Fahlcrantz, släkter



Band 15 (1956), sida 6.

Biografi

Fahlcrantz, namn på en eller flera släkter från Dalarna. Den mest kända av dessa, biskops-, konstnärs- och bokförläggarsläkten F., är otillfredställande behandlad i litteraturen, med ibland felaktiga och motsägande uppgifter. Även efterforskningar i Falun ha emellertid icke restlöst kunnat lösa de tilltrasslade problemen rörande de familjer F., som funnits. De tillhöra i varje fall tre skilda grupper; huruvida dessa, som sinsemellan haft kända förbindelser (fadderskap, gifte), också genealogiskt kunna återföras till en och samma släkt, torde på grund av bristande källmaterial knappast ha utsikt att bli fullt klart. Grupperna behandlas därför bäst var för sig. Alla tre buro att börja med namnet Krantz eller Crantz. över två av dessa har Helmer Lagergren uppgjort stamtavlor, vilka varit till god ledning (Bergslagets arkiv, Falun), varjämte hans samling i Falu stadsbibliotek utnyttjats, liksom primärmaterialet i Kristine kyrkas arkiv.

1. Gruvarbetaren Jöran Andersson i Falun, bosatt på Lallarvet (1681), vars änka namnes 1691, hade åtminstone två döttrar och en son. Den senare, som ibland kallas Erik Jöransson (Jörsson, Giörsson) men 1722 E. J. Krantz (f. omkr. 1682, begr. 4 juli 1741; bouppt. 28 okt. 1746), var gruvarbetare, bodde först på Lallarvet, sedan på övre Elsborg i Falun. Han gifte sig andra gången 1707 med Anna Hansdotter (d. 1746). Av deras barn nämnes gruvarbetaren Lars Ersson med namnet Krantz (Crantz; f. 1722, d. 1755), liksom dottern Margareta Ersdotter Krantz, g. 1739 m. gruvsmeden Olof Hellström. De tre äldre barnen, sönerna Hans, Erik och Anders, kallade sig däremot Fahlcrantz. Av dem synes den mellerste, klockaren och kyrkobokhållaren vid Kopparbergs kyrka i Falun Erik F. (dp 15 april 1712 i Falun, Krist., d. 12 april 1762 där) ha varit barnlös i sitt gifte (1740) med Elisabeth Hansdotter Fahlberg (begr. 25 juli 1762). De två övriga bröderna, Hans och Anders, blevo stamfäder för släktens äldre, respektive yngre linje.

A. Äldre linjen härstammar från klockaren i Munktorp (Vm.) Hans F. (dp 25 febr. 1710 i Falun, Krist, d. 1768 i Munktorp) . I sitt gifte med Elisabeth Rosagria hade denne tre söner. Den mellerste av dem kyrkoherden i Svedvi (Vm.), prosten Anders F. (f. 1752, d. 1814) gifte sig med sin kusin Sara Elisabeth F. (f. 1760, d. 1828), dotter av stads- och bergslagskassören Anders F. (d. 1800), om vilken se under B. nedan (s. 10). De voro tydligen barnlösa. Från Hans F:s två andra söner åter härstamma släktens två ännu levande grenar, den äldre Kungsåra-Kärrbogrenen och den yngre Norrbärkegrenen.

