Meriter

von Eggers, Jacob, före adlandet Eggers, f. 14 dec. 1704 i Dorpat, d. 12 jan. 1773 i Danzig. Föräldrar: borgaren och bagaren Jacob Eggers, bördig från Holstein, och Sophia Margaretha Krüger. Bortförd 1708 till Ryssland; renskrivare i ryska kansliet i Vologda 1720; kom 1722 till Stockholm; volontär vid fortifikationen sept. 1723; sergeant i fransk tjänst vid sedermera reg. Royal Suédois 1725–28: konduktör vid svenska fortifikationen 1730; adjutant där 4 dec. 1731; kapten vid konung Stanislaws av Polen livdragoner i Danzig 6 jan. 1734; artillerikapten i Hessen-Kassel 18 febr. 1735; löjtnant vid svenska fortifikationen 12 dec. s. å.; major vid sachsiska infanterireg. 26 juni 1737; kapten vid svenska fortifikationen 3 aug. 1740; major vid sachsiska ingenjörkåren 30 aug. s. å.; svensk generalkvartermästarelöjtnant 1742; förste överadjutant 2 sept. 1743; sachsisk generalkvartermästarelöjtnant 1744; överstelöjtnant vid sachsiska ingenjörkåren 29 april 1745; överste där 31 dec. 1749; chef för fältbrigaden i Sachsen 1751; svensk adelsman 21 nov. s. å.; överstelöjtnant vid svenska fortifikationen 28 jan. 1752 (med turberäkning från 18 febr. 1747); generalkvartermästarelöjtnant vid fortifikationsbrigaden i Stockholm 28 jan. 1753; överste vid fortifikationen i Stralsund 2 juni 1755; sachsisk kommendant i Königstein 1756; överkommendant i Danzig 21 aug. (tilltr. 3 nov.) 1758; sachsisk generalmajor 5 okt. s. å.; avsked ur sachsisk krigstjänst 6 okt. s. å., ur svensk krigstjänst 20 nov. s. å.; svensk friherre (ointroducerad) 27 maj 1772. RSO 1748; KSO 1769; utländsk LVA. 1751; svensk LVA 1752. – Ogift.

Biografi

E:s historia är berättelsen om utlänningen, som född i Estland, verksam mest på tysk mark och huvudsakligen i sachsisk tjänst samt död i Danzig, likväl hela sitt liv med rörande kärlek fasthöll vid Sverige som sitt egentliga fosterland och där även möttes av sympati, uppskattning och befordran. Icke fyllda fyra år bortrövades gossen E. av ryssarna och fördes först till Archangelsk och sedan till andra ryska orter. E:s far hade dött genom rånmord redan s. å. han gifte sig, före sonens födelse. Modern, bagaråldermansdotter från Dorpat, var med i fångenskapen och gifte om sig i Ustinga (ö. Ryssland) 1713 med kaptenen friherre Knut Gustaf Sparre, varigenom E. således kom in i en rikssvensk familj. Under det inflytande, som av A. H. Francke och pietismen i Halle utövades på de svenska krigsfångarna, inrättades en barnskola även i Archangelsk, där E. fick sin första skolunderbyggnad. År 1712 fördes fångarna till Ustinga, där E. började lära sig ryska. Därjämte undervisade olika svenska officerare honom i latin, franska, italienska, matematik och sång. E. fick dock, säger han i sin självbiografi, mest en »confus» idé om dessa ämnen, varjämte han ständigt hörde konung Karls lov. Modern satte honom 1714 i lära i Archangelsk hos ryska präster och en skolrektor där. De ville ha gossen till präst och önskade sända honom till Halle. E. kom dock åter till modern och styvfadern i Totjma (guvernementet Vologda) vid floden Sukona. I Totjma förkovrade sig E. särskilt i latin. Omkring 1720 fördes fångarna till Vologda. För att lindra sin fattigdom tog han renskrivningsarbete i ryska kansliet där.

Efter Nystadfreden följde E. sin mor och styvfader till Sverige 1722, där E. strax sökte förkovra sig för fortifikationstjänst. Under ett par års fransk militärtjänstgöring gjorde E. resor även i Nederländerna, där han studerade Coehoorns befästningar. E. återkom till Sverige 1729 och tjänstgjorde, efter att 1730 ha blivit konduktör, vid det då pågående befästningsarbetet på Fredriksborg vid Oxdjupet. Genom styvfadern baron Sparres bortgång jan. 1733 brast ett band med Sverige, och då många svenska officerare med karolinen J. Stenflycht i spetsen vid denna tid gingo i tjänst hos konung Stanislaw (Leszczynski) under hans andra, korta strid för polska kronan, följde E. med nyåret 1734. Konungen inneslöts i Danzig s. å., och episoden var snart över. Sedan belägringen av Danzig hävts, begav sig E. på Fredrik I:s befallning till Hessen-Kassel för att besiktiga och iståndsätta fästningen vid Rheinfels. Han befordrades då både i hessisk och svensk tjänst. E. ledsagade sedan greve Adam Horn på dennes resor till Wien 1736 och Venedig 1737 samt deltog som frivillig i kejserlig tjänst under generalfältmarskalk von Seckendorff 1737. Bliven kursachsisk infanterikapten s. å. gjorde sig E. mycket omtyckt vid August III:s hov. En ny bildningsresa gjorde E. till Provence, Savoyen, Milano och Rom. Han deltog därpå i striderna i Böhmen och stormningen av Prag under österrikiska tronföljdskriget.

