Johannes Rudbeckius

Född:1581-04-03 – Almby församling, Örebro län
Död:1646-08-08 – Västerås domkyrkoförsamling, Västmanlands län

Biskop, Teolog


Band 30 (1998-2000), sida 631.

Meriter

1 Rudbeckius, Johannes, f 3 april 1581 i Almby, Ör, d 8 aug (begr 6 sept) 1646 i Västerås. Föräldrar: stadsskrivaren Johan Pedersson Rudbeck o Christina Pedersdtr Bose. Elev vid trivialskolan i Örebro 88, i Strängnäs 95, påbörjade studier i Uppsala 98, inskr vid univ i Wittenberg 10 juli 01, mag där 12 april 03, inskr vid univ i Jena vinterterminen 03, prof i matematik vid UU 04 (inträdestal 12 sept), studerade i Wittenberg 0709, prof i hebreiska vid UU 09 ( första prof:tal 11 dec), prof i teologi där senast jan 11 (tilltr 9 april), hovpredikant maj (fullm 14 okt) 13, led av bibelkommissionen 6 mars 15, teol dr vid UU 24 okt 17, vigd i Linköping till biskop i Västerås 28 jan (tilltr 5 sept) 19, utsedd att biträda kommissionen i Reval för genomförande av reformer inom finans-, rätts- o skolväsendet i Estland 23 april 27.

G 1) 24 juni 1610 m Christina Stiernman, d 1618 i Västerås, dtr till ärkebiskop Nicolaus Olai Bothniensis (bd 26) o Elisabeth Grubb; 2) 25 jan 1620 m Magdalena (Malin) Hising, f 24 maj 1602 i Arboga, d 7 aug (begr 15 aug) 1649 i Västerås, dtr till kontraktsprosten Carl Hisingh (bd 19, s 92) o Cecilia Hintze.

Biografi

Då R studerade vid trivialskolorna i Örebro och Strängnäs, präglades undervisningen helt av den filippo-ramistiska traditionen. Vid UU var förhållandena därvidlag likartade; R hade bl a Laurentius Paulinus Gothus (bd 22) som lärare i matematik, och denne följde helt den ramistiska pedagogiken. Genom en peregrination till Tyskland och särskilt till Wittenberg kom R i kontakt med den rådande teologiska och filosofiska debatten. Vid sitt första besök i Wittenberg torde han huvudsakligen ha följt undervisningen vid den filosofiska fakulteten medan tyngdpunkten vid det senare besöket låg på teologistudiet. Uppenbarligen följde han dock vid båda tillfällena undervisningen i språk, d v s i grekiska och inte minst hebreiska.

Enligt egen uppgift skulle R ha blivit erbjuden en professur vid universitetet i Altdorf. Likväl återvände han en andra gång till Sverige och Uppsala, där han alltså för en kort tid tillsammans med Johannes Canuti Lenaeus (bd 22) kunde vidarebefordra sina intryck från studierna i Wittenberg.

Universitetet där genomgick mot slutet av 1500-talet en kraftig omgestaltning i riktning mot vad som skulle kunna kallas en luthersk skolastik, en riktning som nyttjade den aristoteliska logiken och metafysiken i arbetet att forma en enhetlig luthersk lära i kamp mot såväl motreformationen som den kalvinska protestantismen. Inflytandet från Melanchthon hade därför nästan helt upphört omkring 1600 och dennes läroböcker var liksom Ramus' förbjudna.

Då R skrevs in 1601 var konkordieformeln påbjuden lärarkåren. Bekämpandet av kalvinismen lyste fram i snart sagt alla sammanhang. Det märktes inte minst av den undervisning R fick i logik av två av de mest bemärkta företrädarna för denna nya skolastik, Jacob Martini och David Cramer. Det var inte minst av Martini som R insöp den grundliga lärdom i den aristoteliska logiken som han senare demonstrerade i Uppsala, och det var med stor sannolikhet också från denne som han fick ingående kännedom om den paduanske professorn Jacob Zabarellas omfattande arbeten i logik.

R innehade själv aldrig någon lärostol i logik, men märkligt nog är det just inom detta område som det, utöver ett antal teologiska dissertationer, finns något nämnvärt bevarat av hans lärargärning: hans undervisning vid privatkollegier i Wittenberg och Uppsala resulterade nämligen i en omfattande kommentar av Organon som trycktes 1625 i Västerås; fyra år senare utgav han också ett arbete om allehanda tvistefrågor inom logiken, Controversiae logices. Det är främst genom dessa båda verk som det går att precisera R:s förhållande till de olika filosofiska skolriktningarna.

Enbart inom logiken fanns en rad mer eller mindre divergerande riktningar; svårast tycktes motsättningen vara mellan mer humanistiska och pedagogiskt inriktade logiker och dem som anknöt till den skolastiska traditionen; till de förra måste såväl anhängarna av Melanchthon som Ramus räknas. Med tanke på logikens centrala roll för teologin var alla dessa motsättningar kring t ex logikens mål, objekt och uppdelning av yttersta vikt. Då R gav ut sina logiska arbeten hade han sedan länge lämnat universitetet men utbildningen av präster var självfallet en viktig angelägenhet för honom som biskop.

Det är uppenbart att R i huvudsak var aristoteliker, att han i många stycken omfattade den nya skolastik som han tvivelsutan fått sig till livs från katedern i Wittenberg och som han senare förmedlade till sina egna studenter. Det är känt att han till sitt privatkollegium i Uppsala införskaffade F Suarez' inflytelserika arbete i metafysik. R konstaterade i sitt avskedstal till logikkollegiet i Wittenberg hur centrala Aristoteles logiska arbeten måste anses vara, och han åberopade ofta och ingående flera av de mest framträdande aristotelikerna, inte minst Zabarella. I de viktigaste grundfrågorna anslöt R sig till denne: logiken var självklart en habitus instrumentalis och dess objekt var res omnes, d v s verkligheten eller intentiones primae, inte som enligt vissa andra nyaristoteliker och nyskolastiker, begreppen eller intentiones secundae.