a. Kungsåra - Kärrbogrenen. Hans F:s äldste son Johan F. (f. 1741, d. 1813) blev kyrkoherde i Kungsåra och Kärrbo (Vm.) samt prost. I gifte med Gustava de Brenner (Elias Brenners och hans maka skaldinnans sondotter) hade han tre söner, som alla gjorde släktens namn känt: landskapsmålaren professor Carl Johan F. (d. 1861; F. 1), skalden och biskopen i Västerås stift Christian Eric F. (F. 2) samt Axel Magnus F. (f. 1780, d. 1854). Denne, som 1834 blev LFrKA och erhöll professors namn, är mest känd som ornamentbildhuggare men utförde, särskilt som ung, även figurreliefer och andra figurala skulpturverk. Man känner nu få arbeten av hans hand; samtiden betraktade hans skulpterade dekorativa blomsterfriser som mästerliga. Särskilt var han sysselsatt för kungafamiljens räkning, för vilken han utförde de flesta av de dekorativa bronsarbeten, varmed Karl XIV Johan lät smycka kungliga slottet. A. M. F:s arbeten spredos också till kyrkor och andra offentliga byggnader. Han var även skribent, publicerade följetonger i Dagligt Allehanda, Aftonposten och Svenska Tidningen samt utgav 1851 anonymt »Humoristiska berättelser». Efter hans död utgåvos under hans eget namn en del novellutkast och humoresker i Nytt lördagsmagasin 1860. – A. M. F:s gren utslocknade med hans ogifte son, den högt begåvade, fine klassikern lektorn (från 1866) i Uppsala fil. doktor Christian Alfred F. (f. 1835, d. 1911), docent i romersk poesi vid Uppsala univ. 1858–74. Av Alfred F. har hans lärjunge Olof Rabenius 1942 givit en nyanserad, djupt beundrande minnesbild. A. F. hade ett »utsökt språk- och stilsinne», men hans undervisning var snarast »för fin för gymnasiet». Rabenius skriver: »Blomman i hans bildning var en ädel litterär kultur, vunnen genom en sträng skolning i de klassiska språken. Det var verkligen läckra frukter F. bjöd med sin undervisning, som tog sikte även på det mytologiska och det poetiska innehållet i de gamles skrifter». Alfred F. var tillika en framstående latinsk skald, ehuru hans arbete med att till romarspråket översätta t. ex. Odysséens sjätte sång och Viktor Rydbergs jubileumskantat kanske mest förvåna en generation, som blivit alldeles avvand vid dylika uttryck för klassisk bildning och entusiasm. Så fin kännare av latinet var A. F., att det påstods, att han, ställd inför skolkriornas rådbråkningar, vid rättningen av dem kunde få kräkningsanfall (Rabenius). Mest känd av A. F:s skrifter blev hans i flera upplagor (den första 1864) utgivna Horatiuskommentar (Horatii oder och epoder med förklarande anmärkningar).

Söner till biskop C. E. F. (F. 2) voro bokförläggaren fil. doktor Carl Johan F. (d. 1915; F. 3), landskapsmålaren Axel Erik Valerius F. (d. 1925; F. 4), läroverksadjunkten i Borås Christian David Ansgarius F. (f. 1853, d. ogift 1927) – som fått några vänliga minnesord av Adam Lewenhaupt (1937) – samt landssekreteraren i Nyköping Martin Wilhelm F. (f. 1859, d. 1936). Son till bokförläggaren C. J. F. är bokförläggaren Carl Johan Theofron F. (f. 1892). En son åter till M. W. F. är landssekreteraren i Vänersborg Johan Alfred Christian F. (f. 1898), som äger samlingar om släkten samt farfadern biskop C. E. F:s brevarkiv.

b. Norrbärkegrenen. Klockaren Hans F:s (se ovan s. 7) yngre son kyrkoherden i Norrbärke, kontraktsprosten Erik F. (f. 1760, d. 1838) hade i sitt gifte med Anna Elisabeth Engman sonen fil. magistern och teologie doktorn Erik F. (f. 1804, d. 1875), liksom fadern kyrkoherde i Norrbärke och kontraktsprost. Även dennes son teol. kand. Carl Wilhelm F. (f. 1847, d. 1912) blev kyrkoherde i Norrbärke och kontraktsprost; han är biograferad 1913 av Olsson-Garpe.

