Nils Petter (Per) Ersson

Född:1795-10-18 – Nederluleå församling, Norrbottens län (i Svartskatan, Ersnäs by)
Död:1868-09-07 – Nederluleå församling, Norrbottens län (i Ersnäs)

Predikant


Band 14 (1953), sida 485.

Meriter

Ersson (Ericsson), Nils Petter (Per), f. 18 okt. 1795 (ej 1805) i Svartskatan, Ersnäs by, Nederluleå sn (Nb.), d. 7 sept-1868 i Ersnäs. Föräldrar: hemmansägaren Eric Persson och Maria Nilsdotter. Hemmansägare å nr 10 Ersnäs; separatist (nyläsare) och predikant.

G. 7 maj 1826 i Nederluleå m. Anna Lisa Johansdotter Benslin, f. 4 febr. 1800 där, d. 28 jan. 1858 där, dotter av hemmansägaren Johan Andersson Benslin i Brändön och Anna Maria Andersdotter.

Biografi

I början av 1800-talet uppträdde i Piteå de s. k. nyläsarna, en sekterisk grupp, som utmärktes av opposition mot lagen såsom bindande för de troende. När klagomål började, inskredo emellertid myndigheterna varsamt, och genom k. brev 21 jan. 1820 fingo läsarna tillåtelse att, trots det stränga konventikelplakatet, under vissa villkor samlas till enskilda andaktsövningar. Med all sannolikhet funnos sedan 1800-talets början nyläsare även i Ersnäs i Nederluleå, liksom i socknens övriga delar. År 1828 hade till Ersnäs från Piteå socken inflyttat bonden och urmakaren Pehr Lundberg (d. 1852) med familj. Denne hade trätt i förbindelse med det 1808 stiftade, av K. M.t 1809 stadfästa Evangeliska sällskapet i Stockholm, som verkade för spridning av smärre andaktsskrifter, främst bland de fattigare. Då tvenne Lundbergs barn bodde i Svartskatan, är det möjligt att just han varit en av lärofäderna för den, som på 1840-talet blev nyläsarnas ledare, bonden Per Ersson i Ersnäs. Vad dessa kretsar särskilt ivrade för var att få igen de »gamla böckerna», Svebilii katekes och gamla psalmboken. Missnöjet riktade sig sålunda mot de på 1810-talet antagna liturgiska »nya» böckerna: Lindbloms katekes, handboken och Wallins psalmbok. Per Ersson lät 1842 trycka (under namnet N. P. Ericsson) sina »Christeliga anmärkningar öfwer de hufwudsakligaste falska lärosatser, som finnas i den nya catechesen, psalmboken och kyrkohandboken». Han framträdde härvid som talesman för en hel grupp av missnöjda, ty anmärkningarna anges författade av E. »å sine och det öfriga läsare-sällskapets wägnar». Anmärkningarna lämnades emellertid redan 1840 före sin tryckning till en riksdagsman i Piteå i avsikt att få dem framlagda för 1840—41 års riksdag, vilket riksdagsmannen likvisst försummade. Läsarna togo då saken i egen hand. I en ansökan, daterad Nederluleå 11 aug. 1844 och ingiven till K. M.t den 30 aug., framställde läsarna sin bön, att K. M.t antingen genom proposition eller genom tillsättande av en kommission ville pröva ärendet och anbefalla de gamla böckerna till allmänt bruk eller låta utarbeta nya, lika goda. Eljest skulle sökandena se sig nödgade att avsöndra sig från kyrkan och bland sina bröder välja lärare, som förkunnade »Guds väg rätt» (Newman, s. 299). Skrivelsen är undertecknad av sex representanter för läsarna i Luleå, Piteå och Skellefteå, bland dem E. Suppliken gick på remiss till domkapitlet i Härnösand, som infordrade yttranden från kyrkoherdarna i Luleå, Piteå och Skellefteå. Dessa tillstyrkte tolerans, eventuellt revision av de klandrade böckerna. Stiftsstyrelsen och domkapitlen i Uppsala och Lund ansågo dock, att revision borde gälla endast katekes och handbok, ej psalmboken. Då ingen kunde tillstyrka de gamla böckernas återinförande eller rätt till fri församlingsbildning, föranledde ansökan ej åtgärd från K. M :t. Frågan gav genljud i riksdagen.

