Ludvig A Nordström

Född:1882-02-25 – Härnösands domkyrkoförsamling, Västernorrlands län
Död:1942-04-15 – Katarina församling, Stockholms län

Författare, Journalist


Band 27 (1990-1991), sida 474.

Meriter

1 Nordström, Ludvig Anshelm, f 25 febr 1882 i Härnösand, d 15 april 1942 i Sthlm, Kat. Föräldrar: bankkamreren Oscar Anshelm N o Mary Sarah Parfitt. Mogenhetsex vid h a l i Härnösand vt 01, inskr vid UU 23 sept 01vt 03, medarb i Sundsvalls tidn dec 03mars 05, i Västernorrlands alleh 0508. Förf.

G 1) 4 okt 1909(38) i Sthlm, Engelbr, m förf frih Maria (Marika) Alexandra Sofia Stiernstedt, f 12 jan 1875 där, Katolska, d 25 okt 1954 i Finja, Krist, dtr till generallöjtn frih Leonard Wilhelm S o Marie Pauline Victoria Ciechanowiecka, samt tidigare gm flygaren o dir frih Carl Gustaf Alexander Cederström (bd 8); 2) 26 nov 1938 i Öregrund (enl vb för Kat, Sthlm) m Gunborg Eugenia Viktoria Molin, f 15 okt 1911 i Forsmark, Upps, dtr till Beda Viktoria M.

Biografi

Ludvig N:s författarskap hämtade avgörande intryck från barndomens Härnösand. Modern, tillknäppt och pedantisk, kom från England 1880 som guvernant hos fadern Anshelm N (18441908), som just blivit änkling med tre barn. Han hade haft en mångsysslande ungdom; Anshelm N har beskrivits som häftig, hypokondrisk och mångsidigt begåvad. Han var välavlönad och inflytelserik, umgicks i stadens översta skikt, deltog i det politiska livet, drev egen restaurangrörelse och ägde fastigheter värda betydande belopp. På förhållandena i det N:ska hemmet återgår inslag i novellerna om N:s alter ego Tomas Lack. Här skildras familjelivet som spänt och kärlekslöst.

1895 drabbades familjen i depressionens kölvatten av en plågsam konkurs. Efter en kort sejour i Sthlm vintern 189596 återvände familjen till Härnösand. I Sthlm hade N upplevt sig som utsocknes, en möjlig psykologisk bakgrund till den distinktion han genom hela sitt liv skulle göra mellan "stockholmare" och "norrlänningar".

Gymnasieåren på latinlinjen präglades av upprorsanda och kontakt med radikala strömningar, bl a genom skolkamraten Rickard Sandler. N började också ansättas av sjukdomsattacker, hallucinationer och nervösa besvär. Dessa skulle återkomma i skiftande former under stora delar av hans liv, även om han själv tidigt satte åkommorna i samband med sin utsvävande livsstil: "då var jag ateist och storsnille och hädare och fyllhund".

Efter studentexamen tillbringade N ett år vid UU, där han läste litteraturhistoria under Henrik Schück och bl a intresserade sig för den sv stormaktstidens frodiga burlesken, främst hos Lucidor. Han vantrivdes emellertid i Uppsala, som han fann fult och brackigt, återvände våren 1902 till Norrland och tog anställning vid Sundsvalls tidning, där han gjorde bekantskap med den då uppmärksammade Norrlandsdiktaren Olof Högberg (bd 19). Sundsvall erbjöd vid denna tid en vital intellektuell miljö med diktare som feministen Frida Stéenhoff och socialisterna Otto Dalkvist och Karl Östman. Tidningsfloran var rik, och arbetarrörelsens föreningsliv var aktivt i den expansiva industristaden. N fann journalistyrket en smula ovärdigt; han var ingen "murvel" och ville egentligen ägna sig åt litterärt skrivande. Redan 1903 färdigställde han ett självbiografiskt romanmanuskript, Unga människor. Sommaren 1905 tillbringade N på Ulvön, ett fiskeläge vid Ångermanlandskusten, där han skrev reportage för Västernorrlands allehanda och samlade stoff till såväl diktsamlingen Kains land, hans debut 1906, som novellsamlingen Fiskare 1907.

N:s diktning har sina rötter i det radikala åttiotalet med dess tro på vetenskap, evolution, framsteg och social rättvisa. Författarskapet formades efterhand till en alltmer programmatisk utveckling av detta filosofiska och sociala idéinnehåll, vilket gör hans omfattande produktion i vitt skilda genrer till ett ovanligt sammanhängande helt.

De första böckernas Norrlandsmotiv återkom genom hela författarskapet. Herrar (1910) var en skildring av trävaruindustrins dynamiska roll i sv och norrländskt näringsliv. Landsorts-bohéme (1911) och Tomas Lack (1912) gav inblickar i den norrländska småstadens borgerliga liv och dess kvalfyllda förvandling under intryck av handel och industrialism. Ämnet återkom i full skala med den kritikerhånade Döda världar i samhällsrymden (1920), en resonemangsroman om hur kapitalisten C A Lutherholm likt en gudasänd frälsare skingrar småstadshålan Öbackas (Härnösand) handlingsförlamande konservatism med sitt dådkraftiga affärsgeni.

Efter 1920 övergår Norrlandsskildringen alltmer i reportagets form, parallellt med att de gestaltande inslagen i författarskapet överhuvud blir allt mindre framträdande. Stor-Norrland (1927), en hyllningsskrift till den norrländska trävaruindustrin, innehöll skarpa angrepp på den bolagskritiska opinionen i den vid sekelskiftet livligt debatterade Norrlandsfrågan, särskilt dess ledande talesman Carl Lindhagen (bd 23). Norrland i stöpsleven (1938), en serie radioreportage, skildrade det norrländska näringslivet i en tid då sågverksdöd och begynnande gles- bygdsproblem tagit udden av den förut dominerande optimismen. I samma anda tillkom Sveriges Guldkust (två delar 193940). Medan N under 1910- och 1920-talen förtröstansfullt beskrivit de norrländska råvarornas betydelse för det industriella Sveriges framväxt, betonade han i de senare arbetena snarare hur dessa exploaterats av söderifrån kommande lycksökare och kapitalister, som lämnat Norrland självt fattigt och outvecklat. Temat går igen i romanen Planeten Markattan (1937) och i den huvudstadsfientliga Bolsjeviken Stockholm (1935).

