Meriter

3. Gustav von Engeström, son av E. 1 och bror till E. 2, E. 4 och E. 5, f. 1 aug. 1738 i Lund, d. 12 aug. 1813 på Vrå, Skogs-Tibble sn (Upps.). Student vid Lunds univ. 13 mars 1744; adlad 22 nov. 1751; juridisk ex. i Lund 25 juni 1755; auskultant i Bergskollegium 7 jan. 1756; e. o. notarie där 11 maj 1758 och i samband därmed elev vid Ädelfors guldverk; tf. proberare 18 okt. 1759–18 febr. 1760 under ord. proberarens tjänstledighet; Bergskollegii stipendiat i kemien 28 febr. 1760–27 mars 1764; proberare 27 mars 1764; utländsk studieresa 1764–65; myntguardien och föreståndare för Bergskollegii Laboratorium chemicum 28 juni 1768; dessutom e. o. assessor 11 febr. 1774 och bergsråd (utan lön) 11 jan. 1781; fick genom k. brev av 13 juni 1793 rätt att ställa vikarie för sig; erhöll 9 april 1794 avsked från myntguardiensysslan och gjorde sedan aldrig tjänst i Bergskollegium, men uppföres i statskalendern som bergsråd till 1809, efter vilket år han utgår, utan att något avsked beviljats. LVA 1770 (preses 1:a kvartalet 1774 och 3:e kv. 1782); LFS 1776.

G. 21 nov. 1769 i Lund m. Abela Charlotta Lagerbring, f. 15 maj 1752 där, d. 9 maj 1785 i Stockholm (Jak.), dotter av kanslirådet Sven (Bring, adlad) Lagerbring och Maria Beata Lagercreutz.

Biografi

Som mineralog och kemist (särskilt metallurg) förvärvade sig E. ett internationellt känt och aktat namn. I det offentliga livet tog han, i motsats till sina bröder, föga del. I kemien och proberkonsten hade han varit lärjunge till H. T. Scheffer, i mineralogien till A. F. Cronstedt (se denne) och i metallurgien till Anton von Swab.

Sin utländska resa anträdde E. i febr. 1764. Han begav sig först till Norge, där han studerade dels järnverken, rörande vilka han till Bergskollegium ingav en reseberättelse, dels Kongsbergs silvergruvor m. m. I slutet av juli s. å. fortsatte han från Kristiania till London, dit han anlände en månad senare. Ett av huvudändamålen med hans färd var att vinna ökade kunskaper i kemi. I denna avsikt arbetade han i London på ett flertal större laboratorier samt hos en den tiden mycket bekant engelsk kemist doktor William Lewis. Samtidigt översatte han A. F. Cronstedts 1758 på svenska utgivna mineralogi till engelska och sammanskrev därjämte – såsom ett bihang till mineralogien – en redogörelse, även den på engelska, för det sätt på vilket Cronstedt använt blåsröret vid undersökningen av mineral. Härpå hade Cronstedt, som framträder som den egentlige grundaren av blåsrörsanalysen, själv ej närmare ingått i sin mineralogi. E:s skrift blev därigenom den första handledningen i blåsrörsförfärandet, vilken bekväma analysmetod blev av stor betydelse för kemiens och mineralogiens utveckling. Tryckt blev E:s avhandling först 1770. Den fäste en allmän uppmärksamhet på bruket av det förträffliga instrument, som blåsröret visade sig vara, och översattes snart till andra språk. År 1773 utgavs den i en av E. gillad översättning till svenska av Anders Jahan Retzius, som dock framhåller, att det var genom Abraham Bäcks försorg, som översättningen kom till stånd.

Först efter juni månads utgång 1765 kan E. ha lämnat England. Över Holland begav han sig till Berlin, där han någon tid studerade hos den berömde kemisten prof. A. S. Marggraf. Den 24 nov. 1765 anmälde E. från Lund för Bergskollegium, att han återkommit till fäderneslandet. Samtidigt begärde och erhöll han tjänstledighet till hösten 1766 för att i Lund och vid Ramlösa brunn sköta sin hälsa, som blivit svårt angripen, särskilt under färden genom Tyskland. Redan i slutet av juni 1766 befann han sig dock åter i Stockholm. Han inträdde likvisst tills vidare icke i sin tjänstgöring som proberare, utan fick nu först bege sig till Persbergs gruvor i Värmland för att biträda vid uppsättandet av en från Skottland beställd »eld- och luftmaskin», bekant som Sveriges andra ångmaskin. Först ett par månader in på år 1767 torde han ha fått lämna Persberg. Av »eld- och luftmaskinen» gjorde han en arbetande modell i skalan 1/8, vilken kom till K. modellkammaren i Stockholm.

