Sigrid storråda



Drottning


Band 32 (2003-2006), sida 185.

Meriter

Sigrid storråda, apokryfisk nordisk drottning omkr år 1000.

Biografi

Om S berättas först 200 år efter hennes föregivna levnad i den norsk-isländska sagolitteraturen och i Saxos Danmarks-historia på latin. Hon uppges i kungasagorna ha varit dotter till en sv storman vid namn Skoglar-Toste (Scoglar-Tosta), ha varit gift med kung Erik segersäll (bd 14) och med honom ha fått sonen Olof, sedermera Olof skötkonung (bd 28), samt troligen också en son vid namn Emund (G Carlsson); enligt en annan sagotradition och en yngre sv kungalängd var Erik årsäll (bd 14, s 243), en son till Erik segersäll, S:s make och Olofs far, vilket uppenbarligen är frågan om en dubblering av kunganamnet.

Senast efter kung Eriks segersälls död omkr 995 sägs, fortfarande enligt sagorna, S ha dragit sig tillbaka till sina gods, ha gjort sig av med två högättade friare men accepterat ett giftermålsanbud av Olav Tryggveson i Norge. Efter en brytning med denne i Kungahälla har S enligt uppgift i dessa källor gift om sig med Sven tveskägg i Danmark. Det berättas vidare i sagorna att S skall ha eggat både maken, den danske kungen, och sonen Olof, den sv kungen, till den kamp mot Olav Tryggveson som ledde till att denne förlorade både drabbningen och livet vid Svolder år 1000. Snorre Sturlason skriver på ett ställe om Estrid, sedermera Sven Estridssons mor, att hon var syster till Knut den store på farssidan och hade samma mor som den sv kungen Olof Eriksson, nämligen S, dotter till Skoglar-Toste. På ett annat påstår han däremot att Sven tveskägg hade sönerna Harald och Knut med en Gunhild (bd 17) från vendernas land, som han tidigare varit gift med.

Saxo uppger också att Sven tveskägg gift om sig med Erik segersälls änka, som tidigare svarat ja på norske kungens frieri, att Olof och ovannämnde Knut, var hennes söner och alltså halvbröder, och att hon, deras mor, hette "Syritha", vilket kan uppfattas som en latinisering av Sigrid.

Sagornas S framställs som vacker, rik, skrytsam och mycket härsklysten men samtidigt klok med förmåga att förutse många saker, som det heter; att döma av hennes påstådda gärningar var hon även hård och hänsynslös. Tillnamnet "storråda" skall hon sålunda ha fått när hon som sveakungens änka gjorde sig av med två kungliga friare, den ene en ryss och den andre en redan gift norrman, till vilken för övrigt Olav den helige var postum son. Efter att ha supit friarna och deras följeslagare redlösa, ha låtit bränna några inne och hugga ned de övriga förklarade S, som hade större ambitioner, att hon på detta sätt ville vänja utländska småkungar av med att komma och fria.

Kung Olav Tryggveson hade enligt sagan större framgång med sitt frieri men väckte, berättas det, S:s vrede genom att sända henne en tung armring, som visade sig vara gjord inte av guld utan förgylld koppar och stulen från ett gudahov. Hennes harm och hämndlystnad sägs ha växt efter det att kungen under planeringen av bröllopet brutit giftermålsavtalet på ett för S skymfligt sätt. När kungen, som själv var döpt, fått klart för sig att hans blivande gemål inte alls ville övergå till kristendomen, uppges han ha slagit sin handske i ansiktet på henne och frågat varför han skulle gifta sig med en hundhedning. Svaret lär ha varit att detta kunde bli hans bane, och enligt sagan var det S:s intriger och krigshets som slutade med att kung Olav överrumplades av en dansk-svensk-norsk flottstyrka och, när kampen tycktes förlorad, höjde skölden över huvudet och störtade sig i havet från skeppet Ormen Långe. Till den episoden hör ett känt replikskifte: Vad var det som brast? frågade kungen, när bågen sprang sönder för hans bästa skytt. Norge ur dina händer, konung, blev svaret.

