Erik Svenning AA

Erik Adolf Svenning

Född:1901-11-21 – Malmö kommun, Skåne län (S:t Pauli)
Död:1974-08-19 – Slottsstadens församling, Skåne län

Riksdagsledamot, Socialpolitiker


Band 34, sida 586.
Se pdf av tryck.

Meriter

Svenning, Eric Adolf, f 21 nov 1901 i Malmö, S:t Pauli, d 19 aug 1974 där, Slottsstaden. Föräldrar: typografen Adolf Andersson S o Emilia Agusta Nilsson. Kontorsbud vid SJ, elev vid Brunnsviks folkhögsk 25–26, litograf vid ab Åkerlund & Rausing 26–41, led av styr för ABF Malmö 32, v ordf 41, ordf där jan 51–71, led av styr för Malmö litografiska fören 35, ordf där 38–40, led av styr för Malmö hyresgästfören 39, ordf där 42–våren 74, red för Bostaden Malmö 41–56, instruktör vid ABF 42–febr 46, led av stadsfullm i Malmö 45–66, andre v ordf i drätselkammaren 50, v ordf där 51–54, ordf i hälsovårdsnämnden 48–63, i drätselkammarens tredje avd (från 54 fastighetsnämnden) 51–67, led av fastighetsab Spinneriet okt 54–åtm 65, led av AK 57–70, ordf i Riksförb för allmän hälsovård 63–åtm 71, led av bostadsrättskomm dec 66–dec 68, av komm för ett renare samhälle mars 67–juni 69, av lagutsk 69–70, ordf i rikskomm mot nedskräpning (Håll Sverige rent) maj 70–aug 74.

G 7 nov 1931 i Malmö, S:t Pauli, m Edit Maria Ingeborg Olsson, f 8 juni 1907 där, S:t Joh, d 26 okt 1975 där, Slottsstaden, dotter till byggnadsarbetaren Botvid O o Eva Fredrika Johansson.

Biografi

Eric S växte upp i en arbetarfamilj i en fattig stadsdel i Malmö. Skolgången blev kortvarig: som fjortonåring lämnade han Pildammsskolan med goda betyg. Liksom de flesta begåvade arbetarbarn måste S dock ge upp tanken på fortsatta studier och började arbeta redan under skoltiden, bl a som springpojke under Baltiska utställningen 1914.

Intresset för teater och musik, som även föräldrarna haft, konkurrerade tidigt med arbetet om S:s uppmärksamhet. Han ledde teaterverksamheten på Ungdomens hus i Malmö, uppträdde på friluftsteatern, blev en av sångföreningen Lyrans ledande tenorer och skrev också teaterkomedier. Efter hand valde S att utbilda sig vid Brunnsviks folkhögskola. Därifrån tog han med sig ett betydande intresse för folkbildning och kultur som sedan kom till uttryck i hans politiska gärning.

1926 tog S anställning som litograf vid förpackningsföretaget Åkerlund & Rausing i Lund, där han gjorde en snabb facklig karriär och blev personalklubbens förste ordförande. Under den långvariga branschkonflikten 1938 var han en av ledarna. Efter medling av tre landshövdingar uppnåddes ett avtal som gav grafikerna kraftigt höjda löner och rätt till två veckors semester. Framgångarna gav en skjuts åt S:s karriär inom arbetarrörelsen. 1942 tog han över ordförandeskapet i Malmö hyresgästförening och knappt tio år senare fick han samma position i ABF Malmö.

Arbetet i hyresgästföreningen gav S goda möjligheter att verka gentemot den svåra bostadsbristen i efterkrigstidens Malmö. Uppväxten i den södra förstaden (i närheten av kvarteret Korpen som skildrats i Bo Widerbergs film) hade givit honom egna erfarenheter av slum, trångboddhet och hälsovådliga lägenheter. Kampen mot dessa missförhållanden blev en livslång politisk angelägenhet för S.

