Biografi

Richert, släkt, härstammande från rådmannen i Ronneby Joachim R (d 1666) som senast 1647 inflyttade dit, enligt uppgift från Stralsund där namnet, liksom på Rugen, var vanligt förekommande under 1500- och 1600-talen. Den i litteraturen anförda familjetraditionen att släkten skall vara av hugenottursprung har inget stöd i befintligt källmaterial och är osannolik (Atmer 1984 o 1993). Efterkommande till R var i två generationer handlande i Karlshamn medan sonsonsonen Johan R (1716–83) efter studier vid LU verkade som rådman i staden 1752–81. Han representerade också Karlshamn i borgarståndet vid riksdagen 1778–79 och erhöll borgmästares namn 1780. Från två söner till honom, som bägge avlade juridiska examina vid LU 1774, stammar släktens äldre och yngre grenar. Den yngre sonen, Johan R (1755–1812), var från 1781 en omvittnat nitisk och skarpsinnig häradshövding i Vadsbo härads domsaga, Skar. Äldste son till honom var häradshövdingen och politikern Johan Gabriel R (R 1).

Son till R 1 var Josef Gabriel R (1828–95), som efter studier vid den av fadern m fl stiftade Hillska skolan å Barnängen i Sthlm slog in på ingenjörsbanan. Han utexaminerades från Högre artilleriläroverket på Marieberg 1851, blev löjtnant vid Väg- och vattenbyggnadskåren 1852 och drogs därefter in i de just påbörjade sv järnvägsarbetena. 1856–59 verkade Josef R som tf distriktsingenjör vid bygget av västra stambanan, bandelen Gbg-Laxå, och han ansågs vara en av Nils Ericsons (bd 14) mest dugliga medarbetare. Han övergick 1859 till en befattning som ingenjör vid Gbg:s drätselkommissions kaj- och brobyggnader. Detta uppdrag kom snart att vidgas och 1862–87 var R såsom överingenjör i tjänst hos flera olika kommunala förvaltningar och den tekniskt sett högste ansvarige för alla arbeten i stadens regi. Under hans ledning skedde en omfattande utbyggnad av såväl kommunikationsanstalter som hygieniska anordningar i Gbg, t ex nya broar över kanalerna och ny bro till Hisingen, vidgat hamnområde, ny sluss, vattenledning från Delsjön och ett ordnat avloppssystem. Genom väl utförda utredningar och planer kom han dessutom att även långt efter sin avgång påverka stadens utveckling. R framstod som en ledande auktoritet på särskilt vatten- och avloppsområdet och hans kompetens togs till vara av ett stort antal städer där han planerade och i vissa fall även ledde olika arbeten. I Väg- och vattenbyggnadskåren blev han kapten 1858 och major 1873, och han var 1887–93 överste och chef för kåren samt överdirektör och chef för Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Son till R var väg- och vattenbyggaren Johan Gustaf R (R 2).

Söner till R 2 var envoyén och landshövdingen Arvid Gustaf R (R 3) och Josef Gustaf (Gösta) R (1888–1987). Den senare utexaminerades 1913 från KTH:s väg- och vattenbyggnadslinje och knöts 1915 till det av hans far grundade tekniska konsultföretaget ab Vattenbyggnadsbyrån (VBB). Han kvarstod där under hela sitt yrkesverksamma liv, med avbrott för ett uppdrag som arbetschef vid flodregleringar och hamnarbeten i Kina 1919–21, och var direktörsassistent i företaget 1921–40, VD 1940–54 och styrelseordförande 1954–66. Han blev också företagets störste aktieägare. Gösta R:s roll i VBB var i första hand av administrativ natur, medan hans insatser som tekniker i egna projekt blev begränsade. Han deltog livligt i företagets internationalisering, under mellankrigstiden tidvis med placering i London, och under hans tid som VD fortsatte dess utveckling som ledande i branschen med över 150 ingenjörer anställda vid andra världskrigets slut. Den tidigare inriktningen på vattenkraft och kommunalteknik hade då kompletterats med stadsplanering, ett område där byrån snabbt gjorde uppmärksammade insatser. R var en humanistiskt sinnad tekniker med intresse för moralfrågor och han utövade ett stort inflytande på utformningen av de konsulterande ingenjörernas yrkesetik. Han hade många förtroendeuppdrag i branschen närstående organisationer, bl a som styrelseledamot i Sv konsulterande ingenjörers förening och Sv vattenkraftföreningen.

Fosterson till R 1 var Johan (Janne) Christer Emil R (1823–95). Denne var son till en av R 1:s yngre bröder, landssekreteraren i Älvsborgs län Nils Christer R (1795–1827), men upptogs efter sina föräldrars tidiga frånfälle som eget barn av sin farbror och fick av honom som mångårigt biträde och ställföreträdare i domsagan en kvalificerad juridisk skolning. Han avlade hovrättsexamen vid LU 1851, blev e o notarie i Göta hovrätt 1856 och utnämndes till häradshövding, 1858 i Östra härads domsaga, Blek, och 1868 i Luggude härads domsaga, Malm. Janne R ansågs ha anammat farbroderns syn på domarämbetet och dess plikter med en nästan religiös vördnad. Han framstod under lång tid som dessa traditioners främste vårdare inom domstolsväsendet och förmedlade dem också till sin svärson, tillika R 1:s dotterson, Ivar Afzelius (bd 1). Av statsminister Arvid Posse (bd 29), som gärna såg en praktiskt erfaren lantdomare från Skåne i sin ministär, inkallades R 1880 som konsultativt statsråd, och han kvarstannade sedan på posten i de följande ministärerna Thyselius och Themptander. R var som regeringsledamot fri från politiska ambitioner och uppträdde aldrig i riksdagen eller i pressen men fyllde ej heller helt sin plats som författningsjuridisk expert. Av kollegerna i konseljen ansågs hans arbetsprestationer otillräckliga. En reträtt till HD förbereddes 1886 men förverkligades aldrig och R lämnade sitt ämbete med statsrådspension 1888.