Norrlandsskildringen var nära knuten till centrala tankelinjer i författarskapet: framstegsoptimismen och historiemetafysiken. N bryter gärna ett förindustriellt, enligt honom primitivt, förflutet mot det progressiva i industrin. Styrkan och entydigheten i samhällsomvandlingen bekräftar han ofta med stora mängder statistik och sifferuppgifter, vilket bidrar till böckernas hybridartade karaktär: samtidigt roman, reportage, dokumentär och ekonomisk-historisk uppsats. Från 1910-talet illustrerade han dessutom sina böcker själv.

Framsteget var emellertid inte enbart en ekonomisk process, fastställbar i statistik. Det var också ett logiskt och nödvändigt utflöde av N:s historiemetafysiska credo. På detta sätt skapades i hans världsbild och i hans diktning en karaktäristisk legering av materialistiskt och idealistiskt tankegods. Redan under gymnasieåren hade N tagit starka intryck av Herbert Spencers sociala idé om evolutionen, framförallt genom dennes Grunderna för etiken (sv övers 1884). Det var emellertid många författare och tänkesätt som övade inflytande på N under seklets första år: Viktor Rydbergs idealistiska samhällskritik, den franska sociologin särskilt Durkheim , Bergsons Den skapande utvecklingen, Haeckels Världsgåtorna, Nietzsche vars övermänniskoidé N tolkade som en övergångsform inför människans "eget försvinnande" i en högre överindivi-duell gemenskap och Hegel, vars modell för det historiska framsteget och vurm för de stora gestalterna N tidigt tillägnade sig. Hegels Historiens filosofi stod, skrev han senare, sedan 1906 "på hedersplats" i bokhyllan. Av dessa och andra inspirationskällor bildade N ett hemstöpt schema, med vars hjälp han företog långtgående tolkningar av historiska och samtida skeenden. Grundläggande var hans uppfattning att arbetsdelningen medverkade till att bryta den förindustriella människans självförsörjning och därmed hennes isolering och självtillräcklighet. Integrationen av människorna i en kollektiv arbetsgemenskap bildade basen för samhällets solidaritet. Utläggningen av denna historiemetafysik gjordes av N gärna med en fantasifull indelning av historien i bestämda epoker och perioder "Vasa-Sverige" och "Bröderna Persson" blev t ex i romanerna om Petter Svensk symboliska beteckningar för Agrarsverige respektive den progressiva industrialismen.

På det politiska planet skulle, ansåg N, denna utveckling gagna socialdemokratin, för vilken han tidigt hyste sympatier; han blev medlem av SAP 1914. Romanen Ankarsparre (1912), skriven i den för N typiska resonemangsstilen, är exempelvis en plädering för SAP:s roll som det sociala framstegets härold och den fredliga samhällsutvecklingens garant. Dessa idéer utlade N än tydligare i ett tal, även tryckt, Om behovet av en ny svensk fosterlandskärlek (1915), som han höll för arbetarkommunen i Leksand i samband med en vistelse i Dalarna som konvalescent. N urskiljer fyra stadier i historien, den kristna staten, adelsväldet, borgarstaten och den återstående folkstaten. Denna skulle upprättas av socialdemokratin och skänka åt den "fjärde" klassen, dvs det arbetande folket, samma rättigheter som de övriga hade. Kapitalismen skulle ersättas av "det sociala samarbetet".

Den socialdemokratiska bekännelsen upphörde väl aldrig men blev efterhand mindre framträdande. Det kunde också uppfattas som paradoxalt att N kombinerade sin radikalism med ett ohöljt svärmeri för näringslivets ledande gestalter. Han skrev på uppdrag av industrin, bl a företagshistoriker som En gammal Stockholmsfirmas historia (Ljunglöfs) 1930, Ett betydelsefullt 25-årsjubileum (AB Oscar Ahréns postorderaffär) 1936 och rena propagandaskrifter, främst Industrien som folkledare, utgiven av Bergshandteringens vänner 1930, samt skrifter för vilka N enligt egen utsago upplevt sig "köpt" av storfinansen, reportagen Stor-Norrland (1927) där han kallar sig själv "socialaristokrat" och Världs-Sverige (1928).

Paradoxen är dock skenbar. N menade att den tekniska och industriella utvecklingen fordrade initiativkraftiga företagare. Hans sociala patos var just därför snarare knutet till den välfärdsskapande industrins förgrundsgestalter än till folkliga upprorsmakare och arbetarledare, vilka spelar en påfallande underordnad roll i hans historietolkning. I likhet med samtida, även radikala, intellektuella hyste N också en av Gustave Le Bon inspirerad misstro mot massan.

Sitt solidaritetsbegrepp talade N om i 20-årsåldern som "vi-ismen", dvs individualitetens och egoismens ("jag-ismen") ersättande av folkgemenskapen. Från 1916 använder han i tryck termen "totalism"; ordet tycks han ha sett hos den franske författaren Paul Adam redan 1910. Det finns i N:s tänkande ett drag av inspirerad förståelse av världens totalsammanhang, som också kan förklara själva ordet totalism. Som Qvarnström utrett hyste N en ständig böjelse för alltomfattande profetiska visioner, som målar upp mänsklighetens förestående globala förening. I Resan till Cythere (1917) förekommer en framtidsbild "av hela mänskligheten och dess nya liv, jorden runt".

