Meriter

1. Arvid Knutsson Drake, d. trol. i slutet av 1618 och säkert före 23 mars 1619, då änkan fick bekräftelse på hans förläningar. Föräldrar: fältöversten Knut Håkansson (Hand) och Märta Arvidsdotter (Drake). Upptog med Johan III:s tillstånd 26 nov. 1574 möderneättens släktnamn och förde merendels dess vapen; stallmästare hos Johan III 1576; hovjunkare 1579; ryttmästare vid Östgötafanan 3 juni 1582–85; deltog i ryska fälttåget 1582–83; ryttmästare vid Smålands ryttare 1585–96; förordnad att övervaka att inga hästar fördes ur riket 6 febr. 1589; deltog i ryska fälttåget 1591–93; ny ryttmästarefullmakt av Sigismund 19 juli 1594; häradshövding i Ydre härad 1594–1603 (1612?); ryttmästare för småländska adelns rusttjänst senast 1597 och ny fullmakt 17 febr. 1609; landshövding i Kalmar län 30 maj 1612. D. ägde och bebodde arvgodset Hagelsrum i Målilla sn (Kalm.); erhöll 13 april 1590 i förläning av Johan III Jordhult, Kulltorp, Ljustorp och Syserum, alla i Tuna sn (Kalm.); bekräftelse av Sigismund 1594 och av Gustav II Adolf 1612.

G. före 1 okt. 1584, då modern Märta Arvidsdotter bekräftade morgongåvobrevet, m. Hebbla Eriksdotter (Stålarm), d. före 15 sept. 1623, då arvskifte efter makarna hölls, dotter av riksrådet och fältöversten Erik Arvidsson (Stålarm) och Beata Nilsdotter (Grabbe). Hon ägde som arvgods Sydenmaa, Vihilalarko och Sillankorva i Nyland.

Biografi

D:s rikshistoriska insats faller helt inom den nationella revolutionens historia. Han ställde sig i religiöst hänseende på hertig Karls sida och undertecknade Uppsala mötes beslut 1593 och Söderköpingsbeslutet 1595. Under åren 1596–97 var D. ofta i hertigens närhet och tjänstgjorde vid ett tillfälle under uppseendeväckande former i en direkt aktion mot det kungliga partiet, nämligen då han i juni 1597 jämte Olof Hård och Mickel Olsson på danskt område grep en budbärare på väg till Carl Gustafsson (Stenbock) på Kalmar. Detta övergrepp blev under 1597 och 1598 föremål för segslitna förhandlingar mellan Sigismund och Kristian IV och mellan Kristian IV och hertig Karl. Vid Sigismunds ankomst till Kalmar i aug. 1598 sällade sig D. emellertid omedelbart till konungen och blev en av fälttågets mera bemärkta ledare. Källorna meddela intet om D:s deltagande i Stegeborgsfäktningen. I Stångebro slag förde D. befälet över de svenska ryttare, vilka jämte Wladislaw Bekes' polska knektar skulle erövra Stora Stångebro. Utan att kraftigare motstånd mötte, lyckades övergången. På andra sidan bron hejdades D:s trupp emellertid av hertigens artilleri och kastades snart med stora förluster tillbaka över ån. Under tiden hade den avgörande drabbningen stått vid Lilla Stångebro, och det blev nu D., som jämte Arvid Svan först av det kungliga partiet redan på slagfältet inledde underhandlingar med hertigen. Efter slaget upplöste Sigismund enligt Linköpingsfördraget sina svenska trupper, varvid D. med smålandsryttarna återvände hem.

