Nils Månsson

Född:1776-04-05 – Fränninge församling, Skåne län
Död:1837-06-25 – Fränninge församling, Skåne län

Lantbrukare, Skolpolitiker, Riksdagsman


Band 26 (1987-1989), sida 198.

Meriter

Månsson, Nils, f 5 april 1776 i Fränninge, Malm, d 25 juni 1837 där. Föräldrar: åbon Måns Pährsson o Ingår Lassesdtr. Dräng hos bonden o riksdagsledamoten Olof Andersson, Långaröd, Malm, 99—04, innehade kronohemmanet Sniberup, Östraby, Malm, 04— 10, o skattehemmanet Skumparp, Fränninge, från 06, deltog som led av bondeståndet i riksdagarna 10 urt, 12 urt, 15 urt, 17—18 urt, 23, 28-30 o 34-35 urt (led av bankoutsk 10, av ståndets ensk besvärsutsk 12, 15 o 23, av allm besvärs- o ekonomiutsk 12—35, av förstärkta statsutsk 12 o 17 — 23, statsrevisor 15 — 23, led av hemliga utsk o förstärkta bankoutsk 23, av förstärkta KU 34-35), direktör vid riksbankens lånekontor i Malmö 8 dec 23-febr 30 o från 1 sept 34. - LPS 18.

G 17 juni 1804 i Östraby m Ingår Olsdtr, f 4 april 1780 där, d 16 april 1858 i Fränninge, dtr till Olof Persson o Truen Nilsdtr.

Biografi

M:s hem synes ha varit förhållandevis välbärgat. Två svåra bränder inom fem år gjorde dock familjen skuldsatt. M gick en kort tid i skola för att lära sig läsa och skriva. Anställningen hos riksdagsmannen Olof Andersson i Sjököp gav honom möjlighet att förkovra sina kunskaper. Någon beläsenhet utöver bibel, psalmbok, postillor samt äldre riksdags- och författningstryck framträder endast undantagsvis hos honom. Ett par inlägg på 1834— 35 års riksdag anknöt dock till Geijers Sv folkets historia.

Olof Anderssons rekommendation var förmodligen av stor betydelse, då M första gången valdes till riksdagsman. Det bör likväl noteras, att M under sin riksdagskarriär veterligen aldrig åberopade denne som förebild. Det står klart, att M i likhet med t ex Anders Danielsson (bd 10) och Hans Jansson (bd 20), betraktade sig som arvtagare till 1809 års "demokratiska parti" inom bondeståndet. Ännu under 1834—35 års riksdag kritiserade han det sätt på vilket ståndets talman utan bemyndigande tvangs underteckna 1809 års regeringsform. Vid ett annat tillfälle (1823) klandrades ståndets aktion 1810 mot Pehr Oxelberg, vilken dömts för sina beskyllningar mot magasindirektionen för oegentligheter.

M spelade under sina första riksdagar en tämligen underordnad roll. Det torde däremot vara korrekt att från 1823 räkna honom till de tongivande inom den liberala oppositionen i bondeståndet. Hans politiska ställningstagande förefaller samtidigt i hög grad eklektiskt.

Intresset för bevarad och utökad tryckfrihet återkommer ofta under M:s riksdagsmannabana. Redan 1815 ville han avstyra ett försök av prästeståndet att få C A Grevesmöhlen åtalad för förnekelse, och han trädde vid flera tillfällen upp till försvar för det hotade jurysystemet. Också andra medborgarrättsfrågor engagerade M. Han angrep t ex de inskränkningar i mötesfriheten, som 1816 års förordning om menigheters hörande hade inneburit. 1823 förespråkade han att ståndets förhandlingar i fortsättningen borde vara offentliga. Epitetet "Ljusets bonde" synes härröra från M:s kamp för olika fri- och rättigheter. Som en ljusets förkämpe framställdes han också efter sitt brandtal mot indragningsmakten i febr 1829, vilket gav honom en viss ryktbarhet. Han blev den liberala pressens favorit och hyllades bl a vid en fest på Stora börssalen.

M företrädde även en utpräglat liberal syn på äganderätten. Alla merkantilistiska och andra hinder, som begränsade utnyttjandet av egendom, borde försvinna. Han efterlyste vid riksdagarna särskilt ökade möjligheter till hemmansklyvning som ett verksamt medel mot jordbrukets betryck. 1827 års förordning efterkom i några stycken hans konkreta förslag. I samma anda verkade M för näringsfrihet. Han beskrev dock gärna dess fördelar med intressepolitiska argument. Allmogen måste för sin försörjning fritt få avyttra sina produkter. Han omfattade dock långtifrån någon principiell liberalism. Hans syn på utrikeshandeln ter sig t ex påtagligt protektionistisk. Import borde i de flesta situationer undvikas, och M var av detta skäl bl a en svuren fiende till det alltmer populära kaffedrickandet.