Staden var den livsform som representerade denna nya och bättre värld. Med stöd i sociologisk litteratur och demografisk-statistiska beräkningar hävdade N konsekvent att staden främjade hygien, kommunikationer, utbildning och framsteg. Han intog därmed en markerad kontraposition till den stadsfientliga opinion som under 1900-talets första decennier artikulerades över hela det politiska fältet. I symbolisk form under beteckningen Urbs tonar en världsstad fram, där mänskligheten lever i en ekonomisk och andlig gemenskap, ett jordiskt det Nya Jerusalem. I Världsstaden (1923) tillämpas ett för N karakteristiskt uppifrån-perspektiv "från Guds skuldra" ur vilket hela planeten och alla dess människor förefaller förbundna till en enda organism, hophållen av fartygens rutter, flygmaskinerna i luften och "betrakta vi städerna, se vi på bestämda klockslag människoström- mar passera genom gatorna som blodkroppar, fram och tillbaka, drivna i världsstadens ådror som av ett enda världshjärta, ett enda pumpverk".

N:s starka tro på kommunikationernas betydelse kom till synes också i den paviljong, "Svea Rike" (även i bokform), han själv utformade för Stockholmsutställningen 1930. Den innehöll bl a en telefonväxel som visade Sveriges ögonblickliga kontakter med världens metropoler. Vägprojekt, färjor, kraftledningar, "järnvägsbroar och krigsskepp" allt som främjade produktion och mänskliga kontakter hade i N en lidelsefull försvarare, liksom den litteratur som beskrev och förhärligade dessa ting. Individualistisk känslodiktning bekämpade han med samma energi.

N tilldelade de norrländska industridistrikten rollen av dynamiskt centrum. På skilda håll, mest explicit i Döda världar, för han ett resonemang inte ovanligt i samtiden om civilisationens vandring åt norr och nordväst. En gång skulle, därom var N åtminstone periodvis övertygad, Öbacka och Norrland komma att inta tätplatsen i världsstadsutvecklingen. N var således provinsiell i sitt författarskap och i sitt val av spelplats för böckerna. Och han var Norrlandspatriot; han hävdade rentav att norrlänningarna också ur rasbiologisk synvinkel var av prima kvalitet.

Samtidigt var N upptagen med nationella och internationella problem. Den universella integrationen måste först leda till en fastare riksgemenskap, fullbordad i och med den nationella samling som följde på unionsupplösningen 1905, hävdade han i Pyramiden Sverge (1934). I romanerna och i Gustav Adolfs-dramat Vi (1932) återkom han ständigt till den sv historien och särskilt vad han uppfattade som dess ledande gestalter.

Till författarskapets sociologiska och politiska orientering hörde en social aktivism, inte främst inom arbetarrörelsens hägn utan snarare i privata projekt, där N hade god hjälp av sina kontakter i de högre affärskretsarna. 191719 sökte han i samarbete med en grupp Londonsvenskar och med proengelska kretsar i hemlandet grunda en ententevänlig tidning i Sverige som en motvikt till protyska stämningar i den sv pressen. Tidningsföretaget rann emellertid ut i sanden; efter krigsslutet upplevdes det heller inte som lika angeläget. Vistelsen i England, N:s engelska påbrå och en djup beundran för det engelska samhället, främst dess handel, märks i N:s produktion. En hyllande biografi över Lloyd George kom 1916. Dödsfabriken (1918) skildrar England under krigets förödelse. Under första världskriget fann han att det var den auktoritära krigarstaten Tyskland med självhushållning som grundprincip som bar skulden för världsbranden, en åsikt han under det andra världskriget fann skäl att vidmakthålla. Den demokratiska handelsstaten av Englands typ var däremot garanten för fredligt utbyte mellan folken. N:s Englandsvurm kompletterades efterhand av en växande beundran för USA, där han såg nya tekniska och sociala lösningar tillämpas utan hänsyn till förlegade traditioner.

En väsentlig insats gjorde N som reporter och journalist, en verksamhet han bedrev under hela sitt vuxna liv. Enligt Marika Stiernstedt var journalistiken ett uttryck för hans brist på uthållighet men också på det existentiella planet en förevändning för att uppskjuta arbetet på den planerade, men aldrig genomförda, totalistiska romanen om Petter Svensk.

Skönlitterära och rapporterande skriverier smälte samman. N:s första novellsamling Fiskare byggde på Ulvöhamnsreportagen 1905. Under 1910-talet skrev han reportage och essäer för DN; ett antal artiklar samlades i Sverige en lysande framtid 1919. 1922 kom Fyrskeppet, en dokumentär men också en vardagsheroiserande skildring av livet på fyrskeppet Almagrundet, där N vistats en period kring nyåret 1922. Under 1920- och 1930-talen tog reportagen en allt större del av skrivandet i anspråk. Förutom Norrlandsreportagen gjorde N en rad Sverigeresor för att skildra näringslivets utveckling. Landsortens problem (1925) följdes 1931 av A.B. Nord-Europas förenade bönder och 1933 av Bonde-nöden, två verk där han på nytt förde till torgs sina integrationsidéer, nu för att stärka böndernas ställning och modernisera denna enligt N efterblivna och självtillräckliga del av populationen.

Sitt mest berömda reportage gjorde N med Lort-Sverige, först sänt i radio hösten 1938 och s å publicerat i bokform. Reportaget omfattade hela landet. N reste 11 000 km på 48 dagar i Radiotjänsts nya inspelningsbil med skuffen full av lackskivor, dåtidens medium för inspelning. 43 provinsialläkare hade i förväg fått ett frågeformulär av medicinalstyrelsen; läkarna tog emot N och visade honom runt i sina distrikt. De 27 präster som kontaktats av Diakonistyrelsen valde N att inte utnyttja; de visste inget om hur folket hade det, menade han. Lort-Sverige är på ett plan en hygienisk pamflett i tidens anda men samtidigt ett socialreportage som förebådar t ex Ivar Lo-Johanssons Ålderdom och Statarna i bild.