Då hertig Karl för att trygga sin ställning på hösten 1598. sände Carl Carlsson (Gyllenhielm) och Samuel Nilsson till Småland, utspann sig en brevväxling mellan hertigen och D. Hertigen synes ha hyst uppfattningen, att det viktigaste vore att skilja de gemena ryttarna från D., och riktade därför till dessa en amper skrivelse om D:s förbrytelser — utom förräderiet genom deltagandet i konungens krigståg förevitas D. förföljelse mot en hertig Karls landbofogde och, som alltid i Karls vidräkningar med sina fiender, förtal av hertigens goda namn. Också till D. riktade hertigen ett hotande brev. De hertigliga underhandlarna synas emellertid ha gått smidigare till väga. Samtidigt som de översände hertigens brev, erbjödo de D. fri lejd för underhandling. Om de också innehöllo brevet till gemena ryttarna är icke känt. Resultatet av underhandlingen blev emellertid, att D. och hela smålandsfanan begärde hertigens nåd och utfäste sig att bistå denne vid återerövringen av Kalmar. Det vill emellertid synas, som om de vid sin övergång hade lyckats utverka särskilda förmåner. Då de några månader senare uppbådades för Kalmar slotts belägring, riktade Karl till dem ett särskilt brev med erinran om deras löfte och en vädjan att nu ställa sig till förfogande. D. deltog också med utmärkelse i belägringen av Kalmar. Efter slottets fall synes D. ha vistats en längre tid i hertigens närhet. Han bevistade .Stockholmsriksdagen 1599 och utsågs där bland de herrar, vilka jämte Erik Brahe och ombud för prästerskapet och borgarna som ständernas beskickning skulle inleda förhandlingar med de konungstrogna i Finland. Det är troligt, att svågerskapet med Arvid Eriksson (Stålarm) varit utslagsgivande vid detta val. Också de övriga delegerade tillhörde emellertid Sigismunds tidigare anhängare. Omöjligt är icke, att hertigen velat genom denna aktion definitivt kompromettera dem inför Sigismund. I så fall får man i denna beskickning snarast se ett uttryck för hertigens osäkerhet om de nyförvärvade anhängarnas trohet. Underhandlingarna i Finland gåvo emellertid negativt resultat.

I krigståget 1599 synes D. icke ha deltagit. Kort efter hertigens återkomst fick han åter ge ett bevis på sin trohet, då han vid den stora räfsten i Linköping 1600 förordnades att sitta i ständerdomstolen bland krigsbefälet. Om han vid det tumultuariska avgörandet 12 eller 13 mars var anhängare av Erik Brahes och Axel Leijonhufvuds mildare yrkande eller bland dem, som yrkade dödsstraff, är icke känt. Emellertid fullgjorde D. under själva rättegångsförhandlingen särskilda uppdrag. Under rättegången 6 mars, då Thure Bielke rannsakades, skickade hertigen D. och Anders Lennartsson (Forstena-släkt) till Sten Banér och senare till Erik Sparre för att förhöra dem rörande några av Bielke lämnade uppgifter. Då de anklagade 10 mars begärde att få tala med ett utskott av rätten, var D. bland dem, som utsagos. Till utskottet överlämnade de anklagade sin protestation, som skulle komma att bli vändpunkten i hela rättegången.

D. synes icke ha följt Karl till Livland, men 1601 överskeppades också delar av den småländska adelsfanan. När D. på grund av sjukdom och, som han själv uppgav, med Karls goda minne under den svåra vintern 1601–02 lämnade sitt folk och återvände till Sverige, föll han i onåd och nödgades vid den stora uppgörelsen efter 1602 års Stockholmsriksdag underskriva en ny trohetsförsäkran (11 juli 1602). Då hertig Karl s. å. Önskade frigiva några av de finländska rojalisterna, vilkas hjälp han behövde i livländska kriget, kunde han åberopa en av åtskilliga adelsmän och bland dem D. underskriven förbön. D. deltog utom i Stockholmsriksdagen jämväl i 1607 års ständermöte. Eljest synes D. under dessa år ha förskonats från rikspolitiska värv. Småländska adelsfanan deltog, liksom den västgötska, icke mera i fälttåget i Livland — förmodligen med hänsyn icke mindre till villkoren vid deras kapitulation 1598 än till deras kända rojalistiska trofasthet. Då adeln i gränslandskapen uppbådades till de nordiska gränsmötena 1601, 1602 och 1603, synes D. icke ha varit närvarande. Sin huvudsakliga verksamhet torde D. efter hemkomsten från Livland ha haft i sin hemtrakt, där han åtminstone tidvis själv förvaltade sin härädshövdingesyssla. Då Karl inför det danska krigshotet på hösten 1610 avkrävde smålandsadeln en ny trohetsförsäkran, undertecknade D. denna främst bland 24 ädlingar. Det torde också ha varit i sin egenskap av bygdens främste man — han ägde, utom sätesgården Hagelsrum, som brändes av danskarna 1612, ett tjugutal gårdar i Ydre och kringliggande härader, de flesta förvärvade genom köp — som D. 1612 under brinnande krig förordnades att vara landshövding i det hårt ansatta gränslandet, då ännu delvis ockuperat av danskarna. Enligt sin instruktion skulle D. endast handlägga civila ärenden. Detta är ett av de tidigaste exemplen på separation av militär och civil myndighet, vilken genomfördes helt först på 1630-talet. Titeln landshövding för ståthållare hade använts tidigare men kom i mera allmänt bruk först med denna kompetensdelning.