Två gånger (1774 och 1782) hedrade Vetenskapsakademien E. med uppdraget att vara dess preses. Båda hans presidietal äro tryckta, och i akademiens handlingar publicerade han (1774–1804) tio mindre uppsatser, alla i kemi och mineralogi. Hans stora arbete »Laboratorium chymicum» (1781–84) har karakteriserats som uttömmande och var länge det, bästa förefintliga verket på sitt område. År 1796 utkom hans på sin tid mycket användbara och uppskattade »Guide du voyageur aux carrieres et mines de Svede». Redan under vistelsen i London 1764–65 visade E. stort intresse för ostindiska mineral. På 1770-talet fick han sedan ganska mycket att göra med mineralprodukter från åtminstone Kina. De tillfällen, som han då erhöll att verksamt bidraga till.det kemiska utforskandet av sådana, bereddes honom väl främst av dåvarande superkargören vid svenska Ostindiska kompaniet, sedermera direktören därstädes och bruksägaren Johan (Jean) Abraham Grill, sedan denne hemkommit till Sverige efter mer än åtta års vistelse i Kanton och Macao. De av Grill hemförda eller hemförskaffade stenrikets alster åtog sig E. att undersöka åt honom, och om det ej obetydliga arbete, som E. därvid nedlade, lämna E:s och Grills uppsatser i Vetenskapsakademiens handlingar 1772–75 vittnesbörd. Av en annan av Ostindiska kompaniets tjänstemän, superkargören Petter Johan Bladh, erhöll E. materialet till sin 1776 publicerade undersökning av den nysilverartade legeringen »Pakfong, en chinesisk hvit metall».

Redan under sin tid som proberare höll E. praktiska föreläsningar i kemien, proberkonsten och mineralogien för ett flertal elever. År 1775 laborerade den sedan som alkemist hos Gustav III bekante August Nordenskiöld hos E. För Gustav III:s räkning hopbragte och färdigställde E. 1772–73 en omfattande samling svenska mineral och malmer, avsedd att utgöra en gåva till prinsen av Condé. Mineralkabinettet överfördes 1774 av medaljgravören C. G. Fehrman till Frankrike och överlämnades av denne till prinsen på dennes slott Chantilly, där det till kabinettet hörande berömda vackra skåpet, förfärdigat av Georg Haupt efter ritning av Jean Eric Rehn, fortfarande finns bevarat. År 1774 uppdrog Vetenskapsakademien åt E. att ordna dess mineralsamling, och s. å. kort efter.det att han blivit assessor, synes han ha erhållit inseendet över Bergskollegii mineralkabinett, vilket vid denna tid fick ny inredning. Efter sitt besök 1777 hos Katarina II i S:t Petersburg gav Gustav III Bergskollegium order om en samling mineral för kejsarinnan. Beställningen var mycket brådskande, hela Bergskollegium fick i all hast lämna bidrag till samlingen, och denna färdigställdes av E. Detsamma blev fallet, när kejsarinnan 1779 anhöll om ett antal mineral till kompletterande äv den föregående sändningen. År 1778 beslöt Jernkontoret inlösa och under Bergskollegii vård ställa E:s egen, för sin tid stora mineralsamling. Betalningen (2 000 rdr) erlades, när samlingen 1779 blivit uppordnad och katalogiserad. Även under 1780-talet gav Bergskollegii mineralkabinett E. mycket arbete, och under greve N. A. Bielkes tid som president i kollegiet (1782–89) biträdde E. bl. a, även vid arbetet med Bielkes mineralsamling (nu en av attraktionerna i Bergslagets museum i Falun).

E. erhöll 1777 genom preussiska legationen i Stockholm en förfrågan, på vilka betingelser han skulle vilja mottaga en eventuell kallelse till kemist vid Fredrik den stores vetenskapsakademi i Berlin. E:s anspråk befunnos alldeles för stora, och även om så ej varit fallit, hade underhandlingarna med honom av allt att döma ej lett till något positivt resultat. De hade kommit till stånd på grund av ovisshet om vilken svensk kemist, som konungen avsett. I verkligheten var det C. W. Scheele, vilken d'Alembert i slutet av år 1775 föreslagit.

