Svarte Åke Jönsson. Sigill fäst vid RAp 9 mars 1458. Foto Emre Olgun, RA.

Svarte Åke Jönsson (Svarte Skåning)

Död:omkring 1495

Lagman, Riksråd, Hövitsman, Riddare


Band 34, sida 382.

Meriter

Svarte Åke Jönsson, d mellan 23 nov 1494 o 15 aug 1495. Föräldrar: riksrådet Svarte Jöns o Ingeborg Nilsdotter (Natt o Dag, bd 26, s 411). Inskr vid univ i Leipzig sommarterminen 38, åter i Sverige tidigast 40, hövitsman över Ringstadaholms fögderi i Östergötland från något av åren 40–51 till något av åren 53-69, riddare något av åren 46–49 (trol 29 juni 48), riksråd åtminstone 50–93, häradsh i Rönö härad i Södermanland något av åren 55–56 och ännu 62, hövitsman på Nyköping något av åren 57–59, lagman i Södermanland från 58.

G 1) 17 jan 1445 på Åkerö i Bettna, Söd, m Mechtild Clausdotter, d efter 4 maj 1460, dotter till riksrådet Claus Plata (bd 29, s 343) o Cecilia Nilsdotter (schack); 2) 23 okt 1468 på Åkerö m Birgitta Gregersdotter, d mellan 1 nov 1503 o 12 mars 1504, dotter till riksrådet Gregers Matsson (Lillie; bd 23) o Anna Johansdotter (Gädda).

Biografi

S inskrevs sommaren 1438 som ”Swarte Akow” tillsammans med flera andra svenskar vid universitetet i Leipzig. Fyra år tidigare hade i samma matrikel registrerats sedermera ärkebiskopen Jöns Bengtsson (Oxenstierna; bd 28), som fortsatte sina studier och 1445 valdes till rektor för nämnda universitet.

S dubbades antagligen till riddare vid Karl Knutssons kröning i Uppsala 29 juni 1448. Därefter följde han denne till Norge, där han hösten 1449 i Karls norska kungaförsäkran nämns bland de elva personer som uppges vara Karls råd och män från Sverige. Uttryckligen nämns han som riksråd i de fyra breven från mötet med danska fullmäktige i Halmstad 1450, i vilka han förekommer som ett av Karls tolv sändebud. Dessa brev gäller upplåtandet av Norge till den danske kungen, frigivningen av de fångar svenskarna tagit i Norge, ett kungamöte följande år för avgörande av frågan om Gotland samt de unionella förhållandena vid kungarnas eventuella död. 1453 var S bland de tolv riksråd som i Stockholm beseglade stilleståndstraktaten med Danmark, och han var också ett av de riksråd som nämns i den av Kristian I aldrig ratificerade fredstraktaten i Vadstena 1455.

Då den med S besvågrade ärkebiskopen Jöns Bengtsson 1457 gjorde uppror och kung Karl lämnade Sverige, fick S redan efter några veckor ett förläningsbrev av denne och riksrådet. Innan den danske kungen anlände till Sverige, blev så ärkebiskopen riksföreståndare tillsammans med Erik Axelsson (Tott). Tillsammans med S och ärkebiskopens bror Cristiern Bengtsson (bd 28, s 468 f) samt ett par andra personer begav sig Erik Axelsson till Finland, där kretsen genomdrev valet av Kristian I till Sveriges konung.

Under kung Karls första regering hade S som hövitsman över Ringstadaholms borgfögderi indrivit skeppsskatt. Av ärkebiskopens brev till bönderna i Karlsholms län i Södermanland framgår 1457 att han ännu en tid skulle råda över området trots att riksrådet beslutat att han borde få annat län. Gentemot eventuella klagomål förklarades S som länsinnehavare ha skött sin syssla i enlighet med den i februari samma år fördrivne kung Karls instruktioner. 1458 fick S lagmansämbetet i Södermanland, som han kom att behålla till sin död. 1463 intygades att S inte, tvärt emot vad han anklagats för, bundit eller slagit någon bonde i Gudhems härad i Västergötland. Under S:s tid som hövitsman på Axvall besvärade sig allmogen i Laske härad över hans olagliga beskattning.