Hyresgästföreningen tog inte bara tillvara de boendes intressen, utan utvecklade också ungdoms- och kulturverksamhet. Som en del i detta arbete ledde S föreningen Barnen till havet som ordnade ferieaktiviteter vid Ribersborgsbadet för kåk- och bakgårdsbarnen. Han ordnade också en teater- och filmverksamhet för barnen som leddes av den senare välkände författaren Åke Hodell. S:s kulturella engagemang kom även till uttryck i hyresgästföreningens tidning Bostaden. I den publicerade han som redaktör dikter av Gunnar Ekelöf och Erik Lindorm (bd 23), liksom noveller av Rudolf Värnlund och Ivar Lo-Johansson. Under hyresgästföreningens årsmöten, som ofta fyllde Stadsteatern, uppträdde operasångare och operettstjärnor som Åke Askner, Einar Beyron, Brita Hertzberg, Ulla Sallert och Gaby Stenberg. S ville med den sortens arrangemang förverkliga sin idé att politik och folkrörelser skulle sammanflätas med kultur och musik.

ABF i Malmö utvecklades efter andra världskriget till ett slags folkuniversitet. Årligen skrev 20 000 Malmöbor, en sjundedel av befolkningen, in sig. Kursprogrammet expanderade och de facklig-politiska utbildningarna kompletterades med språk- och musikkurser. När Grafikskolan Forum (senare Konsthögskolan i Malmö) 1964 startade inom ABF:s ramar såg S till att ordna lokaler med full hyrestäckning från kommunen.

Den i Malmö regerande socialdemokratin ville skapa ett slags mönstersamhälle. Malmö stadsteater, invigd 1944, blev den stora kulturella symbolen för dessa ambitioner. S engagerade sig mycket för teaterns utveckling och var med om att tillsätta Ingmar Bergman som regissör och konstnärlig ledare. Till teatern knöts skådespelare som Bibi Andersson, Max von Sydow, Toivo Pawlo, Gunnel Lindblom, Naima Wifstrand och Sture Lagerwall (bd 22).

Trots framgångarna kom djupgående motsättningar att utmärka den malmöitiska arbetarrörelsen. Kommunsocialister ställdes mot självförvaltare och kooperatörer som S, vilka anklagades för att främst ta tillvara den välbeställda arbetarklassens intressen. Kooperatörerna ville i första hand bygga bostadsrätter, vilka i praktiken var ekonomiskt otillgängliga för stora delar av arbetarklassen. Kritikerna såg med skepsis på alliansen mellan HSB, socialdemokratiska bostadspolitiker som S och storbyggmästare som Hugo Åberg. Kritikerna angrep också den konsensuskultur som utvecklats mellan arbetarrörelsens och storföretagens ledare, inte minst Ernst Wehtje j:r vid Skånska cement ab.

S kom efter hand att förflytta centrum för sin verksamhet från kommunal- till rikspolitiken. Efter att ha inträtt i andra kammaren 1957 blev han bostadspolitiker på nationell nivå och gjorde sig känd för att kämpa för bibehållen hyresreglering. I slutet av sin riksdagskarriär var S med om att genomföra en vanhävdslag, som gav kommuner rätt att ta över vanvårdade eller förfallna bostäder.

Trots riksdagsuppdraget behöll S centrala kommunala uppdrag. Han kvarstod också som ordförande för ABF och hyresgästföreningen i Malmö. S kom att personifiera ”den röde patriarken”, med makt att styra städer och bestämma över människors vardag och villkor. Denna sorts politiker hade sin storhetsperiod under sent 50-tal och ett decennium framåt. Det var då bostadspolitikens miljonprogram växte fram som ett svar på den väldiga bostadsbristen. 1962 stod 25 000 personer i kö hos bostadsförmedlingen i Malmö. För att bereda plats för nybyggnationer byggdes stadskärnan om. Många hus revs och S kunde i samband med detta unna sig tillfredsställelsen i att besluta om nedmontering av den hyreskåk han vuxit upp i. Samtidigt kommunaliserades markområden i ytterområdena. Malmö förberedde sig liksom andra större städer på att ta emot folkströmmen från landsbygden.