En bror till prosten C. W. F. var advokaten i Stockholm jur. utr. kand. Gustaf Edvard F. (f. 1850, d. 1925), mest känd genom ett vidlyftigt juridiskt författarskap. I sina skrifter förde Edvard F. en oavlåtlig, energisk kamp mot vad han kallade »juristrätt», byråkrati och formalism samt påyrkade det svenska rättegångsväsendets omgestaltande i folklig anda efter billighetens grundsatser. Detta ansåg G. F. böra ske genom att återinföra lekmannainflytandet i rättskipningen, som därigenom skulle bli mera rättfärdig. Han sökte även underbygga sina teser genom rättshistoriska studier och skrifter, särskilt det stora arbetet »Rättfärdighet i rättsskipning» (1903), där han sökte påvisa, att nämnden tidigare varit utslagsgivande mer än domaren. Juridiska fackmän (Björling, Wedberg) ha jämte ganska stark kritik av hans ensidighet, bristande objektivitet och alltför starka beroende av utländsk, särskilt engelsk rättskipning (jfr hans initierade framställning »Om rättegångsväsendet i England», 1885) samtidigt lovordat hans utpräglade rättfärdighetskänsla och sociala patos, hans oegennytta och arbete för menige mans bästa. Även om F. överdrivit den tidigare svenska nämndens betydelse, ha hans grundliga forskningar likväl givit intressanta bidrag till nämndens historia och därigenom även en bättre bild av dess verksamhet och betydelsefulla ställning under gångna epoker; även den mot F. ganska kritiske Wedberg berömmer mycket F:s stora rättshistoriska verk. Hans arbete »Lekmannaelementets användande och ställning inom civilprocessen i skilda länder» (1922) utgavs som en av statens officiella utredningar, tillkommen på honom av K. M:t givet uppdrag att biträda i Justitiedepartementet. G. E. F. hade i gifte med Hilda Gabriella Montgomery bl. a. sonen, advokaten i Stockholm jur. kand. Hugo James Montgomery F. (f. 1887).

B. Yngre linjen F. utgår från Erik Jöranssons (se ovan s. 7) tredje son Anders F. (f. 8 juli 1716 i Falun, Krist., d. 26 febr. 1800 där), som var stadskassör, bergslagskassör och rådman i Falun. Han var gift två gånger. I första äktenskapet med Maria Elisabeth Rathsman hade han sonen Johan Erik F. (dp 2 dec. 1749 i Falun, Krist., d. ogift före 1816), kronolänsman i Nya Kopparberg. I andra giftet med Margaretha Stråhle hade Anders F., utom en dotter Anna Margaretha F. (gift Karth), dottern Sara Elisabeth F. (f. 1760, d. 1828), g. 1788 m. sin kusin kyrkoherden i Svedvi, prosten Anders F. (d. 1814; se ovan s. 7). I andra giftet hade stads- och bergskassören även en son Anders F. (f. 16 mars 1757 i Falun, d. 2 juni 1823). Denne ingick vid Änkedrottningens livreg. 1775, vid Artillerireg. 1776 och vid Österbottens reg. 1778. Han blev kapten i armén 1788, i regementet 1795 och stabskapten vid överstelöjtnantens kompani 1796 (ännu 1808). Han gifte sig med Elisabeth Sophia Fahlcrantz (f. 1759, d. 1848), dotter av fältkamrer Johan (Jean) F., om vilken se nedan under avd. 3 (s. 11 f.). Hon flyttade till Stockholm 1825. Kapten F. och hans maka hade två tidigt döda döttrar samt sonen Carl Wilhelm F. (f. 1 april 1788 i Uleåsalo, d. 18 mars 1847 i Stockholm, Finska), som från Limingo överflyttade till Stockholm 1808 eller 1809 och blev kryddkramhandlare där. I gifte med Brita Christina Bäckman hade han dottern Antoinette Wilhelmina F. (f. 13 sept. 1814 i Stockholm, Nik., d. 16 mars 1887 där, Hedv. El.). Hon äktade 1838 kryddkramhandlaren i samma stad Jonas Christian Nording (f. 1807, d. 1883). Fru Nording fick ett känt namn i det stockholmska affärslivets historia som "Eau de Colognertillverkerska" och grundarinna 1847 av den med hennes namn ännu kvarlevande parfymfirman "Antoinette W. Nording", om vilken H. Bohm 1947 utgav en monografi. S. å. som hennes make dog, 1883, sålde fru Nording parfymeriet; den senare ägaren, familjen Nording (urspr. Pettersson), upptog hennes namn men var ej i släktskap med henne eller familjen F. Med fru Nording utslocknade 1887 släktens yngre linje.

