Nils Persson

Född:1836-01-20 – Allerums församling, Skåne län
Död:1916-04-28 – Helsingborgs Maria församling, Skåne län

Industriidkare, Lantbrukare, Kommunalpolitiker


Band 29 (1995-1997), sida 85.

Meriter

Persson, Nils, f 20 jan 1836 i Allerum, Malm, d 28 april 1916 i Helsingborg. Föräldrar: rusthållaren Per Jönsson o Gunnela Hallberg. Elev vid Helsingborgs latinskola, bodbetjänt i Helsingborg 51, köpman där från 60, led av drätselkammaren 6703, v ordf 8693, ordf där 9403, led av styr för Helsingborgs handelsfören 6804, ägde o drev Nils Perssons guano- o svafvelsyrefabrik 7275, medgrundare av Helsingborgs ångtegelbruk (från 80 ab Helsingborgs ångtegelbruk) 73, drev bruket tills med konsul C G Stewenius 73-80, VD o led av styr där 80, VD o led av styr för Skånska superfosfat- o svafvelsyrefabriksab från 75, led av stadsfullm i Helsingborg 7708, v ordf 9703, ordf där 0408, led av styr för Skromberga stenkols- o lerindustri ab 8504, ordf där, led av styr för Helsingborgs inteckn:garanti ab 86, av hamndir 88-08, ordf där 0408, medgrundare av Helsingborgs sockerfabriks ab 89, VD där 89-90, led av styr där 89-98, led av handels- o sjöfartsnämnden 8904, medgrundare av o VD för Sulitelma ab 91, tysk konsul i Helsingborg 31 dec 9411, led av FK 9802 (led av tillf utsk 00), medgrundare av Helsingborgs kopparverks ab 00, led av centralstyr för bank ab Södra Sverige 01, ordf i styr för ab Ramlösa Brunn 03, led av styr för Metallurgiska patentab (från 06 Metallurgiska ab) 0409, ordf där, led av Malmöhus läns landsting.

G 8 sept 1861 i Helsingborg m Othilda Brynhilda Christina Sandberg, f 22 sept 1839 i Lund, d 25 nov 1907 i Helsingborg, dtr till Carolina Bernhardina S.

Biografi

Efter skolgång i Helsingborgs latinskola började P vid 15 års ålder sin köpmannakarriär som bodbetjänt hos sin morbror, konsuln och spannmålshandlaren Johannes Hallberg. Sedan morbrodern avlidit fortsatte P att arbeta som bodbetjänt hos konsul Carl Henckel som övertagit affären. Sin verksamhet som egen företagare inledde P 1860 då han öppnade diversehandel i Helsingborg. Verksamheten expanderade och han kom inte endast att syssla med traditionell lanthandel utan utökade sortimentet med bl a importerad guano som ett svar på den allt större efterfrågan på konstgödningsmedel. Försäljningen av guano blev en framgång och Fick stor betydelse för P:s fortsatta verksamhet som affärs- och industriman. Efterfrågan på artificiella gödningsmedel växte nämligen kraftigt i samband med att det sv jordbruket kommersialiserades och gav utrymme för en inhemsk produktion. Det blev P som, genom att 1872 uppta egen tillverkning, kom att svara för denna.

P:s guanofabrik kunde emellertid inte tillfredsställa det snabbt växande behovet av konstgödsel. Tillsammans med ett antal andra personer – varav flera hade stark jordbruksanknytning – inbjöd då P 1874 till aktieteckning i ett nytt bolag som skulle producera artificiella gödningsämnen. I samband därmed övertogs P:s fabrik av det nybildade Skånska superfosfat- och svafvelsyrefabriksab. "Fosfaten" kom att bli en av de största industrierna i Helsingborg och kan ses som föregångare till den stora kemiska industri som senare växte upp i staden. Det var emellertid inte endast där som produktionen ägde rum; fabriker anlades även i Landskrona, Limhamn och på Liljeholmen i Sthlm. "Fosfaten" och P kan ses som pionjärer inom den sv kemiska industrin. Som en följd av "Fosfatens" expansion bildades 1900 Helsingborgs kopparverks ab och produktionen kom igång två år senare. Kopparverket lokaliserades söder om Helsingborg där den kemiska industrin idag (1995) är belägen.

"Fosfaten" importerade kopparhaltig svavelkis från Röros i Norge. P ansåg dock inte att detta var en bra lösning på sikt. För att garantera en kontinuerlig och säker råvaruleverans lät han sig direkt involveras i den norska gruvbrytningen. 1886 förvärvade P åtta inmutningar till svavelkisfyndigheterna i Sulitelma, och ett år senare överlät han tre fjärdedelar av dessa till Skånska fosfat- och svafvelsyreab. 1891 bildades ett nytt bolag – Sulitelma ab – där "Fosfaten" hade aktiemajoriteten och därmed P det största inflytandet. Åren efter sekelskiftet gick han ofta i den norska pressen under benämningen "Malmkongen". Namnet var dock inte så mycket en kritik riktad mot P personligen som mot de norska myndigheterna, vilka genom slapphet och ouppmärksamhet ansågs ha släppt in en svensk att utvinna de inhemska råvarufyndigheterna.

