Christopher Polhem

Född:1661-12-18 – Tingstäde församling, Gotlands län
Död:1751-08-30 – Maria Magdalena församling, Stockholms län

Uppfinnare, Industriledare, Kommersråd


Band 29 (1995-1997), sida 388.

Meriter

1 Polhem, Christopher, före adl Polhammar, f sannolikt 18 dec 1661 i Tingstäde, Gotl, d 30 aug 1751 i Sthlm (begr 6 sept där, Maria). Föräldrar: handelsmannen Wolf Christoph Polhammer o Christina Eriksdtr Schening. Fogde på Fållnäs gård, Sorunda, Sth, 85, inskr vid UU 12 nov 87, erhöll statlig pension 6 maj 91 (bekräftat 21 mars 92), testimonium academicum från UU 18 okt 94, dir över bergsmekaniken från 12 febr (notifikation till P 17 febr) 98, grundade tills med Gabriel Stierncrona Stjernsunds manufakturverk, Husby, Kopp, 1 maj (Bergskoll:s priv 29 maj) 00, ledare där 00–35, konstmästare vid Stora Kopparberget i Falun 29 mars 00–20 jan (notifikation till P 19 april) 16, assessor över stat i Kommerskoll 27 febr 14, kommerseråd över stat 10 dec 16, adl 15 dec 16.  Led av Collegium Curiosorum 11, av Bokwetts Gillet i Uppsala 28, LVA 39 (preses juli–sept 44).

G 28 dec 1691 i Botkyrka, Sth, m Maria Hoffman, f 24 aug 1671 i Bremen (Rosman, P:s släkt, s 55), d 14 okt 1735 i Sthlm, begr där, Jak o Joh (Rudker), dtr till arkitekten H (Rosman, s 55; Bring, s 17).

Biografi

P:s släkt hade sitt ursprung i Österrike eller Ungern. Fadern kom från Pommern till Sverige och Gotland på 1650-talet. Där blev han verksam som handelsman, karduans- och saffiansmakare i industriell skala samt som byggmästare. Han avled 1669. P:s mor var borgmästardotter från Vadstena. Familjens ekonomi tycks inte ha varit särskilt god, varför P inte fick privat undervisning utan sattes i Visby skola. Han tvingades dock avbryta sina studier 1671 eftersom hans styvfar inte ville bekosta vidare undervisning. P:s farbror Hans Adam Polhammar tog då P till sig i Sthlm, men när också farbrodern dog 1673, lämnades P att klara sig själv. Orsakerna bakom dessa beslut är okända. P togs nu om hand av Margareta Wallenstedt, änka efter Mattias Biörenklou (bd 4) och kom att stanna i hennes tjänst som fogdeskrivare och inspektor på gårdarna Kungshamn i Uppland och senare Vansta på Södertörn.

Omkr 16 år gammal byggde P en verkstad på Vansta och började tillverka urverk och andra maskiner. Prästerna i trakten imponerades av hans kunskaper och hjälpte honom med latinundervisning i utbyte mot urverk och reparationer. 1685 lämnade han Margareta Wallenstedt då han fick anställning som fogde på gården Fållnäs, också på Södertörn. P hade länge förgäves sökt att få gå i skola. Av kyrkoherden i Sorunda, Erlandus Dryselius (bd 11), fick han undervisning samt 1687 hjälp att bege sig till Uppsala för att försöka laga det medeltida astronomiska konsturet i domkyrkan där (jmf Petrus Astronomus, s 209). Dryselius hade gjort upp en plan där uret var den nyckel som skulle bereda vägen för P:s teoretiska studier. P visade sina färdigheter för prof Anders Spole som ordnade så att han skrevs in vid universitetet s å. Under de tre år P vistades i Uppsala studerade han bl a matematik, mekanik och fysik samt möjligen även humaniora. I praktiken kom han emellertid att ägna mest tid åt konsturet och andra klockreparationer. Förmodligen kom P där i kontakt med Olof Rudbeck d ä men nämner inget om denne. I ett intyg från universitetet ges P goda vitsord.

P lyckades inte bara laga konsturet i domkyrkan, vilket hade stått still i över hundra år, utan även förbättra dess funktioner. Han konstruerade också om den stora klockan i domkyrkan så att den endast krävde 4 man vid ringning istället för 18. Detta var första gången som P:s egenskap att genom introduktion av ny teknik ständigt söka minska antalet arbetare kom till uttryck.