Det var framförallt i södra Sverige, särskilt Skåne, N observerade trångboddhet och snusk. Ju längre norrut han kom, desto renare och modernare blev det. Bottenvikens idylliska bruksorter blev för N "det nya Sverige"; de nyss väckta malmfälten i Lappland med framtidsstaden Kiruna döpte han till "det nyaste Sverige". Såtillvida finns en anknytning till framtidsspekulationen men här reducerad till modernisering och social rättvisa. Betecknande för tidens hygiendebatt är att N inte observerar industrins utsläpp som föroreningar utan tvärtom såg skorstenarnas rökplymer som symboler för utveckling och välstånd. Lort-Sverige slog ner som en bomb i det tidiga Folkhemssverige, pressdebatten blev livlig och en enkät i en skånsk lokaltidning visade att bara var femtonde läsare uppskattade radioserien. I kritiken av N förekom även antisemitiska inslag. Stöd för N kom i stället från socialdemokratisk press (även om det också där förekom kritik) och från kommentatorer som Ivar Lo-Johansson.

Mot slutet av sin levnad tonade N ner de grandiosa och framstegsdyrkande inslagen i sin diktning. Denna flugiga värld (1941) och En dag av mitt liv (1942) var båda ödmjuka i tonfallet och delvis självkritiska; N talade vid denna tid om hur hans världsbild "kalvade". Hans engagemang för underklassen, som förut främst varit ett derivat av hans filosofiska spekulation, antog nu en konkretare känslomässig form. Kapitalisterna, förut hjältar i historiedramat, kritiserades allt häftigare: "Rör vid rikemannen, och vilddjuret kommer fram." N:s identitet som folkdiktare stärktes, och vid hans bortgång publicerades hyllande nekrologer särskilt i arbetarpressen. Tidningen Vi lät hans porträtt fylla förstasidan, möjligen också därför att N under 1930-talet allt oftare publicerade sina böcker på det arbetarrörelsen närstående Kooperativa förbundets förlag.

N:s liv präglades av rastlöst arbete men också av själslig och känslomässig oro. Under ungdomsåren hade han ett längre förhållande med Mina Zetterlund i Härnösand; de förlovade sig i april 1906 men bröt förlovningen s å. Därefter genomlevde N en serie tillfälliga förbindelser (som han skildrat i sina dagböcker för 1913 och 1914). På hösten 1908, efter faderns död och under N:s vistelse i Bretagne, inleddes brevledes förhållandet med Marika Stiernstedt, till en början intellektuellt vitalt och känslomässigt passionerat men snart nog svalnande och fyllt av kriser. Under 1920- och 1930-talen hade N olika förbindelser utom äktenskapet, men inte förrän 1935, då han träffade den 30 år yngre receptionisten Gunborg Molin på Öregrunds stadshotell, kom han till ro.

Marika Stiernstedt har kommenterat N:s kroppsförnekelse och sexualskräck; belägg för detta finns också i författarskapet och i N:s dagböcker. På det filosofiska planet sökte N rättfärdiga sin hållning genom att peka på sexualiteten som en atavism i mänsklighetens strävan mot andlighet. I polemik med Ellen Key (Livslinjer 1, 1903) framförde N redan 1904 antierotiska idéer. Ett släktskap med det viktorianska England har påtalats av Wittrock, som anför utopisten Winwood Read, vilken 1872 beskrivit kroppen som människans förbindelse med de lägre djuren. Samtidigt är det uppenbart att N hängav sig åt sexuella utsvävningar och förutom sina amorösa äventyr även besökte prostituerade. Sexualitetens styrka var problematisk för N, eftersom den inte harmonierade med hans tänkande. Sitt kortvariga förhållande till Ragnhild Svedlund i Grisslehamn vintern 190607 beskriver han 1913 i sin dagbok som den "enda gången i mitt liv [som jag] upplevt en av dessa irrationella passioner, där inte en gnista av ande, själ, intellekt spelar in och som göra somliga män till slavar".

N led av långa sjukdomsperioder, då han delvis var sängliggande; en sådan period vårvintern 1914 föranledde en mer än årslång konvalescens. Forskningen har inte kunnat enas om diagnosen. Qvarnström har föreslagit epilepsi i kombination med depression, överansträngning m m. Epilepsin har enligt Qvarnström haft en avgörande betydelse för N:s "visionella erfarenhet" och därmed för de blixtrande metafysiska framtidsbilderna. Något epileptiskt anfall har emellertid inte kunnat beläggas. Marika Stiernstedt har mot bakgrund av N:s tidvis kraftiga alkoholförtäring föreslagit alkoholism, emellertid utan att någonsin se N berusad. Sömnmedel och lugnande medicin var stående inslag i N:s vuxna liv.

N hade en betydande bekantskapskrets men få verkliga vänner. Till de närmaste hörde industriledaren konsul John Ekman (bd 13) på Väja i Ångermanland, som förutom ett frikostigt värdskap under N:s besök även svarade för ekonomiskt bistånd. John Landquist (bd 22) förblev nära vän och sympatisör, och vid N:s giftermål med Gunborg övertog paret den lägenhet vid Nytorgsgatan i Sthlm Landquist bebott med Elin Wägner. Tor Bonnier stod N bi genom åren och närvarade vid N:s andra vigsel i Öregrund 1938. Med umgängesbrodern Ossian Elgström, som han träffade i Grisslehamn 1907, upprätthöll N en manligt grovkornig korrespondens. I slutet av sitt liv blev N föremål för en del yngre litteratörers intresse, och bl a Thorsten Jonsson (bd 20) var flitig gäst hos N. Enligt Gunborg N skall parets umgängesliv ha varit begränsat.

N var kortväxt och i hela sitt liv fetlagd, vilket i varje fall periodvis tycks ha bekymrat honom. Han var hjälpsam och trots sina mörka inre stråk besynnerligt optimistisk i nästan allt han publicerade. Särskilt Marika Stiernstedt har betonat dubbelheten i hans väsen: "bakom hans vänliga, eller stundom bara tankspritt godkännande leende, förvarade han sina omdömen, eller sin egendomliga inre köld, garderad och ograverad".

