Meriter

Svensson, Sven, f 1 maj 1855 i Asarum, Blek, d 12 maj 1928 i Sthlm, Nik. Föräldrar: bonden Sven Fredriksson o Sissa Svensdotter. Sjöman, styrmansex vid Sthlms navigationsskola 4 maj 76, handelsbiträde i brodern Bernt S:s handelsrörelse, övertog den 97, led av styr för Sv numismatiska fören 22. Numismatiker. – Ogift.

Biografi

S växte upp i en syskonskara om två systrar och fyra bröder. Den äldste brodern dog 1871 och familjens lantbruk övertogs av Bernt, den näst äldste. Det avyttrades dock ganska snart och familjen flyttade till Mörrum. S och brodern Bernt som hade andra planer än att bli jordbrukare gick båda till sjöss. Kyrkobokföringen meddelar att S tog ut betyg för sjötjänst 1871. Bernt avancerade med tiden till styrman och sjökapten medan S arbetade i mer underordnade befattningar. Bl a anlöpte han 1875 Rio de Janeiro som lättmatros. Året därpå tog S styrmansexamen. Om hans år till sjöss är annars mycket lite känt.

På senhösten 1876 bosatte sig de två bröderna i Stockholm, där Bernt öppnade en cigarrhandel i vilken S kom att arbeta under många år som handelsbiträde. Verksamheten fick efter hand en icke obetydlig omfattning med flera butiker på Beridarebansgatan, Kornhamnstorg och Västerlånggatan och med tiden också Slussplan. Utöver tobaksvaror kom rörelsen även att omfatta reseffekter och lädervaror, de senare tillverkade i egen fabrik. Från 1882 bodde bröderna i kvarteret Ajax på adressen Trångsund 10, ett delvis medeltida hus nära Storkyrkan. S behöll lägenheten efter broderns död 1897 under resten av sitt liv.

Arvet efter brodern ökade S:s kapital med nära 36 000 kr. ”Svensson på Slussen” var alltså ganska välbärgad, till vilket kom inkomsterna från tobakshandeln vid Slussen, som han behöll fram till sin död medan övriga butiker avyttrades. Kapitalet kunde han använda för sina samlarintressen. S var en storsamlare inom numismatiken, en sysselsättning som nog efterhand tog upp större delen av hans tid. Särskilt under 1910-talet utvecklades myntsamlingen raskt genom stora inköp. S förvärvade då bl a grosshandlaren Israel Berghmans samling i sin helhet för den oerhörda summan 116 000 kr. Det var emellertid inte bara mynt som intresserade honom. Frimärken, autografer (kungliga och andra), etiketter för vin, sprit, emballage för dagligvaror, charta sigillata, knappar från alla tänkbara uniformer och fjärilar hörde dit, dessutom handskrifter, köpebrev, kopparstick, träsnitt, etsningar och böcker.

Uppenbarligen var S mycket beläst inom sina områden. Han kunde konsten att katalogisera och efterlämnade gedigna förteckningar. Under senare år satte han sig ner för att skriva och publicerade 1923 en uppsats om Olof skötkonungs (bd 28) mynt i Numismatiska meddelanden. Det var också den gigantiska samlingen av mynt från Sverige och de svenska besittningarna som han in i det sista utökade och beskrev (inalles 9 145 nummer).

S lade ner ett närmast ofattbart arbete på att utöka myntsamlingen ända till kort före sin död. Han köpte hela samlingar men också enstaka objekt på flitigt besökta auktioner eller brevledes från utlandet. Ett par månader före sin död betalade han 2 822 tyska mark till en mynthandel i München för ett svenskt besittningsmynt från Erfurt. Från auktionen vid N G Bobergs mynthandel i Stockholm 1927 – det gällde apotekare Gustaf Cavallis stora kopparmyntsamling – har en annan storsamlare, överstelöjtnant Georg de Laval, gjort en liten teckning av S, som passade på att ropa in några rariteter han saknade. Det kunde också gälla att skaffa sig ett bättre bevarat exemplar av ett mynt och ofta sålde han då det tidigare förvärvade om det i övrigt var helt identiskt med det nya.

S blev tidigt medlem av Svenska numismatiska föreningen (1907) och kom med i styrelsen 1922. Verksamheten intresserade honom mycket och han deltog flitigt i mötena – han var ingen enstöring. Det var han som föreslog att man skulle skaffa sig egna lokaler och hålla egna myntauktioner. Så skulle det också bli, trots många problem.

I april 1928 blev S intagen på Maria sjukhus i Stockholm och fick diagnosen lungtuberkulos. Han hade under flera år behandlats för diabetes och varit ganska trött och andfådd, men att han fått denna dåförtiden så vanliga sjukdom visste man inte förrän månaden före hans död.

