Meriter

5 Söderberg, Johan Olof Ragnarsson, son till S 4, f 26 aug 1923 i Sthlm, Engelbr, d 30 juli 2011 där, Osc. Studentex vid Beskowska skolan i Sthlm, 4 juni 41, reservofficersutbildn, inskr vid Handelshögskolan i Sthlm 1 okt 42, civilekonomex där 10 april 45, stip ur Louis Frænckels (bd 16) fond för studier vid Columbia Univ i New York, USA, Master of science-ex där 46, led av styr för Söderberg & Haak ab 44–71, vice ordf 69–70, vice VD 49, VD 58–69, allt vid Söderberg & Haak ab, led av styr för Förvaltnings ab Ratos 49–58 o 70–93, VD där 69–72, led av styr för ab Kollin & Ström 49–51, av styr för ab Gryts bruk 50, ordf där 63–76, led av styr för ab Sv järnvägsverkstäderna 55–73, av styr för Sveriges grossistförbund 56–63, vice ordf där 68–70, led av styr för Franska handelskammaren 59–64, av styr för Järnverksfören 60, vice ordf där 73–74, led av utredn ang illojal konkurrens nov 61–jan 67, av Internationella handelskammarens (ICC) sv nationalkomm 64–åtm 93, av IVA:s transportforskn:kommission 64, ordf där 74–92, led av styr för ab Zander & Ingeström 65–69, av styr för Smedjebackens valsverks ab 69–71, fullm i Sthlms handelskammare 71–åtm 72, led av styr för Bulten-Kanthal ab 71, vice ordf 72, ordf där 73–79, led av styr för a/s Schreiner & co i Oslo 71–79, av styr för Institutet för företagsledn (IFL) 71–94, av styr för ab Svenska maskinverken 72–73, sakk i utredn ang vissa frågor inom järn- o stålområdet sept 72–nov 75, ordf i styr för Ingenjörsfirman Elfa ab 73–åtm 77, led av styr för Handelshögskolefören 73, vice ordf där 83–93, led av dir för Handelshögskolan i Sthlm 73, vice ordf där 89–95, ordf i styr för Ragnar Söderbergs stiftelse 74–93, i ab Rydsgårds industrier under 77, i ICC:s Transport Policy Board i Paris 78–84, led av styr för Försäkr:bolaget Pensionsgaranti 80–94, av styr för AMF-kreditförsäkr 80–94, av styr för Ilpea, Italien, 82–89, ordf i styr för Johan o Jakob Söderbergs stiftelse 04–11. – Ekon hedersdr vid Handelshögskolan i Sthlm 5 okt 84, årets forskn:främjare (EFI research award) vid Ekonomiska forskn:institutet (EFI) i Sthlm 94.

G 5 april 1951 i Sthlm, Osc, m Birgitta Elsie Lagergren, f 20 nov 1926 där, d 6 juni 2014 där, dotter till direktören Anders Ragnar L o Elsie Kristina Maria Thydén.

Biografi

Johan S var äldste son till Ragnar S och dennes första hustru Ingegerd. Efter att ha tagit studentexamen med goda betyg genomgick han liksom sin far reservofficersutbildning. Det var dessutom närmast självklart att han för sina civila studier skulle välja Handelshögskolan i Stockholm. Med detta lärosäte hade familjen S nämligen sedan dess grundande 1909 nära relationer. S:s farfar, Olof S (S 2), var en av stiftarna och hans morfar Axel Wallenberg var halvbror till Knut Agathon Wallenberg, som den 19 maj 1903 hade överlämnat den grundläggande donationen. Vidare hade hans far utexaminerats därifrån 1921.

S erhöll sin civilekonomexamen våren 1945. Ett stipendium ur Louis Frænckels fond förde honom året därpå till USA. Där kom han att studera kontorsorganisation och grosshandelns distributionsproblem. Som lärosäte valde han, liksom tidigare hans professor Gerhard Törnqvist, Columbiauniversitet i New York. På så sätt blev han en efterföljare till Törnqvist och hans vän Ruben Rausing (bd 29), som genomfört masterstudier där 1919−20. Medan de i sin masteravhandling behandlade ämnet scientific management valde S att i sitt examensarbete analysera grosshandeln i USA på basis av 1939 års företagsräkning.