Sommaren 1845 sände separatisterna i Nederluleå sina två ledare, nämligen E. samt torparen och muraren Johan Ersson Riström (d. 1868), till Stockholm för att hos konungen göra muntlig framställ- ning i ämnet. De förklarade sig »nöjde, endast dem beviljades något när vad Uppsala teol. fakultet» föreslagit (Newman, s. 404). I början av 1846 ingåvo 864 personer i Luleå, Piteå och Skellefteå genom E. och hemmansägaren N. P. Sundqvist i Måttsund, Nederluleå, tvenne skrivelser till K. M:t. De bemötte i den ena domkapitlets i Härnösand och prästerskapets utlåtanden, medan de i den andra begärde formligt tillstånd att grunda egen församling med valda lärare för att predika och utdela sakramenten. I juli s. å. kom K. M:ts negativa svar; riksdagen 1846—47 genomförde ej heller någon ändring i läget.

Under sådana förhållanden fullbordade nyläsarna sin separation från kyrkan. Man började även utdela nattvarden, i början i största hemlighet och med Per E. som officiant. Separatisterna organiserade sig i tre församlingar med E. som föreståndare i Luleå, Riström i Skellefteå och inhysesmannen Nathanael Lindqvist i Piteå. Från julhelgen 1848 uppträdde de två senare öppet som förvaltare av både dopets och nattvardens sakrament. Vad Per E. angår heter det: »Med en över axeln hängd väska, vari vin och bröd förvaras, vandrade han oupphörligt omkring i de byar, där hans anhängare funnos, föreläste ur Luthers postilla med korta tillämpningar, döpte barn och utdelade nattvarden samt mottog sedan själv denna av någon bland trosbrö-derna» (Englund, s. 260). Han hade, hette det, »stora talegåvor». Hans trogna kallades i Nederluleå »Per-Ersianer». Åtalad 1852 för sitt nattvardsutdelande frikändes E. i härads- och hovrätt men bötfälldes i Högsta domstolen.

E. har betecknats som separatisternas främste ledare i trakten av Luleå. »Han utmärktes av verklig fromhet, men samtidigt av ofördragsamhet och förkättringslystnad».

Riström, som småningom lutade åt baptismen och samtidigt blev försonligare stämd mot statskyrkan, kom härigenom i motsatsförhållande till Per E., som framhärdade i skarp opposition mot kyrkan. En sträv men ärlig sektanförare offrade han allt för den sak han obetingat trodde på, försummade vården av gård och ekonomi och dog utarmad vid 73 års ålder hösten 1868. — Sedan denna artikel om-brutits, har en fördjupad framställning av bl. a. E:s historia lämnats av A. Sandewall i avh. 1952.

Författare

Bengt Hildeerand.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Christeliga anmärkningar öfwer de hufwudsakligaste falska lärosatser, som finnas i den nya cateöhesen, psalmboken och kyrkohandboken ; hwilka anmärkningar af författaren egenhändigt, år 1840, före 1840 och 1841 års riksdags början, aflemnades till riksdagsmannen Lundberg från Piteå, att dem vid berörde riksdag för Rikets ständer framlägga; hwilket han, såsom ombud, enligt författarens tanka, bordt göra, men detsamma underlåtit. Författade af N. P. Ericsson, bonde i Ersnäs by af Neder-Luleå socken och Norrbottens län, å sine och det öfriga läsare-sällskapets wägnar. Jemte en andelig wisa af samme förf. Umeå 1842. 31 s. (Inre titel: En andelig wisa, författad öfwer Luc. 24 cap. 47 v. ...; och i anledning af apostelen Pauli förmaning i Eph. 5 cap. 19 vers ...). 2 :a uppl. 1842. 24 s.

Källor och litteratur

Källor: Nederluleå förs :s födelsebok 1795 och 1800 samt vigselbok 1826, Landsarkivet i Härnösand; Nederluleå förs :s dödbok 1S5S och 1868. — F. Dahlbom, Den svenska folkskolans kristendomsundervisning 1842—1919 (1927), s. 40 ff.; J. A. Englund, Den norrbottniska separatismen (Teol. tidskr., 19, 1S79) ; C. Hasselberg, Till norrlandsläseriets historia (Från ådalar och fjäll, 1927) ; E. Newman, Gemenskaps- och frihetssträvanden i svenskt fromhetsliv 1809—1855 (1939), och där anförda källor; A. Nordberg, En gammal norrbottensbygd. Anteckningar till Luleå sockens (historia, 2 (1928) ; dens., Separatister oöh separatism i Nederluleå omkring mitten av 1800-talet (Från bygd och vildmark i Lappland och Västerbotten. Luleå stifts julbok, 26, 1939) ; A. Sandewall, Separatismen i övre Norrland 1820—1855 (1952) ; G. Westerlund, Några ord om läsarnes i Norr- och Westerbotten nu warande tillstånd (1849, omtr. 1901).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Petter (Per) Ersson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15460, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildeerand.), hämtad 2019-02-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15460
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Petter (Per) Ersson, urn:sbl:15460, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildeerand.), hämtad 2019-02-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se