Meriter

2 Mannerskantz, Axel Fredrik, sonson till M 1, f 3 juni 1897 i Uppsala, Domk, d 28 juni 1975 i Halltorp, Kalm. Föräldrar: majoren Fredrik Mikael M o Elisabet Carolina Gustava Edelstam. Elev vid Kalmar h a l ht 09, studentex där 22 maj 14, volontär vid Svea livg 31 maj 14, officersex vid krigsskolan på Karlberg 20 dec 16, fänrik vid Svea livg 30 dec 16, underlöjtn 24 jan 19, löjtn där 16 juli 20, avsked med tillstånd att som löjtn inträda i reg:s reserv 27 okt 22, innehade fädernegodset Värnanäs, Halltorp, från 28, kapten i Svea livg:s reserv 27 nov 31–61, led av Kalmar läns södra landsting 31–66, ordf i styr för Kalmar läns slakterier 34–69, led av FK 36–51 o 56–59 (led avjordbruksutsk 40–42, av andra lagutsk 43–44 o 56–59, av första särsk utsk 43, av statsutsk 45–51 o av särsk utsk 47 o 59, statsrevisor 45–47, sekr i högerns riksdagsgrupp 47), v ordf i Kalmar läns södra hushålln:sällsk 39–47, led av järnvägsrådet 41–68, ordf i Kalmar läns södra högerförb 44, led av medicinalstyns huvudmannaråd 50–67, v ordf i styr för Sv landstingsförb 50–67, led av stiftsnämnden i Växjö stift 52–67, av Växjö domkapitel 53–64, av kommunala finansrådet 64–67, av styr för Sv handelsbanken 64–67. – LLA 40.

G 9 febr 1923 i Gunnilbo, Vm, m frih Hedvig Emilie Charlotte Nordenfalk, f 21 dec 1901 i Sthlm, Hedv El, d 9 juli 1978 i Halltorp, dtr till kabinettskammarherren frih Johan Axel N o Hedvig Reuterskiöld.

Biografi

När Axel M övertog ansvaret för fädernegodset Värnanäs hade det varit i familjens ägo i tre generationer. Som ung jordbrukare praktiserade han tidigt den mekanisering som skulle komma att revolutionera jordbrukshanteringen. Han engagerade sig lokalt i ledningen för jordbrukarnas föreningsrörelse. På lantmannasammankomster gav han sina yrkesbröder del av sina erfarenheter. M var bl a ordförande i den lokala spannmålsodlareföreningen, och slakterihanteringen ägnade han särskild uppmärksamhet.

Trots andelsslakteriernas framväxt i början av 1900-talet var slaktdjursavsättningen inte tillfredsställande för bönderna. Villkoren dikterades på 1920-talet fortfarande av tillfälliga uppköpare, och jordbrukarna fick ofta dåligt betalt för sina produkter. Planer på en starkare slakteriorganisation utformades. M var den drivande kraften i detta arbete lokalt i sitt hemlän och initiativtagare till skapandet av Kalmar läns slakterier 1933. Han var dess styrelseordförande där i 35 år, och företaget blev under denna tid ett av de mest ansedda i branschen i landet. Vid uppbyggandet av verksamheten hade M nytta av de erfarenheter han vunnit då han något år tidigare varit med om att organisera mejeriproduktionen i länet. M deltog även i uppbyggandet av Lantmännens centralförening i Kalmar. – Lokalt gjorde M en rad andra värdefulla insatser, bl a som en av de drivande krafterna bakom stiftelsen Barometerns bildande på 1940-talet. Han kvarstod som ledamot av tidningens styrelse till sin bortgång.

M invaldes för högerpartiet i Kalmar läns södra landsting 1930, och sex år senare blev han högerns länsrepresentant i FK. Under sin första tid i riksdagen motionerade och talade han gärna i näringspolitiska frågor och försvarade också ofta sin hembygds intressen. Särskilt intresserade han sig för frågor som rörde jordbrukets förkovran. Senare under sin riksdagsmannabana utvecklade M ett allt större intresse för mera idépolitiska frågor.

Under kriget beklagade M ofta den politiska tystnad som inträtt i landet och talade för en större öppenhet från regeringens sida gentemot riksdagen trots det känsliga utrikespolitiska läget. Han stödde kraftigt utrikesminister Rickard Sandlers aktiva nordiska utrikespolitik.