2. Bergsmannen på övre Elsborg i Falun Matts Persson Crantz (vars hustru var f. 1685) hade bl. a. sonen Peter Mattsson Crantz (dp 1 aug. 1718), gruvarbetare (bergsman) på Nedre Elsborg. Medan bland dennes barn (hustrun död 1759) flera buro namnet Crantz – bl. a. gruvarbetaren Erik Petersson Crantz (f. 1744, d. 1783) i Falun – hette äldste sonen Anders Fahlcrantz (f. 25 april 1742). Han utflyttade till Sala och var murare. Dennes son Anders F. (f. 12 jan. 1775 i Falun, Krist., d. 24 aug. 1839 i Hedemora) var snickarmästare och rådman i Hedemora. Han var fader till Anders Johan F. (f. 1804, d. 3 aug. 1870 i Hedemora), riksdagsman i Borgarståndet vid riksdagarna 1847–48, 1862–63. Den sistnämndes bror Per Gustaf F. (f. 1806, d. 21 maj 1876 i Hedemora) var också handlande där.

Namnet F. upptogs också av rådmannen A. J. F:s och handlanden P. G. F:s faders kusiner, barn till den ovan nämnde gruvarbetaren Erik Petersson Crantz. De och deras ättlingar synas samtliga ha tillhört arbetarklassen. I vad mån denna Falusläkt Crantz-Fahlcrantz haft samband med släkten i avd. 1 ovan, diskuteras nedan i avd. 3.

3. Vid latinskolan i Falun tjänstgjorde som e. o. kollega vid 1700-talets början Matts Mattsson Crantz. Han var fader till den sedermera i Stockholm och dess skärgård bekante fältkamreraren Johan (Jean) Fahlcrantz (i dopboken 1718 i Kristine förs., Falun, kallad Hans). Vad som kunde tyda på släktskap mellan alla tre här nämnda grupper är följande: a) då Erik Jöransson (ovan s. 7) 1716 döpte sonen Anders, var bland faddrarna en Matts Petersson (Crantz?; jfr avd. 2 ovan); b) då Erik Jöransson Krantz den 5 maj 1722 i Falun (Krist.) döpte sin son Lars, namnes bland faddrarna Matts Mattsson Krantz — tydligen kollegan, fältkamrerns fader; c) kollegan kan dock knappast vara en son till Matts Petersson, eftersom kollegans son Johan (fältkamrer) var f. 1718 och Matts Peterssons barn resp. 1714 och 1718; d) å andra sidan tyder Mattsnamnet, Hans (Johan)-namnet och fadderskapen på nära gemenskap; e) än mer synes sådan framgå av, att fältkamrerns dotter gifte sig med kapten Anders F. av släktgruppen 1 ovan. Frågan kan emellertid, i varje fall f. n., ej klargöras.

Den nämnde kollegans son Johan (Jean) F. (f. 11 jan. 1718 i Falun, Krist., d. 12 mars 1799 i Stockholm, Svea artillerireg:s förs.) blev student vid Uppsala univ. 22 febr. 1737, inskrevs i Krigskollegium 1740, blev bokhållare vid artilleriet 1748, fick fältkamrerares titel 1757 och blev kassör vid artilleriet 2 mars 1772. I stockholmstrakten blev denne Jean F. en känd person. Under titeln "Fältkamrern på Skarpö" har E. Alfred Jansson 1935 skildrat hans öde, uppkomsten av hans till en tid ansenliga förmögenhet, hans vinster av strömmingsfisket, hans redarandel i fartyg, m. m. Det nämnda Skarpö — i samma socken (Värmdö, Sth.) som det mera kända, som ligger strax utanför Vaxholm, men självt beläget på en halvö av Vindön vid Kanholmsfjärden – bebyggdes av J. F. med ett stenhus m. fl. anläggningar, som då i en sådan trakt väckte stort uppseende. År 1775 köpte han hela Djurö för 47.000 dlr kmt. Mot slutet av sitt liv fick han emellertid gå i konkurs och sålde Skarpö 11 okt. 1797 samt återflyttade 1798 till Stockholm. J. F. var gift i tre gånger, först (1741) med överhovpredikantsdottern Anna Elisabeth Stiernman (vars bröder adlades von Stierneman), andra gången 1767 med den förmögna änkan Stina Magdalena Gökman, född Strömberg (varigenom han blev svåger till den kände stockholmsköpmannen, bruksägaren och skeppsredaren Johan M. Schön) och tredje gången 1776 med Anna Margareta Blixenstråle (f. 1750, d. 1836). J. F. hade inalles ej mindre än 23 barn (16 i första, 7 i tredje giftet), av vilka de flesta dock dogo som små. Hans dotter i första giftet Elisabeth Sophia F. (f. 1759, d. 1848), är redan nämnd såsom maka till kaptenen vid Österbottens reg. Anders F. (t 1823), son till stadskassören Anders F. (f 1800) i Falun, se ovan under grupp 1 (s. 10). Bland sönerna i tredje giftet var Carl Robert F. (f. 20 febr. 1778 på Skarpö, d. 16 april 1833 i Stockholm, Klara), konduktör i Överintendentsämbetet, miniatyrmålare, bildhuggare, gravör och teckningslärare (Hultmark; jfr även SBL, 13, s. 736), agrée i konstakademien 1803. En Robert F:s helbror kassören, sedan inspektören på Hornsbergs sockerbruk Gustaf Wilhelm F. (f. 1780) hade en son (d. 1843), vilken nittonårig slöt fältkamreraren J. F:s gren på manssidan (på kvinnosidan utdog den 1915).