Genom framgången med konsturet kom P 1690 i kontakt med Bergskollegium i Sthlm och fick tillfälle att visa sina kunskaper. Där blev han inspirerad att uppfinna en ny typ av gruvmaskin, och för Karl XI visade han s å en utvecklad modell av denna vattendrivna maskin som med hjälp av tunnor fraktade malmen genom gruvgången, upp i schaktet och därifrån vidare hela vägen till hyttan. Kungen blev imponerad och gav P en rejäl belöning samt en årlig pension på 500 dlr smt. I och med detta var P:s framtid tryggad. Följande år fick P på statens bekostnad göra en studieresa till Bergslagens gruvor samt pröva på sitt första arbete inom gruvnäringen, en hästdriven pumpmaskin för Hällestads järngruva i Östergötland. Sociala, ekonomiska och tekniska problem gjorde dock att detta projekt misslyckades.

1692 påbörjade P ett stort vattendrivet uppfordringsverk kallat Blankstötsverket, som byggdes vid Stora Kopparberget i Falun och stod klart 1694. Maskinen innebar samma tekniska lösning som hans modell från 1690. Istället för att använda dyrbara linor av oxhud för att hissa upp tunnorna vandrade dessa istället själva upp på hakar längs fram- och återgående trästänger. Kraften överfördes från vattenhjulet till hakstängerna med s k stånggångar, en från kontinenten känd men något svårbemästrad teknik, som P hade fulländat. Efter denna stora tekniska framgång följde en ström av idéer för mekanisering av gruvdriften och transporter och för sågning av timmer med nya arbetsbesparande maskiner, de flesta avsedda för Falu koppargruva. P:s radikala maskiner möttes inte alltid med beundran av de traditionsbundna gruvmannen, men Bergskollegiets ämbetsmän stödde honom i huvudsak.

Med hjälp av statliga bidrag gav sig P 1694 ut på en resa till kontinenten för att vidga sina tekniska vyer. Resan, som varade i nästan två år och gick till England, Holland, Frankrike och Tyskland, kom att få stor betydelse för P:s vidare utveckling som tekniker. Framför allt besökte han och hans reskamrat, undermarkscheidern Samuel Buschenfeldt, gruvor och allehanda industrier, men de träffade även vetenskapsmän, som matematikern John Wallis i Oxford och astronomen John Flamsteed i Greenwich. De praktiskt-tekniska aspekterna torde dock ha gjort de djupaste intrycken.

Vid hemkomsten presenterade P flera nya idéer. En av dessa var Laboratorium Mechanicum, vilket grundades 1697. Det var en institution för genomförande av praktiskt-teoretiska experiment samt för undervisning och utbildning i tekniska ämnen. Ett viktigt inslag vid denna statligt finansierade institution var modeller av trä. Verksamheten startade i Sthlm, men följde med P till Falun och senare vidare till Stjernsund. Samuel Buschenfeldt blev ansvarig för det dagliga arbetet. Laboratoriet låg under Bergskollegiets ansvar. Under Karl XII:s krig drogs anslagen in och P:s många andra tidskrävande projekt gjorde att laboratoriet ej fick kontinuitet. Under dess första år gjordes emellertid flera intressanta experiment, bl a med P:s vattenhjulsprovmaskin, och en stor samling modeller byggdes upp. Där fick också flera elever en mångsidig teknisk utbildning enligt P:s pedagogiska principer, bl a Emanuel Swedenborg, Carl Cronstedt (bd 9) och Augustin Ehrensvärd (bd 12). Även utlänningar, t ex tyska bergsmän, utbildades av P. Fram till 1747 utgick emellertid endast tillfälliga anslag. Laboratorium Mechanicum uppgick 1756 i den Kongliga Modellkammaren i Sthlm, en för allmänheten öppen institution avsedd att sprida kännedom om teknik med hjälp av modeller.

Bland de mer speciella modellerna i Laboratorium Mechanicum fanns en uppsättning av P:s s k mekaniska alfabet, vilket innebar att mekanikens alla byggstenar  enskilda odelbara element som kugghjul eller glidlager  var och en representerade en bokstav. Med bokstäver ur detta alfabet kunde en mekaniker skapa den maskin som gav den rörelse han önskade. P:s mekaniska alfabet var ett utmärkt pedagogiskt system, lika lätt att förstå vid inlärning av mekaniken som vid dess praktiska användning.