Efter utbrottet av svensk-ryska kriget for E., nu svensk kapten, hem i juli 1742, tjänstgjorde 1743 nära Borgå, då han var generalkvartermästarelöjtnant, men kallades s. å. att biträda G. Fr. von Rosen, när denne i Bohuslän drog samman en styrka till försvar mot danskt hot, varvid E. tjänstgjorde som von Rosens generaladjutant. E. uppgjorde en karta över gränstrakterna till Norge och inrättade posteringar där. Efter tronföljarvalet och freden gick E. åter i sachsisk tjänst i Dresden, var sedan, efter Sachsens förbund med Österrike, på August III: s uppdrag med i de allierades armé i Brabant, därpå i försvaret av Böhmen mot preussarna, då E. gjorde tjänst som generaladjutant åt hertigen av Sachsen-Weissenfels. E. utmärkte sig därvid genom »goda anstalter» vid övergången av Elbe. Under kriget 1745 mot Preussen blev E. fången för kort tid. Våren 1747 var E. i Stockholm, ty 10 mars inkallades han för att avge yttrande om Augustin Ehrensvärds förslag rörande befästande av Landskrona. E. avgav sitt utlåtande tillsammans med J. Meldercreutz i ett memorial, som visade nästan samma principer som hos Ehrensvärd. Vid fransmännens ryktbara belägring under marskalken greve W. Lövendal av den förut som ointaglig ansedda holländska fästningen Bergen op Zoom, som intogs 1747, deltog E., och hans däröver förda dagbok (»Journal du siège de Bergopzoom») med noggranna kartor väckte vid utgivningen 1750 stort uppseende. Än mer anseende vann han genom. den starkt korrigerade och ökade tredje upplagan i två band 1751 av de la Chesnaye des Bois' »Dictionnaire militaire», ett högst betydande verk, som utkom i Dresden. Alla med asterisk där betecknade artiklar äro av E. När han s. å. återkom till Sverige, rönte han dubbla utmärkelser. I nov. .1751 adlades han – fick 1752–53 även militära befordringar – samt invaldes likaledes i nov. 1751 i Vetenskapsakademien, där fortifikationsinslaget under frihetstiden var starkt märkbart. Han blev först utländsk ledamot men flyttades redan i mars 1752 över bland svenska ledamöterna, vilket E. uppskattade. Han visade längre fram sin tacksamhet genom ståtliga bokgåvor, bl. a. en anmäld i akademien 22 aug. 1764 (E. fick i gengäld akademiens skrifter) och senare ytterligare bokgåvor, även om dessa innehöllo en del böcker i ämnen, som akademien ej odlade, såsom det anmärktes i protokollet (3 juli 1765). E:s sammanlagda bokgåvor till akademien, varibland många stora och dyrbara verk, utgjorde 506 vol., huvudsakligen matematisk, naturvetenskaplig, teknisk och krigsvetenskaplig litteratur. Han blev 1755 överste vid fortifikationen i Stralsund men gick vid sjuåriga krigets utbrott åter i sachsisk tjänst och blev kommendant i Königstein 1756. E. omskapade sin stora militärencyklopedi genom ytterligare stark omarbetning till det tyska »Neues Kriegs- Ingenieur- Artillerie- See- und Ritter-Lexicon», som i två band utkom i Dresden 1757 och betecknades som samtidens främsta militärlexikon. Vid Gabriel Cronstedts död (sept. 1757) sökte E. hans befattning som direktör vid svenska fortifikationen men erhöll den ej och tog följande år avsked ur svensk tjänst. Rådet i Danzig valde E. till kommendant i staden 1758, och han tog avsked ur sachsisk tjänst som generalmajor. Han var emellertid »icke mindre en patriotisk svensk medborgare även på främmande botten än tillförene» och visade svenskar i Danzig stor välvilja. E. sände även bokgåvor till fortifikationskontoret i Stockholm. Själv hade E. först, samlat ett rikt bibliotek, som han medtog från Dresden till Stockholm 1751 – blott för att se det förintas i den stora Klarabranden. Icke desto mindre samlade E. sedan åter ett militärbibliotek, vars bestånd framgår av den stora, i Danzig 1771 utgivna katalogen »Bibliotheque militaire du general-major d'Eggers». Med ledning därav har W. Sjöstrand (se Källor nedan) betecknat detta bibliotek som enastående i sitt slag, i det att i katalogen »så gott som varje viktigare arbete inom landkrigskonstens olika grenar återfinnes», varför även själva katalogen är av bestående värde. Året därpå erhöll E. svenskt friherrebrev. Han samlade även fästningsmodeller och -kartor, liksom krigskartor, och överlämnade en dylik samling till Gustav III.