Återkommen till Sverige uppmuntrades S att fortsätta sina akademiska studier vid Handelshögskolan i en miljö, där han förutom Gerhard Törnqvist skulle ha fått de framtida professorerna Tryggve Paulsson Frenckner och Ulf af Trolle som kolleger. Så blev dock inte fallet, eftersom fadern önskade att S skulle arbeta inom familjeföretaget, stålgrossisten Söderberg & Haak. Där var han sedan 1944 − redan innan han var klar på Handelshögskolan − styrelseledamot. S:s första exekutiva uppdrag i Söderberg & Haak var posten som vice VD, som innebar att han ansvarade för järn-, stål- och metallavdelningarna. Han efterträdde 1958 fadern som företagets VD. Efter elva år kom han dock i konflikt med denne. Brodern Erik S (S 6) har kommenterat händelsen med att vad S betraktade som ”nödvändiga åtgärder för rörelsens bedrivande” var för fadern ”spekulativa investeringar” (Söderberg, s 86). S:s vän Ulf af Trolle har uppgivit att S anförtrott honom, att han under dispyten låtit fadern veta att dennes farhåga att bli ”för gammal för att fatta rätt beslut” nu besannats (Trolle, s 60). Följden blev att S avgick med omedelbar verkan och efterträddes av den yngste brodern Sven S (S 7).

Själv blev S i stället VD i Ratos. Detta företag – grundat 1934 som ett systerbolag till Söderberg & Haak för värdepappersförvaltning – hade 1947 uppgraderats till moderbolag och börsintroducerades 1954. S slutade som VD redan 1972, men satt fram till 1993 kvar som ledamot i styrelsen. Där kom han att i likhet med brodern Erik tidvis motsätta sig Svens affärsplaner. Tillsammans hindrade de Carnegieaffären 1988 som skulle ha inneburit att Hemköp, Dagab och Saba köptes av Ratos. Under den kris Ratos genomgick i början av 1990-talet valde S – och sonen Jakob – att hösten 1992 sälja alla sina Ratosaktier till Eriks släktgren, varefter han lämnade styrelsen.

S:s engagemang i ledningen för Ratos innebar att han också var styrelseledamot i dotterbolaget Smedjebackens valsverks ab 1969−71. Därefter blev han styrelseledamot i det norska dotterbolaget a/s Schreiner & co i Oslo. 1973 efterträdde han sin far som ordförande i det då krisande Hallstahammarföretaget Bulten-Kanthal. I detta företag, som hade bildats 1970 genom en fusion, hade Ratos och familjen S en betydande ägarandel tillsammans med familjerna von Kantzow (bd 20), Klingspor (bd 21) och Stenbeck. De två senare och familjen S hörde till de som vänsterledaren C H Hermansson benämnde ”de 15 familjerna” i sin belysning av koncentrationen av inflytande i svenskt näringsliv. S ville under sin tid som ordförande driva förändringstakten snabbare än övriga i styrelsen och kom i konflikt med såväl sina bröder som dåvarande VD Ingvar Wenehed. 1979 lämnade han därför styrelsen och sålde sitt eget innehav i företaget till Ratos.

Utöver uppdragen i Söderberg & Haak, Ratos och dotterbolagen var S styrelseledamot i ett antal andra bolag. Det första invalet skedde redan 1955 i Svenska järnvägsverkstäderna. Där hade hans farfar varit ordförande 1918−31 och hans far tidigare ledamot. Som namnet antyder var ursprunget tillverkning för järnväg. Med tiden tillkom även tillverkning av värmepannor och släpvagnar. När företaget avvecklades i början av 1970-talet var S fortfarande ledamot av dess styrelse.

Ett annat bolag där S tidigt tog plats i styrelsen var Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ett ömsesidigt försäkringsbolag som bildats 1961 till följd av en uppgörelse mellan arbetsgivar- och tjänstemannaorganisationer rörande individuell tilläggspension (ITP). S blev suppleant i styrelsen från början och stannade fram till 1994. Under de sista femton åren av den mandatperioden var han också styrelseledamot i det till försäkringsbolaget anknutna AMF-kreditförsäkring. På 1980-talet var han vidare styrelseledamot i det italienska bolaget Ilpea, en tillverkare av plast-, magnet- och gummikomponenter.

S var dessutom engagerad i ett antal näringslivsorganisationer. 1956 blev han styrelseledamot i Sveriges grossistförbund och var senare dess vice ordförande. Även Järnverksföreningen, en sammanslutning av representanter för stålproducenter och branschens grossistföretag, tog hans tjänster i anspråk under 1960- och 1970-talen. Hans anknytning till metallindustrin renderade honom vidare inval i bergsmannaorden Sancte Örjens gille, där han 1991−94 var storålderman.