En stor del av sin tid ägnade P åt gruvmekaniken, och i Falun uppförde han 1697–98 sitt andra större verk, kallat Carl XI:s spel, vilket lyfte med linor. S å som spelet stod klart utnämndes P till direktör över bergsmekaniken, en för honom särskilt inrättad tjänst, som han innehade till sin död. 1700 blev han konstmästare vid Stora Kopparberget och ansvarig för alla gruvmaskiner. P:s arbete med gruvteknik fortsatte under flera decennier; bl a byggde han ytterligare ett par stora maskiner i Falu gruva. Med tiden kom han dock att lägga gruvmekaniken åt sidan till förmån för sitt käraste projekt  Stjernsund.

Ett viktigt mål för P efter hemkomsten från den utländska resan var att göra Sverige till ett industriland. I mindre skala sökte han själv bidraga till detta genom att med Gabriel Stierncrona som finansiär 1700 grunda Stjernsunds manufakturverk. Platsen var en liten by i Husby sn i södra Dalarna med det ursprungliga namnet Sund. Arbetare rekryterades bland bönder, och dammen jämte fabriksbyggnader, bostäder och samtliga maskiner byggdes under P:s ledning. 1700 flyttade han med sin familj till Stjernsund. Här kom P och hans anställda att producera ett stort antal varor av metall, såsom tallrikar, knivar, filar, lås och urverk (Stjernsundsur), med hög kvalitet tilll låga priser och med hjälp av mer eller mindre automatiska vattendrivna maskiner av P:s konstruktion. Detta produktionssystem innebar något helt nytt och är P:s mest betydande bidrag till teknikens historia. Oberoende av P:s verk skapades liknande system först omkr ett sekel senare i Frankrike och, med särskild framgång, i USA.

P:s tidiga försök till massproduktion fick dock problem med att hålla kvar arbetarna. Detta i kombination med skråväsendets motvilja mot fabriksgjorda produkter, svårigheter med marknadsföring, tullar och utebliven tullfrihet på grund av det kostsamma Nordiska kriget gjorde att verksamheten inte nådde den framgång P hade hoppats på. De bästa åren inföll under 1710-talet.

P lämnade Stjernsund omkr 1737 för att flytta till Sthlm, då stora delar av bruket och maskinerna ödelagts i en brand. Verksamheten fortsatte dock med andra ägare in på 1800-talet. Flera maskiner, utvecklade och använda av P vid Stjernsund, kom dock att kopieras och brukas av andra; detta gällde bl a hans vattendrivna valsverk och plåtsax. P uppfann ständigt nya maskiner, även på andra områden: textilmaskiner som strumpvävstolar och kardmaskiner samt jordbruksmaskiner som såningsmaskiner, plogar och tröskverk. De flesta av P:s uppfinningar var geniala, och maskinerna var skickligt konstruerade, särskilt med tanke på de enkla och grova tillverkningsmetoder som stod till buds. Fanns inte metoden, uppfann han den.

P:s kunskaper i gruvmekanik efterfrågades bl a av kurfursten av Hannover, Georg Ludvig, senare Englands konung. 1707 gjorde därför P en resa till Harz och resultatet blev att några av hans maskiner uppfördes där i samband med besöket men även långt senare av hans tyska elever. För lång tid kom bergsmekaniken i Harzområdet att präglas av P:s idéer. – P anlitades även av Karl XII som dock först omkr 1711 fick närmare kännedom om hans speciella kunskaper. Via kanslirådet Casten Feif (bd 15) korresponderade Karl med P från Bender, och de fann varandra i ett gemensamt tekniskt intresse. Bland P:s militära uppfinningar fanns bl a kanonriktinstru-ment och fältkvarnar, men även många andra idéer diskuterades. Kungen visade sin uppskattning genom att stödja P på många sätt, inte minst genom tjänsteutnämningar.