R synes alltså ha delat Zabarellas nominalism. Hans till synes nära anslutning till dennes uppfattning får dock inte överskattas. Logiken och i synnerhet metodläran var för den zabarellska teorin oupplösligt förbunden med naturfilosofin, och även om det också finns en dissertation från R som avhandlar tillblivelsens och förruttnelsens problematik och som gör detta i stort sett enligt gängse aristoteliskt mönster, var R:s hela intresse riktat mot teologiska frågor och pedagogiska aspekter av i synnerhet teologiska problem. Metodläran innebar i praktiken för honom en teori om hur ett lärostoff skulle presenteras korrekt, vad Zabarella kallat ordo och inte methodus. Logiken skulle användas som ett verktyg att klargöra och eventuellt vederlägga felaktiga slutsatser av Bibelns innehåll, eventuellt alltså styrka teologins sanningar men aldrig nå sådant som uppenbarelsen inte lämnade besked om. I detta avseende var R i lika hög grad som Martini en skolastiker.

Detta till trots finns överraskande litet polemik mot Ramus eller andra riktningar ens i R:s arbete om logikens stridsfrågor, även om ingen tvekan kan råda vilken hans grunduppfattning var. Lika stridbar som R kunde vara som kyrkopolitiker, lika konsiliant och försonlig kunde han vara som lärd och lärare. Möjligen kan också hans hållning gentemot ramisterna berott på hans egen utbildning som innehöll utläggningar av både Melanchthons och Ramus' uppfattningar. I sak synes han ha delat många andra aristotelikers åsikt att logikundervisningen på lägre stadier mycket väl kunde få följa Ramus men att studier på en mer avancerad nivå omöjligen kunde ske utan en lärobok som mer troget följde Aristoteles. Att R som professor i matematik nyttjade ramistiska läroböcker blev naturligt och säger egentligen föga om hans uppfattning i övrigt om den franske filosofen.

Hela R:s gärning alltsedan han återvänt första gången från Wittenberg bär prägel av hans stora intresse för undervisning. I mycket betonade han prästens roll som lärare. Därför blev det angeläget för R att betona den roll skolorna och universitetet hade. Det blev även viktigt för honom att värna om kyrkans inflytande och makt över skolväsendet. Därmed kom R emellertid att hamna i konflikt med regeringens strävan att genom kontroll över skolväsendet försäkra riket om utbildade ämbetsmän till en växande administration. Dessa motsättningar kom att prägla R:s båda perioder som professor vid UU. I praktiken hotades akademins fortbestånd eftersom konsistoriet vägrade att ge efter för Karl IX:s krav på reformer vilka radikalt skulle minska teologernas inflytande inom utbildningen. R uppträdde som en av de främsta talesmännen för universitetet och han utformade också ett förslag till statuter, vars innebörd var att ytterligare befästa Uppsala mötes beslut och att än mer markant knyta professorskåren till kyrkan och bekännelsen, något som tedde sig helt oacceptabelt för kungen. I ett tal sökte R ådagalägga en viss diplomatisk balansgång i det han förklarade all utbildning ytterst gagnelig för just staten, medan han samtidigt framhöll dess utsatta läge och studenternas desperata situation; deras nöd var så prekär att de inte ens hade pengar att köpa rep att hänga sig, var R:s kärva budskap.

I sak vägrade professorerna ge vika. Det hela tillspetsades ytterligare då kungen 1609 lät utnämna Johannes Messenius (bd 25) till professor i juridik, något som professorerna uppfattade som ett direkt försök från kungen att ensidigt upphäva universitetets privilegier. R gick därför till häftigt angrepp mot Messenius genom att indirekt i ett oratio, De servitute pontificia ... ifrågasätta dennes renlärighet; Messenius hade ju studerat vid jesuitiska akademier. R:s polemiska vältalighet framgår tydligt av talet som skickligt i reformatoriska ordalag hänger ut hela den skolastiska traditionens alla avigsidor och utmålar påven som Antikrist förkroppsligad.

Talet bilade emellertid inte konflikten som ytterligare stegrades av att kungen lät utnämna Johannes Raumannus som stöd åt Messenius till ett slags överprofessor; Messenius utmanade dessutom konsistoriet genom att på egen hand utlysa en disputation. R förnyade därför sitt angrepp genom att, i laga ordning, vid en disputation låta en av sina studenter försvara en dissertation om skolastikernas och jesuiternas galenskaper, Theses pro antiqua et Germana philosophandi ratione contra nova scholasticorum et Jesuvitarum deliria proposita (1610). Att R till synes här, liksom i sitt tal tidigare, av rent taktiska skäl grovt överdrev sin kritik mot skolastiken berodde naturligtvis på hans ambition att svartmåla sin motståndare.

Motsättningen mellan kungamakten och universitetet eller mellan Messenius och R fortfor. 1612 valdes R till rektor men Messenius vägrade överlämna insignierna. Striden bilades först i och med att kungen gav båda transport bort från universitetet. R blev av ärkebiskop Petrus Kenicius (bd 21) övertalad att inte motsätta sig detta utan acceptera att bli hovpredikant, något som han med viss bitterhet gjorde.

Striden mellan R och Messenius tog sig också andra uttryck. I jan 1610 öppnade Messenius ett privatkollegium i Uppsala. Sådana var inte ovanliga på kontinenten, men Messenius tog emot studenter som inte var inskrivna vid universitetet, och det kunde alltså fortgå utan insyn och inflytande från övriga professorer. Redan efter några veckor öppnade därför R ett eget privatkollegium men då anslutet till UU. Avsikten var att förbereda de ofta mycket unga studenterna för den akademiska undervisningen. Medan Messenius' kollegium oftast besöktes av adelsmän, var det främst prästsöner, bondsöner och andra med prästämbetet som mål som sökte sig till R:s. I sitt öppningsanförande gjorde också R tydligt att ett av kollegiets särskilda ändamål var att värna och stärka kyrkan.

R lät trycka detaljerade rapporter om undervisningen vid kollegiet. Denna var tämligen elementär men omfattade praktiskt taget allt som vanligtvis mötte studenterna i de vanliga föreläsningarna. De drillades också i latin, grekiska och hebreiska och fick inte ens på sin fritid tala svenska med varandra. Regelbundet hölls disputationer över allehanda ämnen, och studenterna fick lära sig att praktisera retorikens olika slag av tal. Innehållsligt präglades undervisningen av sin propedeutiska karaktär; några egentliga teologiska studier förekom därför inte; däremot kunde vältalighetsproven eller disputationerna stundom beröra etiska och teologiska spörsmål. R använde i sin matematikundervisning en ramistisk lärobok, i logik och i metafysik däremot Zabarella resp Suarez samt i fysik Magirus, tre läroboksförfattare som nyaristotelikerna och de lutherska skolastikerna flitigast nyttjade.