Ärkebiskopen fängslades 1463 av kung Kristian för att han på eget bevåg hade tillmötesgått böndernas krav på befrielse från den påbjudna skeppsskatten. S var då bland de riksråd som samtyckte till ärkebiskopens fängslande. Den Oxenstiernska kretsen, som bl a bestod av släktingar till ärkebiskopen, gjorde 1464 uppror mot kungen. Upproret drabbade S vars borg Axvall, erhållen i förläning 1462, belägrades av ärkebiskopens kusin Erik Nilsson (Oxenstierna, bd 28). Enligt kapitulationsakten av 28 aug 1464 skulle stillestånd råda intill 24 mars 1465, då S skulle kapitulera, om han ej dessförinnan fått undsättning. Den uteblev tydligen, ty 25 mars 1465 överlämnade S Axvall till Erik Nilssons kusin Ivar Gren (bd 17). I september 1466 var S en av fastarna i Ivar Axelssons (Tott) i Nyköping daterade morgongåvebrev till kung Karls dotter Magdalena. I oktober var han även bland de riksråd som med den nye riksföreståndaren Erik Axelsson (Tott), herr Ivars bror, i ledningen förliktes med den förre riksföreståndaren ärkebiskop Jöns Bengtsson och dennes släktingar. I samband med förlikningen förlänades S av Erik Axelsson med Jöns Bengtssons samtycke stora områden i Västergötland och Södermanland. 1467 var han bland de elva riksråd med Erik Axelsson i spetsen som inbjöd kung Karl att återkomma från Finland för att återta riksstyrelsen. Följande år var S ett av den återinsatte kungens fyra sändebud till de resultatlösa fredsförhandlingarna i Halmstad med Kristian I:s ombud (jfr bd 17, s 416 o 598).

Under Sten Stures riksföreståndartid deltog S ett flertal gånger på 1470- och 80-talen i unionsförhandlingarna i Kalmar, och han var ett av de fyra svenska riksråd som underhandlade med den danske kungen i Ronneby 1476 (jfr bd 17, s 417) och i Halmstad 1483.

S:s första morgongåvebrev tyder på att han redan under förra hälften av 1440-talet övertog sin fars efterlämnade sätesgård Åkerö i Södermanland, som ännu 1442 bebotts av hans äldste bror Ture. I övrigt ägde han gods i framför allt Södermanland, Västergötland och Östergötland men även i Västmanland, Småland, Dalsland, Värmland, Uppland, Halland, Finland och Skåne. Sina och sina förfäders jordabrev, vilka nu i allmänhet finns i RA till följd av Karl IX:s konfiskation av Hogenskild Bielkes och hans bröders egendom och arkiv, förtecknade S i den handskrift som nu har signum C 25 i RA.

S tillhörde inte tidens ledande politiska personligheter, men spelade en roll lokalt i Västergötland. I en turbulent tid fungerade han tidvis som förbindelseman mellan olika politiska grupperingar på svensk respektive dansk sida.

Författare

Hans Gillingstam



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: Pappersbrev 2 jan 1458 o perg:brev 23 nov 1494 i Bergshammarsaml, allt i RA.