I jan 1716 avsade sig P sin tjänst som konstmästare i Falu gruva. Detta skedde efter påtryckningar, främst orsakade av hans fysiska frånvaro från gruvan i kombination med oförståelse för hans otraditionella tekniska lösningar. Arbetet på Stjernsund tog alltmer av hans tid. P kompenserades dock rikligt av kungen: i dec s å blev han kommerseråd och strax därefter adlades han, något som dock tidigare varit planerat. De kortvariga förbindelserna med Karl XII innebar att P fick stor frihet och betydelsefullt gensvar för sina idéer angående olika projekt i Sverige. Av de diskuterade förslagen genomfördes bl a fartygsdockan i Karlskrona medan andra aldrig fullbordades. Detta gällde t ex vittgående industrialiseringsplaner samt den kanal som initierades av P med en påbörjad sluss i Trollhättan men som förverkligades först lång senare - då under namnet Göta kanal. Kungens död 1718 satte stopp för alla dessa planer.

P var ständigt aktiv på skilda områden och blev en av de åtta medlemmarna i Sveriges första lärda sällskap, Collegium Curiosorum, eller de Vetgirigas Gille. Det grundades i Uppsala 1710 av Eric Benzelius d y (bd 3) och bland medlemmarna fanns Emanuel Swedenborg och Petrus Elvius (bd 13). Sällskapet fick ingen egentlig varaktighet; 1711 upphörde sammanträdena, men det återuppstod 1719 under namnet Bokwetts Gillet. Under åren korresponderade emellertid medlemmarna med varandra om allehanda vetenskapliga spörsmål. Huvudintresset kretsade kring matematiskt-fysiska och praktiskt-ekonomiska frågor, och P hade en framträdande roll som idégivare till diskussionerna.

I denna krets debatterade P och skrev uppsatser om Newtons och Cartesius' läror och om frågor som gällde bl a geologi, teologi och musikteori. P:s idé om en vetenskaplig expedition till Lappland genomfördes med vissa ändringar 1711. Beträffande kosmologiska spörsmål hade P åtskilliga tankar, vilka säkert hade betydelse för Swedenborgs senare utveckling. Collegium Curiosorum publicerade skriften Daedalus Hyperboreus, som utkom i sex häften 171618, uppenbarligen med Swedenborg som huvudsaklig redaktör. Skriftens namn var en hyllning till P och den innehöll flera artiklar om hans uppfinningar och teorier, t ex hans "örtub" (en hörapparat) och Blankstötsverket. När VA grundades 1739, invaldes P som dess femte medlem. Akademin hade en mycket praktisk inriktning, vilket måste ha tilltalat P. I de första banden av VA:s handlingar ingår ett tjugotal artiklar av hans hand.

När P hade lämnat Stjernsund flyttade han som änkling till en dotter som var gift med överjägmästaren Carl Gripenstierna på godset Kersö på Ekerö i Mälaren. Här tillbringade han några år innan han omkr 1743 flyttade till en fastighet på Hornsgatan i Sthlm som han inköpt. Det sista stora projekt som P tog sig an var slussen, inte långt från hans bostad. I praktiken var det sonen Gabriel P som på plats ledde de omfattande arbetena enligt faderns konstruktioner och anvisningar. Ändå kunde P övervaka slussbyggnationen genom att han fördes i bärstol till arbetsplatsen.

P kallades av sin samtid för "Nordens Archimedes" och av senare generationer för "den svenska mekanikens fader". Han var i mycket en genial tekniker. Hans systemtänkande och hans förmåga att se och lösa tekniska problem som en helhet, var unik för tiden. Själv såg P mekaniken som "grund och fundament till hela filosofien". Det var på detta sätt han betraktade det mesta, som enkla mekaniska problem och därmed också lösbara. P var en rastlös mångsysslare som levde med pennan i hand. Ca 20 000 sidor med bl a mer eller mindre fullständiga uppsatser, utkast, anteckningar och brev har bevarats, trots att många manuskript säkert gick förlorade vid branden på Stjernsund. Bland detta material finns även dramatiska och komiska stycken. Däremot är ritningar av hans hand sällsynta, främst därför att han som medium föredrog den tredimensionella lättbegripliga trämodellen. Av allt att döma visste P sina uppfinningars värde och inte sällan blev kostnaderna ett ämne för diskussion. En av orsakerna till detta var att idéerna ofta var så radikala att de berörda arbetarna kände sina arbeten hotade och medvetet skadade maskinerna, varpå problem med ersättningen för utebliven funktion och reparation uppstod. P byggde upp en ansenlig förmögenhet, inte minst tack vare sina fasta tjänster i kombination med alla välbetalda projekt. 1748 blev han en av de tolv första kommendörerna av Nordstjärneorden.

