Carl Ulric Ekström

Född:1781-09-25 – Stockholms stad, Stockholms län
Död:1858-03-31 – Stenkyrka församling (O-län), Västra Götalands län (på Tjörn)

Präst, Zoolog


Band 13 (1950), sida 199.

Meriter

Carl Ulric Ekström, f. 25 sept. 1781 i Stockholm (Svea livg.), d. 31 mars 1858 på Tjörn (Göt. o. B.). Föräldrar: prosten Johan Peter Ekström och Hedvig Ulrica Aulin. Gymnasist i Strängnäs ht. 1799; student vid Uppsala univ. 23 okt. 1804; studerade medicin 1804–05, sedan teologi; prästvigd i Strängnäs 24 juni 1807; pastorsadjunkt i Vårdinge förs. (Sth.) 1807, vice pastor där 27 april 1808, adjunkt där 1 maj 1810; adjunkt i Västerljung 6 juni s. å., åter i Vårdinge 26 sept. s. å.; vice pastor i Frustuna (Söd.) 1 maj 1811; komminister i Råby och Barbo (Söd.) 9 mars 1818, tilltr. 1 maj s. å.; pastoralex. 18 april 1821; kyrkoherde i Mörkö 18 april s. å., tilltr. 1 maj s. å.; häradsprost 9 juni 1829; inspektor (jämte A. Retzius) för Naturhistoriska riksmuseet 1831–38; kyrkoherde i Stenkyrka, Klövedal och Valla på Tjörn 13 dec. 1837, tilltr. 1 maj 1839. LVA 1830; LVS 1832; LFS s. å.; LLA 1833; LVVS 1844; LNO 1853.

G. 8 okt. 1809 i Vårdinge sn (Sth.) m. Hedvig Catharina Dahlström, f. 24 febr. 1786 där, d. 21 okt. 1859 i Stenkyrka sn, dotter av bokhållaren vid Visbohammars säteri Lars Dahlström och Maria Christina Kärrström.

Biografi

E:s fader, som varit regementspastor, vurmade för det militära och lät inskriva sonen som volontär. Denne visade emellertid tidigt sina starkt utpräglade anlag för naturvetenskap. Nära faderns boställe bodde presidenten J. G. von Carlsson på Mälby (Frustuna sn), som hade ett stort »fågelkabinett». E. lyckades komma dit, von Carlsson intresserade sig för honom och övertalade fadern att låta gossen få studera. Han sattes i Strängnäs skola, botaniserade ivrigt och var under ferierna ofta i von Carlssons naturaliekabinett. E. kallar presidenten sin »ornitologiske fosterfar». Redan som skolgosse trädde E. även i beröring med berömda naturforskare, bl. a. A. Sparrman och C. Quensel. Bliven student i Uppsala 1804 studerade E. medicin och tänkte i nära samband därmed ägna sig åt naturalhistorien. Då kom dråpslaget, att E:s far icke ansåg sig ha råd att bekosta en sådan bana för sonen, utan att denne borde bli präst. E. nödgades ge efter, men det nya kallet föreföll honom »alltid tungt», ehuru han även som präst fick rikliga tillfällen till naturforskning. Dåtiden hade ju dessutom att uppvisa en sådan förebild i förening av teologi och naturforskning som t. ex. Samuel Ödmann.