I de få bevarade akterna av D:s hand framträder denne som en med hänsyn till tidens förhållanden väl bildad person. D:s huvudsakliga betydelse var emellertid krigarens och bygdehövdingens.

Författare

S. U. Palme.

Källor och litteratur

Källor: Hertig Karls registr. 1592—1599, Riksregistr. 1600—1612, Riksdagsacta 1599, 1600, 1602, 1607, Danica: förhandl., Strödda hist: handl. 19, Biographica, Krigshist. handl. 6—7, A. J. Messenii Commentaria (Skoklostersaml., Fol. 80), Erik Brahes kalendarium (ibid., qv. 27 och qv. 19), allt i RA; Räntekammarböcker 1579, Älvsborgs lösen 1613, vol. 23—24, pergaments-och pappersbrev, KA; Axel Leijonhufvud, Historisk berättelse om hertig Carls regemente, KB (D. 597); Nordinska saml.. 436 och Drakeska släktarkivet, UB; Östergötlands län 1 a—b, Göta hovrätts arkiv; Sverige A I 6, Tyske Kancellis udenrigske Afdeling, [danska] Rigsarkivet. — Protokoll vid ransakningen på riksdagen i Linköping år 1600 (Handl. rör. Skandinaviens hist., 19, 1834); Sv. riksdagsakter, 3:1 (1894). — E.' Anthoni, Konflikten mellan hertig Carl och Finland. Avvecklingen och försoningen (Skrifter utg. av Sv. litteratursällsk. i Finland, 262, 1937); [F. Drake], En bild från kampen emellan Karl och Sigismund. Arvid Drake till Hagelsrum (Nya Wexiöbladet 20 sept. 1898; sign.: T. D—el); A. Jonsson, Hertig Karl och Sigismund 1597—1598 (Göteborgs vetensk.- och vitterh.-samh. Handl., 4:9, 1906); S. U. Palme, Sverige och Danmark 1596—1611 (1942); L F. Rääf, Samlingar och anteckningar till en beskrifning öfver Ydre härad, [1]&3 (1856, 61); W. Sten-hammar & R. Stenbock, Andra livgrenadjärregementet 1552—1927 (1941); D. Toijer, Sverige och Sigismund 1598—1600 (1930); S. Tunberg, Riksrådet Erik Brahes chifferkalendarium, 1—2 (Personhist. tidskr., 20, 1918—19, tr. 1919, och 23, 1922, tr. 1923); dens., Sigismund och Sverige 1597—1598, 2 (Arbeten utg. med understöd af V. Ekmans universitetsfond, 23, 1918).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Arvid Knutsson Drake, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17624, Svenskt biografiskt lexikon (art av [a:7986:S. U. Palme.]), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17624
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Arvid Knutsson Drake, urn:sbl:17624, Svenskt biografiskt lexikon (art av [a:7986:S. U. Palme.]), hämtad 2024-04-19.