P:s son, Gabriel P (170072), utbildades från barndomen av fadern i praktisk mekanik vid bruket Stjernsund. Han studerade i Uppsala 171315 med avbrott för annan undervisning. 1716 utsågs han till stipendiat i mekaniken, och året därpå arbetade Gabriel P med fadern på dockan i Karlskrona och 1718 med slussen i Trollhättan. Han lärde sig att själv uppfinna maskiner och utvecklade flera i verkstäderna på Stjernsund, bl a en vävstol av ny typ, vilken serieproducerades och såldes. 173337 uppförde han myntverket i Mässinghof utanför Kassel, en unik och tekniskt sett mycket högtstående anläggning. Här utvecklade han bl a nya metoder att härda och slipa stålvalsar.

Gabriel P invaldes 1739 som ledamot i VA och i dess handlingar publicerade han ett antal artiklar. 1743 utnämndes han till hovjunkare och 1755 till kammarherre. Han blev 1752 direktör över bergsmekaniken och ärvde i och med detta sin fars titel. Gabriel P vistades även något år i Tyskland, okänt när, för att studera och bygga gruvmaskiner i Harzområdet. 1756 fick han tjänsten som föreståndare för den nygrundade Kongliga Modellkammaren i Sthlm. Han fullbordade och ledde i praktiken faderns uppdrag att bygga Söderslussen i Sthlm 174453. Detta projekt blev hans sista av betydenhet.

Alltsedan tidig barndom hade Gabriel P dålig hälsa. Han var anspråkslös, saktmodig, tillbakadragen och hade svårigheter att uttrycka sig. Han förefaller dock ha varit en skicklig mekaniker och uppfinnare, men det faktum att han hette Polhem och arbetade i faderns skugga har gjort att han inte givits en rättvis bedömning.

Författare

Michael Lindgren



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Många av C P:s maskiner och modeller, inklusive delar av det mekaniska alfabetet, finns bevarade i Tekniska Museet i Sthlm.