Det var E:s lycka, att en naturintresserad godsägare, hovmarskalken greve Nils Bonde på Hörningsholm i Mörkö sn (Söd.), fick ögonen på honom och såsom patronus kallade E. till kyrkoherde i Mörkö 1821. Den vackra trakten mellan Östersjön och Södertäljebygden var redan den ägnad att tilltala. E. uppfyllde sina tjänstesysslor samvetsgrant, kunde därtill såsom fd. medicinare även något hjälpa sina församlingsbor med läkekonst. Men sitt huvudintresse ägnade han zoologien. Sedan ungdomen övad jägare och fiskare, god och säker observatör leddes han mindre av önskan att få tag i nya arter än av intresse för fåglarnas och fiskarnas livsyttringar och förutsättningarna för faunans bestånd. Greve Bonde hade själv ett naturaliekabinett, som E. hjälpte honom att ordna; det räknade huvudsakligen representanter för öns och omgivningarnas djurvärld. E. saknade emellertid litteratur och även vägledning. Då vågade han själv eftersommaren 1825 att som en »enfaldig naturforskare» söka förbindelse med Johan Wilhelm Dalman, dåvarande intendenten för Vetenskapsakademiens zoologiska museum. E:s långa brev, fullt av meddelanden om en mängd djurarter, gjorde, att Dalman genast förstod E:s värde. Under tre år brevväxlade de, varvid Dalman skickade litteratur och gav systematiska upplysningar, medan E. insände iakttagelser »från trettio års jakt». E. inlämnade 1826–27 anteckningar från 17 år över svenska flyttfåglar. Greve Bonde hade uppmanat E. att vidga sina undersökningar av trakten till en hel sockenskildring. Detta ledde till E:s utförliga, klassiska »Beskrifning öfver Mörkö socken i Södermanland», som utkom i sept. 1828. Han skildrar här utförligast faunan, men även flora, fornlämningar, historisk topografi, statistiska och ekonomiska förhållanden äro medtagna. Dalman hade särskilt biträtt i det entomologiska partiet av faunan. Förlusten av Dalman 1828 kom att ersättas, då E. genom förmedling av greve Bonde s. å. kom i förbindelse med de två finländska bröderna Magnus och Wilhelm von Wright. Den förre skulle på Bondes uppdrag måla och litografera Mörköns alla fåglar och övriga djur. Samtidigt gjorde bröderna bilder till Sven Nilssons »Illuminerade figurer till Skandinaviens fauna» och likaså för Bondes enskilda samlingar. Nu började ett intimt samarbete mellan E. och bröderna, särskilt Wilhelm von Wright, som kvarstannade i Sverige. Den tredje i förbundet blev Nilssons efterträdare som intendent vid riksmuseets zoologiska avdelning, Bengt Fries, en upplivande entusiast. Då det i Stockholm 1830 stiftade Jägareförbundet beslutat utge Tidskrift för jägare och naturforskare, blev det Fries, v. Wright samt A. Roman och E., som övertogo redaktionen. I årg. 1832–34 medverkade E. med uppmärksammade jaktuppsatser; liksom i Mörköskildringen var han även här god stilist. Han belönades 1830 med inval i Vetenskapsakademien och blev jämte Anders Retzius inspektor för zoologiska riksmuseet 1831–38; E. gav talrika skänker till museet.

E. ägnade sig nu också åt ichtyologi. I Vetenskapsakademiens Handlingar publicerade han 1830, 1831 och 1834 sitt sedan till tyska översatta arbete om fiskarna i Mörkö skärgård, en av dåtidens bästa lokalfaunor, med flera viktiga iakttagelser, särskilt över utvecklingen av fortplantningen hos släktet Syngnathus. Fries, v. Wright och C. J. Sundevall gjorde nu upp en plan till praktverket »Skandinaviens fiskar», där först Fries och E., sedan efter Fries' död 1839 E. och Sundevall skrevo texten. Det var en stor, i många avseenden besvärlig, krävande och kostsam publikation. E. skildrade sötvattnens arter. Verket hälsades med största bifall. Emellertid ansågs det, att E. kunde behöva flyttas till en församling med tillfälle till bättre iakttagelser, och han utnämndes 1837 till kyrkoherde i Stenkyrka, Klövedal och Valla regala pastorat på Tjörn i Bohuslän samt tillträdde 1839. E. skänkte nu egna samlingar till gymnasiet i Strängnäs; han hade där sin nära vän lektor F. W. Brannius, med vilken han ivrigt brevväxlade 1828–43 (brev i Strängnäs h. allm. läroverks bibliotek). E:s förflyttning till västkusten blev emellertid icke så lyckad. Hans bostad låg långt från stranden, han var icke längre ung, göromålen voro ganska tryckande, omgivning och befolkning främmande. E. arbetade likväl, särskilt för fiskets förbättring, och tryckte bl. a. bidrag i Vitterhetssamhällets i Göteborg Handlingar. E. var en utmärkt naturforskare, som lämnat värdefulla bidrag särskilt till kännedomen om den svenska djurvärlden. Genom sina iakttagelser över flyttfåglarnas ankomst- och flyttningstider är han en föregångare till en senare tids empiriska flyttfågelsforskning.

