Carl Ericsson

Född:1792-09-02 – Ljusnarsbergs församling, Örebro län (på Kyrkobacken)
Död:1859-10-18 – Ramsbergs församling, Örebro län (på Rambergs bruk)

Bruksidkare


Band 14 (1953), sida 175.

Meriter

2. Carl Ericsson, den föregåendes son, f. 2 sept. 1792 på Kyrkobacken, Ljusnarsbergs sn (Ör.), d. 18 okt. 1859 på Ramsbergs bruk, Ramsbergs sn (ör. o. Vm.). Elev i Västerås trivialskola 1802, vid dess gymnasium 1808–09; anställd vid skötseln av Abrahamsgård, från 1813 vid Ramsbergs bruk, mera självständigt från 1817; arrenderade från 1823 Ramsbergs bruk och Norra Bredsjöns masugn, ärvde dessa egendomar efter fadern; tillköpte bl. a. Liljendal; ärvde efter brodern Eric E. 1832 hälften i Ekeby bruk, Fellingsbro sn, som han dock försålde 1853; brukspatron; led. av kyrkoråd, kommunalnämnd, flera kommittéer.

G. 19 juni 1825 i Hällefors sn (Vm.) m. Lovisa (Louise) Wallmo, f. 10 juni 1792 på Sävsjö i Hällefors, d. 7 nov. 1876 på Ramsbergs bruk, dotter av ekonomidirektören, bruksinspektören vid Sävsjö i Hällefors Olof Wallmo och Brita Ulrica Brogren.

Biografi

Carl E. växte upp på Abrahamsgård och i Västerås, där han fick studera. I sina handskrivna memoarer, som intressant spegla bergslagsbygden och tidens händelser, ger han en livlig ehuru vemodig skildring av sin ungdom. Faderns strävhet och häftighet, en 1803 uppkommen schism mellan föräldrarna och faderns förakt för äktenskapets helgd, den bristande tillsynen över sönerna och anställandet av stundom goda, men stundom direkt dåliga informatorer, gjorde att E. beklagade sig över en delvis missledd uppfostran och i många fall bristfälliga kunskaper; detta gällde än mer hans yngre bror Eric, som var mindre livlig och begåvad än Carl. Tidigt fick Carl E. också känna på livets allvar, då fadern senhösten 1808 sände den spenslige gossen med stora leveranser av pälsar m. m. till militärmyndigheterna i Karlstad, där han fick se lantvärnets elände, liksom då lantvärnsmännen på nyåret passerade Ljusnarsberg. E. fick emellertid vänja sig vid att taga ansvar och handhava stora penningsummor, utan att han själv fick något alls. När fadern brutit upp till riksdagen i Stockholm 1809 och var borta mer än ett år, sköttes såsom redan på hans biografi ovan anförts, bruk och affärer genom korrespondens varje postdag mellan å ena sidan fadern, å den andra modern och E. Genom avskrivararbete hos en häradshövding hade Carl E. fått lära litet juridik, liksom han fått någon kunskap i bokhålleri av en faderns ungdomsvän, f. d. inspektor.

Då fadern i mars 1810 tog det betydelsefulla steget att inköpa Ramsbergs bruk, blev det också makan och Carl E., som fingo sköta hela omflyttningen dit från Abrahamsgård. Först då fadern hemkom i juni, fick E. gående återvända till det då så kära Abrahamsgård, där han från midsommaren var ensam, sedan hela det övriga hushållet flyttats till Ramsbergs bruk. E:s skildringar av tidens ännu rätt råa seder i bergslagsbygden och Örebro äro ganska öppenhjärtiga och ha kulturhistoriskt intresse. Med största förtvivlan mottog E. underrättelsen om faderns försäljning 1812 av Abrahamsgård till friherre Bonde (se ovan s. 173), en transaktion vilken E. som äldre dock fann ha varit både affärsmässig och förnuftig. Han fick sommaren 1812 flytta över till faderns egendom Norra Bredsjön. Nyåret 1813 fick han följa sin far till Stockholm. Denne visade honom allt starkare förtroende och invigde honom direkt i sina affärer. Från juni s. å. bodde E. på Ramsbergs bruk och fick alltmer ta del i brukets skötsel; han var då 21 år. Kristiden nödgade till ytterlig sparsamhet och E. lärde sig nu att ta hand om den vidlyftiga ekonomin och räkenskaperna. Han skötte emellertid ingalunda blott kontorsarbetet utan deltog personligen i alla slag av arbeten. År 1815 var han ensam ledare av såväl Ramsbergs bruk som Bredsjön, och 1817 inträdde han som fullt självständig förvaltare, även om en del viktigare beslut ännu avgjordes genom brevväxling med fadern.