S har till följd av det dåliga källäget uppfattats på olika sätt i den vetenskapliga litteraturen. "Denna Sigrid är inte historisk" (Weibull) och häri har andra instämt (Bolin m fl). Enligt Weibull har S i traditionen kommit att överta den plats som innehafts av en, som ovan framgått även i sagan nämnd, dotter till furst Mieszko och syster till kung Boleslaw Chrobry, det polska rikets grundläggare. Om henne berättas, utan att hennes namn nämns, i två förhållandevis tidiga historiska källor: främst i Adams av Bremen historik över Hamburgs stift från 1070-talet, vars uppgifter kan härröra från Sven tveskäggs dotterson kung Sven Estridsson, men också i biskop Thietmars av Merseburg krönika från början av 1000-talet. Knut den stores mor sägs före sitt äktenskap med Sven tveskägg ha varit gift med den sv kungen "Hericus" (Erik segersäll), vilken enligt en marginalanteckning, också den i Adams arbete, ingått förbund med kung Boleslaw av Polen och fått dennes dotter eller syster till gemål; Knut och Olof har av Adam uppfattats som halvbröder på mödernet. Det andra källstället handlar enbart om den slaviska furstinnans äktenskap med Sven tveskägg, vars söner Harald och Knut hon sägs ha varit mor till.

En annan uppfattning är att S i själva verket har varit identisk med denna drottning, som enligt sagouppgiften i Norden kallats Gunhild (död efter 1014). Benämningen S i de yngre isländska källorna skulle bero på en missuppfattning av hennes slaviska namn, en tanke som framförts redan av Weibull. Detta, men också andra förhållanden, utesluter Sigrid-namnets koppling till begreppet "Sigridlev", den danska kungaättens senare godsinnehav i Sverige (se bd 21, s 570).

Enligt ytterligare tolkningsförslag har S och Gunhild varit två skilda kvinnor, som sammanblandats. S antas ha varit Erik segersälls första gemål, medan Gunhild skall ha varit hans andra hustru. Gunhild skulle senare gifta om sig med Sven tveskägg och bli mor till Knut (G Carlsson, S Carlsson), om hon nu inte, såsom sägs i en av sagorna, faktiskt varit den danske kungens första gemål (Bolin 1953).

Som skäl för uppfattningen att S trots allt existerat har anförts att S i sagolitteraturen sägs vara född i Sverige, och hennes i sagorna namngivne far har tom identifierats som en på en runsten i Uppland nämnd vikingahövding Toste (Wessén o Jansson), på runstenen dock ej kallad Skoglar-Toste. Enligt samma uppfattning bör det finnas någon kärna av historisk sanning bakom berättelserna om sagodrottningen S, eftersom hon ägnats så stort intresse i den norröna litteraturen och dåtidens islänningar dessutom är kända som goda genealoger (S Carlsson).

Oavsett sin autenticitet har Sigrid-gestalten sådan den framträder i sagolitteraturen accepterats som historisk i en äldre tids hävdateckning och tilldragit sig betydande intresse i skönlitteraturen. Genom verk som Selma Lagerlöfs berättelser Drottningar i Kungahälla (1899), Carl Grimbergs arbete Svenska folkets underbara öden (bd 1, 1913) och Frans G Bengtssons roman Röde Orm (1941–45) och inte minst Verner v Heidenstams läsebok Svenskarna och deras hövdingar (1908-10) har berättelserna om S:s självmedvetna och maktlystna bedrifter blivit vitt spridda. Ett kapitel med rubriken Prototyp för stark kvinna: Sigrid Storråda i boken Kvinnoöden i vikingatid av Jöran Mjöberg (2001) vittnar om att minnet av denna forntida kraftkvinna, historisk eller ej, lever vidare.

Författare

Birgitta Fritz



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: B Beckman, Erik Segersälls polska äktenskap (PHT 1975); S Bolin, Erik Segersäll (SBL 14, 1953); dens, S (Sv uppslagsbok, 2. uppl 1953); G Carlsson, S o Sigridlev (PHT 1957); dens, S:s söner (ibid); S Carlsson, Snorre Sturlasson som genealog (SoH 1972-73); H Gillingstam, Gunhild (SBL 17, 1967-69); dens, Olof Skötkonung (ibid 28, 1992-94); J Mjöberg, Kvinnoöden i vikingatid (2001); F Uspenskij, Dynastic names in medieval Scandinavia (Studia anthroponymica Scandinavica, 21, 2003); L Weibull, Kritiska undersökn:ar i Nordens hist omkr år 1000 (1911); E Wessén o S B F Jansson, Upplands runinskrifter, 2 (Sveriges runinskrifter, 7, 1943-46), s 84f.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sigrid storråda, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5911, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgitta Fritz), hämtad 2018-10-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5911
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sigrid storråda, urn:sbl:5911, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgitta Fritz), hämtad 2018-10-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se