E Anthoni, Finlands medeltida frälse o 1500-talsadel (1970); BSH 3 (1870), inl, s 256, o 4 (1875), inl, s 309; L M Bååth, Acta cameralia, 2 (1957); G Carlsson, Kalmar recess 1483 (Hist arkiv, 3, 1955), s 30; Det medeltida Sverige, 1:6 o 2:1–3 (1988–2013); Diplomatarium Christierni primi (1856); FMU 3–5 (1921–29); B Fritz o L Elfving, Den stora kyrkofesten för Sankta Katarina i Vadstena år 1489 (2004), s 23; H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medeltiden (1952–53); dens, Svarte Skåning (ÄSF 1:3, 1989), o där anf litt; dens, Brev ur askan (1996); J Hadorph, Biärköarätten ... hwar hoos föllia några the äldsta konunga stadgar ... (1687), s 52, 54, 56 o 62–65; K Hagnell, Sturekrönikan 1452–96 (1941); D Harrison, Karl Knutsson (2002); B Hildebrand, Esbjörn Blåpanna o hans arvingar (PHT 1934); H Hildebrand, Sveriges medeltid, 2 (1884–98), s 634, o 3 (1898–1903), s 1037; S Kraft, Tidsskedet 1448–1520 (Sveriges hist till våra dagar, 3:2, 1944); C Larsson i By, En dalasockens hist (1920), s 51 o 261; J Liedgren, Arkiv (Kulturhist lex för nord medeltid, 1, 1956), sp 222; dens, Claus Platas brev om den stora bonaden (Rig 1963); dens, Kontrakten med myntmästarna i Västerås 1480–1538 (NNÅ 1965), s 32; dens, Kontrakten med myntmästarna i Sthlm o Uppsala 1449–1527 (NNÅ 1967), s 15; dens, Texterna om myntning i Hans Brasks kopiebok A 6 (NNÅ 1969), s 72; dens, Arkivförteckn o gallring under sv medeltid (Arkivvetensk studier, 5, 1981), s 231 f; C J Ljungström, Permebref (VFT 2, 1871), s 49 f; C Lovén, Borgar o befästn:ar i det medeltida Sverige (1996); I Lundahl, Det medeltida Västergötland (1961); K-G Lundholm, Sten Sture den äldre o stormännen (1956); B V:son Lundqvist, Falköpings hist, 1–3 (1940–46); E Lönnroth, Sverige o Kalmarunionen (1934), s 316 o 320 f; dens, Slaget på Brunkeberg o dess förhist (Sc 1938), s 169 o 174; J E Olesen, Unionskrige og stændersamfund 1450–81 (1983); S U Palme, Sten Sture den äldre (1950); H Petersson, Morgongåveinstitutet i Sverige under tiden fram till omkr 1734 års lag (1973); Privilegier ... för Sveriges städer, 1 (1927), s 135, 149, 169, 172, 178, 180, 185 f, 191 o 193; Processus seu negocium canonizacionis b Katerine de Vadstenis (1942–46), s 185; RepD 2:1–2, 5, 7 o 9 (1928–39); D Retsö, Länsförvaltn i Sverige 1434–1520 (2009); G Rystad, Hammerstaaffären (Sc 1955–57), s 193; H Schröder, Monumenta Diplomatica svecana (1820–22), s 37–40; H Schück, Rikets brev o reg (1976), s 133; L Sjödin, Kanslistilar o medeltida arkiv, 1 (MRA 1939), s 112; P Sjögren, Släkten Trolles hist intill år 1505 (1944); dens, Släkten Posses hist intill år 1500 (1950); A Skoglund, De yngre Axelssönernas förbindelser med Sverige 1441–87 (1903), s 41, 66 o 206; SMR; T Småberg, Det stängda frälset (2004); ST 3 (1895); STb 1–3 (1917–44); A A von Stiernman, Swea o Götha Höfdinga-Minne, 1–2 (1835–36); C G Styffe, Skandinavien under unionstiden (3 uppl, 1911); Sveriges medeltida personnamn, 1 (1967–76), sp 32; S Tunberg, Den sv riksdagens uppkomst o utveckl intill medeltidens slut (Sveriges riksdag, 1, 1931), s 125; Vadstenadiariet (1996); G Wieselgren, Sten Sture d y o Gustav Trolle (1949); L Wikström, Kungsholmen intill 1700-talets början (1975); P-A Wiktorsson o E Odelman, Dalslands Diplomatarium (1996); ÅboSvB; M Åmark, Medeltida kyrkklockor i Södermanland (Bidr till Södermanlands äldre kulturhist, 20, 1925), s 54 f; F Ödberg, Förteckn öfver räfstetingsbref för Vestergötland under medeltiden (VFT 4–5, 1888), s 13, 15 ff o 20.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Svarte Åke Jönsson (Svarte Skåning), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34782, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2019-01-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34782
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Svarte Åke Jönsson (Svarte Skåning), urn:sbl:34782, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2019-01-23.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se