I arv efter sin morbroder statssekreteraren M. Benzelstierna (d. 1791) erhöll E. som fideikommiss egendomen Vrå i Skogs-Tibble socken (Upps.). Efter avskedstagandet drog han sig helt tillbaka dit och tillbragte där sin återstående levnad, tyvärr oroad av sina dåliga affärer (bl. a. konkurs 1800). År 1801 erhöll han Patriotiska sällskapets större medalj i silver för sitt svar på sällskapets prisfråga om bästa sättet att fördriva, förekomma och utrota maskar på kål. Svaret, som tydligen är skrivet 1799, ansågs »vara med sådan kunskap och erfarenhet författat, att mycken upplysning i ämnet därav vore för hushållare att hämta».

Författare

Nils Zenzén.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Description and use of a mineralogical pocket laboratory; and especially the use of the blowpipe in inineralogy. London 1770. 1 bl., s. 175—¦ 188 [felpag., eg. 275—288], s. 289—318, 2 pl.-bl. (v.) (Samtr. m. Å. F. Cronstedt, An essay towards a system of mineralogy. London 1770.) övers.: Beskrifning på et mineralogiskt fick-laboratorium och i synnerhet nyttan af blåsröret uti mineralogien. öfvers. från engelskan. Sthm 1773. 50, (1) s.; Herrn Gustav von Elngeström's Beschreibung eines mineralogisohen Taschen-Laboratorlums und insbesondere des Nutzens des Blaserohrs in der Mineralogie... Greifswald 1774. (9), '83 s., 2 pl.-bl. (v). 2:e vermehrte Aufl. 1782. Beschryving van een mineralogisch zak-laboratorium, benevens eene byzondere beschryving van het gebruik der blaaspyp in de mineralogie ... uit het Engelsch vertaald... Leyden 1780. [Enl. Catalogue general des livrés imprimés de la Bibliotéque nationale. Auteurs, T. 47, 1911, sp. 557] ; [Enl. Catalogue general des livrés imprimés de la Bibliotéque nationale. Auteurs, T. 34,1908, sp. 295, och The British museum catalogue of printed books 1881—1900, 12, 1946, även övers, till ital. i ital. uppl. 1775 och 1779 av Cronstedts ovan nämnda arbete.] — Beskrifning på portativa chymiska ugnar (VA Handl., Vol. 33, 1772, s. 71—79, 3 tab. (v.)). — Försök på förut omtalte salt eller kien (ibid., Vol. 33, 1772, s. 172—179). — Försök på poun-xa eller nativ borax (ibid., Vol. 33, 1772, s. 322—328). — Anmärkningar vid alun tilverkningen (ibid., Vol. 35, 1774, s. 273—287 ; -undert). — Tal om mineralogiens hinder och framsteg i senare åren... (Prassidietal i VA den 4 maj 1774, s. 1—24). — Ytterligare anmärkningar vid herr Seheeles rön om magnesia (VA Handl., Vol. 35, 1774, s. 196—200). — Försök på naturlig flos zinci ifrån China (ibid., Arol. 36, 1775, s. 78—85). — Nyttan af hepar sulphuris uti metallurgien (ibid., Vol. 36, 1775, s. 206—220). — Pak-fong, en chinesisk hvit metall (ibid., Vol. 37, 1776, s. 35—38). — Laboratorium chymicum. D. 1:1—3.* Sthm 1781—84. 1:1. 1781, 1S4 s., 2 pl.-bl. (v.) ; 1:2. 1783. 128 s., 2 pl.-bl. (v.) ; 1:3. 1784. 336, (8) s., 4 pl.-bl. (v.) — Tal, om vissa svårigheter och andra omständigheter, som möta vid utöfvandet af chymien ... (Prassidietal i VA 6 nov. 1782, s. (1), s. 1—18). — Försök med Luna cornea, i synnerhet at reducera den samma med ringa kostnad och utan förlust (VA Nya handl., T. 4, 1783, s. 3—12; undert.). — Sätt at med fördel skilja tenn och qvicksilfver ifrån hvarandra utur gammal spegelfoliering, så at bägge desse metaller hvar för sig blifva helt rena (ibid., T. 9. 1788, s. 98—110). — Guide du voyageur aux carrieres et mines de Svede, a 1'usage des etrangers ourieux, des mineurs et mineralogues. Sthm 1796. 110, (8) s„ 1 karta (v.). — Anmärkningar vid torra skiedningen eller nederslaget (VA Nya handl., T. 21, 1800, s. 255—263; undert.). — Swar uppå Kongl. Patriotiska sällskapets prisfråga: Hwilka äro de bästa medel och sätt... at... utrota maskar på kål? (Ny journal uti hushållningen 1801, s. 177—222). — Om athanor (VA Nya (handl., T. 25, 1804, s. 209— 221). — övers, av v. E :s arbeten i VA Handl. även i den tyska uppl.: Der Königl. schwed. Akad. d. Wissenschaf ten Abhandlungen ...