Då R lämnade universitetet förklarade han i ett tal till studenterna att det fanns en tydlig koppling mellan all undervisning och prästkallet, och endast den som hade en verklig förtröstan på Gud lämpade sig att vara lärare. Denna uppfattning styrde också R:s gärning som präst, först som fältpräst hos kungen vid fälttågen på andra sidan Östersjön och sedan under hans drygt kvartsekellånga gärning som biskop. Han visade ständigt ett brinnande intresse för utbildningsfrågor och förbättrade skolan och undervisningen, kanske främst då han efter tysk förebild 1623 grundade det första gymnasiet i Västerås. Han ökade antalet präster, skapade enligt en modell från Bremen ett särskilt prästseminarium, collegium candidatorum, och förde en fortlöpande kontroll av prästernas kunskaper, bl a genom att fordra deras aktiva närvaro vid årliga synoder. Genom sina många visitationer kunde R även utsträcka kontrollen till församlingarna, och han inrättade särskilda examinationer av katekeskunskaperna i stiftet. Han lade sig också vinn om en mer materiell upprustning av kyrkolivet i stiftet: Domkyrkan men också andra kyrkor i stiftet restaurerades, försumliga präster och klockare avsattes. Få områden undgick den nitiske R:s omsorger. Han inrättade t o m ett slags bankrörelse.

R:s beläsenhet i den samtida teologiska litteraturen var omfattande även om den till stora delar präglades främst av de fyra wittenbergteologer som han själv hade haft som lärare: Leonard Hutter, Aegidius Hunnius, David Rungius och Salomon Gessner. Detta innebar emellertid inte att han alltid följde dessa; tvärtom polemiserade han kraftigt mot Gessners kyrkorättsliga uppfattning vilken i det närmaste innebar ett försvar för en episkopalteori. Framförallt synes R ha tagit positivt intryck av Hunnius liksom av den i Uppsala flitigt läste Matthias Hafenreffer.

I stort kan R:s teologiska linje karakteriseras som i grunden reformatorisk, men han präglades också av den senare utvecklingen i riktning mot en ortodox och skolastisk utläggning, som återfinns hos de nämnda auktoriteterna men också hos Martin Chemnitz och Johann Gerhard. R var emellertid ingalunda begränsad enbart till dessa; också i den katolska skolastiken och den reformerta teologin hade han goda insikter, även om han naturligt nog var mer begränsad i hänvisningarna till dessa såvida det inte var fråga om polemik. Hans grundliga humanistiska lärdom förklarar också hans flitiga hänvisningar till den klassiska litteraturen. Däremot gör han överraskande få hänvisningar till Luther; i sin argumentation och i sina resonemang utgår han nästan alltid direkt från Bibeln, särskilt Gamla testamentet, och underbygger sedan ofta resonemanget med historiska exempel. Flitigt har han öst ur Matthias Illyrius Flacii verk över kyrkans historia fram till 1300-talet, de s k Magdeburgercenturierna.

En god bild av R som teolog ger dels ett antal dissertationer, dels, och framför allt, hans predikningar, flera av dem från hans tid som fältpräst. De teologiska dissertationerna samlades 1615 under titeln Articuli Christianae religionis; de består av 24 separata avhandlingar bl a om ett riktigt sätt att bedriva teologiska studier, om Gud, om världen, försynen och om själens odödlighet. R inskärper att det filosofiska studiet är värdefullt, särskilt logiken, men att detta ändå inte har något egenvärde utan uteslutande motiveras som hjälpmedel när det gäller att förstå och läsa Bibeln.

I sin predikostil följer R en i huvudsak melanchthoniansk linje. Predikningarnas uppbyggnad är förhållandevis enkel; utkast skrevs först på latin och med iakttagande av retoriska regler. Som regel undviker R en mer komplicerad, syntetisk eller tematisk framställning, något som eljest under 1600-talet blev allt vanligare i takt med att en ortodox och mer skolastiskt utformad förkunnelse vann terräng inom den lutherska protestantismen. Istället är R:s predikningar analytiska eller parafraserande vilket innebär att de nära ansluter till texten, nästan alltid hämtad från Gamla testamentet. Detta sätter också sin prägel på språket, som stundom visserligen röjer en djupare psykologisk insikt men oftare visar på ett föga känslosamt och snarare kärvt förhållningssätt, där den mustiga inlevelsen balanseras mot en torr men drastisk saklighet.

Det är som lärare R uppträder i predikostolen. Lagen dominerar över evangeliet; varje predikan skulle leda till bot och bättring. Det är Gud som rättvis men sträng och obeveklig domare som framträder i R:s förkunnelse. R predikar sällan nåd och försoning. Lagen var kommen av Gud och den var därför Guds vilja, vilket – enligt R – innebar att brott däremot strängt och obevekligt och utan misskund skulle bestraffas. Som biskop ivrade därför R för en rigorös kyrkotukt.

Det finns en trosviss glöd i R:s teologiska förkunnelse. Om sanningen tvekade han inte; den fanns på den lutherska sidan, papister och kalvinister skulle få sitt straff därför att de undvikit att inse denna sanning. Med samma trosvissa säkerhet gick också R ut i strid för kyrkan mot den politiska överheten. Konflikterna från hans uppsalatid återkom med förnyad intensitet då han blev biskop.

En rad protestantiska teoretiker hade under senare delen av 1500-talet formulerat en uppfattning som innebar att fursten hade rätt och skyldighet att styra kyrkans yttre angelägenheter, allt utom vad som rörde själva förkunnelsen och förvaltningen av sakramenten. Denna territorialkyrkliga uppfattning blev vanlig inom landskyrkorna i Tyskland. Kungen och rådet väckte 1623 förslag att i Sverige inrätta ett consistorium generale, ett slags överkonsistorium över kyrkan bestående av det högre prästerskapet samt rådspersoner och andra representanter för överheten. Konsistoriet skulle ha något slags överinsyn över kyrkan, dvs över biskoparnas och församlingarnas verksamhet i alla frågor som kunde betraktas som "blandade", fall där det inte rörde sig om uteslutande internt kyrkliga aspekter. Sådana kunde exempelvis vara äktenskap och familjefrågor.