Eftervärldens omdömen om författarskapet har överlag varit desamma: som socialreporter tillhör han de väsentliga i sv 1900-tal. Också novellerna, särskilt de om Tomas Lack, anses ha bevarat sin fräschör, medan romanerna och den spekulativa essäistiken ådragit sig kritik, rentav löje. Under 1980-talet har det emellertid gjorts mer erkännsamma nytolkningar av N:s intellektuella roller, dels som tidig talesman för den s k sv modellen, byggd på teknisk modernisering och erkänd social intressegemenskap (Arne Ruth), dels som särpräglad historiemetafysiker i det sv 1900-talet (Fagerstedt, Sörlin).

Författare

Sverker Sörlin



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

N:s arkiv är splittrat; N:ska saml (62 vol: bl a betyg, korrespondens, ms o foton) i Härnösands stadsbibi. N:s dagböcker 190042 i Bonniers förlags arkiv, Sthlm. Ms även i KB; ett 25-tal ms till radioprogram 192940 i Sveriges radios dokumentarkiv, Sthlm. Brev från N i GUB (bl a till F Ström o D Simonsson), KB (bl a till Sigrid Engström, H Grevenius, G Linder, O Molander, J Nordling, A Ruhe o S Siwertz samt många till E Hedén, J Landquist o R Munter), LUB, RA (bl a till O Elgström), UUB (bla till S Ekman, F Nälsén, H Öhrvall o G Keijser samt många till G Lindeberg o Marika Stiernstedt, 970 st) o i N:ska saml (bl a till E Fahlman, H Kjerrulf o R Sandler samt många till E oj Ekman samt Mina Zetterlund).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Några reflexioner (Norrskenet, gemensam tidn för de norrländska gymnasiiför-bunden, no 5. Red av Hernösands gymnasiiförb, Hernösand 1901, fol, s 20 f; sign L. A. N-m.). – Från hafvet (Norrland, illustr månadsskrift, red o utg: J Bromé, årg 1*, 1904, Östersund, 4:o, s 15–18). – Kains land. Ting på fria vers. Sthlm 1906. 102 s. – Fiskare. Sthlm 1907. 181 s. 2. uppl 1912. 159 s. [Nya utg:] 1927. 334 s. ([Omsl:] De nya berättarna. Ur Sveriges litteratur 1900–1925, urval o red av F Böök.) 1930. 245 s. (Vårt hems gyllene bibliotek. Sv liv o leverne ...) – Erika. En anteckn i kanten till "Ufkollegiets" hist (Idun, årg 20, 1907, Sthlm, fol, s 92 f, 95). -Borgare. Sthlm 1909. 302 s. 2.-3. uppl så. 4. uppl 1911. 5. uppl 1920. 204 s. ([Skyddsomsl:] Det bästa, 17.) [Ny utg] 1927. 319 s. (De nya berättarna ...) [Jfr nedan 1923.] Övers, vanl i urval: Burger, Leipzig & Sthlm 1912, 286 s; Obyvateli (Fjordy, sbornik8, S. Peterburg 1912, s 3-85), Obyvateli, Peterburg 1919, 158 s; Der wahre Kindersinn (Zwölf schwedische Erzähler von Heutc, ausgewählt ... v O Holmberg, Sthlm 1940, s 175-187, [ny uppl] 1942); Det usynlige Smil, Khvn 1945, 251 s. – Pelle Molin och det ångermanländska (folk)lynnet (Idun, 22, 1909, s 435 f, 447 f)- – De tolf söndagarna. Sthlm 1910. 292 s. (Skildringar ur svenska nationens lif.) 2. uppl så. [Nya utg:] De tolv ... 1928. 216 s. 1942. 265 s. - Herrar. Sthlm 1910. 318 s. [Jfr nedan 1923.] - Lumpsamlaren. Gbg 1910. 179 s. ([Omsl:] Åhlén & Åkerlunds en-kronasböcker, 60.) – Ansiktet [novell] (OoB, 1910, Sthlm, s 475–479). – En kusthistoria från Ångermanland (STFÅ, 1910, Sthlm, s 281–288). – Lands-orts-bohcme. Roman. Sthlm 1911. 422 s. (Skildringar... [omsl].) 2.-4. uppl 1911, 1912, 1915. 5. uppl 1928. 416 s. – En vårdag i Paris (Norstedts reseskildringar 1 [omsl]. Från urskogar till storstäder, Sthlm 1911, s 171-195). - Ankar-sparrc. En fin o oskyldig roman. Sthlm 1912. 336 s. (Skildringar ...) 2. uppl så. – Tomas Lack. Små historier. Sthlm 1912. 164 s. [Nya, betydl utvidgade utg:] Tomas Lack och hans familj. 1930. 282 s. 1956. 267 s. (Bonnierbiblioteket.) [Nya tr:] 1959, 1960, 1966. Övers, i urval: Tuo-mas Lack, Hfors 1928, 142 s; Semejstvo Lakk, Moskva & Leningrad [1926], 30 s. – Några reflexioner om svensk konst (Konst och konstnärer, årg3, 1912,Sthlm,4:o,s 74-79). – Jobbarfamiljen Gobsman. Roman. Sthlm 1913. 405 s. (Skildringar ...) 2. uppl så. [Ny uppl] 1937. 352 s. (Svensk litteraturspegel, under red av M Stiernstedt, 7.) Övers: Gobsman - aardappelen, Ant-werpen 1940, 231 s. – Bottenhavsfiskare. Sthlm 1914. 260 s. [Ny utg] Bjästa 1979. Tv-8:o. 159 s. [jfr nedan 1923.] — Runebergs-arfvet. Föredr hållet vid Runebergsfästen i Borgå den 5 febr. 1914. Borgå 1914. 31 s. – Om behovet av en ny svensk fosterlandskärlek. Föredr i Leksand den 1 jan. 1915. Sthlm 1915. 80 s. – Sverges fiender. Sthlm 1915. 31 s. – Om fiskaradeln i Ångermanland (STFÅ, 1915, s 205-226). – Idyller från kungariket Öbacka. Sthlm 1916. 356 s. -Knapptrusten. Det ärofullaste bladet i Öbacka rikes hist. Sthlm 1916. 43 s. 2. uppl så. – Lloyd-George. Sthlm 1916. 312 s. 2. uppl [omsl: Folk-uppl] så. 299 s. Övers: Jyväskylä 1918, 265 s. – Skandinavien och ett nytt Europa. Föredr i Kristiania Studentersamfund d 4 nov 1916. Sthlm 1916. 62 s. – Nya himlar och en ny jord. Tal, tidningsuppsatser o teori. Sthlm 1917. 247 s. Övers: Kristiania 1917, 191 s. - Resan till Cythe-re. Roman. Sthlm 1917. 415 s. – Kungliga svenskar. Berättelser ur "Herrar", Sthlm 1917. 160 s. (Bonniers 85-öres böcker [omsl].) – Dödsfabriken, del England. Sthlm 1918. 131 s. – Nationernas förbund. Dagens Nyheter d. 28/7, 31 /7 och 4/8 1918. Sthlm 1918. 