M hade ett avgörande inflytande när högerpartiet formulerade sin politik i budgetfrågor. 1945 invaldes han i statsutskottet, där han kom att få stor betydelse och även bli partiets främste talesman. Han hade en erkänt god förmåga att analysera regeringens budgetförslag och konstruktivt kritisera de punkter som var diskutabla; ofta pläderade han därvidlag för sparsamhet.

Ett resultat av M:s ideologiska intresse och kompetens var att han engagerades som ordförande i den kommitté som fatt till uppgift att utforma högerpartiets principprogram i kommunalpolitiska frågor till högerpartiets riksstämma 1956. Där slog M bland annat fast att statens centraldirigering och kontroll över kommunerna var överflödig. Dessa borde inte bli lokala förvaltningsdistrikt, utan självstyrelsen skulle bevaras och de förtroendevalda ha den faktiska ledningen. M ansåg att den kommunala verksamheten inte fick bli alltför omfattande men också att kommuninvånarna måste tillförsäkras en hygglig kommunal standard. Särskilt vände han sig mot upplåning som ett medel att finansiera verksamheten.

Den tilltagande byråkratiseringen, centraldirigeringen och skattepolitiken var frågor som kom att sysselsätta M under hela hans långa riksdagstid. Centralisering av en verksamhet borde enligt M inte tillgripas förrän man var säker på att alla andra sätt att komma tillrätta med en problemsituation prövats. Den svällande byråkratin ansåg han vara ett gissel och ifrågasatte i en debatt under riksdagen 1945 om det kunde vara vettigt "att ett så stort antal duktiga människor skola sitta och plocka med sådant som är motsatsen till produktivt arbete". 1950 talade M i riksdagen för att de återstående regleringarna och ransoneringarna snarast borde tas bort.

Mycket av tidens onda tyckte sig M spåra i den tilltagande bristen på högre moraliska förebilder. I sann gammalluthersk anda hävdade han att de kristna ideal som hela den västerländska kulturen vilar på återigen måste få en dominerande ställning i undervisningen och samhället.

När M efter några års bortavaro återinträdde i riksdagen 1956, kritiserade han socialdemokraterna för att ensamma försöka ta åt sig äran av det ökande välståndet. Förbättringarna hade enligt M snarast åstadkommits tack vare ökad produktion, duktiga människor i näringslivet och en kvartsekellång högkonjunktur. – Debatten i riksdagen 1959 om den allmänna tjänstepensionen inledde M för sitt partis räkning. Han accepterade visserligen en allmän tjänstepension, men den fick inte skapas genom att en stor statlig fond byggdes upp. M ville i stället ha individuella andelar för varje enskild anställd. Han ansåg att socialdemokraterna med pensionsreformen egentligen syftade till att skapa resurser för att köpa in sig i och få ökat inflytande över näringslivet.

Som talare ansågs M vederhäftig och värd att lyssna till, och han var uppskattad även av sina politiska motståndare p g a sin sakkunskap och hederlighet. Bland sina medarbetare var han känd för att grundligt sätta sig in i varje ärende och alltid bevara sitt lugn. Detta medförde att de aktuella frågorna kom att behandlas sakligt.

M fortsatte in i det sista att bruka fädernegården, där på senare år särskilt skogsbruket upptog hans intresse. Han engagerade sig även för gårdens miljö och traditioner och nedlade ett stort arbete på att hålla den i ursprungligt skick. Ett starkt stöd hade M i sin hustru Emilie Nordenfalk, som ägnade gården stor uppmärksamhet. Hon deltog även aktivt i kalmarbygdens kulturliv bl a som styrelseledamot i Kalmar läns hemslöjdsförening.

Författare

Tomas Lidman

Arkivuppgifter

Delar av M:s arkiv o hans opubl ms Krönikebok för Värnanäs (1975) hos dottern fil dr Anne Charlotte Svinhufvud på Ållskog, Ystad.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: O Ericsson, Kalmar läns slakterier (1983); B Molin, Tjänstepensionsfrågan (1965); riksdagstrycket 1936-59; SMoK; B G Söderberg o M Hofrén, Värnanäs (Slott o herresäten i Sverige. Småland jämte Öland o Gotland, 1971); Väd 1973. – Nekr:er över M i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Axel F Mannerskantz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9052, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tomas Lidman), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9052
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Axel F Mannerskantz, urn:sbl:9052, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tomas Lidman), hämtad 2024-04-16.