Prästeståndet gjorde motstånd mot förslaget; särskilt energiskt engagerade sig biskoparna i stiften kring Mälaren. R blev strax en vältalig och kraftfull talesman för dem. Han kunde omöjligt acceptera vad som fanns implicit formulerat i förslaget, att fursten var överhuvud över kyrkan. Han skilde konsekvent mellan världsligt och andligt. Kungen kunde endast vara överhuvud över det världsliga riket, överhuvud över det andliga var Gud, prästerna och de lärda vore att betrakta som Guds ämbetsmän, och Guds undersåtar var alla, också furstarna. Då R i sina predikningar kritiserade överheten gjorde han det i kraft av sitt uppdrag från Gud.

Naturligtvis förnekade inte R i teorin vare sig det allmänna prästadömet eller konsekvensen därav, att det var församlingen som skulle ha makten över kyrkan. Avgörande i praktiken blev emellertid hur ordet "andligt" skulle definieras. Enligt R var de blandade frågorna långt färre än vad exempelvis Axel Oxenstierna ansåg. Istället betonade R att prästämbetet hade gudomligt upphov och att den andliga ämbetsmannen i kraft av sin kunskap borde ha större inflytande i många frågor. Vad som gjorde att R ofta gick ett steg längre än sina kolleger i sin kamp mot förslaget om ett generalkonsistorium var möjligen att han lade extra tyngd vid att det i prästämbetet också låg att straffa och döma. En enkel kaplan kunde förvalta sakramenten och förkunna Ordet, men det ställdes större krav på en biskop som skulle döma och kontrollera. Att då hävda att dylika frågor egentligen var "blandade" och mindre andliga tedde sig ytterst allvarligt för R.

Planen på ett generalkonsistorium mötte så kompakt motstånd att kungen inte kunde driva igenom denna. Frågan var dock ingalunda därmed ur vägen; inte heller var enigheten inom prästeståndet fullständig. Vissa syntes ansluta sig till den territorialkyrkliga uppfattningen, och Joannes Baazius (bd 2) åstadkom oro genom att leda ett smärre uppror bland det lägre prästerskapet mot en del biskopars mer diktatoriska ledarstil. Att därmed bl a avsågs R var uppenbart.

1636 lät R trycka en bok i vilken han samlat dokument som alla vittnade om det andliga ståndets privilegier, Privilegia doctorum .... Avsikten var dels att driva åsikten att många av dessa privilegier aldrig upphävts och därför alltjämt hade rättslig giltighet, men R ville också med sin samling urkunder från såväl fornkyrkan som sv medeltidskyrkan argumentera för det berättigade och kloka, ja nödvändiga, i att tillerkänna det andliga ståndet dessa privilegier, ty ingen kultur kunde bestå utan ett lärt skrå.

Boken blev strax omdiskuterad och uppmärksammades av rådet; R och flera andra biskopar kallades att förklara sig. Johan Skytte förklarade, att boken var den farligaste skrift som skrivits och publicerats på ett helt sekel och rikskanslern konstaterade att R med sin bok krupit in under "S:t Peders kjortel", d v s att R:s envisa kamp för det andliga ståndets maktställning i praktiken utgjorde samma anspråk på världslig makt åt kyrkan som påven hävdade. Rådet förbjöd boken och tvingade R till en viss avbön. En omedelbar konsekvens blev att R inte kunde utnämnas till ärkebiskop efter Kenicius trots att han fått flest röster.

Som professor och senare dynamisk kyrkoledare satte R mer än de flesta andra sin prägel på 1600-talets teologiska, kyrkopolitiska och pedagogiska utveckling. Han måste anses vara en av stormaktstidens främsta prelater, en kraftnatur som sällan kompromissade i praktiska ärenden men som samtidigt i sin lärdom kunde vara smidig och eklektisk; i sin ämbetsutövning var han modig och energisk, han dagtingade inte med sin övertygelse och kunde väl för många te sig hård och dömande. Han hade emellertid en obestridlig administrativ talang och en ambition att organisera församlingslivet liksom hela den kyrkliga förvaltningen enligt bestämda och entydiga regler utan godtycke. R blev sålunda den förste sv biskop som tog initiativ till kyrkobokföring, så att födelse-, vigsel- och dödböcker börjar tidigare i Västerås stift än i andra stift. Hans kyrkopolitiska agerande har genomgående tolkats inte som uttryck för en renodlad maktpolitik utan som en konsekvens av hans starka engagemang och kompromissovillighet. Oviljan att kompromissa ledde ofta till att R kritiserade överheten. Han kunde i sina predikningar utmåla särskilt adeln som förslappad och omoralisk, som inte medverkade i fäderneslandets gemensamma krigsansvar utan vältrade sig i lyx och överflöd. Det var tendenserna hos högadeln att importera kontinentens lyxkonsumtion, de välska seder som innebar slottsbyggande och allmänt överdåd, som R gisslade med kraft, men hans avsikt var ingalunda att mana till en radikal samhällsförändring. Tvärtom ansåg R ståndsindelningen vara av Gud påbjuden och därför evigt bestående. Bestridas kan heller inte att R hade en klar blick för konsekvenserna för kyrkan om kungen och rådet fick genomdriva sin linje. Utvecklingen besannade i stort R:s farhågor. 40 år efter hans död tillkom en kyrkolag som underordnade kyrkan under övrig förvaltning just på ett sådant sätt som R ansett vara farligt och felaktigt.