E. avled i Danzig. Egenartat och märkligt var den baltiske bagarsonens livsöde, med minnen alltifrån barndomens ryska fångläger fram till ställningen som en av Europas främsta militärteoretiker. Av den bortrövade gossen blev en ståtlig världsman, som talade tyska, franska, italienska, svenska och ryska samt även förstod latin och engelska. Jacob von E. var i grunden en religiös natur och en pliktmänniska, säger hans minnestecknare i Danzig 1773. Kolerisk till sitt temperament var E. eljest en omtyckt sällskapsmänniska, en gästfri och spirituell värd, tjänstvillig och öppen, med skarpt förstånd och stora historiska intressen. Då han till Vetenskapsakademien i Stockholm skänkt sitt porträtt, upphängdes det bland akademiens »välgörare» i dess sessionssal och intar en dylik hedersplats än i dag i den nuvarande byggnaden i Frescati. 

Författare

Bengt Hildebrand.

Arkivuppgifter

– En kortfattad självbiografi av E. (t. o. m. 1753) finns i Uppsala univ.-bibliotek (sign. X 241). Självbiogr. anteckningar av E., brev till honom m. m. 1751–66 finnas i K. biblioteket (sign. I. e. 3). Förteckn. över E:s kartsamling finns även där (sign. U. 292). Brev (22 st.) från E. till P. W. Wargentin 1749–72 finnas i Vetenskapsakademiens bibliotek. Ett handskrivet ex. av E:s »Journal du siége de Bergopzoom» med utsökta kartor i akvarell tillhör arkivarien frih. C. F. Palmstierna, Stockholm.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Journal du siége de Bergopzoom en 1747 red. par un lieutenant-colonel ingenieur volontaire de 1'armée des assiegeans. Avec les plans de la ville & des forts. Amsterdam & Leipzig 1750. 8 bl., 240 s., 8 tab. o. pl.-bl. (Anon.) [Ny uppl. 1770.] – Neues Kriegs- Ingenieur- Artillerie- See-omd Ritter-Lexicon. .. Th. 1–2. Dresden & Leipzig 1757. 5 bl., 1420 sp., 1 bl.; 1 bl., 1420 sp. tabula; I—XXVII. – Översatt: JTh. Habert], Dödsens tempel. Af fransöskan öfwers. Sthm 1747. 4:o 23 s. (Fransk och sv. text; övers, anon.) 2:a gången upl. 1760. — Utgivit: [F. A. Aubert de la Chesnaye des Bois], Dictionnaire militaire ou recueil alphabetique de tous les termes propres å la guerre . . . par M. A. D. L. C. Nouv. éd., revue, Corrigée ¦& considérablement augm. par M. E[ggers]. T. 1–2. Dresden 1751. 8 bl., 1272 sp., 1 tab.; 1192 sp. & Liste historique des trouppes de France, 192 sp.

Källor och litteratur

Källor: Krigsexp:s registr., RA; Vetenskapsakad:s prot. och räkenskaper, VA; E:s självbiogr. (se ovan), UB; – J. A. Almquist, Sveriges bibliografiska litteratur, 2 (1906–11); E. W. Dahlgren, Kungl. svenska vetenskapsakademien. Personförteckningar 1739–1915 (1915); Ehrengedächtnis des FreyherrnJacob von Eggers ..., Churfiirstl. Sächsischen General Majors und Commendanten in der Stadt Danzig (anon., Danzig 1773; ex. i Westins saml., UB); E. Ericsson, Kungl. fortifikationens hist., 4, h. 11 (1942), s. 17 ff.; A. Holmberg, Pehr Wargentin och Kungl. Vetenskapsakademiens bibliotek (Nord. tidskr. f. bok- o. biblioteksväsen, 21, 1934); dens., Anteckningar om Kungl. Vetenskapsakademiens bibliotek (1939); J. F. v. Recke & K. E. Napiersky, Allgemeines .'Schriftsteller- und Gelehrten-lexikon der Provinzen Livland, Esthland und Kurland, _1 (1827), s. 479–481; J. Rosenhane, Anteckningar hörande till Kongl. Vetensk. akademiens historia (1811; presidietal i KVA 1805); A. Schön-"berg, Åminnelse-tal öfver.. . general-majoren,.. . friherre herr Jacob von Eggers... 1773 (1774); W. Sjöstrand, Grunddragen av den militära undervisningens uppkomst- och utvecklingshistoria i Sverige till år 1792 (1941): O. Walde, De svenska bibliotekens historia (i Svend Dahls bibliotekshandbok, utg. av S. E. Bring, 2, 1931).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jacob Eggers, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16644, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16644
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jacob Eggers, von, urn:sbl:16644, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-27.