Meriter

Olof "trätälja", enligt sena obestyrkta isländska uppgifter son till sveakonungen Ingjald "illråde" (bd 20) o Göthild av Västergötland.

Uppges ha varit g m Solveg eller Solva, dtr till konung Halvdan "guldtand" av Solör i östra Norge.

Biografi

O, vars historiska existens är oviss, skall enligt Snorre Sturlassons Heimskringla ha växt upp hos sin fosterfader Bove i Västergötland. Sedan fadern begått självmord genom att låta innebränna sig, och Ivar "vidfamne" (bd 20) erövrat hans rike, skall O ha tagit sin tillflykt till Värmland, där han röjde skogar och blev nybyggare, vilket föranledde hans tillnamn. Alltför många flyktingar undan Ivar sökte sig emellertid dit, varför hungersnöd blev följden. Då O ej ansågs offra tillräckligt åt gudarna, skylldes hungersnöden på honom varför han blev innebränd. Heimskringla uppger också, att O:s son Halvdan "vitben" blev farfars farfars far till konung Harald "hårfagre" av Norge.

Det äldsta skiktet i framställningen om O är några i Heimskringla meddelade strofer om honom ur det sannolikt omkr 900 till ära för en kusin till Harald "hårfagre" diktade genealogiska skaldekvädet Ynglingatal. Det har hävdats att Heimskringlas prosauppgifter om honom beror på att dessa strofer missförståtts. Historia Norvegiae, som är äldre än Heimskringla, uppger, att O regerade länge och fredligt och dog i "Swethia". Om Heimskringlas uppgifter om generationsavståndet mellan O och Harald "hårfagre" är riktiga, skulle O ha levt på 600-talet.

Benämningen "O:s hög" för en hög vid Säffle i Värmland torde återgå på lärd kombination, eftersom denna benämning ej kunnat beläggas tidigare än på 1770-talet och högen 1683 kallades Knutsbacken (Nerman 1917 o 1941). De mynt som man på 1700-talet ansåg härröra från O (Brenner) har visats vara betydligt yngre (Schröder).

Författare

Hans Gillingstam

Källor och litteratur

Källor o litt: G Behre, Sv rikets uppkomst (1968), s 32; S Beyschlag, Konungasögur (1950), s 83 ff; E Brenner, Thesaurus nummorum Sueo-Gothicorum (1731); A Buggc, Vestfold og Ynglingeaetten (NHT 4:5, 1909); S Ellehoj, Studier over den aeldste norrane historieskrivning (1965); I. Gahrn, Bland svear o götar (1989); B Hildebrand, C J Thomsen o hans lärda förbindelser i Sverige 1816–37, 1–2 (1937-38); F Jönsson, Til belysning af Snorri Sturlusons behandling af hans kilder (ANF 3:6, 1934), s 192; E A Kock, Den norsk-isländska skaldediktn, 1 (1946), s 8; H Koht, Skandinaviske motenavn i vikingtiden (NHT 5:3, 1916); S Lindqvist, Ynglingatals gravskick (Fornv 1921), s 156 ff; dens, Uppsala högar o Ottarshögen (1936), s 279, 288, 305, 307 o 321; B Nerman, Svärges älsta konungalängder som källa för sv hist (1914), s 4 ff; dens, Ynglingasagan i arkeologisk belysn (Fornv 1917), s 230 o 252; dens, Hur länge har Ynglingaätten regerat i Sverige (Rig 1920), s 101 o 105; dens, Det sv rikets uppkomst (1925), s 224 ff o 234 f; dens, Sveriges rikes uppkomst (1941), s 144, 148 f, 164 f o 180; dens, Sveriges första storhetstid (1942), s 11 o 16; E Nygren, Värmlands stenålder (1914), s 17 ff; G v Schoultz, Värmländsk hist (1984); J H Schröder, Anmärkn:ar öfver Sveriges äldsta mynt (VAAH 13, 1830), s 289; H Schiick, De senaste undersök-n:arna rörande ynglingasagan (HT 1895), s 50 f o 63–66; dens, Studier i Ynglingatal (1905), s 40–53; A Stcinnes, Ikring Historia Norvegiae (NHT 34, 1946–48); G Storm, Monumenta historica Norvegiae (1880); dens, Snorre Sturlassöns Historieskrivning (1873), s 110 f; dens, Yderligere Bemaerkninger om den skotske "Historia Norvegiae" (Aarboger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1873), s 382; B Thordeman, Sveriges medeltidsmynt (Nord kultur, 29, 1936); E Wadstein, Om O o hans binamn (Aarboger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1891); C Weibull, Goternas utvandring från Sverige (Sc 1955–57), s 182; W Åkerlund, Studier över Ynglingatal (1939), särsk s 64–76 o 110.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olof "trätälja", https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7751, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7751
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olof "trätälja", urn:sbl:7751, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-20.