Redan 1964 blev S ledamot av den svenska nationalkommittén inom Internationella handelskammaren. Hans intresse för distributionsfrågor, som grundlagts under studierna vid Columbiauniversitetet och tiden som företagsledare inom grosshandel, ledde också till uppdrag i två organisationer med fokus på transporter. I Sverige var S ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademiens transportforskningskommission under nära trettio år, de sista 18 åren som ordförande. Internationellt valdes han in i styrelsen för den Internationella handelskammarens Transport policy board i Paris och var dess ordförande 1978−84. Även i övrigt utvecklade S goda förbindelser med Frankrike, vilket fick ett officiellt erkännande då han 2008 tilldelades officerstecknet av Hederslegionen.

S kom att göra betydande insatser för Handelshögskolan i Stockholm. Studentrevolutionens år 1968 blev han suppleant i styrelsen för Handelshögskoleföreningen, den ideella förening som grundats 1906 för att starta och utveckla Handelshögskolan. Några år senare blev han ordinarie ledamot i Handelshögskoleföreningen samt ledamot av Handelshögskolans direktion; denna senare styrelsebefattning uppehöll han till 1995, de sista sex åren som vice ordförande. Ett ytterligare uppdrag med anknytning till Handelshögskolan var S:s ledamotskap i styrelsen för Institutet för företagsledning (IFL). För dessa insatser promoverades han 1984, tillsammans med bl a Peter Wallenberg, till ekonomie hedersdoktor vid Handelshögskolan.

S:s välvilja mot Handelshögskolan fick ytterligare uttryck, då dess ledning två år senare förvärvade Stockholms universitets studentkårs kårhus på Holländargatan och tomten nedanför på Saltmätargatan för att där uppföra en ny byggnad. För finansieringen av denna, som invigdes i december 1988, donerade S av egna medel tio miljoner kronor och han är i denna byggnad ihågkommen genom att en av salarna bär namnet Johan. S hedrades 1994 med utmärkelsen årets forskningsfrämjare vid Ekonomiska forskningsinstitutet.

S:s intresse för forskning visade sig även under ett långvarigt arbete som ordförande i Ragnar Söderbergs stiftelse, bildad med syfte att stödja vetenskaplig forskning och undervisning i ekonomi, medicin och rättsvetenskap. Stiftelsen har förutom anslag till enskilda forskare finansierat ett antal professurer. 2004 bildade S Johan och Jakob Söderbergs stiftelse tillsammans med sonen Jakob. Dess ändamål är något bredare genom att den också stödjer naturvetenskap och kultur. Det senare av ändamålen är ett uttryck för S:s intressen vid sidan av hans omfattande engagemang i familjens företag och stiftelser, näringslivsorganisationer samt hans alma mater Handelshögskolan i Stockholm.

Författare

Lars Engwall

Källor och litteratur

G Albinsson Bruhner, Ragnar Söderberg: en svensk märkesman (2000); L Engwall, A tribute to the memory of Ruben Rausing: 1895−1983 (2018); B o O Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv (2 uppl, 1972); S Hammar, Ratos VD går efter schism i Söderbergs (DN 23 juni 1972); C H Hermansson, Monopol och storfinans (1962); A Johnson, En historia om utveckling: Ratos 150: 1866−2016 (2016); G Ljunggren, Ratos-chefen fick bröderna emot sig (Dagens industri 13–15 febr 1988); J Rehnberg, The first 100 years: Stockholm School of Economics (2009); L Ridderstedt, Sancte Örjens gille i Stockholm: bakgrund och verksamheter (2000); U Sköld, Bulten-Kanthal: odramatiskt slut på fejden (SvD 31 maj 1979); G Smith, Ratos och anorna: en familje- och företagskrönika 1866−1991 (1991); Svenska aktiebolag: aktieägarens uppslagsbok: ekonomisk handbok; E Söderberg, Reminiscenser (2007); U af Trolle, Ett andfått liv: mina ekonomiska memoarer (1996); Väd; Är grosshandeln en onödig utväxt på samhällets ekonomi (Veckans affärer 5 maj 1966). – Nekr i SvD 12 sept 2011. – Muntl uppg:er från Per-Jonas Eliæson, Stefan Sandström o Johan Stenberg.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Olof Ragnarsson Söderberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35146, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Engwall), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35146
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Olof Ragnarsson Söderberg, urn:sbl:35146, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Engwall), hämtad 2024-04-23.