Författare

Erland Sellberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Huvuddelen av R:s ms (Memoriale quotidianum o Memoriale publicum) i Länsbibi i Västmanland, Västerås; det förra tr i J R:s dagbok, se nedan Tryckta arbeten. R:s arbete över hela den sv Bibeln i Uppsala domkapitels arkiv, ULA. Några ms samt brev ull R i UUB. - Brev från R i RA (till A Oxensderna tr i AOSB 2:12 (1930) o i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Oratio de servitvte pondficia, qva diu sads oppressi eramus, et miranda liberatione ... Quam Vbsaliae habuit... 1609.11. Decembris. cum ex Germania reuersus denuo professionem susciperet. Sthlm 1610. 4:o. (32) s. - Oratio de avarida, exercidi loco habita in privato collegio ... ab A Iohannis Prytz ... 1611. 20 Aprilis. [Sthlm 1611.] 4:o. (16) s. – Acta hoc est lectiones, declamationes, dispvtationes et exercitia. Anni 1610. in collegio privato ... (... et alia exercitia. Anni 1611 / 1612 in ...). Sthlm [1611], 1613, 1613. 4:o. (28), (12), (12) s. – Declamationvm scholasticarvm decadis prima? declamatio prima & secunda in genere deliberativo an stipendium studiosis attributum divitum podus quam pauperum liberis sit conferendum, habita? in collegio privato ... 21. Oc-tob. 1612. ...ål Nicodemi Orebroénsi... å L Matthia? Valenio ... Sthlm 1613. 4:o. (22) s. – Lectiones et lectionvm ordo pro scholis cathedralibvs et provinciali-bvs, in inclyto regno Svecia?, ab episcopis, professorl-bvs et capitvlaribus, Anno 1610, in Decembri, & Ianuario 1611, Örebrogia? congregatis, unanimiter sancitus & approbatus. Vpsalia? 1613. 4:o. (14) s. [Anon; tills med flera.] [Ny uppl:] Schola? ordning, giord och stadfäst af prästerskapet, anno 1611 (Handlingar rörande svenska kyrkans och läroverkens historia, utg af P EThyselius, h 2, Örebro 1841, s 54–69; anon). Övers: 1610 års skolordning (Pedagogisk tidskrift, årg 14, 1878, Sthlm, s 293–302; utdrag i B. Rud. Hall, Valda aktstycken till svenska undervisningsväsendets historia, Sthlm 1912, s 23–25: Skolordningen av år 1611).-Een gemen bordlag eller husrät ... skrefwen aff I. R. N. 1613. Sthlm 1615. [Sign; inget ex känt.] – Articvli Chrisdana? religionis ... a 4. Maij Anni 1611. ad 3. Martij Anni 1613. vigind quattuor disputationibus, privatim propositi & ventilati ... [Upps 1615.] 14 s. [Titelark avsett för 24 avh 1611–13.] – Valeetpredikan ... hållin ... vppå Stocholms slott then 17. Martij Anno Chrisd 1620. Sthlm [1620]. 4:o. (44) s. - Oratio de legitima vocatione ministrorum ecclesia?. Habita Arosia? in synodo anniversariå 5. Septembris A. 1619. Holmia? 1621.4:o. (32) s. – Oratio de officio ministrorvm verbi habita Arosia? in synodo anniversariå Anno 1620. 4. Septemb. Arosia? 1621. 4:o. (28) s. – Epistola synodalis, seu invitatio ministrorum verbi in dia?cesi Aros. ad synodum Maria-nam. Västerås 1622. [Inget ex känt.] – Epistola synodalis. Västerås 1624.  – Een christeligh boot-predikan ... skriffuin och predikadt j Narffuen vthi Lijffland Anno 1614. Sedan vprepeteratj Snethnagora kloster vthi Pletsko beläghring A. 1615. och nu på nydt öffuerseedd och hållen j Westeråås A. 1623. Westeråås 1623. 4:o. (29) s. - Institutionis epistolica? libri duo. Collecti 8c conscripti in usum privatorum disci-pulorum ... et nunc, in usum scholarum particularium in dia?cesi Arosiensi... Arosia? 1624. 48,63 s. – Een nödhtorfftigh marcknadzpredikan ... 1624. Westerås [1624]. 4:o. (20) s. – Oratio de ltterarvm et scholarum udlitate simul ac necessitate, habita in illvstri academia Ubsaliensi ... 1604. 12. Septembris. ... [Arosiae] 1624. 4:o. 32 s. – Oratio de lingva? Hebrea? pra?stantia & dignitate habita in illustri academia Ubsaliensi ... 1610. 23. Januarii... et iterum ... 1624. in synodo Mariana ... Arosia? [1625]. 4:o. (20) s. – Oratio. de officio docentium et discentium in scholis. habita in illustri academia Ubsaliensi... 1610.16. Martij. Arosia? 1625. 4:o. (20) s. – Logica ex optimis et pra?stantissimis au-toribus collecta 8c conscripta ... 20. disputationibus privatis examinata. Deinde recognita, et mvlds locis emendata, ab eodem Witteberga?, & vicissim Ubsalia? aliquoties aliis atq aliis similiter pra?lecta et ventilata... Nunc demum secundo correcdus ed. Arosia? 1625. (48), 299 s. [Omtr av 6 disp 1611 samt andra i Uppsala o Wittenberg (ej tr där).] – Predikan ... hållen vthi Westeråås domkyrkio åår 1618. ... Sedhan öffuer-seedd och annan gången hållin ther ... 1625. Arosia [1626?]. 4:o. (24) s. – [Företal] (Konung Dauidz psaltare ... Vplagd o bekostadt aff Mathz Jörenszon, Wästerås 1625, s [3–15]; omtr Riga 1631). – Krigz predikan hållin vthi Ryszland, två mijl när Pletscho ... then 30. Julij ... 1615. Arosia [1626]. (20) s. – Predikan ... hållen på Strömsholm ... vthi... Erjch Bjelkes til Wijk etc. och ... Catharjnae Flemjngs til Nynääs och Svedia &c. loffligha bröllops höghtijdh ... 1620. Arosia 1626. 4:o. (19) s. – Mappa universalis, totius orbis terrarum ... [Västerås 1626.] Patentfol. 1 bl. [Inget ex känt, omtr i Tabula? dua? ... nedan 1643, under dt: Orbis terrarvm rvdi penicillo advmbratvs ... 1610.] – Eenfalligha fråghor och spörsmål om wår christendoms stycker ... Västerås 1627? [Anon; inget ex känt.] [Nya uppl:] Upsala 1632. 1635. (23) s. Västerås 1641. [Inget ex känt.] Westerås 1643. (22) s. 1647. Sthlm 1661. (16) s. [Senare utg, av P Rudbeckius d y:] Spörssmåål eller eenfaldighe frågor öfver the fem våra christendoms eller catechismi läros huffvudstycker ... Wästråås åhr 1641, omtr o något förbättr Upsala 1664. (15) s. 1670. (16) s. Något förbättr o omtr ... 1674. (18) s. 1675. Enfaldige korte frågor eller christelige spörsmål öfver ... 1676. (32) s. [Ej anon.] Eenfaldige och korte frågor ... 1683. Uppl 1643 omtr i faksimil: KÅ 1919, s 51-62; även sep, Upps 1919, (23) s. – Een höghnödigh andeligh marcknadz predikan ... 1628. Vesterås [1628]. 4:o. (23) s. – Controversia? logices vel potius earum epitome, collecta & conscripta ... priva-ds disputationibus examinata... deinde ordine parum mutato Sc emendato, ab eodem Wittenberga?, & vicis-sim Ubsalia? aliquoties disctissa Sc ventilata, nunc demum pra?lo commissa. Arosia? 1629. (8), 85 s. – Een christeligh predikan om Herrans höghwerdigha nattvard. Hållin... vthi Westerås slotzkyrkio ... 1615. sedan öffuerseedd och åter hållin j Stocholm A. 1619. och än j Westerås, mutatis mutandis, A. 1627. Westerås 1629. 4:o. (28) s. – Declamationes et disputationes Latina? proxime pra?teritis annis Arosia? Vesmannorum impressa? Sc publicata?, nunc ... in unum fasciculum collecta?... 1620. Aros. [1630?]. 4:o. 1 bl. [Titelblad avsett för en saml tidigare tal o disp.] – Fridhz predikan hållen vthi Ryszland ... vid Pletscho ... then 1. sept. ... 1615. Wästerås 1635. 4:o. (20) s. – Boot och bätrings predikan ... Hållin vthi Narffuen i Eestland, then 14. Julij Anno 1615.... På nytt öffuerseedd, och ... hållin i Wästerås ... 1629. Wästerås 1635. 4:o. (28) s. – Predikan ... Hållin påSwartessöö widh Stocholm ... 1613.... öffuerseedd och annan gången hållin på Strömsholm ... 1620. Wästerås 1636. 4:o. (18) s. – Privilegia quaedam doctorum, magistrorum, baccalaureorum, studiosorum et scholarium omnium ... Arosia? [1636]. 4:o. (72) s. [Förordet i 2 var. Några ark ev även tidigare tryckta 1727.] Delvis omtr i: N Söderblom, Johannes Rudbeckius et les priviléges des prétres paiens (Sertvm philologicvm ... Festskrift tillegnad Karl Ferdinand Johansson, Gbg 1910, s 70–80). – Predikan ... Hållin vthi Vpsala ... 1617. Wästerås 1637. 4:o. (19) s. – Warningz predikan ... A. 1622. Wästerås 1637. 4:o. (44) s. -Tacksäyelse och jubelpredikan ... 1637. Westerås [1637]. 4:o. (36) s. – Oratio in qua ostenditur & demonstratur quod causa quaedam primaria bellorum ... non sit magistratus politicus ... sed praeter peccata populi ... Habita Upsaliae ... 9. vz. Aprilis An. 1611. Aroske [1637]. 4:o. (28) s. - Åtskilliga lijkpr. episc. hålne från 1628 tilsammans tr in 4. [Västerås 1637. Ingel ex känt, titelblad avsett för en samling likpred.] – Een christeligh frögdepredikan ... Hållin vthi Stocholms stadz kyrkia åhr 1635 ... Westerås [1638]. 4:o. (32) s. – Predikan ... Hållin på Wäsby gård i Wäs-manneland... 1613... Sedhan öffuerseed och hållin ... 1638. Wästerås 1638. 