 1890 och ordförande i artillerikommittén 23 sept.—22 dec. 1891; ledamot av kommittén angående nya bestyckningsplaner för befästningarna i Stockholms skärgård m. fl. platser 5 juni 1891—1892; ordförande i förvaltningsdirektionen vid Vaxholms artillerikår 5 sept. 1891; chef och förste lärare vid fästningsartilleriets skjutskola 18 juli 1892; överstelöjtnant och tf. chef för Karlskrona artillerikår 17 febr. 1893; sakkunnig inom sjöförsvarsdepartementet angående upprättandet av Karlskrona artillerikår 17 febr. 1893; kommendant å sjöfästningarna vid Karlskrona 6 juni 1893; överste och chef för Karlskrona artillerikår 13 sept. 1894; ledamot av kommittén angående elektriska lysmaskiner och avståndsmätare på Kungsholms fästning 25 jan. 1896—18 febr. 1897; stadsfullmäktig i Karlskrona 11 mars 1897—1901 och var därunder bl. a. ledamot av kommittén angående stadsplan m. m. 19 dec. 1898—1901 och av rådhusbyggnadskommittén 1899, ordförande i beredningsutskottet 1900—01, ledamot av drätselkammaren 26 okt. 1899—1901 (ordförande 1900 —01) samt stadsfullmäktiges v. ordförande 11 jan.—16 nov. 1900 och ordförande 16 nov. 1900—1901; ledamot av Blekinge läns landsting 1900—01; generalmajor och chef för kustartilleriet 22 nov. 1901; sakkunnig angående reglementariska föreskrifter för kustartilleriet 1901 (K. bemyndigande 5 juli) —14 juni 1903; en av stiftarna av a.-b. International harvester company 1904 och ledamot av dess styrelse från 14 okt. 1904. BJDDO 1874; RNS:tOO 1880; LKrVA 1884; RSO 1886; RVO 1890; LÖS 1894; KSO2kl 1897; KSO1kl 1901; HedLÖS 1901; innehade dessutom flera utländska ordnar.

Gift 18 juli 1878 med Selma Gustava Hammarström, f. 13 dec. 1854, d 26 juni 1928.

Biografi

C: s tjänsteförteckning vittnar om en ovanlig användbarhet inom artillerivapnet. Studierna vid det nyss till krigshögskola ombildade artilleriläroverket på Marieberg meriterade omedelbart till befattningen som repetitör, och efter de sedvanliga åren i denna tjänst var banan öppen som artilleristabsofficer. Högskolan släppte honom dock ej utan tillgodogjorde sig hans stora kunskaper i artilleri i olika perioder ända till 1885. Samtidigt tjänstgjorde han tidvis i artilleristaben, från 1877 som chef för dess konstruktionsavdelning. Vid denna tid begynte en genomgripande förnyelse av artilleriets pjäser, och C. blev en av vapnets främste vid urvalet av nya typer. Ännu så länge var man nödsakad att göra sina inköp från utlandet. I anledning härav kom C. att ägna mycken tid åt resor och skjutförsök i främmande länder. Han deltog sålunda i dylika försök, anordnade av firman Fr. Krupp i Bredelar och Meppen i Tyskland åren 1878, 1879 och 1882 och av firman Lorenz i Karlsruhe 1883 samt studerade 28 cm. pansarbatterier hos firman Grusons i Buckau 1879 och kastpjäser i Österrike och Preussen 1882. Försöken och studierna ledde även till resultat, och C. fick mottaga leveranser av artillerimateriel av olika slag, bl. a. från Krupp 1879, 1881 och 1883. Ehuru utpräglad artillerist insåg C. klart nödvändigheten att inpassa vapnet som ett organiskt led i krigföringen och medverkade härtill vid sitt deltagande i generalstabens fältövningar 1881. Under en följd av år i slutet av 1880-talet var C. sedermera chef för fästningskompaniernas skjutskola samt medhann dessutom att deltaga i övningsmarscher och fälttjänstövningar. År 1887 erhöll han 1888 års resestipendium för artilleriofficerare och kunde sålunda öka sin redan förut rika fond av artilleristiskt vetande. Samma år hade han uppgjort förslag till ammunitionsförråd å Karlsborg.

Sedan C. under 1890-talets första år deltagit i viktiga kommittéarbeten, kallades han efter antagandet av den nya härordningen 1892 att biträda sjöministern vid arbetet för upprättandet av Karlskrona nya artillerikår och blev sedermera dess förste chef. I denna egenskap utvecklade han en rastlös verksamhet och skydde inga mödor för att på allt sätt driva fram sin kår; han var ej blott tekniker utan hade desslikes en lysande organisatorisk förmåga samt ägde egenskaper, vilka göra en kårchef ej blott åtlydd utan även tillika älskad och avhållen. Disciplinen och sammanhållningen inom kåren voro också mönstergilla; alla blickade med vördnad och förtroende upp till chefen.