En annan yngre bror till R 1 var Gustaf Birger R (1789–1863), som avlade juridisk examen vid LU 1807 och liksom sin far var häradshövding i Vadsbo. Gustaf R verkade där från 1822 och erhöll lagmans namn 1831 men spelade eljest ingen mer framträdande roll i det offentliga livet. Son till honom var Mårten Birger R (1837–86). Denne inskrevs efter skolstudier i Skara vid UU 1854 och förkovrade sig där i bergsvetenskapliga ämnen till 1859, då han på grund av en uppmärksammad konflikt med kemiprofessorn Lars Svanberg ("det Richertska målet") övergick till att studera juridik och språkvetenskap. Han avlade 1863 fil kand-examen med nordiska språk och modern lingvistik som huvudämnen och lade s å som gradualavhandling fram första delen av sitt mest betydande arbete, Bidrag till läran om de konsonantiska ljudlagarna i äldre och nyare språk (1–2, 1863–66). Docent i nordiska språk och allmän jämförande språkforskning 1866 tillträdde han 1872 en vid UU nyinrättad adjunktur i nordiska språk och blev 1877 professor där i samma ämne. Han led dock då sedan en tid tillbaka av sjukdom och professuren kom därför att mestadels uppehållas av hans elev Adolf Noreen (bd 27).

Mårten R:s akademiska gärning inföll under ett brytningsskede inom språkvetenskapen, och han gjorde en betydande insats som introduktör i Sverige av en modern jämförande ansats. Han företrädde en "naturhistorisk" uppfattning där språkutvecklingen betraktades som ett resultat av obönhörligt verkande naturlagar och där forskningens uppgift ansågs vara att beskriva dessa lagar, inte att genom normativa uttalanden söka styra utvecklingen. I praktiska språkfrågor intog han en radikal hållning. Det var till stor del genom hans bemödanden som det nordiska rättstavningsmötet i Sthlm 1869 fastslog principen om uttalet som rättskrivningens högsta lag, och i sin installationsföreläsning 1877 förde han fram en relativistisk syn på språkriktigheten. R deltog i kulturdebatten med sakrika inlägg, bl a i frågan om de olika skandinaviska folkens äganderätt till den fornnordiska litteraturen, och var genom sin väckande undervisning och sitt gentlemannamässiga uppträdande en av studenterna mycket omtyckt akademisk lärare.

Från rådmannen i Karlshamn Johan R:s äldre son, vice häradshövdingen Olof R (1753–1807), stammar en annan gren av släkten. En sonsons sondotter till den senare var Ebba Cecilia R (1904–80), g Hugogård 1934–51. Hon var journalistiskt verksam 1929–34 och debuterade 1937 med Norrlandsromanen Lejdeträsk som behandlar ungdomsproblem i ett industrisamhälle. Hennes 1941 utgivna roman Ta hand om Ulla!, filmad följande år, väckte stort uppseende genom det sätt på vilket den uppmärksammade de aktuella "beredskapsäktenskapen" med deras erotiska problem. Hon skulle sedan flera gånger återkomma till skildringar av samtida kvinnoliv. Ebba R var uppväxt på Gotland och härstammade på mödernet från en gotländsk bondesläkt. I sin romanproduktion tog hon gärna upp gotländska ämnen och miljöer, så i Brödernas kvinna (1939), som filmades 1943 med Viveca Lindfors i titelrollen, liksom i de självbiografiska Gotlandsböckerna Trollbunden (1973) och Udda ungen (1977).

Författare

Andreas Tjerneld

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: G Atmer, Förteckn över ättlingar till lagmannen Johan R (1755–1812), otr ms, hos SBL; dens, Den sv släkten R:s härstamning (SoH 1984; tillägg i SoH 1993, s 273); H Ekman, Två släkter (1924); SMoK; Sv släktkal 1963; Örnberg, 1 (1884).

Josef Gabriel R: Gbg:s stadsfullm 1863–1962, 3 (1971); J Paulson, Minnesteckn över J R (VVSH 4:2, 1899); KWarburgJohan Gabriel Richert, 2 (1905).

Josef Gustaf (Gösta) R: T Althin, Vattenbyggnadsbyrån 1897–1947 (1947); SvTeknF. – Nekr:er över R i DN 23 okt o 28 okt o i SvD 24 okt o 2 nov 1987. Johan (Janne) Christer Emil R: R Nygren, Subordination o ensk integritet (1981); Oscar II, Mina memoarer, ed N F Holm, 1 (1960); T Petré, Ministären Themptander (1945); J-O Sundell, Tysk påverkan på sv civilrättsdoktrin 1870–1914 (1987).

Mårten Birger R: N L[inder], M B R t (Ny ill tidn 1886, nr 38); B Loman, "En inrättning, ägnad endast til språkets förbättring" (SA o sv språket, 1986); P Sondén, Biskop A F Beckman (1931); K Tarschys, "Sv språket o litteraturen". Studier över modersmålsundervisn:en i högre skolor (1955); UU:s styresmän, lär otjänstemän 1872–1897, ed A Andersson (1897); K Warburg, Viktor Rydberg, 2 (1900).

Ebba Cecilia R: R Steffen o V Johansson, Hist o vitterhet. Nutidens diktn (Boken om Gotland, 2, 1945); Sv filmografi, 4 (1980). – Nekr:er över R i DN 20 juli o i SvD 19 juli 1980.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Richert, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6724, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6724
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Richert, släkt, urn:sbl:6724, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld), hämtad 2024-04-24.