Meriter

Magnus Arhusiander, f. 17 jan. 1829 i Säter, d 19 maj 1908 i Sundsvall. Föräldrar: kyrkoherden i Säter Karl Arhusiander och Andrietta Maria Schåltz. Åtnjöt undervisning i hemmet; genomgick tredje och fjärde klasserna i Falu skola. Bokhållare vid Forsse bruk 1845 samt vid Bollsta bruk s. å.; bokhållare 1851 och längre fram inspektor hos P.F. Heffner i Sundsvall; ledamot av Sundsvalls drätselkammare 1864–72 (slutligen ordförande); övertog 1868 tillsammans med v. konsul F. A. Åslund Heffners trävaruaffär under firmanamnet Heffner & c:ie (sedermera Heffners aktiebolag) och etablerade sig som grosshandlare och trävaruexportör i Sundsvall; stadsfullmäktig i Sundsvall 1869– 97 (v. ordförande; ordförande); ledamot av Medelpads lasarettsdirektion från 1873 (v. ordförande) och av styrelsen för Sundsvalls handelsbank från dess stiftande 1874, vari han deltog, (v. ordförande 1874–99) samt av Västernorrlands läns landsting från 1875–1904 (v. ordförande 1881–83; ordförande 1884–1900) och av Sundsvalls—Torpshammars järnvägsaktiebolags styrelse 1876–84; ledamot av riksdagens andra kammare 1883–92 lagt. och 1895–1901 samt av dess första kammare 1892 urt.–94 och var därunder bl. a. ledamot i särskilt utskott 1890 och 1895 och i bevillningsutskottet 1891–92 lagt. samt av talmanskonferensen 1899–1901; drog sig jämte Åslund tillbaka från affärsverksamheten 1894, varvid Heffners aktiebolags sågverks- och skogsegendomar såldes till Vivsta varvs aktiebolag; innehade olika smärre kommunala förtroendeuppdrag samt var ledamot av styrelserna i ett flertal flottningsföreningar och andra affärsföretag, däribland brand- och livförsäkringsaktiebolaget Norrland, bland vars stiftare han var. RVO 1876; RNO 1887; KVO2kl 1896; KVO1kl 1900.

Gift 31 okt. 1856 med Julie Desideria Fegræus, f. 23 maj 1828, d. 26 juli 1906, dotter till bergsfogden Johan Erik Fegræus.

Biografi

A. ägnade sig vid sidan av sin framgångsrika praktiska verksamhet, som småningom förskaffade honom ett för orten ovanligt välstånd, redan tidigt åt Sundsvalls kommunala angelägenheter. Hans omfattande och högt skattade arbete på detta område gjorde honom ganska självskriven till en plats även i riksdagen, som han tillhörde under ej mindre än nitton år. Även här följde han med vaken uppmärksamhet ärenden av mera lokalt intresse, såsom Norrland och särskilt Sundsvall berörande kommunikationsfrågor. Utpräglad frihandelsvän, sökte han gärna leda protektionismens skadlighet i bevis med näraliggande argument, hämtade från den norrländska sågverksarbetarbefolkningens villkor. Hans tullpolitiska uppfattning i förening med en allmänt liberal åskådning anvisade honom en plats i den grupp, som vid 1891 års riksdag med K. Herslow i spetsen framträdde under namn av centern. Han räknades som en bland dess förtroendemän och var likaså en bland de främste i den vid 1895 års riksdag i reaktion mot lantmannapartiernas sammanslagning bildade frihandelsvänliga centern. År 1900 ingick han liksom de flesta av sina meningsfränder i det nya liberala samlingspartiet. Efter att redan år 1888 ha uttalat sig för 500-kronorsstrecket underskrev han 1900 liberala samlingspartiets av S. v. Friesen framburna motion om politisk rösträtt för kommunalt röstberättigade män. I försvarsfrågan motsatte han sig 1891 års regeringsförslag men medverkade till den 1892 uppnådda lösningen; 1901 följde han till en början v. Friesen i dennes avslagsyrkande men tillkännagav sin anslutning till det segrande sammanjämkningsförslaget. Han framträdde emellertid föga i debatterna, och den aktade ställning, han intog i riksdagen, hade sin grund mindre i en betydelsefull politisk verksamhet än i hans personliga egenskaper, hans långa erfarenhet och hans hedrande insats i hemortens ekonomiska och kommunala utveckling.

Författare

B. Boëthius.

Källor och litteratur

Källor: Riksdagens prot.; Sundsvallsposten 18 jan. 1905; Spectator [V. Millqvist], Andra kammarens män 1888—90, 1897—1899, 1900—1902 (1890, 1899, 1902); Tom Jones & C:o [V. »Millqvist och E. Thyselius], Hvilka riksdagsmän böra omväljas? (1893).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Magnus Arhusiander, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18797, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18797
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Magnus Arhusiander, urn:sbl:18797, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2024-11-08.