Problemet om sjöfästningsartilleriets omorganisation stod emellertid på dagordningen. Det är sannolikt, att en stor del av förtjänsten därav, att kustartilleriet genom 1901 års härordning blev ett självständigt vapen, tillkommer C. Han hade bl. a. år 1900 haft ett betänkande om sjöfästningsartilleriets organisation till överarbetning och blev nu kustartilleriets förste chef med generalmajors rang. Det nya vapnet sorterade under marinen, men denna anordning var icke riktigt i C: s smak. Uppvuxen och fulländad som artillerist, hade han ibland svårt att finna sig i de synpunkter, som flottans män anlade. Särskilt divergerade meningarna i fråga om den takt, i vilken kustartilleriets materiel borde förnyas. Då C. icke tyckte sig kunna stå till svars för den långsamhet, som visades, ansåg han sig skyldig att på allt sätt driva fram sina önskemål. Han kom därvid att i en öppen tjänsteskrivelse, i vilken han blottade de rådande bristerna, beröra frågor av hemlig natur; reellt hade hans åtgärd ringa eller ingen betydelse, men det ansågs formellt oförsvarligt, att en person i högsta chefsställning låtit något dylikt komma sig till last. C. åtalades därför och dömdes till arreststraff för tjänstefel. Detta grämde honom djupt och torde hava givit anledning till den sjukdom, som efter få år ändade hans liv. En av hans biografer skriver härom: »Den utgång, detta hans handlingssätt fick för honom, har dock icke satt någon fläck på den vapensköld, som pryder minnet av den kunskapsrike och orädde chefen, vilken trots motigheter fört sitt vapen fram till en stark och tidsenlig organisation och i en god riktning för de män, vilka hava att hålla vakt vid vårt lands förnämsta ingångsportar.»

C. har hugfästat sitt minne som artillerist ej blott genom sin gärning i den militära tjänsten utan ock genom en mångårig verksamhet som teknisk rådgivare åt det svenska a.-b. Bofors-Gullspång, vilket säkerligen i ej ringa grad har honom att tacka för sin höga och överallt aktade ställning som leverantör av artillerimate-riiel. Han samlade även frukterna av sin erfarenhet i ett arbete »Inre ballistisk räknemetod för nobelkrut af typen NK 4» (1902), vilket var avsett att utreda lagarna för nämnda krutsorts verkningar och tillämpa dem på moderna pjässlag. Arbetet översattes till franska och bidrog att göra C: s namn känt vida över landets gränser. Han ansågs i artilleritekniska kunskaper hava varit Sveriges främste man.

C. var en dugande kommunalman. I Karlskrona blev han till en början ledamot av stadsfullmäktige och avancerade efter viktiga uppdrag till dessas ordförande, vilken post han beklädde, till dess han flyttade från staden. »Såväl i drätselkammaren som i stadsfullmäktige var han synnerligen verksam. Förträfflig debattör, förstod han att i hög grad genom anförandets form fängsla sina åhörare, men verkade samtidigt medelst sin sunda och rakt på sak gående: framställning ovanligt kraftigt och övertygande. Såsom ordförande, ledde han stadsfullmäktiges förhandlingar med stor reda och skicklighet.»

Författare

Lenn Jacobson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter


Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Föreläsningar i artilleri. Läran om materielen. Lavettage och fordon. Sthm 1874. 96, (1) s., 2 pl. — Die Feldgeschiitzfrage in Schwe-den. Nach der deutschen Uebersetzung eines Vortrages in der Militär-Gesell-schaft zu Stockholm... (Mittheil. iiber Gegenstände des Artillerie- u. Genie-Wesens, Wien 1878, s. 151—168). — Inre ballistisk räknemetod för Nobelkrut af typen NK 4, tillverkadt af a.-b. Bofors' Nobelkrut. Sthm 1902. 4: o 61 s., 8 pl. (Även i fransk övers. Sthm 1902. 4: o.)

Källor och litteratur

Källor: Tjänsteförteckning i Uppgifter till generalrullan: Officerare, som aflidit... 1902—1921, kustartilleriets chefsexpedition; nekrologer i KrVA Handl., 1907, och Tidskr. i sjöväsendet, 1907; Minnesskrift med anledning av högre artilleriläroverkets och krigshögskolans å Marieberg etthundraåriga tillvaro 1818—1918 (1918).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders Fredrik Centerwall, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14766, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lenn Jacobson.), hämtad 2019-02-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14766
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders Fredrik Centerwall, urn:sbl:14766, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lenn Jacobson.), hämtad 2019-02-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se