P:s verksamhet som industriman inskränkte sig inte endast till den kemiska industrin. Ett företag av helt annat slag var Helsingborgs ångtegelbruk. Avsikten med detta var primärt att P ville försäkra sig om billigt och bra byggnadsmaterial till sina fabriksbyggnader. Detta kan sägas vara typiskt för hans syn på företagarverksamhe-ten. Om något behövdes eller fattades startades ett nytt företag för att säkerställa en kontinuerlig leverans med hög kvalitet. Ångtegelbruket grundades 1873, och året därefter igångsattes produktionen av det tidigare kända och eftertraktade röda "Helsingborgsteglet", vars råmaterial bestod av rhätisk skifferlera. "Persastenen" – som tegelstenen kallades för att skilja den från "Olsastenen", som tillverkades av konkurrenten P Olssons (bd 27) tegelbruk i Rögle – fick till en början endast lokal avsättning. Först under 1900-talets första decennier utvidgades marknaden, och avsättningen kom då att omfatta övriga Sverige och de nordiska grannländerna.

P var även involverad i Helsingborgs sockerbruk. I samband med den ökade protektionismen kom förutsättningarna under 1880-talet att förändras till det bättre när det gällde att bedriva inhemsk sockerproduktion. I okt 1888 samlades därför 15 av Helsingborgs förmögnaste medborgare – däribland P – för att överlägga om "ett för samhället och orten viktigt företag". Resultatet blev att en kommitté tillsattes för att förbereda uppförandet av en sockerfabrik i staden. Två år senare började produktionen vid Helsingborgs sockerfabriks ab, och P blev företagets förste VD. Efterfrågan visade sig vara stor och verksamheten expanderade snabbt, vilket resulterade i att sockerfabriken snart blev Helsingborgs största arbetsplats.

I likhet med många av sin samtids stora industrimän saknade P högre teoretisk utbildning. Han kan snarare ses som en typisk "self-made man". Trots detta tog han aktiv del i företagens innovationsverksamhet, bl a i samband med introducerandet av en bränslebesparande mekanisk rostningsugn för kopparextraktion. Denna uppfinning emanerade ursprungligen från P själv. Han var också angelägen om att knyta forskare till sina företag; bl a anlitade han vid fabrikationen av gödningsämnen ända från starten 1875 och fram till 1904 danska eller tyska högutbildade kemitekniker (Eriksson).

P engagerade sig i det politiska livet, särskilt på det lokala planet. Trots olikheter i temperament samarbetade han där väl med P Olsson. Båda ägnade mycket tid åt stadens affärer och lät arbetet för stadens utveckling i varje fall till en del sammanfalla med främjandet av egna företag. Vad gällde hamnen tog P initiativ till byggandet av Kopparverkshamnen, en av de få privatägda industrihamnarna i landet. P arbetade också för en utbyggnad av järnvägsnätet, speciellt tillkomsten av västkustbanan.

P:s stora industrikoncern byggdes upp under ett 30-tal år. Till den ursprungliga verksamheten, produktionen av konstgödsel, fogades en rad andra verksamhetsgrenar. Under 1900-talets första decennium blev dock hans ekonomi överexpanderad, och 1908 drabbades han av en svår kris. Denna utlöstes av hans engagemang i en vidlyftig spekulationsaffär, den s k metallurgiska härvan, och en katastrof kunde avvärjas endast genom en hjälpaktion från riksbankschefen (Fritz). P räddades från konkurs men hade vid tiden för första världskrigets utbrott förlorat en mycket stor del av sina tillgångar. I samband med krisen drog han sig tillbaka från sina politiska uppdrag. – Privat ansågs P vara generös och givmild. Han donerade avsevärda belopp till välgörande ändamål och understödde även S A Andrées (bd 1) och Otto Nordenskjölds (bd 27) expeditioner.

Författare

Mats Johansson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Handl:ar efter P (mest från hans affärsverksamhet) i Helsingborgs stadsarkiv. – Brev från P i LUB (bl a till K Petrén, G Warholm o M Weibull), RA o i UUB.

Källor och litteratur

Källor o litt: G Eriksson, Kartläggarna (1978); S Fritz, Louis Fraenckel 18511911, bankman o finansman (1994); T Gårdlund, Misslyckandets genier (1993); Helsingborgs hist, 7:12 (1992) o där anf litt; K-G Hildebrand, I omvandl:ens tjänst. Sv handelsbanken 18711955 (1971); K H Lundgren, Konsul N P (1919); SMoK; Tvåkammarriksdagen 18671970, 3 (1986); A Åberg, Konsul P Olsson (1953).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Persson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7119, Svenskt biografiskt lexikon (art av Mats Johansson), hämtad 2017-09-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7119
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Persson, urn:sbl:7119, Svenskt biografiskt lexikon (art av Mats Johansson), hämtad 2017-09-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se