4:o. (16) s. [Ny utg:] Julbok för Västerås stift, årg 8,1913, Falun, s 11-24; även sep, 14 s. – Oratio valedictoria ... cum ... rectoratum deponeret... 1613. mense Majo. Arosise [1638]. 4:o. (24) s. – Een kort berättelse och vndervisning. Om vår christe-liga troo och gudztienstvthi Swerige... skriffuin til the ryske präster och gemene försambling vthi Ivan-gorodh ... Vesterås 1640. 4:o. (8), 47 s. (Tills medj [Germundi] Palma[erus].) - Predikan ... åhr 1631. Westerås 1642. 4:o. (22) s. – Predikan ... Hållen vthi Kongs-Öörs gård ... åhr 1618. Westerås 1642. 4:o. (21) s. – Een tröst och läre-predikan ... Hållin vthi Stockholm stadz Stoorkyrckia, Anno 1614. Westerås 1643. 4:o. (27) s. – Tabulas duse, una geographica, altera chronologica in usum privati collegii ... Arosias ... 1643. Patentfol. 3 ark. – Förtekning på thet som i s. biscopens tidh bygdt och förbättrat är ab Anno 1620 (J Canuti Lenaeus, Lijkpredikning, hållen i Westerårs, öffuer ... Johans Rudbeckii begraffning ... then 6. Sept. åhr 1646, Upsala [1646], 4:o, s [37–39]). – Beatum regis sceptrum: vel felix populi regimen. Thet är: välsignat konunga regemente. Eller lyckeligh folksstyrelse. Afmålat och vthfördt vd 32. predikningar, öfver Samuelis böcker, och sidste konung Davidz ord med valetz predikan ... Vpsake [1685?]. (16), 496 s. [Omtr av pred 1614–20, red av N o P Rudbeckius. Även titelvar.] – Förlikning emellan rikets biskopar och mag. Joan. Baazius (Det svenska biblioteket, utg af C C Gjörwell, d 2, Sthlm 1758, s 227-230; tills med L Paulinus Godius o Sveno Svenonis, 1636). – [Donations-brev till Örebro skola, 1631] (Örebro stads vecko-tid-ning för år 1777, n:o 49 o 50; omtr i K[arl] F[redrik] Karlson, Blad ur Örebro skolas äldsta historia, [h 1,] Örebro 1871, s 58–61: Donations bref på Eskogh till ...). - [Brev om inrättande av ett Consistorium ecclesiasticum i Falun] (E Hammarström, Äldre och nyare märkvärdigheter vid St. Kopparberget, saml 3, Falun 1791, s 76–80; omtr i H Lundström, Undersökningar och aktstycken, bidr till sv kyrkans hist, Upps 1898, s 98–102: Ordningh om consistorio weedh Stora Kopparberget). – Ordning om bänkarne uti kyrkan ... (ibid, s 149 f). - Presterskapets betänkiande om exorcisler, som i capitulo Stockholmensi förhördhe ähre (Linköpings bibliotheks handlingar, d 1, Linköping 1793, s 275-279; tills med flera, 1620). – Bref om Pleskows belägring år 1615, samt hans och en annan samtida afritning däraf... (J Hallenberg, Svea rikes historia bd 3-4, Sthlm 1793–94, s 1005–11, 1 pl; tillj Zebråzynthius 1615). – [Biskopsed] (HSH, d 13 (Nya HSH 3), Sthlm 1828, s 320 f). – [Betänkanden o teser 1620 ff] (Handlingar... utg af P E Thyselius, 1, Sthlm 1838, s 7–27, anon, 73–83 o 93–156, tills med flera). – Leges et constitudones Gymnasii Arosiensi (Bidrag till svenska kyrkans och läroverkens historia ... saml o utg af P E Thyselius, Sthlm 1848, s 4–27; tillskr; ny fullständigad utg i Redogörelse för allmänna läroverken och pedagogierna i Vestmanland läseåret 1895/96, Vesterås 1896, 4:o, s 6–31 [i C A Brolén, Bidrag till Vesteräs läroverks historia, 2]). – Biskoparnes och pro-fessorernes betänkande om skolors och akademiers plats och antal / Presterskapets förslag till en ny skolordning ... 1637 (ibid, s 43–45, 55–65; anon). – Biskoparnes svar på konungens förslag... 1623 / [Anförande inför riksrådet 1636] (ibid, s 83–88, 94–101; anon). – Concionat. aulici admonitio ad regem ... [1617] (T AV Norlin,Johannes Rudbeckius h 1*, Upps 1860, s 50–53). – Confirmationsbref på brödrens m. Jacobi testamente (Karlson, anf arb, s 63 f). -Förslag till kyrko-ordning från konung Gustaf II Adolphs regeringstid (HSH, ser 2: 2. Kyrkoordningar och förslag dertill före 1686, Sthlm 1872, s 353–561; anon, tills med flera, c:a 1619). - [Brev till drottning Kristina, odat, om inrättande av privat skola] (Pedagogisk tidskrift, 8, 1872, s 53; undert J. R.). – [Utdrag ur likpredikan över Anna Oxenstierna resp Gustaf Adolf De la Gardie] (Sveriges adel under 1600–1700-talen. Samtida minnesteckningar ... utg af C A Kling-spor, bd 1, Upsala 1876, s 6–11, 2,1877, s 50–57). – Leges academiae Ubsaliensis anno 1606 ... / Ceremoniel vid teologie doktors promotion ... 1617 (C Annerstedt, Upsala universitets historia, Bihang 1, Upps 1877, s 66–75, 139 f). – [Anföranden inför riksrådet 1627-41] (HSH, ser 3. Svenska riksrådets protokoll, 1-8, Sthlm 1878–98). – De moribus scholarium (Redogörelse för allmänna läroverken och pedagogierna i Vestmanland läseåret 1892/93, Vesterås 1893, 4:o, s 19–22 [i Brolén, Bidrag 1]; tillskr). – Contracht medh trägårdzmestaren (Svenska trädgårds-föreningens tidskrift, 1895, Sthlm, 4:o, s 121–123; även i sep härur; W Molér, Några blad ur Vesterås gymnasiiträd-gårds historia, s 10–13). – Uti Westerås domkyrkas inventarium af år 1630 ... förteckning på "messekläder" ... (A Lindegren, Mariakyrkan i Westerås Sthlm 1898[–1902], fol, s 107–109). – Kyrkio-stadgar för Westerås sdft. Utg af H Lundström. Sthlm 1900. 62 s. (Skrifter, utg af Kyrkohistoriska föreningen, 2:1.) – [Formulär till prästed] (Skrifter utg af Kyrkohist. föreningen, 1. KA, årg 2, 1901, Upps, s 249–251, tillskr, medd av H Lundström; omtr i dens, Skisser och kritiker Sthlm 1903, s 163–166). – Inventarium ecclesiasticum templi cathedralis Arosiensis... 1619 ... 1622 ([Arbeten utg med stöd af Vilhelm Ekmans universitetsfond, 4.] I Collijn, Kataloge der Inkunabeln der schv/edischen öffentlichen Bibliotheken, 1. Katalog öfver Västerås läroverksbiblioteks inkunabler, upprättad, Upsala 1904, 4:o, s 47–60). – [Ordningsstadga m m fastställda av R samt domkapitel, borgmästare o råd, 1628] (Julbokför Västerås stift1909, s 51-58). – [Diverse brev o urkunder] (B. Rud. Hall, Johannes Rudbeck Sthlm 1911, samt Valda aktstycken till svenska undervisningsväsendets historia utg av B R Hall, Sthlm 1912). – B. Rud. Hall, Kyrkliga och kulturella interiörer från storhetstidens uppryckningsarbete. Tidsbelysande urval ur ... domkapitels- och visita-tionsprotokoller 1619–1628 (KÅ, årg 16, 1915, Upps, s 346–378, o 17, 1916, s 247–266; även sep, 54 s). Forts: Kulturella interiörer ... visitationsprotokoller 1629–1646. Sthlm 1915. XII, 145 s. – Predikningar i urval och i moderniserad form utg av B. Rud. Hall. Sthlm 1916. 143 s. – [Diverse urkunder] (NTBB, årg 3, 1916, Upps..., 4:o, s 134–141, 168 f, 270–275). – Akademiska högtidstal utg i övers från latinet. Lund 1922. 153 s. (ÅSU vol. 5 = 1922: 1.) – [Brev till Axel Oxenstierna 1614–34] (AOSB, avd 2, bd 12, d 1, Sthlm 1930, s 41 f, 567–581). – Dagbok. Utg av B. Rud. Hall. Sthlm 1938. XVI, 304 s. – Likpredikan över: Anna Oxenstierne 17 sept 1618, [Sthlm 1619?,] 4:o, (32) s, Hindrich Horn 21 juni 1618, Sthlm 1621, Arosia [1622], 4:o, (32) s, Catharina, (änke)drottning, 18 mars 1622, [Västerås 1622,] 4:o, (32) s, Siman Simans-zon Depeken 18 sept 1625, Vesterås [1625], 4:o. (27) s, Erich Svenonis Roslagius 12 okt 1628, Vesterås [1628?], 4:o, (19) s, Gustaf Adolph De la Gardie 26 febr 1632, Västerås 1636, 4:o, (40) s, Aff nyio vplagdt ... Sthlm 1669, Nils Posse 27 maj 1627, Västerås 1636, 4:o, (24) s, Magnus Brahe 12 maj 1633, Västerås 1636, 4:o, (35) s, Gustaf II Adolf 6 nov 1633, Westeråås 1636, 4:o, (52) s, delvis omtr i B R Hall, Vid Gustaf II Adolfs bår, Upps 1910, s 30-34), d:o 15 juni 1634, Wästeråås [1636], 4:o, (40) s (delvis omtr ibid, s ll-21),Jonas Sigfridi 12 nov 1626, Västerås 1637, 4:o, (16) s, Petrus Kenicius 28 febr 1636, Västerås 1637, 4:o, (39) s, Catharina, pfalzgrevinna, 2 febr 1639, Wästeråås 1639, 4:o, (19) s. – Visitationsformulär i fol, Sthlm [1620?,] använda 1621–39, o Västerås [1629?], använda 1629–37. – Se vidare J Rudbeck, Bibliotheca Rudbeckiana Sthlm 1918, s 20–89, jfr Collijn, sp 793–798, samt för avhandl Liden: Supplementa addidit Marklin, s 22, o 1, s 399–401, 4, s 4 f (38 akad teser o avh, vanligen i privat kollegium, 1605, tr Västerås 1626, samt 1607 o 1610–13, tr Sthlm 1607, 1610-12 o Upps 1614–15), 5, s 10-12, o Suppl, s 98 (20 synodalavh i Västerås 1620–26, 1628, 1628, 1631, tr 1635, 1633, tr 1636, 1634, d:o, 1635–39, 1642-44); ej återfunna arb vanl kända från en salukatalog, Västerås c:a 1641, omtr i Allmänna svenska boktryckareföreningens meddelanden, 1906, Sthlm, s 47–50.