47 s. – Sverige - en lysande framtid. Dagens Nyheter d 29/12 o 30/ 12 1918. Sthlm 1919. 22 s. - Sverige och världen. Sthlm 1919. 217 s. – Döda världar i sam-hällsrymden. Inl till Petter Svensks hist. Sthlm 1920. 330 s. (Skildringar ...) Övers: Den Lutherholmske /Era, Khvn 1920, 192 s. - "Norrlands Athén" (STFÅ, 1920, s 49–71). – Min första bok (Studiekamraten, årg 2, 1920, Sthlm, 4:o, n:r 23-24. Studiekamratens jul 1920, s 2 f). - Diktens förnyelse (Litteraturen, Nordens kritiske Revue, Årg 1920-1921, Khvn, 4:o, s 1-11). – Själen och samhället (ibid, s 358-371, 410-418 [1920]). – Öbacka-bor. Sthlm 1921. 317 s. -Mitt första sammanträffande med mig själv (Innan vi började, festskr utg av Sveriges författare förening 1921, Sthlm 1921, s 121–125). – Olof Högberg (OoB, 1921, s 319-330). – Konstnären och verket. Ossian Elgström som bärare av en ny princip (Idun, 34, 1921, s 1133 f). – Fyrskeppet. En dagbok. Sthlm 1922. 355 s. (Skildringar ...) – Fonden till "Landsorts-bohéme" (Vintergatan, Sveriges författare föreningsjultidn, 1922, Sthlm, 4:o, s 94-99). – Valda noveller. 1-6. Sthlm 1923. [Urval, omgrupperat oberoende av tidigare samlingar med samma titlar.] 1–2. Bottenhavsfiskare, 1 -2. 273, 174 s. [Ur Fiskare, Bottenhavsfiskare o Öbacka-bor.] 1: [ny uppl] 1934. (Vår egen tids bästa sv berättare, utvalda av Ra- diotjänst.) [Ny tr] 1935. [Ny uppl] 1935. (Vår egen tids moderna sv berättare ...) [Nya uppl:] 1936, 1937, 1939. (Moderna sv berättare [skydds-omsl].) 1941, 1949. (D:o [omsl] 3-4. Borgare 1 -2. 323, 208 s. [Ur Borgare, Fiskare, Lumpsamlaren, Tomas Lack, Idyller från kungariket Obacka, Öbacka-bor o Herrar.] 5. Bönder och herrar. 238 s. [Ur Lumpsamlaren, Idyller ... o Herrar.] 6. Herrar. 200 s. [Ur Herrar o Öbacka-bor.] – Petter Svensks historia. 1–4. Sthlm 1923–27. 1. Världsstaden. 1923. 384 s. 2. Bröderna Persson i Sverge. 1925. 328 s. 3. Bonjour-striden. 1926. 311 s. 4. Firman Nordhammare gifter sig. 1927. 306 s. 2. uppl [omsl] så. – Ruinvärldens problem. Några anteckn från en resa i Italien (OoB, 1923, s 425-435). – Det okända Sverge och andra skildringar. Sthlm 1924. 322 s. - Den okända hjälteskaran (Hågkomster och livsintryck saml 5, Upps 1924, s 269-273; omtr: [A Werin, G Bendz o L N,] Erland Lagerlöf, Home-rosöversättaren, [Lund, tr] Malmö 1958, s 25–29). – Den osynliga boken (Pennklubben, [1*,] 1924, Sthlm, 4:o, s 81–84). – Landsortens problem. Sthlm 1925. 310 s. (Skildringar ...) – Historier. Sthlm 1926. 319 s. – Till alla Sverges litteraturintresserade. Sthlm 1926. 32 s. – [Ett konstverks födelse:] Tomas Lack steg fram ur en stadskarta (Vecko-journalen, årg 17, 1926, Sthlm, 4:o, nr 24, s 12). – Stor-Norrland. En andlig totalitet. Sthlm 1927. 314 s. (Skildringar ...) 2.-3. uppl så. 4. uppl 1928. – Den moderna litteraturens innehållsproblem (OoB, 1927, s 483–490). – Världs-Sverge. Sthlm 1928. 352 s. (Skildringar ...) – Svenskar. Sthlm 1929. 311 s. 2. uppl så. – Till John Ekman på femtioårsdagen 19 29/7 29. Sthlm 1929. 7 s. [Undert.] – Bakgrunden till "Landsorts-bohéme" (Bonniers veckotidning, årg 6, 1929, Sthlm, 4:o, n:o 30, s 12–14 o 55, 31, s 24-26 o 56, 32, s 24-26 o 48, 33, s 25-27, samt 34, s 32-34 o 55). - En gammal stockholmsfirmas historia. Sthlm 1930. 395 s, 4 pl. [Om Jac. Fr. Ljunglöf.] – Industrien som folkledare. Utg av Bergshandteringens vänner. Örebro 1930. 19 s. – Svea rike (Svea rike, Sthlm 1930. tv-4:o, s 7–9; även sep: "Svea rike", Stockholmsutställningen 1930, 8:o, 18 s). – Närkes ära [skoindustrin] (STFÅ, 1930, s 145-167). – A.-B. Nord-Europas förenade bönder. Sthlm 1931. 309 s, 3 kartor. (Skildringar...) - Jag reste ut som svensk - -- Från en världsomsegling. Sthlm 1932. 270 s.----och blev helt enkelt människa. Från en världsomsegling. Sthlm 1932. 284 s. – Vi. Festspel. Sthlm 1932. 176 s. (Sv. teatern, n:r 426. [Ryggtitel.]) – "Nu kan jag gå fram som en kung" (C. G. Ekman m fl, Med två tomma händer, personbiografiska skildr, Sthlm 1932, s 10–16). – Sjukdomens andliga mysterium (Vi och ni, tidn för sjuka o friska, årg [1], 1932, Österås (tr Sollefteå), 4:o, nr 1, s 4 f). – Bonde-nöden. Sthlm 1933. 338 s. – William Kopsen. Ett sv emigrantöde. Sthlm 1933. 296 s, 1 pl, 2 faks. (Skildringar ...) – Hur jag upptäckte Ulfön och min sånggudinna "moster Bergner" m. m. ([S Wulkan,] Härnösands segel sällskap 75 år, Härnösand 1933, s 63– 67). – Pyramiden Sverge. Om den nationella enheten. Sthlm 1934. 277 s. – På hemväg till Öbacka. Sthlm 1934. 238 s. - Förord (J. R. Sundström, "Ljuger gör jag inte", sa Janne Väng-man, Sthlm 1934, s 5–8; 2.-5. uppl 1934, 1935, 1936, 1939, [ny uppl] 1953). - De romantiska sågverken (Jorden runt, årg 6, 1934, Sthlm, 4:o, s 617-629). – Bolsjeviken Stockholm. Sthlm 1935. 98 s. - Romanen. Sthlm 1935. 53 s. (Pennan, skola för amatörförfattaren. H 6–7.) – Vi, trä-folk. Till alla besökare av sommarens 350-års jubileums-utställn i Härnösand o för resten till varje svensk. Sthlm 1935. 15 s. – Härnösand. Den norrländska diktningens huvudstad (Vecko--journalen, 26, 1935, nr 25, s 12 f, 33 f, 41). – På stället marsch – uppbrott! Sthlm 1936. 337 s. – Ett betydelsefullt 25-årsjubileum. [Rubr.] Sthlm 1936. 15 s. [Om A.