Lars Olsson

Född:1759-01-19 – Herrestads församling (O-län), Västra Götalands län
Död:1832-09-10 – Herrestads församling (O-län), Västra Götalands län

Lantbrukare, Talman, Riksdagsman


Band 28 (1992-1994), sida 320.

Meriter

Olsson, Lars, f 19 jan 1759 i Herrestad, Göt, d 10 sept 1832 där. Föräldrar: bonden o häradsdomaren Olof Larsson o Marta Jonsdtr. Ägare av Groröd, Herrestad, 88, av Åker Övra där från 16. Nämndeman vid Lane häradsrätt, Göt, 77, led av bondeståndet vid riksdagarna 86–28/30 (led av ståndets kanslidir 92–00, av hemliga utsk 00 o 23–28/30, riksbanksfullm 02–29, led av förstärkta statsutsk 23–28/30, av allm besvärs- o ekonomiutsk o förstärkta KU 28/30), talman 09/10–17/18. – LLA 12, Iqml 19.

G 1) 29 okt 1775 i Herrestad m Anna Larsdtr, f 16 dec 1753 där, d 17 mars 1787 där, dtr till skattebonden Lars Johansson o Margareta Mårtensdtr; 2) 9 jan 1789 i Herrestad m Borta Olofsdtr, f omkr 1760, d 21 okt 1804 där; 3) 12 maj 1805 i Herrestad m Ottiliana Wilhelmina Kunkel, f 21 aug 1785 i Långaryd, Jönk, d 17 mars 1830 i Herrestad, dtr till underlöjtn Carl Fredrik K o Sara Charlotta Groot.

Biografi

O var brådmogen och blev tidigt familjefar, nämndeman och riksdagsman. Han spelade under sina första riksmöten knappast någon mer framträdande roll, men på den stormiga riksdagen i Norrköping 1800 kom O:s påtagliga rojalism till starkt uttryck. Han engagerade sig framför allt i realisationsfrågan och riksgäldspolitiken.

Det var säkerligen en viktig vändpunkt för O, då han 1805 gifte sig med en 26 år yngre adelsfröken, Ottiliana Wilhelmina Kunkel. Han knöts närmare ståndssamhället utan att för den skull kunna kallas "förklädd ståndsperson". När drottning Hedvig Elisabeth Charlotta sommaren 1814 besökte O:s hem Groröd, hänvisade hon betecknande nog till att hon från Sthlm kände hans hustru.

Då O 4 maj 1809 utsågs till talman i bondeståndet, motiverades valet med hans redlighet, nit och skicklighet som fullmäktig i riksbanken och ledamot i ståndets kanslidirektion. Det står klart, att hertig Karl, sedermera Karl XIII, för O mer än någon annan personifierade den vördade kungamakten. Relationen till Karl XIV Johan komplicerades av språksvårigheter.

O:s agerande som talman under fem riksmöten präglades av hans strävan till koncilians mot regeringsmakten. Det var signifikativt, när han vid diskussionen om begränsningar i tryckfriheten på 1812 års riksmöte framhöll, att "ståndet icke genom uppskov av ett så angeläget ärende, måtte ådraga sig höga vederbörandes missnöje" (BondRP 1812, s 552). I forskningen har särskilt behandlats omständigheterna vid det slutliga undertecknandet av 1809 års regeringsform. Ståndet tvangs efter veckor av protester att godta den förhatliga § 114 om privilegiernas fortbestånd. Ehuru O då befann sig i en svår mellanställning, kan det knappast bestridas, ätt han ej tillräckligt slog vakt om ståndets konstitutionella rättigheter.

O:s regeringsvänliga inställning återkom också vid behandlingen av konkreta sakfrågor. Han försvarade löneförhöjningar till landshövdingar, polisbetjänte och andra offentliga befattningshavare. Han stödde likaledes genomgående anslagsframställningarna till Göta kanal. Vid aktionen 1810 mot ståndets ledamot Pehr Oxelberg, som under olagliga former åtalades för missfirmelse, delade O regeringens ståndpunkt, och han kritiserade riksrättsåtalet mot Rudolf Cederström (bd 8) 1818. Denna vakthållning kulminerade vid försvaret av indragningsmakten på 1828/30 års riksmöte. O:s ställningstaganden var likväl inte helt konsekventa. Han instämde bl a i det allmänna fördömandet inom ståndet av det tilltagande kaffedrickandet.

I jämställdhetsfrågor intog O t o m en mer framstegsvänlig position än "ljusets bonde" Nils Månsson (bd 26). O talade på sitt sista riksmöte – åberopande sin egen familj om fyra söner, sju döttrar och 37 barnbarn – för lika arvsrätt på landet och för hustrus lika giftorätt med mannen.

O.s insatser på 1820-talets riksdagar – då han slapp den betungande uppgiften som talman – fylldes mer än tidigare av bevakning av bohuslänska angelägenheter. Han lät då också mer än en gång förstå, att han betraktade den gustavianska tiden som en lycklig epok för den sv allmogen.

O representerade inom bondeståndet kontinuiteten från det gustavianska systemet över 1809 års revolution till ståndsriksdagens sista tid. Inom sitt stånd var han i detta avseende en motsvarighet till adliga företrädare för regeringsmakten som Mathias Rosenblad, Carl Erik Lagerheim och Gustaf af Wetterstedt. Hans profil avvek därmed också från kända, samtida ståndsbröders som Anders Danielsson, Anders Jansson Hyckert, Hans Jansson eller Nils Månsson. – O saknade egentlig boklig bildning. Ett fåtal böcker, som har tillhört honom, är bevarade (Bohusläns museum, Uddevalla). Hans riksdagsmemorial vittnar dock flera gånger om kunskaper i historia, särskilt i kamerala frågor.

Författare

Rolf Karlbom



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: Personalia om C) i Lane häradsrätts arkiv, OLA.

E Alexandcrsson, Bondeståndet i riksdagen 1760–1772 (1975); O Alin, Konungamakten, bondeståndet o regeringsformen 1809 (Ny sv tidskr 1885); P G Andreen, Politik o finansväsen från 1815 års riksdag till 1830 års realisationsbeslut, 1 (1958); E Arrhén, Lars O i Groröd (1952); S Carlsson, Bonden i sv hist, 3 (1956); E Eahlbeck, Ståndsriksdagens sista skede 1809–1866 (1934); G Z Hedenström, Sveriges bondestånd 1809–1866, 1 (1922); A Härnelius, Bondeledaren Hans Jansson (1926); R Karlbom, Bakgrunden till 1809 års regeringsform (1964); riksdagstrycket 1786–1830; J Wibling, Opinioner o stämningar i Sverige 1809–1810 (1954).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Lars Olsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7787, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rolf Karlbom), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7787
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Lars Olsson, urn:sbl:7787, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rolf Karlbom), hämtad 2024-04-23.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se