Kort före sin död kallade S på Svenska numismatiska föreningens ordförande, fältläkaren Axel Wahlstedt, som gjorde flera besök på sjukhuset. Resultatet blev ett testamente som gjorde föreningen till huvudarvinge – två tidigare testamenten som bl a gav S:s affärsbiträde butiken vid Slussplan och vissa legat till släktingar, städerska m fl upphävdes inte. Men de stora samlingarna gick i sin helhet till föreningen och så även större delen av S:s förmögenhet. Vidare förutsattes ett nära samarbete med Kungl myntkabinettet vid Statens historiska museum och med Vitterhetsakademien, som vid denna tid utgjorde museets styrelse. Även museets högste chef, riksantikvarien, nämns. En kontrollant skulle utses av Vitterhetsakademien eller riksantikvarien. Vid en eventuell upplösning av föreningen skulle samlingarna överlämnas till Kungl myntkabinettet, d v s staten. Förmögenheten skulle användas till att upprätta en fond för inköp av en fastighet i Stockholm ”jämte lämplig inredning”. Även denna fond skulle övergå till myntkabinettet om villkoren inte kunde uppfyllas.

I slutet av 1929 lyckades föreningen förvärva en fastighet i Stockholm där samlingarna förvarades och möten avhölls. Tyvärr var konjunkturerna inte de bästa, avkastningen var för liten och ett reverslån måste inlösas. Slutet blev att huset måste säljas redan i december 1934 och hela kontantinsatsen gick förlorad. Samlingarna deponerades efter en överenskommelse med Vitterhetsakademien i Kungl myntkabinettet och en detaljerad katalog i tre exemplar upprättades 1936 av Ulla S Linder-Welin. Överenskommelsen och förteckningen underskrevs av dåvarande riksantikvarien Sigurd Curman (bd 9), chefen för Kungl myntkabinettet Bengt Thordeman och kontrollanten av samlingarna Georg de Laval. Samlingarna, boksamlingen m m, förvarades sedan i ett låst rum i museet, men medaljerna och mynten kunde utnyttjas för de utställningsrum som färdigställdes 1942, 1945 och 1959. Dessa utställningar stod kvar till 1996, då Kungl myntkabinettet flyttade till nya lokaler.

Under åren efter depositionen diskuterades samlingarnas och fondens framtida öde. Från Kungl myntkabinettets och främst dess chefs – Nils Ludvig Rasmusson (bd 29) – sida ville man helst inte beröra det känsliga ämnet. Våren 1962 samlade sig dock föreningens styrelse och ingav en skrivelse till Kungl Maj:t med begäran om permutation av S:s testamente. Det hela resulterade den 11 juli 1963 i ett beslut i Kungl Maj:ts namn, vari deklarerades att samlingarna skulle säljas sedan Kungl myntkabinettet tagit ut föremål behövliga för dess samlingar och så även Postmuseum (frimärken). Samlingarna av etiketter och emballage gick till Kulturen i Lund, frimärkena såldes på auktioner, handskrifter, knappar, lottsedlar och böcker avyttrades på Bokauktionskammaren i Stockholm. Blyplomber från Tullverket skänktes till Tullmuseum. Numismatiska objekt har sedan senhösten 1963 sålts på Svenska numismatiska föreningens auktioner med undantag för två stora offentliga auktioner i Stockholm 1966 och 1970, vilka ordnades av Hirsch Myntauktioner ab.

Influtna medel tillfaller Sven S:s stiftelse för numismatik, som genast (1963) trädde i funktion. Stiftelsens styrelseledamöter utses sedan 2016 av Svenska numismatiska föreningen. Kapitalets avkastning skall användas för inköp till de statliga samlingarna av föremål som saknas där och som ligger inom S:s samlingsområden, till understöd av forskning inom ämnet numismatik, tryckningsbidrag m m.

Författare

Lars O Lagerqvist

Arkivuppgifter

Enstaka handl:ar o föremål efter S hos Sv numismatiska fören, Sthlm.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (bidrag): Olof Skötkonungs mynt (Numismatiska meddelanden, 23, Sthlm 1923, s [60]–78, pl-bl I).

Källor och litteratur

Examenshandl:ar (vol AII:8), Sjöbefälsskolans i Sthlm arkiv, SSA.

D Carlberg, Alla dessa mynt: samlaren Sven Svensson (Svenska numismatiska föreningen, Smärre skrifter, 11, 2005); A Wahlstedt, Sven Svensson (Numismatiska meddelanden, 25, 1930).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sven Svensson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34942, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars O Lagerqvist), hämtad 2024-04-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34942
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sven Svensson, urn:sbl:34942, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars O Lagerqvist), hämtad 2024-04-27.