S. Lovén har skildrat E:s person. Han var reslig, mager, »tidigt gråhårig, blicken ur de gråa ögonen skarp och livlig under buskiga ögonbryn, och kring munnen ett drag av humor, som lätt väcktes till ett flyktigt löje. över en inre grund av sorgbundet svårmod låg i hans yttre ett ganska behagligt väsen, flärdlöst och jämnt. Samtalet var angenämt, ej sällan kryddat med ett lyckligt infall eller en väl berättad anekdot. Godhet var huvuddraget i hans karaktär, men han var tillika en frimodig och behjärtad man, som hade svar tillreds åt vem som helst, hög eller låg, som försökte att inverka på hans övertygelse».

I Vetenskapsakademiens bibliotek finnas talrika brev från E., bl. a. 27 (1825–28) till J. W. Dalman, 12 (1837–38) till B. F. Fries, 8 (1839–44) till A. Retzius samt 96 (1835–57) till C. J. Sundevall; där finnas också »Zoologiska anteckningar» m. m. av E. Om hans brev till F. W. Brannius se ovan.

Författare

Bengt Hildebrand.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: se bibliografien i S. Lovens nedan nämnda levnadsteckning; tillägg: Theses [för pastoralexamen]. Strengnesire 1821. (4) s. – [Självbiografi] (Sv. biogr. lex., N. F., Bd 3, 1859–60, s. 280–283). – De flesta av E: s bidrag till Tidskr. för jägare och naturforskare 1832–34 äro omtryckta i: Ur Tidskrift för jägare och naturforskare... Utg. under red. af K. Bergström. Sthm 1894.

Redigerat: Tidskrift för jägare och naturforskare, utg. af Jägare-förbundet. Årg. 1–3. Sthm 1832–34 (tills, med andra).

Källor och litteratur

Källor: Stenkyrka förs:s dödbok 1858–59, Landsarkivet, Göteborg. – E. W. Dahlgren, Knngl. Svenska vetenskapsakademien. Personförteckningar 1739–1915 (1915); O. Gertz, Kungl. Fysiografiska sällskapet i Lund 1772–1940 (1940); K. Hagberg, Från Rudbeck till Regulus (1943), s. 77 ff.; K. A. Hagström, Strengnäs stifts herdaminne, 3 (1899); S. Loven, C. U. Ekström (Lefnadsteckningar öfver Kongl. Svenska vetenskapsakademiens efter år 1854 aflidna ledamöter, 2, 1878–85); Naturhistoriska riksmuseets historia, dess uppkomst och utveckling (1916), s. 45; Ida Sager, Bengt Fredric Fries (1916); C. W. Skarstedt, Göteborgs stifts herdaminne (ny uppl, 1948); Strengnäs stifts matrikel, utg. af E. Widebeck (1837) och af C. Callmander (1847). Art., nekr. o. minnesord i Illustrerad tidning, 1858, nr 25 och 26, i Sv. jägarförbundets nya tidskr., 15, 1877, och 47, 1909 (av C. Forsstrand). – Meddel. av professor emeritus N. von Hofsten och docenten Sten Lindroth, Uppsala.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Ulric Ekström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15914, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2019-09-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15914
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Ulric Ekström, urn:sbl:15914, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2019-09-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se