-B. Oscar Ahréns postorder-affär.] – Planeten Markattan. En liten förhist. Sthlm 1937. 191 s, 12 pl. 2.-4. uppl så. [Ny utg:] ... med inl, ordförklaringar o arbetsuppg av Ö Lindberger o N Sylvan. 1958. 146 s. (Skönlitteratur i skolan.) 2. tr 1960. – Sjörövare-final. En liten totalitet. Sthlm 1937. 165 s. – Medelpad (Sverige. De sv landskapen skildrade i ord_ av sv förf o i bilder av E Schwab, d 2. Medelpad, Ångermanland, Härjedalen, Jämtland, Sthlm 1937, fol, s 1 -36, 15 pl). - Ångermanland (ibid, s 37-82, 16 pl). – Norrlands framtid (Suenoni Liibeck sexagenario, vänners skrift..., Sthlm 1937, 4:o, s 369–378). – Ostkusten börjar bli del av Sverige! (Vecko-journalen, 28, 1937, nr 4, s 18 f, 30). -Norrland i stöpsleven. Fem radioföredr. Sthlm 1938. 125 s, 22 pl. – Landsbygdens revolution. Föredr ... på Bondens dag å Skansen d 7 aug 1938. Söderhamn 1938. 12 s. - Lort-Sverige. Sthlm 1938. 435 s. 2.-4. uppl så. 5. uppl 1939. [Faksimiluppl] Sundsvall [1984]. 448 s, 6 pl. [Med B Lundberg, Efterskrift.] – Sveriges guldkust. Forts på "Stor-Norrland". Sthlm 1939. 259 s. [Fortsattes av Petter Svensk.] – Vem äger ditt hus? Bostads-elände o slav-mentalitet, arvet från fordom. Sthlm 1939. 31 s. - Till en ny landshövding (Bygd och natur, årg 1 (= Tidskrift för hem-hygdsvård 20 o Sveriges natur 30), 1939, Sthlm, 4:o, s 56–68; något förk med kommentar av T Puktörne: Kulturminnesvård, information utg av Riksantikvarieämb, 1984, Sthlm, 4:o, nr 6, s 26–29). – Skalden, historien om en "murvel" (Vårt hems jul, 1939, Sthlm, fol, s 9-11). – Petter Svensk. Sveriges guldkust 2. Sthlm 1940. 238 s. -Svenska folkets framtid. [Omsl: 1. Dialog Tyskland–England. 2. Professorerna Olivecrona och Böök.] Sthlm 1940. 95 s. [Ny, ngt utökad uppl] så. 96 s. – Finns det norrlänningar? Tal till Norrlands nation i Uppsala lörd d 9 nov 1940. Sthlm 1940. 31 s. 2. uppl 1941. – Domen (H.-K. Rönblom mfl, Frihet på glid. Tal ... Inl av M Stiernstedt, Sthlm 1940, s 23-34). - Förord (G Sjöberg, Trädgårdsnorrland ... Ett diskussionsinlägg i den alltid aktuella Norrlandsfrågan, Sthlm 1940, s 7–12). – Svenska folkets framtid (Tiden, årg 32, 1940, Sthlm, s 398-415). – Bo, äta och dricka i välfärds-Sverige (Vintergatan, Sveriges författareförenings kalender, 1940, s 17–30). – Jonas Ångerman och hans hus. Sthlm 1941. 160 s. ([Omsl:] Albert Bonniers cirkelböcker, 15.) – Denna flugiga värld. En loggbok. Sthlm 1941. 329 s. – Kapten Åbygges vita väst. Enligt Tomas P. S. Lack, landshövding. Sthlm 1941. 320 s. – Svenska folkets tidning. Sthlm 1941. 9 s. [Reklambroschyr för prenumeration på Social-demokraten.] – Samarbetet (T Andras m fl, I angeläget ärende, Sthlm 1941, s 183-213). - Det förlorade paradiset ([T Andrae mflj När vi sutto i vår bänk, Sthlm 1941, s 169-185). - Min ungdoms paradis (Folket i bild, årg 8, 1941, Sthlm, 4:o, nr 22, s 10 f, 40 f). – Tack till en hjälte (Idun, 54, 1941,nr24,s 12f, 17 f; om G P Österdahl). - En dag av mitt liv. Lite vardagsdemokrati. Sthlm 1942. 155 s. Övers: Päivä elämää, Hfors 1943, 141 s. – Reklamen och människan. Sthlm 1942. 47 s. – När jag var krigskorrespondent (Jubileumsboken, trettio stora namn ur Folket i bilds årgångar ... i urval o med ett förord av I Öhman, Sthlm 1944, s 230-240). - Ungdomsplaner av ... ur brev till Johan Nordling medd av J Edfelt (SLT, årg 8, 1945, Lund, s 58-74). - Erik Hedéns ingång i Sverges historia (Förlaget Frilansens skriftserie, nr 8. L N, A L Elgström mfl, Erik Hedén, humanist o hellen, Sthlm 1946, s 13– 22). – "Napolion" (G Helén, Sex berättare och deras landskap ... En vägledning för lyssnargrup-per o enskilda lyssnare, Sthlm 1947, s 20-28; 2. uppl s å). – Ur några brev adresserade till Marika Stiernstedt (Utlandssvenskarna, årg 9, 1947, Sthlm, 4:o, nr 7, s 16 -18). - Bevarade brev: L N [med kommentar av P G Norberg] (All världens berättare, årg 6, 1950, Sthlm, s 376 0- - Norrlandsintresset (Norrland i ord och bild, 1952, Luleå, 4:o, nr 1–2, s 7). – I sitt eget sällskap. Sthlm 1953. 128 s. – 13 brev ... till fru Sigrid Engström, utg o kommenterade av H Lång (SLT, årg 16, 1953, Lund, s 58-82). – Ur L Nordströms dagböcker, "individuella registret". Urval av T Bonnier. Sthlm 1955. 411 s, 6 pl, 3 faksimilbl. -Förord i Galleri Modern, Katalog n:r 5. Ludvig Nordström, Sthlm 1929, o Katalog över Einar Jolins retrospektiva utst Konstakad Sthlm 1933; bidrag i: Bonniers månadshäften, 1907–09, 1912-13, 1915-20, BLM, 1932-34, 1936, 1940-42, 1953, 1955, Vi, 1937:7–20, 51/52, 1938:13, 15/16, 19, 1939:51/52, 1940:9, 51/52, alla Sthlm, 4:o, o bl a Härnösands-posten 20–23/1 1902, 17/6 1942 (Jubileumsnr), Sundsvalls tidning 28 o 30/11 1903, 8 o 29/10, 3/11 1904, 30/1 1941, DN 16/1, 16/4 1905, Social-demo-kraten 17/1, 20/5 1905, 6/7 1925, 16/6 1941, GHT 20/6 1905, Västernorrlands allehanda 12/8, 26, 28 o 30/9, 4 o 17/10, 21/11 1905, 10/1, 1, 2 o 3/2, 7, 11, 21 o 26/4, 2, 5, 9, 11, 14, 16, 19, 26 o 29/5, 2, 9, 16, 20, 23 o 30/6, 2, 7, 12, 14, 21 o 28/7, 14, 18 o 26/8, 1, 4, 5, 7, 18 o 22/9, 1, 10 o 24/10, 2, 7, 10, 14 o 24/11 1906, 20/11 1920, 1/8 1923, SvD 27/9 1920, 24/3 1923 (Söndagsbil), Stockholms dagblad 21/5 1941.

