Meriter

Olaus Petri Medelpadius, begr 12 jan 1598 (RKB 61:1, f 25 r, RA). Inskr vid univ i Wittenberg 5 jan 42, vid univ i Leipzig sommarterminen 45, mag i Wittenberg 25 febr 46, skolmästare i Uppsala omkr 50, kh i Rasbo, Upps, omkr 54–67, skolmästare i Sthlm maj 63–66, kh i Sthlm 67 senast 26 juni–8 sept 76, tf domprost i Uppsala dec 76–febr 77. G 1) m Margareta, d 1568, ringn 19 april 1568 i Sthlm, Nik (Uppl handl, 1567:24, fasc 3, s 4, RA), dtr till fogden Guttorm Nilsson (Brynnel 1966, s 20 f); 2) före 4 mars 1569 (STb) m änkan efter notarien i Sthlm Per Hansson; hon synes ha levt ännu 1576 (Palmskiöld 262:194v, UUB); 3) m Karin Gregersdtr, som levde i dec 1600 (STb). Möjligen var O tidigt gift ytterligare en gång (Brynnel 1966, s 21 f).

Biografi

Om O:s tidigare liv är mycket litet känt, men som framgår av namnet var han norrlänning och studerade därför troligen i Gävle. Han har bedrivit studier utomlands och omtalas från omkr 1554 som kyrkoherde i Rasbo. I maj 1563 förordnades han till skolmästare i Sthlm och blev fyra år senare stadens kyrkoherde. I teologiskt avseende tillhörde han den s k norrlandsortodoxin. Hans närmaste man var den senare ärkebiskopen Abraham Angermannus (bd 1), som efterträdde honom som skolmästare 1567. De återfinns ofta i 1570-talets tänkeböcker som bisittare i olika andliga mål i Sthlm. Vid kyrkomötet i Uppsala i aug 1572 avgav O liksom kyrkans övriga män sin trohetsförsäkran till Johan III. Att han ansågs som en betydande prästman framgår bl a av att han erhöll flera röster vid ärkebiskops valet i juni 1574.

O var jämte Abraham Angermannus en av de första opponenterna mot Johan III:s kyrkliga reformer i katoliserande riktning och inledde därmed den s k liturgiska striden. Båda underskrev emellertid liksom det övriga prästerskapet i juni 1574 det förslag till förändrade mässceremonier som kungen och hans sekreterare Petrus Fecht (bd 15) utarbetat, och de hörde också till de präster som 18 juni 1575 undertecknade det slutliga förslaget till den s k Nova ordinantia. Detta var ursprungligen endast ett tillägg till 1571 års kyrkoordning men omformades i realiteten till ett förslag till en ny kyrkolag som på olika punkter anknöt till den katolska gudstjänstordningen. Ordinantians tillkomsthistoria var enligt stockholmsprästernas senare avgivna utlåtande präglad av en härva av bedrägerier där prästerskapets ändringskrav helt åsidosatts, medan nya inslag tillkom utan närmare överläggningar.

O och Angermannus motarbetade också den högskola som kungen i juli 1576 öppnade i Gråmunkeklostret i Sthlm och som förestods av jesuiten Laurentius Nicolai Norvegus (Klosterlasse; bd 22). I och med att stadsskolans elever skulle bevista dennes föreläsningar, fanns en direkt konfliktorsak mellan Klosterlasse och stockholmsprästerna. Därtill kom att de från början ställde sig kritiska till den nya liturgin senare tryckt som den s k Röda boken.

Konflikten tillspetsades genom att O och Abraham Angermannus vägrade att fira två helgdagar som påbjudits i Nova ordinantia, Kristi lekamens dag 21 juni och Marie födelses högtid 8 sept. Då de godtagit ordinantian gjorde de sig därmed skyldiga till ämbetsbrott och blev i sept 1576 avsatta från sina ämbeten och beordrade att hålla sig borta från Sthlm. Kungen meddelade ärkebiskopen 8 dec att O skulle uppehålla tjänsten som domprost i Uppsala, medan Abraham Angermannus skulle tjänstgöra som predikant i Öregrund. Innan de lämnade Sthlm ålades de av kungen att avge ett utlåtande över liturgin och det företal som utarbetats till denna. 21 dec avgav de tillsammans med två stockholmskaplaner en omfattande redogörelse som riktade skarp kritik mot liturgin. Skriften blev det första större inslaget i den liturgiska striden.