Huvuddelen av C P:s efterlämnade handl:ar i KB (bl a levnadsbeskrivn, brev, fullm:er, uppsatser i mekanik o ekonomi); uppsatser i tekn ämnen också i UUB o VAB.  Brev från P i RA (bl a dll A Ehrensvärd), UUB o i LSB.  Betr P:s arkiv o brev, se A Liljencrantz' inledn till utgåvan av P:s brev angiven i Tryckta arbeten nedan.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Vishetens andra grundvahl til ungdoms prydnad mandoms nytto och ålderdoms nöje; lempadt för ungdomen efter theras tiltagande åhr, uti dagliga lexor fördelt. Bok 1. Innehållande en liten försmak af thet som vidare följandes varder; lemnadt afC.P. Upsala uå [1716?]. 12 s, 1 pl. [Sign.]  Tvenne betänkande, det förra angående oeconomien och commercen uti Sverige; det senare öfver segelfartens inrättande emellan Stockholm och Giötheborg, bägge påsidsta riksdag ingifne åhr 1720. Sthlm 1721. 4:o. 43, 25 s.  Åtskillige allmänne hushålds förslag, såsom; 1. Om järnbergslagernas förening ... 2. Om monopo-liernas afskaffande ... 3. Om upstädernas cultur och tillväxt. 4. Om åkerbärgning. 5. Om lijns bråkande och beredande. 6. Om giödselns förökande. 7. Om kiärr och måsars beredande til åker och äng. Vid närvarande rijksdag andras mognare ompröfvande underkastade. Sthlm 1726. 4:o. 28 s, 1 pl.  Kort berättelse om de förnämsta mechaniska inventioner som tid efter annan af ... blifvit påfundne och til publici goda nytta och tienst inrättade, sampt om det öde, som en del af dem hafft genom tidernas oblida förändringar ... Sthlm 1729. 4:o. 78 s, 1 pl.  Några anmärckningar vid åkerbruk, som vidare stå at observeras (And. Gelsii ... Almanach, på åhret ... 1731. Uträknad och stäld til Stockholms meridian, [Sthlm 1730,] s [429]).  Samtal emellan en svär-moderoch son-hustru, om allehanda hus-hålds förrättningar. Sthlm 1745. 79 s. [Anon.] 2. ggn uplagd 1750. 80 s.  Tal öfver den vigtiga frågan: Hvad som vårt kära fädernesland hafver nu mäst af nöden til sin ständiga förkofring i längden? Hållit för K sv Vetenskaps acad ... vid prassidii afläggande den 13 Octob. 1745. Sthlm u å. 24 s. [Annan uppl:] 23 s. 2.[= 3.] ggn tr 1764. 23 s. [Ny tr] 1766.20 s.  Svar på den frågan: Huruledes säden på en åker må ständigt kunna ökas til 40 kornet (Hushålsbibliothec, d 2, Sthlm 1757, s 227-240; ur VAH 1739-40; omtr: Oeconomiska tidningar, 1765, Upsala, 4:o, n:o 20, s [14]).  C Polhems patriotiska testamente, eller underrättelse om järn, stål, koppar, mässing, tenn och bly för dem, som vilja begynna manufacturer i dessa ämnen, jemte en förtekning på alla dess mechaniska inventioner. Sthlm 1761. (24), 128 s. Övers: Patriotisches Testament, Grätz [1770], 4:o, 75 s, 1 pl-bl, o Neue Sammlung verschiedner Schriften der grössten Gelehrten in Schweden Bd 1, Khvn 1774, s 1-118, 1 pl-bl. - Häf-kran, atväga up stubbar och rötter, som sitta fast i jorden (Naturens och konstens skåde-plats [utg av E Kiellberg], Sthlm 1777, 4:o, s 3336; ur VAH 1756).  Om uhr eller uhrvärk. Jämte en inl om P o urmakerikonsten af E T Sidenbladh. Sthlm 1910. 34 s. (Bilaga till Svensk urmakeriudning n:r 86 (2) 1910.)  Brev ... utg med inl o kommentar av A Liljencrantz. Upps 1941-46. 4:o. XXXII, 317 s. (Lychnos-bibliotek, 6.)  Efterlämnade skrifter... 14. Upps 194753. 4:o. (Ibid, 10: 1-4.) 1. Teknologiska skrifter red av H Sandblad. 1947. XIII, 373 s. 2. Nationalekonomiska skrifter red av G Lindeberg. 1951. IX, 503 s. 3. Naturfilosofiska och fysikaliska skrifter red av A Liljencrantz. 1952-53. XV, 535 s. 4. Varia. Red av B Löw. 1954. X, 403 s.  Nytt påfund at tappa öl ock vin up ur källaren, utan at behöfva gå der in. Sthlm 1960. S 169180. [Faksimil ur VAH 1743.]  Bidrag i E Swedenborgs Daedalus hyperboreus, eller Några nya mathematiska och physicaliska försök och anmärckningar, 16, 17161717, Upps 1716[17] o [Skara 1718], 4:o, samt VAH 173943 o 174546, varav vissa i övers i Der Königl. Schwedischen Akademie der Wissen-schaften Abhandlungen Hamburg från 1749.

Källor och litteratur

Källor o litt: C P. Minnesskr utg av Sv teknologfören, ed S E Bring (1911); H Lindgren, Kanalbyggarna o staten (1993); S Lindqvist, Technology on trial. The introduction of steam power technology into Sweden, 17151736 (1984); S Lindroth, C P o Stora Kopparberget (1951); dens, Sv lärdomshist. Stormaktstiden (1975) o där anf litt; dens, Sv lärdomshist. Frihetstiden (1978); H Rosman, C P (1911); dens, P:s släkt o dess minnen på Godand (1911); C C Rüdker m fl, Ett Sorge-Liud ... då ... Maria Polhem ... afsomnade [u å; sannolikt 1735]; Sv teknikhist, ed S Rydberg (1989); S Widmalm, Mellan kartan o verkligheten. Geodesi o kartläggn 16951860 (1990).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Christopher Polhem, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7338, Svenskt biografiskt lexikon (art av Michael Lindgren), hämtad 2018-12-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7338
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Christopher Polhem, urn:sbl:7338, Svenskt biografiskt lexikon (art av Michael Lindgren), hämtad 2018-12-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se