Källor och litteratur

Källor o litt: O Fagerstedt o S Söriin, Framtidsvittnet. L N o drömmen om Sverige (1987); H Granlid, Martin Koch o arbetarskildringen (1957); T Hallen, L N (Studentfören Verdandis småskner, 518, 1952); dens, L N som reporter (Tio reportage som förändrade världen, 1982); Hört o sett. Radion o televisionen 1925–1974 (1974); T Jonsson, Om novellisten L N (SLT 1942); dens, Vintersöndagar med L N (BLM 1942); J Landquist, L N (dens, Som jag minns dem, 1949); G Lindeberg, L N:s utveckbhist. Vägen till totalismen (1933); K Lindqvist, Individ, grupp, gemenskap. Studier i de unga tiotalister-nas litt (1980); B Lundberg, Efterskrift (L N, Lortsverige, 1984); A Melberg, L N o den borgerliga realismen (Den litterära instit:en, 1975); Y Molin, Bondepartierna o det moderna samhället 1914-1936 (1989); Y Möller, Rickard Sandler (1990); G Näsström, L N. En porträttskiss (OoB 1938); G Qvarnström, Från Öbacka till Urbs. L N:s småstad o världsstadsdröm (1954); A Ruth, Vägen mot Villa-Sverige (DN 28 jan 1984); M Stiernstedt, L N;s Fata Morgana (BLM 1951); dens, Kring ett äktenskap (1953); V Svanberg, Samarbetets diktare (Tiden 1942); S Sörlin, Utopin i verkligheten. L N o det moderna Sverige (I framtidens tjänst. Ur folkhemmets idéhist, 1986); dens, Framtidslandet: Debatten om Norrland o naturresurserna under det industriella genombrottet (1988); dens, Lubbes kamp mot lorten (Provins 1988, nr 3); J Torbacke, Pressen o "Gudssamhället" (dens, Det betvingande ordet, 1976), s 90-125; U Wittrock, Marika Stiernstedt (1959).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ludvig A Nordström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8333, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sverker Sörlin), hämtad 2018-09-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8333
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ludvig A Nordström, urn:sbl:8333, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sverker Sörlin), hämtad 2018-09-25.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se