Översatt: A. F. Cronstedt, An essay towards a system of mineralogy. Translated from the original Swedish, with notes. To which is added, a treatise on the pocket-laboratory ... written by the translator. London 1770. 2 bl., XXXV, (1), 272 s. [Härtill fogad skrift av E. se ovan.] ['Senare uppl. 1772 och 1788.]

Handskrifter: Jern-verken uti Norrige beskrefne år 1764, Bergskollegii arkiv, KA. — Katalog över Bergskollegii mineralsamling, 1779; koncept-exemplaret ej bevarat, däremot den av dåvarande notarien, sedermera assessorn i Bergskollegium Carl Jacob Lundström utomordentligt prydligt utförda renskriften, 2 bd i folio, Naturhistoriska riksmuseets mineralogiska avd :s arkiv. — Diverse tal och uppsatser i Vetenskapsakad :s sekreterararkiv, nr 9, 10, 13—14, 18. 23—24 och 28.

Källor och litteratur

Källor: Bergskollegii prot., utländska bergverksrelationer, brev och suppli-ker, huvudböcker, civila meritlistor 1767, allt i RA; E :s brev till A. F. Cronstedt 1764–65 (A. F. Cronstedts manuskripter, bd 8), VA :s bibi.; Jakobs förs :s i Stockholm dödbok 1785, SSA; Skogs-Tibble förs:s dödbok 1813, Landsarkivet i Uppsala; N. Zenzén, »Några ord rörande den Bielkeska mineralsamlingens historia» (maskinskrift, 1921), Stora Kopparbergs Bergslags arkiv, Falun. – Utdrag af en rese-journal, hållen af herr medailleuren Fehrman under des resa til Frankrike och Italien åren 1774–1778 (Svenska autograf sällskapets tidskrift, 1, 1879–88). – J. A. Alrnquist, Bergskollegium och bergslagsstaterna (1909); T. Althin, Sveriges andra ångmaskin (Dsedalus. Tekniska museets årsbok, 1939); J. Berzelius, Om blåsrörets användande i kemien och mineralogien (1820); G. Bodman, August Nordenskiöld, en Gustav III:s alkemist (Lychnos 1943, tr. 1944); Bergsrådet Gustaf von Engeströms biographie (VA Handl. 1814); Johan von Engeström, Historiska anteckningar och bref, utg. af E. V. Montan (1877); J. Furuskog, De värmländska järnbruken (1924); O. Gertz, Kungl. Fysiografiska sällskapet i Lund 1772–1940 (1940); J. F. L. Hausmann, Reise durch Skandinavien in den Jahren 1806 und 1807, 1 (1811) och 3 (1814); H. Kopp, Geschichte der Chemie, 2, 4 (1844, 1847); E. Lönnberg, Kungl. Vetenskapsakademiens naturaliekabinett 1730–1819 (Naturhistoriska riksmuseets historia, 1916); Miranda i Sverige och Norge 1787. General Francisco de Mirandas dagbok från hans resa september—december 1787. Utg.... av S. Rydén (1950) ; Hj. Sjögren, Riksmuseets mineralogiska avdelning (ibid., 1916) ; Sv. biografiskt lexikon, ny följd, 3 (1859–60); O. Zekert, Carl Wilhelm Scheele. Sein Leben und seine Werke, 3–7 (Mittenwald 1933); N. Zenzén, Studier i och rör. Bergskollegii mineralsamling, 1–4 (Arkiv för kemi, mineralogi och geologi, Bd 8, 1923); dens., Om den s. k. Swedenborgsstammen ooh det Swedenborgska marmorbordet (Sv. Linné-sällskapets årsskr., 14, 1931). – Meddel. av prof. Lolo Kruslus-Ahrenberg, Helsingfors.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustav Engeström, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16153, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Zenzén.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16153
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustav Engeström, von, urn:sbl:16153, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Zenzén.), hämtad 2024-04-25.