O fortsatte angreppen även som domprost i Uppsala. På hans sida mot ärkebiskopen stod professorerna Petrus Jonae och Olaus Luth. Petrus Jonae och O höll vid jultiden 1576 predikningar som handlade om förföljelsen av fromma lärare och tyrannernas grymhet mot kyrkan. Med anledning härav utfärdade ärkebiskopen predikoförbud för de två predikanterna.

21 jan 1577 skrev kungen till ärkebiskopen att O och Abraham Angermannus inte borde tillåtas närvara vid de kommande förhandlingarna med allmänheten vid distingsmarknaden i Uppsala. O beordrades att bege sig till sin gård i Sthlms skärgård. De båda opponenterna deltog ändå i de förberedande samtal om liturgin som hölls i Sthlm i slutet av januari. Då de inte lät övertala sig att antaga liturgin blev de 9 febr förvisade till Häringe kungsgård, O därefter till Svartsjö. De återkallades senare till ytterligare diskussioner med Klosterlasse men vägrade även då att ändra åsikt. O avsattes från sin domprostbefattning och blev från febr 1577 en tid hållen i fängsligt förvar på Häringe. Han levde därefter sitt återstående liv utan prästtjänst i Sthlm.

Påsken 1585 predikade O och några andra präster som var i kungens onåd i Storkyrkan. Då detta kom till kungens kännedom, beordrade han fogdarna att dra in O:s underhåll. Denne bevistade 1593 Uppsala möte, där han var en av mötets tolv assessorer. Han återfinns också som en av de nio "kapitulares" som underskrev mötesbeslutet för det nybildade Sthlms kapitel. Under sina sista år levde O fattigt och mottog, liksom senare hans änka, sporadiska understöd av hertig Karl.

Enligt egen uppgift författade O tolv teologiska arbeten av vilka inget utgavs i tryck. Av verken är ett stort polemiskt arbete från omkr 1578 bevarat, som handlar om påvedömets uppkomst och historia. Arbetets huvuddel, en skildring av påvarnas historia intill 1500-talets mitt, är en översättning av ett arbete av den engelska reformerte teologen Johannes Baleus (John Bayle).

Författare

Jan Brunius

Arkivuppgifter

Ms till påvarnas hist o div andra skrifter i KB. Ms till delar av påvarnas hist även i UUB. – Enstaka brev från O i Skriv:er till konungen, Karl IX, RA.

Källor och litteratur

Källor o litt: Afbrahamus] Ajhdreae] A[nger-mannus], Historia liturgica (Företal i L Petri, Refutatio erroris Herbesti 1588); Acta ecclesiastica apud Suecos tempore Johannis 3 regis Suetiae ... 1573 (HH 20, 1905; jfr Palme 1950–1951); L A Anjou, Sv kyrkoreformationens hist, 3 (1851); J Baazius, Inventarium ecclesiae Sveo-Gothorum ... (1642); G Brynnel, OPM (PHT 1960); dens, Var O P M skolmästare i Sthlm? (PHT 1966); C Callmer, Sv studenter i Wittenberg (1976); M Collmar, O P, skolmästare i Sthlm 1563–1565 (PHT 1962); K Gierow, De yttre händelserna kring Nova ordinantias uppkomst (KA 1945); J A Hammargren, Om den liturgiska striden under konung Johan III (1898); H Hermerén, Uppsala möte (1944); E Hildebrand, Abrahamus Andreas Angermannus (SBL 1, 1918); H Holmquist, Reformationstidevarvet 1521–1611 (Sv kyrkans hist, 3, 1933); S Kjöllerström, Striden kring kalvinismen i Sverige under Erik XIV (1935); dens, Biskopstillsättn:ar i Sverige 1531–1951 (LUÅ 1:48:5, 1952); S Lindroth, Sv lärdomshist. Medeltiden, reformationstiden (1975); R Murray, Sthlms kyrkostyr intill 1630-talets mitt (1949); R Ohlsson, Abraham Angermannus (1946); dens, Om en berättande källa till den liturgiska stridens hist (Gottfrid Carlsson 18. 12. 1952 [festskrj, 1952); S U Palme, rec av Ohlsson 1946 (KA 1946); dens, Några anteckn:ar om de berättande källorna till liturgiska stridens hist, 1 (Lychnos 1950–1951); R Persson, Johan III o Nova ordinantia (1973); H Sandblad, De eskatologiska föreställn:arna i Sverige under reformation o motreformation (Lychnos-bibl, 5, 1942); SRA 1:1: 1–3 (1887–1910); STb, N F, 3-5, 1553–78 (1939–43); Sthlms hm.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olaus Petri Medelpadius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7684, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Brunius), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7684
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olaus Petri Medelpadius, urn:sbl:7684, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Brunius), hämtad 2024-04-19.