Någon reformvänlighet i fråga om strafflagstiftningen märks inte heller hos M. Han krävde istället bl a strängare straff för tjuvnad och skärpta åtgärder mot lumpsamlare. Det samma gällde i huvudsak aktuella kvinno-och jämställdhetsfrågor. M avstyrkte således upprepade gånger förslag om lika arvsrätt. Brännerifrågan intressebevakade M utan egentliga nykterhetspolitiska aspekter. Förbudstider och grunder för bränneriavgifter skulle vara så förmånliga som möjligt för allmogen. Sparsamhet med statens medel utgjorde för M en central politisk angelägenhet. Han motsatte sig därför i regel ökade försvarsbördor. Göta kanal och biblioteksbygget Carolina Rediviva i Uppsala attackerades som exempel på offentligt slöseri. M kom också tidigt att betraktas som en av bondeståndets experter på penningpolitik och han gjorde otvivelaktigt en aktiv insats vid lösningen av realisationsfrågan. M fördjupade sina insikter i ekonomin under åren som direktör for Malmö diskont. Han förordade utifrån denna sakkunskap på 1830-talet tillkomsten av hypoteksföreningar. Mer misstänksam förhöll sig M mot hushållningssällskapen. Dessa uppfattades som ett redskap för godsägare och andra herrar.

Representationsproblemet fångade föga M:s uppmärksamhet. Han ville dock på 1830-talet släppa in frälsehemmansägare i bondeståndet och önskade treårsintervaller mellan lagtima riksmöten. Utrikespolitiken låg mestadels bortom hans horisont. Ett skarpt fördömande av negerslaveriet 1834 står följaktligen ganska isolerat.

M har för eftervärlden främst förknippats med folkskolans tillkomst. Hans insats på detta område torde emellertid vara överskattad. Den visar sig framför allt i arbetet för att få till stånd en växelundervisningsskola i Fränninge, bl a med hjälp av vid riksdagen 1828—30 insamlade medel, inte genom initiativ i riksdagspolitiken, där han spelade en underordnad roll i skoldebatterna. Efter åtskilligt lokalt motstånd och först sedan biskopen ingripit, kom skolan i Fränninge till stånd s å M avled. Även folkskolefrågan ville M se i perspektivet herrar-bönder: folkskolan fick inte bli kontrollerad av ämbetsmän och ecklesiastika myndigheter. Den skulle vara kommunal.

M ägnades redan under livstiden en säregen personkult. Han hyllades bl a med banketter, reklamförpackningar för snus, tobak och kakelplattor. "Skumpen" blev huvudperson i en flora av cirkulerande historier. Pressen bestod honom länge energisk bevakning. Han ansågs rentav värd en presentation i Galérie des contemporains illustres. En staty över M, väsentligen bekostad av Sveriges folkskollärare, restes 1937 framför hans skola i Fränninge. Ecklesiastikminister A Engbergs tal vid avtäckningen reflekterade utmärkt idealiseringen av M. 1942 prydde M:s och Thorsten Rudenschölds porträtt ett jubileumsfrimärke, Folkskolan 100 år.

M:s berömmelse står inte i proportion till hans politiska insatser. Han ägde dock en naturlig vältalighet och hans position har sammankopplats med den skånska bondeklassens starka frammarsch i början av 1800-talet.

Författare

Rolf Karlbom



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

M:s arkiv i De la Gardieska saml, LUB. Brev från M bl a i GUB (Wieselgrenska saml) o KB.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Tal, hållne vid 1828 och 1829 års riksdags början ... då han anförde hedervärda bonde-ståndets hälsnings-deputation till de öfriga stånden. Sthlm 1828. 8 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Fränninge o Östraby kyrkoarkiv samt Frosta o Färs häradsrättsarkiv, LLA.

P G Andreen, Politik o fmansväsen, 1 (1958), s 506 ff; S Björklund, Oppositionen vid 1823 års riksdag (1964), s 29; S Carlsson, Bonden i sv hist, 3 (1956); H Eek, Om tryckfriheten (1942), s 186 f; A Engberg, tal vid avtäckn av staty över M (Arbetet 25 o 26juni 1937); E Fahlbeck, Idéer o män (1936); A Härnelius, Bondeledaren Hans Jansson (1926); S Högberg, PS:s hist (1961); E Ingers, Ljusets bonde (1938); A Jansson, Försvarsfrågan i sv politik från 1809 till Krimkriget (1935); R Karlbom, Bakgrunden till 1809 års regeringsform (1964); H Lindström, Näringsfrihetens utveckl i Sverige 1809-1836 (GHÅ, bd 29:3, 1923), s 190 ff; T Nordin, Växelundervisn:s allm utveckl o dess ut-formn i Sverige till omkr 1830 (ÅSU 130, 1973); riksdagstrycket 1810-35 (särsk BondRP 1815:2, s 458; 1817-18:2, s 270-273; 1823:1, s 507 fo 2, s 948, 953; 1834-35:8, s 129, 630, 9, s 212 ff, 228, 518, o 10, s 35); J Stattin, Hushålln:sällskapen o agrarsamhällets förändring (1980), s 138 f; P Wieselgren, Lefnadsteckn öfver N M i Skumparp (1874).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Månsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8637, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rolf Karlbom), hämtad 2021-10-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8637
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Månsson, urn:sbl:8637, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rolf Karlbom), hämtad 2021-10-27.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se