För S och andra socialdemokratiska politiker ur hans generation var detta en skördetid. Fattigsverige byggdes bort, välståndet ökade snabbt och utbildningen demokratiserades. Det folkliga stödet för denna politik tycktes massivt. I Malmö vann socialdemokratin val efter val. S och hans generationskamrater skapade nya projekt för att pryda staden. Modernisering och homogenisering kännetecknade stadsplaneringen. Bygget av skyskrapan Kronprinsen blev till ett moderniseringens utropstecken. Nerlagda textilfabriker ersattes av flotta restauranger och köpcentra. Den nya stadsdelen Rosengård skulle fullborda framtidsvisionerna. För S var det ett storslaget projekt; i Rosengård skulle 20 000 människor bo och ha tillgång till butiker, samhällsservice, skolor, daghem, bibliotek, krogar, sjukvård. Det var den förverkligade drömmen om den stora gemensamma staden.

Det sena 60-talet blev tungt för S och andra röda patriarker. De kommunala bostadspolitikerna förlorade inflytande i riksdagen, det gamla bostadssociala stödet upphörde, bostadsrätter blev handelsvaror och finansieringen blev allt svårare för kommunerna, som också förlorade skattekraft. De välbeställda invånarna i Malmö flyttade till radhusområden i kranskommuner samtidigt som arbetslösheten steg i spåren av den ekonomiska krisen.

S lämnade som en av de sista av sin generation riksdagen 1970. I Malmö mötte hans generation allt starkare kritik från vänster: ABF stod för en borgerlig bildningssyn, stadsteaterns repertoar var kommersiell och stadens moderniseringsprojekt hade drivit fram segregation och social nöd. Det samhälle som S velat skapa, präglat av en levande förening mellan politik och kultur, höll på att ersättas av klasskamp och social indignation, och hans halvsekellånga samhällsgärning underkändes. Det politiska nederlaget förvandlades till en privat tragedi. Efter det att S lämnat sitt sista folkrörelseuppdrag begick han självmord.

Son till S är journalisten och författaren Olle S (f 1942).

Författare

Olle Svenning



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Redigerat: Bostaden. Årg 11 (1943), nr 11–årg 23 (1955), nr 2. Malmö 1943–1955. (Framtiden). [Organ för hyresgästföreningen i Malmö. S kan eventuellt ha efterträtt den tidigare redaktören A Kringlund redan fr o m 1943:9; nr 9 och 10 saknar redaktionella uppgifter. S var dessutom ansvarig utgivare för tidskriften 1943, nr 1–1955, nr 2. Tidskriften upphörde därefter och införlivades av Vår bostad, men återkom i annan form redan året därpå, då utan att redigeras av S.]

Källor och litteratur

P Billing o M Stigendal, Malmö: vår stad (Socialdemokratins samhälle: SAP och Sverige under 100 år, 1989); Bostaden: organ för Malmö hyresgästförening, specialnr april 1982; E Eriksson, Omöjligt finns inte: ABF Malmö 75 år (1995); Forum final!, ed L-G Oredsson (1995); Malmö stads historia, 8, ed O Bjurling (1994); P-M Ristilammi, Rosengård och den svarta poesin (1994); O Svenning, Lojaliteter: min far(s) (1995); dens, Malmö: paradoxernas stad (1998); Väv 1966. – Far till staden, dokumentärfilm av Magnus Gertten (2001).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik Adolf Svenning, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34870, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Svenning), hämtad 2019-02-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34870
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik Adolf Svenning, urn:sbl:34870, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Svenning), hämtad 2019-02-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se