Författare

Bengt Hildebrand med bidrag av Sven Sandström (om Axel M. F., d. 1854).



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor: anförda olika arkiv och samlingar i Falun; Uleåsalo ministerial-bok, Mililaria, Winters saml., finska RA (meddel. av kanslirådet O. Durchman); Nikolai förs:s i Stockholm dopböcker och inflyttningslängder, Finska förs:s dopbok, Svea artilleri förs:s dödbok, dödlista 1887 norr, bouppt. efter C. W. Fahlcrantz (f 1847), Biographica, SSA; Klerckerska saml., KB. – Aksel Andersson, Universitetets styresmän, lärare och tjänstemän (Upsala universitet 1872–1897, 3,. 1897); C. G. Björling, [nekr. över] G. E. Fahlcrantz (Sv. juristtidning, 10, 1925, s. 419 f.); C. A. Brolén [om C. A. F.] (i Samfundet S. H. T:s Tal och kväden, 1912); H. Bohrn, Parfumerie Antoinette W. Nording (1947); G. Elgenstierna, se Sv. släktkalendern; E. Hammarström, Äldre och nyare märkwärdigheter wid St. Kopparberget, 4 (1792); E. Hultmark, Carna Hultmark & C. D. Moselius, Svenska kopparstickare och etsare 1500–1944 (1944); E. Alfred Jansson, Skärgårdsliv i forna tider, 2 (1935), s. 212–227; J. Kleberg, Krigskollegii historia. Biografiska anteckningar 1630—1865 (1930); A. Lewenhaupt, Svenskt sjuttiotal (1937); P. A. Ljungberg, Vesterås stifts herdaminne, N. F. 1800–1880, 1–2 (1880–81); V. Millqvist, Svenska riksdagens borgarstånd 1719–1866 (1911), s. 129; J. F. Muncktell, Westerås stifts herdaminne, 1–2 (1843–44); J. Olsson-Garpe, Carl Wilhelm Fahlcrantz (Julbok för Västerås stift, 8, 1913, s. 43–59); O. Rabenius, Kring drottning Kristinas klocka (1942); J. E. Roos, Officersboställen i Finland under svenska tiden( Geneal. samf:s i Finland årsskrift, 10, 1926), s. 209; S. Samuelsson, Högre allmänna läroverket i Uppsala (1952); Sv. släktkalendern, utg. av G. Elgenstierna, årg. 1, 1912, 5, 1917 och 12, 1938; B. Wedberg, [nekr. över] G. E. Fahlcrantz (Tidsskrift for retsvidenskap, 39, Oslo 1926, s. 252–255); [V. Örnberg], Sv. slägt-kalender, 1, 1885. – Meddel. av kanslirådet O. Durchman (se ovan), arkivföreståndare E. A. Liljeroth, Falun, och landssekreteraren Chr. Fahlcrantz, Vänersborg.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Fahlcrantz, släkter, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14964, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand med bidrag av Sven Sandström (om Axel M. F., d. 1854).), hämtad 2019-10-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14964
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Fahlcrantz, släkter, urn:sbl:14964, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand med bidrag av Sven Sandström (om Axel M. F., d. 1854).), hämtad 2019-10-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se