Utgivit (redigerat): Biblia thet är: All then Helga Scrifft, på swensko. Effter förre Bibliens text, oförändrat: medh förspråk ... summarier ... marginalier, flere concordantier, samt nyttighe förklarningar och register, etc. formerat... [Även titelvar.] Sthlm 1618. Fol. (52), 626 bl [ngt felpaginerade], 5 kopparst. [Med biträde avj Bothvidi,J Lenaeus, P Kenicius m fl. Språket även ngt moderniserat.] – Laurentius [Petri], Een älvar och christeligh förmaning til boot och bätring, ther vthi förmäles, hwadh retta orsaken är til krigh, pestilentia och dyr tijdh, samt andra stoora landzplåghor ... nw på nytt. vthgången. Westerås 1622. 4:o. (28) s. [Föret undert Iohan. Rud. E. Aros, med annat datum i titelvar. (1. utg 1566.)] – Dens, Een predikan emoot mandråp stelt öffuer thet femte bodhordet... Westerås 1622. 4:o. (64) s. [Föret undert Johan. R. E. Aros. (1. utg 1562.)] – Een copia aff thet som handlat, beslutet, beseghlat och vnderscriffuit bleff aff clerkrijt j concilio som stodh j Vpsala, Anno &c. 1572. mense Augusto. Westerås 1622. 4:o. (8) s. [Tillskr. (1. utg av Laurentius Petri 1573.)] – Justus Menius, En liten tractaat om exorcismo ... Westerårs 1624. 4:o. (36) s. [Föret undertjoh. Rud. Aros. (1. utg 1562 av övers, Laurentius PeU'i.)] – Petrus Olai Dalekarlus [föret], Bibliotheca sive Catalogus librorum templi & consis-torij cathedralis Arosia;. Arosia: 1640. 4:o. (12) s. [Anon.]