Sedan Eric E. på grund av ohälsa lämnat riksdagen 1823, utarrenderade han sina bruk till sönerna, varvid Carl övertog Ramsbergs bruk och hälften i föräldrarnas andel i Norra Bredsjön. Genom köp i olika omgångar utvidgade E. nu Ramsbergs bruk, bl. a. 1836 (fasta 1842) med egendomen Liljendal. Vid den värdering, söm företogs 1835 – då E. efter faderns död ärvt de hittills arrenderade egendomarna – befunnos alla åbyggnader i förstklassigt skick; E. hade nämligen från 1824 igångsätt betydande byggnadsarbeten. Hans utmärkta skötsel av bruken framgår även av en med åren stigande avkastning, åstadkommen också genom förbättrade brukningsmetoder, inköp av lämpligt utsäde, nyodlingar (särskilt vid Liljendal), o. s. v. Även själva manbyggnaden vid Ramsbergs bruk nybyggde E. 1825–30, i viss mån efter mönster av faderns byggnad vid Abrahamsgård. Också vid Liljendal byggde E. nytt corps-de-logis. I själva bergsbruket fick E. nytta av sin son Harald (E. 3), som han lät få en bättre teoretisk underbyggnad än han själv fått. Tackjärnstillverkningen steg från omkring 400 skeppund på 1820–30-talen till 700 à 800 skepppund på 1840–50-talen. Smidet ökades efter den förordning 1846, varigenom smides- och vågföringsrätten frigåvos. E. lät 1855 uppföra en franche-comté-härd efter mönster av bruksägaren Leo Wallmos vid Bånghammar i Nya Kopparberget; initiativet var emellertid sonen Haralds.

E. hade många offentliga uppdrag i orten. Redan 1815 insattes han i en kommitté, som skulle utarbeta nytt sockenmagasinsreglemente. Från 1817 satt han under en lång följd av år i den s. k. beredningskommittén, motsvarande senare bevillningsberedning; han var även led. av kyrkorådet. Särskilt intresse ägnade han åt skolväsendet i socknen, sedan folkskolestadgan 1842 tillkommit. E. ivrade även för nykterhet och måttlighet, liksom han moderniserade postväsendet i trakten.

Carl E. var en liten, spenslig man, fin och belevad, vid högtidliga tillfällen klädd i den blå brukspatronsuniformen med vit väst, blå byxor och värja. Arbetsam och ordentlig intresserade han sig för mångahanda och var, såsom bl. a. hans memoarer omvittna, en gärna skrivande man. Hans häftighet kunde ej dölja hans goda hjärta. Han samlade en del av biblioteket å Ramsbergs bruk, bl. a. historisk litteratur. Han var även estetiskt lagd och en del vackra föremål, såsom möbler och ostindiskt porslin, på gården härröra från hans tid. E. ligger begraven i familjegraven på Ramsbergs kyrkogård.

Författare

Bengt Hildebrand.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

I Ramsbergs bruks arkiv finnas E:s memoarer i original (avskrifter hos släkten, bl. a. kommerserådet H. Carlborg, Stockholm), hans »Annotationer» om gården 1810–51, brev till honom från bl. a. fadern, brodern Eric d. y., kusinen Johan Eric E., hustrun Louise Wallmo, sonen Harald E:s brev till honom och hans till sonen samt brev till Carl E. från släktingar (bl. a. Olof Wallmo) och vänner.

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor: Carl Ericssons memoarer, brev och övriga papper, Ramsbergs bruks arkiv. – Margit Abenius, En guvernant för 80 år sedan (Tidskr. f. hemmet, 23, 1927, s. 110 ff.); K. Beckman & A. Bäckström, Ramsbergs bruk och dess ägare 1810–1910 (1910) ; A. Garfvé, Fellingsbro sockens historia (1926) ; K. Hult, Ljusnarsbergs krönika (2:a uppl., 1918). – Meddel. av fru Hill Ericsson, Ramsbergs bruk, och kanslisekreteraren Bertil Eketorp, Stockholm.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Ericsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15365, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2019-02-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15365
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Ericsson, urn:sbl:15365, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2019-02-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se