Källor och litteratur

Källor o litt: C Annerstedt, UU:s hist, 1 (1877); E Billing, J R;s aristotelism (Från J R;s stift, 1923); G Brandell, Sv undervisn:väsendets o uppfostrans hist, 2 (1931); H Cnattingius, Den centrala kyrkostyrelsen i Sverige 16111636 (1939); dens,J Ro hans europeiska bakgrund (1946); B R Hall, J R (Ner), 1 (1911); dens, J Rudbeckii katekesutveckl o dess samband med tidigare andakts- o läroböcker (KA 1919); dens, Den kyrkl folkuppfostran i J Rudbeckii stift: studier rör det lutherska folkbildn:arbetet före 1686 (ibid); dens, Till J Rudbeckii karakteristik (ÅSU 10, 1924); dens, Rudbeckii kyrkodisciplin o vissa av dess förebilder, 12 (ÅSU 23 o 30, 1928, 1930); dens, Rudbeckii flickskola o dess föregångare (Från skilda tider: studier tillägn Hjalmar Holmquist 28/4 1938, 1938); S Kjöllerström, Biskopstillsättmar i Sverige 15311951 (1952); E Liedgren, Präster o poeter (1933); R Liljedahl, Sv förvaltn i Livland 16171634 (1933); G Lindberg, J R som predikant (1927); S Lindegård, Consistorium regni o frågan om kyrkl överstyrelse (1957); S Lindholm, Catechismi förfremielse: studier till catechismusundervisn:en i Sv kyrkan 15931646 (1949); H Lundin, Joannes Baazius' kyrkl reformprogram (1944); S A Nilsson, Krig o folkbokföring under sv 1600-tal (Sc 1982), s 8,15 o 18, o där anf litt; T V ANorlinJ R, biskop i Vesterås (1860) ;J Rudbeck, Nya bidr till Västerås äldre boktryckerihist (NTBB 1916), s 131141 o 265276; N Runeby, Monarchia mixta (1962); E Sellberg, Filosofin o nyttan, 1: Petrus Ramus o ramismen (1979); Västerås hm, 2:1 (1971).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johannes Rudbeckius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6999, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erland Sellberg), hämtad 2018-09-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6999
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johannes Rudbeckius, urn:sbl:6999, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erland Sellberg), hämtad 2018-09-25.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se